Det fick jag nämligen göra under sprinten igår. Fort och fullt! Tog in på täten i både ligg- och ståskyttet och sköt jämnt med eller snabbare än de snabbaste skyttarna i mitt team (det var dem jämförelserna jag orkade göra från mellantiderna). Det kändes så lätt, även om jag också kände att jag fick jobba för det. Motsägelsefullt, kanske, men dem som varit i situationen förstår. 

Just att skjuta fullt på Norgescup är speciellt. Jag har ju ett nullerklubbdiplom från LM ifjol, det är på Norgescup och mästerskap som det delas ut (så fick inget senast på Knyken). Men det har varit något som jag suktat efter. Jag sa det efter Knyken, eftersom jag inte fick nullerklubbdiplom då så var jag tvungen att skjuta fullt igen. Eftersom jag misslyckades på Os så var det väldigt härligt att lyckas med det här! Var ju nära på distansen och därför ännu mer härligt att lyckas på sprinten! 

Tyvärr missade jag prisutdelningen som var igår kväll och jag som inte kör stafetten idag åkte hem igår. Men var inte ensam om att skjuta fullt bland mina grymma team-kompisar så hoppas att en av dem fick med sig två diplom från prisutdelningen. 

Jag tyckte att åkningen kändes bättre än på distansen, men det svarade inte optimalt. Jag vet ju vilka jag brukar åka jämnt med och klarade inte ens att gå i deras ryggar igår, så det var frustrerande. 

Jag har i alla fall minst två veckor på mig att få ordning på mina ben som varit det stora problemet i helgen. Hoppas även hålla ryggen i schack men den har inte påverkat mig i helgen. 

Jag fick med mig två 12:e platser i helgen vilket är bland det bästa jag presterat på Norgescup-nivå. Detta tack vare väldigt bra skytte. Men det har varit otroligt hög nivå på skyttet i min klass i helgen så har kanske inte belönats som jag kunde ha gjort. Tidsavstånden igår var inte alls stora och det känns bra. För jag vet ju vad jag kan prestera om kroppen fungerar som den ska. 

Skyttet började bra. Jag kände mig hur säker som helst från första andetag i ställning och kunde vara offensiv. Kändes inte som de bästa träffarna jag skjutit men det var bara träffar. I stort sett samma sak i första stå. Från att jag fått in tavlan i siktet var jag supersäker. Fullt igen. Det var inte så att det gick av sig självt idag. Tankarna var lite all over the place men jag samlade mig till varje skytte och från första till sista skott i tredje ligg var det bara fokus på mitt nyckelord. Eller, det kom in en tanke mellan fjärde och femte skottet så det kanske tog lite längre tid. Men fortsatt offensivt skytte. Och fullt för tredje gången. 

Jag tror inte jag skjutit 15/15 på distans sen JVM 2012. (7 år sen igår!) Då blev det en bom i sista skyttet. Sen dess har jag skjutit 19/20 på distans 5 gånger. Bommat i andra eller tredje skyttet. Jag var så säker på att idag skulle bli dagen jag skulle skjuta fullt på distans. Men jag var inte beredd när andra pricken var mitt i ringkornet. Det kändes som det var nära men det blev en bom. Cocoach hade kollat på någon som sköt första ligg så vet inte hur långt borta det var. Men det blev ännu en distans med 19/20 träff. Jag är nöjd med att det var fyra offensiva serier. Jag har kollat på mellantiderna (inte sett någon kapanalys) och jämfört mot täten och de snabbaste skyttarna i mitt team så ligger jag väldigt bra till mellan förvarning till skytte och efter skytte (ca 2 minuters åk/skjuttid). Otroligt skönt besked! Hade gärna skjutit 20 träff på bra skjuttider första gången på distans idag men så kul skulle vi inte ha. Det blev 19 träff på bra skjuttider. Vilket jag är nöjd med! 

Inte nöjd med åkningen dock. Kroppen svarade inte som jag hoppades på. Det var dock ingen katastrof så hoppas på bättre känsla imorgon. Då står sprint på programmet. 

Jag hade väldigt blandade känslor inför loppet. Jag var trött av tidig uppstigning och lite trött i benen från dagen före också. Men samtidigt sååå taggad på tävling och fylld av positiv energi. Jag var så sugen på att vara lika offensiv i åkningen som dagen innan men osäker på om jag skulle palla det. 

Men det gjorde jag! Kroppen svarade oförskämt bra! Fick tyvärr inte lika oförskämt bra tider (tvärt om) men det fick sin förklaring när jag inte hade en chans utför mot dem jag åkte tillsammans med. Grejen var att det kom ett rejält blött snöfall precis innan vi startade. Jag hade testat skidor med Ella och haft väldigt bra. Hon hade även väldigt bra skidor på tävlingen men de åkte inte alls på samma snö. (Hon gjorde fö ett fantastiskt bra lopp, såå glad för hennes skull!!!) 

Det var egentligen inte förrän på andra halvan av sista varvet som jag fattade att skidorna inte hängde med, så jag var otroligt nöjd med åkningen fram till dess. Men så blev jag förbisusad utför och så nöp skidorna i mitten på mördarbacken och jag blev totalparkerad. Den känslan är inte skön. När man känner att kroppen har mer att ge men skidorna hänger inte med. 

Det var helt omöjligt att förutse att den snön som skulle falla skulle vara så blöt och sugande. Den snön som föll på sprinten var helt annorlunda. Dagen innan hade jag haft helt galet bra skidor. 

Men det blev ett bra resultat ändå. Jag sköt årets första liggskytte på under minuten i rangetime. Det var ett litet, knappt uttalat, delmål jag satt upp för mig själv i helgen. Däremot blev jag för tidig på det näst sista skottet i stå så det blev en straffrunda. Ändå nöjd med det, det var två offensiva serier. 

Och på nedvärmningen räknade jag ut att jag med dagens andraplats säkrat totalsegern för säsongen. Det är bara 8 deltävlingar som räknas och ingen annan har chans att gå förbi mig på de två sista deltävlingarna som ska köras. Det blir min fjärde totalseger på fem år (tvåa i fjol) och min sjunde totalt (med dem jag tog som junior inräknade). 

Så den besvikelse som jag kände i mål var kortvarig. Jag har fått väldigt många positiva besked från den här helgen som jag tar med mig vidare! 

Det var en speciell tävlingsform. Först en "prolog" med två skjutningar och "golden bullet", alltså ett extraskott. Korta varv, först 2x700m och sedan samma bana plus "mördarbacken" på sista varvet. 

Det var 15s startmellanrum och alla klasser gick efter varandra, damerna först, fråb yngsta till äldsta klasserna. Den korta banan gjorde det trångt och när jag startade tog jag ikapp en tjej i äldsta juniorklassen som var ute på sitt andra varv. Med tanke på hur många vi åkte om kände jag mig inte sugen att åka om henne också så fick en skön resa på första varvet. Min puls tyckte dock inte det var så skönt, för den levde sitt eget lilla liv i liggskyttet och jag hade verkligen noll kontroll. Dum som man är så sköt jag offensivt och fick åka två straffrundor. Helt värdelöst skytte. Revanscherade mig i stå med att skjuta fullt utan golden bullet. In i mördarbacken fick jag höra att jag låg trea med 10s till andraplatsen. Jag hade ställt pappa där för att jag var inte säker på ifall jag ville gå för fullt upp där, men jag ville vara etta eller tvåa till jaktstarten sen så jag var så illa tvungen att ge allt. Tog andraplatsen med 0,2 sekunders marginal. SÅ VÄRT! 

Sen var det jaktstart med startordningen från prologen men med fasta startmellanrum (10, 15, 18, 21s bakom ettan för tvåan-femman). Fyra skjutningar med golden bullet, vartannat varv uppför mördarbacken. Vi startade ihop med äldsta juniorklassen så jag fick starta med klubbkompis Ella som var tvåa i den klassen. Vi hjälptes åt på första varvet, jag som är startsnabb drog första halvan och hon fick dra mig uppför mördarbacken. Sen sköt jag alldeles för offensivt igen och fick åka en straffrunda. Ett kort varv senare hade jag lärt mig av mina misstag och sköt en lugn, kontrollerad serie med 5/5 träff.  Hade tappat andraplatsen efter straffrundan men återtog nu den. 

Jag blev faktiskt förvånad över hur bra det kändes i mördarbacken. Hur bra jag åkte jämfört mot dem som var runtomkring mig. Men positivt förvånad! I första stå kändes det ändå bra, trots det blev det en straffrunda till, men behöll ändå andraplatsen då jag inte var ensam om att skjuta straffrundor i stå. 

Men i sista stå fick jag återigen skjuta fullt utan golden bullet, det var skönt och gav mig ett tryggt avstånd bakåt inför sista varvet. Jag höll ändå trycket uppe sista kilometern, även om jag inte gav järnet över sista krönet (gav mig mersmak inför dagens sprint, då var jag sugen att ge järnet över sista krönet alltså!) Mördarbacken tog ändå ut sin rätt och jag såg otroligt sliten ut på en bild jag såg på mig själv från upploppet, haha. Inte direkt fotogenisk...

Åt Chardine som vann fanns det absolut inget att göra åt. Hon åker fort, skjuter fort, bommade inte ett skott och startade 10 sekunder före. Redan när jag bommade i första ligg och saktade ner skjuttempot var jag besegrad. Men nöjd med en andraplats bakom henne. Också nöjd med hur pass bra kroppen svarade, speciellt i mördarbacken, som nog aldrig varit så lätt. Och då gör jag alltså min 12:e (!!) säsong uppför den. Eller nej, har ju inte tävlat i Lima varje år, men är nog ganska precis 11 år sen jag körde min första juniortävling i Lima, var bara 15 år men skulle köra JSM-stafetten så ville träna lite ståskytte med tävlingspuls innan. 

Ja ja. Nu blev det lite nostalgi också. Återkommer imorgon med ett inlägg om dagens sprint!!