De senaste veckorna har gått otroligt fort och det är med blandade känslor som jag inser att det snart är november. Dels så längtar jag enormt mycket till att få åka skidor igen och starta igång tävlingssäsongen. Men är också lite ledsen över att mina dagar i Trondheim snart är slut... Trivs så otroligt bra här, med träningen, vännerna i teamen, mina grannar och boendet. Men jag vet samtidigt att Trondheim kommer stå kvar och finns en väldigt stor chans att jag flyttar hit när jag tagit examen i vår.

Träningen har flutit på i stort sett enligt plan. Lidingö 10K resulterade i ett stort pers och ytterligare ett tecken på att jag tagit stora kliv framåt i år. Efter det kände jag mig väldigt sliten och det blev en lugnare vecka. Men efter det har jag tränat på bra. Senaste veckorna har man fått pussla lite när det gäller de hårda komb-passen, då rullskidbanan varit frostig och hal. Men jag har fått till väldigt bra träning ändå och nu är det inte många pass kvar på barmarkssäsongen.

Jag har varit lite trött och sliten på slutet, inte så farligt att jag behöver mer vila, men såpass att jag lyssnat på kroppen och inte gjort mer än den vill. Det gjorde också att jag i lördags började räkna ner timmarna tills min viloperiod efter avslutad barmarkssäsong. Nu återstår bara 18 träningstimmar, sen får jag njuta av 3,5 vilodag och sedan går jag på snö!

Längtar enormt efter att få åka på långa skidor på vitt underlag. Det är något helt annat än att åka rullskidor. Jag har också en tendens att åka bättre på snö än på asfalt och med ett gäng bra rullskidrace i höst så lovar det gott!

Jag kommer starta säsongen med att köra den norska premiären 12-13 november, helgen efter är det den svenska premiären då biljetter till årets första landslagsuppdrag ska delas ut. Känns väldigt spännande att få se ifall jag ska få dra på mig landslagskläderna igen.

Får se om tiden springer iväg eller om det blir någon ny uppdatering snart igen!