Nu är det ju ingen idé att berätta er genom loppet, jag har ju redan avslöjat hur det gick... Men jag kan berätta hur det kändes. 

 

Åkningen var riktigt bra! För första gången på hela vintern så händer det något när jag vill öka. Och det gäller genom hela loppet! Jag orkade hela 10 kilometer (långa 10km...). 42 minuter. Jag kunde öka på spurtvarvet! Det var en helt annan känsla än jag haft tidigare under säsongen, då jag orkat typ ett varv och sedan varit tokstum och det har inte hänt ett skit när jag har velat öka farten. 

 

Och det här gör jag alltså sista dagen på den tuffaste träningsveckan sen oktober! 

 

Skyttet var däremot inte lika bra... Började bra med noll i första ligg, sen bommade jag de tre sista skotten i andra ligg... Jag låg högt hela serien men två bommar var grova, enligt coach. Jag skruvade upp två knäpp efter inskjutningen, men det ska inte göra så mycket. Tråkigt att jag inte kan förbättra mina skjutprocent nämnvärt när det ändå känns så bra... Stående skyttet var väl ändå okej. Jag var passiv i första stå och bommade två. I sista stå började jag med en grov bom, men sedan blev jag mer offensiv och satte resten, på en väldigt bra tid om jag får gissa. Typ 25 sekunder, skulle jag tro. Väldigt bra rytm i alla fall! Varför göra det svårt? Det är ju bara att ta ett snabbt andetag och sen skjuta, då har jag ju hunnit göra samma rörelse som jag gjort på de 5000 ståskott jag avlossat under träningsåret och jag är i pricken! Man ska alltid göra som man brukar göra! 

 

Det är en enorm lättnad att åkningen fungerade idag! Jag har varit orolig men nu behöver jag inte vara orolig längre. Jag kan ju! Hoppas innerligt att jag kan få visa det på någon tävling som betyder mer än en JH cup också.