Springa sprang sprungit

Senaste veckan har innehållit mycket löpning. Har klarat av det förvånansvärt bra, inga större skavanker, mer än lite allmän stel- och trötthet. 
 
Igår pers på Lidingö-milen.
 
Idag Cooper-test. Måste säga att uppladdningen var näst intill sämst. Egentligen borde det inte vara så jobbigt att köra två test på två dagar (jag menar det gör vi ju nästan varje helg hela vintern!) men det var det tydligen. Dagens cooper-test var inte alls bra. Var inte alls sådär snabb i starten som jag brukar vara, kom upp i ett tempo och så sa benen nej tack till att springa snabbare. Tyckte ändå jag höll det tempot uppe och första kilometern var bra. Sen måste jag sakta men säkert ha tappat det där bra tempot för andra kilometern var inte bra och inte heller den tredje. Klockan stannade precis under 14 minuter vilket är en värdelös tid i sig men också en värdelös tid för mig på en höst. Brukar alltid kunna springa fort på hösten och eftersom jag satte rekord i våras så trodde jag att det skulle gå ännu bättre nu på hösten! Men icke. Motvinden kan ha gjort en del också, det var typ motvind runt hela banan. 
 
Hade dessutom A2-puls i 5,5 varv så kroppen ville verkligen inte springa fort idag. Blev hela 4,5 minuter i den gula zonen. Fick desto mer tid där igår så jag tänker att det gör inte så mycket. Brände av 7st 70-20 efteråt, mestadels med A1-puls så efter det kände jag att det fick räcka. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0