Kan berätta lite om loppet. Startade 9.00 i första startled, kom fram ganska bra trots att jag var sen till start men fick starta typ bakom en stolpe mellan spåren. Lyckades att inte köra in i stolpen i alla fall, men annars var det en strulig start. Många som ville fram, jag fick byta spår efter spår efter spår. Många andra som också ville byta spår för att ta sig fram. Det var någon som halvt körde över skidorna för att ta sig in framför mig och ja, strulig start. Hade bra fäste uppför första backen, fick saxa när de framför mig började saxa. Också struligt, när man känner att man har fäste men man kan inte utnyttja det. Svårt att byta spår när det går uppför också! Men jag hängde med bra upp till kontrollen i Oxberg, lite förvånad själv. Pulsen var nära 190 och jag funderade hur jag skulle orka 28 kilometer till, haha. 

Men det gick väldigt bra att gå över till stakning och kilometerna bara flög förbi! Tyvärr så började fästet sina redan efter 5 kilometer. Jobbigt att ställa in sig på att staka resterande 25 kilometer men det gick verkligen över förväntan! Jag är imponerad över att jag orkade staka så bra! 

Första halvan var otroligt bra, sedan började det gå lite segare. Det kändes längre mellan kilometerskyltarna och det började värka i armarna. Fick en energikaka i Läde (14km till mål) och den var efterlängtad och välbehövlig. 

Åter till stakningen. Jag är extremt tacksam över alla stak-pass på skateskidor som jag har genomfört, det gav mycket idag! Samtidigt så vet jag min stak-kapacitet så när det blev för branta backar så gick jag över i spåret som bara skotern åkt i och diagonalade, där var det bäst fäste, men det blev en del saxning. Men de flesta backarna stakade jag uppför och det är jag imponerad över att jag orkade. Stakade tillochmed uppför Zorn-backen och "Hilde-piggen" eller vad den nya backen nu kallas. Det var jobbigt men då var det inte långt kvar!

Det bästa idag var när jag kom till Hemus. Jag var trött och visste inte om pappa skulle stå med dricka där, så jag tog emot en flaska från IFK Mora. När jag först tog en klunk tänkte jag "vad fan är det här, kaffe?" Och så slängde jag flaskan. När jag svalt så insåg jag att det var så galet gott! Tror det var varmt kaffe/cola. Så då ångrade jag att jag kastat flaskan. Men som tur var! Så fick jag 200m senare ett erbjudande om en skvätt cola, som jag nöjt tackade ja till! En kilometer senare stod pappa med dricka och jag fick ytterligare en mun cola! Det gav energi men tyvärr verkade alla tjejer runt omkring mig också pigga så även om jag gjorde en bra spurt så tappade jag placeringar hela tiden. 

Men jag är sjukt nöjd! Jag hade inga förväntningar, inget mål, innan start. 

Efter trängseln i starten och när det kändes så bra i början så satte jag upp ett mål om att vara topp-200 för att få stå i elit-ledet nästa år. Och det klarade jag, med råge. Placering 95 tror jag och en tid på 1,39. Sjukt nöjd! Och jag tyckte det var så enormt roligt! Vill gärna köra nästa år igen! 

Det bästa var ändå allt runt omkring, så många som hejar! Jag får tävlingsdjävulshorn och har inte sett ett enda ansikte på de som hejat på mig längs spåret men jag är väldigt tacksam ändå för hejaropen! Och tacksam för colan i Hemus! 

Men usch va trött jag är nu, puh! Ont överallt. Vill inte tänka på morgondagens två träningspass.