Revansch

Igår var det dags att äntligen bryta mitt nästan fyra veckor långa tävlingsuppehåll! Jag var ovanligt lugn trots att jag egentligen var nervös för både åkning och skytte. Hur skulle kroppen svara på de förändringar jag gjort de senaste veckorna för att hitta tillbaka till formen? Har jag hittat tillbaka till formen? Kommer jag kunna skjuta lika bra som tidigare tävlingar? Trots att jag inte skjutit så bra på de senaste intervallpassen? Ja, många frågetecken var det. 

Hade ingen bra inskjutning, inte fem träff i någon ståserie. Men la ingen större vikt vid det utan var istället extra fokuserad på tävlingen. Det är svårt att skjuta på så korta tävlingar också, man får som en annan puls. Så kunde inte vara så offensiv som jag ville. Gjorde det misstaget förra året på samma tävling, resulterade i 8 bom. 

Uppvärmningen kändes bra och jag hade en bra känsla. Var fokuserad på min uppgift och liksom bara glad!

Vi startade med killarna och alla körde samma bana, 5x0,6km, masstart LLSS. Gjorde en bra start och tog rygg på sista kille. Precis enligt plan. Ville ligga först. Det hände något bakom mig i första backen, lät som någon som ramlade och någon som sa förlåt. Så antar att två personer krokade ihop. Blev rätt tomt bakom mig efter det...men höll ihop med sista kille in till skytte. Det fylldes på med tjejer bredvid mig ganska snabbt. Sköt hyfsat lugnt och kontrollerat. Fyra skott mitt i och ett slarvskott utanför. Korta straffrundor så gick ut nästan i rygg på den enda tjej som sköt fullt i första. Täppte snabbt igen luckan upp men fick sedan slita lite för att gå med över krönen. För att vara en så kort bana så är den rätt utmanande ändå med en bra backe och inte så snabba och långa utförslöpor så man får inte så mycket vila. Sköt en till kontrollerad serie och denna gång fem träff! Skönt! Blev rätt tomt bakom mig i spåret det varvet och jag körde på i ett stabilt tempo, hårt på platten och lite kontrollerat uppför så det kändes bra. Hade inte så stor ledning in till första stå utan det fylldes på med tjejer när jag stod där. Kändes mycket bättre än på länge, men istället blåste det en del så fick ta det lugnt. Fyra liggträff och en bom. Kändes inte alls som det, kändes som fem halvbra skott. De andra tjejerna bommade mer så hade en ganska stor ledning in till sista stå. Inte lika mycket vind men sköt ändå kontrollerat. Fick ta om efter fyra träff då tankarna kom men träffade även femte skottet, riktigt skönt! Körde ett ordentligt spurtvarv, tryckte på det jag hade, kroppen svarade bra, men inte hela vägen över krönet. Saknas litegrann. Men ändå bra känsla. Hörde någon närma sig bakifrån. Antog att det var en kille. Var först in mot upploppet. Hör nån (pappa?) skrika något, får för mig att det är en tjej som har jagat ikapp... Jävlar, tänker jag, jag ska ha innerspår på upploppet! Spurtar som fan, personen bakom försöker gå om på insidan (omöjligt, för tajt)... I mål inser jag att det var en kille och att jag gjorde en Pidrushna. Men tog därmed tredjeplatsen i herrklassen, hehe. Kanske lite elakt och onödigt...men jag var först, jag fick välja spår. Och för en sekund trodde jag att det var en tjej som skulle ta segern ifrån mig. 

Men jag fick åka från Lima några hundringar rikare efter en rejäl revansch från förra året och med en bra känsla inför nästa helgs Swecup. Kanske inte är i toppform men bara jag åker bättre än senast så är jag nöjd!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0