Bara ett pass idag, skönt! Ett lugnt sådant dessutom. 1,30 klassiskt med skytte. Åkningen kändes väldigt bra faktiskt, och nu är det dessutom riktig vinter här i Östersund så jag hade kanonfäste med blå extra (från igår). Såå härligt med snö och lite kyla, även om jag önskade att termometern kanske inte stod på tvåsiffrigt under nollan. Skyttet var okej, men hade önskat några fler träff i stå för att självförtroendet inför morgondagens tävling skulle vara bättre. Fast...jag har ju haft sådär skjutform i stå innan varje tävling i år, och ändå har jag bara bommat två skott av 20... Och jag har inga planer på att försämra mina skjutprocent imorgon...

 

20 träff av 20 i ligg i alla fall. Märkte faktiskt en stor grej idag. Ni vet de där sistaskotten som man skjuter när man är ute på banan redan? Som alltid blir bom på tävling? De blir träff när man kör A1 och skjuter med tävlingsammunition. 

 

Målet är förstås att ha samma träffbild på tävling som utan puls, men jag är inte där än. För mig är det svårare att skjuta med belastning, och belastningen på tävling är bland det värsta man kan va med om i skjutväg. Men som jag sagt förut, det är det som är tjusningen med skidskytte. Att det är så svårt. Att det är så många småsaker som man måste jobba på. Att det tar tid att behärska sporten på ett optimalt sätt. Det är väldigt motiverande!