Slutsats
Gårdagen blev nästan helt tvärt emot lördagen. En bra känsla i spåret och dåligt skytte. Inte helt återhämtad från lördagen, vilket mest märktes på pulsfilen. Men ändå en bra känsla. Lite luriga vindar på vallen, de lurade i alla fall mig att fokusera
fel. Orutinerat. Premiär-fel?
Men åker ifrån premiären med målet för helgen uppfyllt: jag har visat att jag vill vara med och fightas. Jag har visat att jag verkligen kan skjuta. Och jag känner att kroppen svarar på ett bra sätt.
Vilket verkligen ger mig hopp om att det kan bli en bra säsong!
Ändå lite besviken. Men bara lite.
Och framförallt: så otroligt roligt det är att säsongen är igång!! Alltså det är den känslan som verkligen genomsyrat helgen. Lycka över att få tävla och göra det jag älskar mest! Det är underbart att säsongen har startat! Bästa årstiden är här! Vintern!!
Premiärtävlingen
Säsongspremiären är avklarad! Östersund bjöd på sol, vindstilla och hårda spår. Kortdistans stod på programmet, 10km med fyra skjutningar, LSLS.
Inte ens när jag gick hemifrån till bilen för att åka upp till tävlingsplatsen så fattade jag att säsongen skulle starta idag. Men jag har hållit på med det här i halva mitt liv så det är inga konstigheter. Kroppen och huvudet vet precis vad som
ska göras oavsett. Allting gick som på rutin. Skidtest, inskjutning, uppvärmning. Ingenting gick enligt plan men plan B funkar också oftast. Jag (läs: pappa) fick till bra skidor, jag hamnade där jag vill vara på inskjutningen och kände mig säker.
Pulsen var skyhög på uppvärmningen så ändrade mitt upplägg lite med tanke på det.
Sen gick starten. Planen var att hålla igen lite uppför och trycka på hårt på trean och över krön och så. Det är nog den åktaktik som passar mig bäst. Men jag kände verkligen tävlingssuget i kroppen och det var inte lätt att hålla igen. Tyckte kroppen
kändes ok, inte toppen men ändå ganska bra. När jag kom in till första skyttet så var det suddigt. Jag hade blivit tårögd av fartvind och fick blinka otroligt länge innan synfältet var klart. Fokuset var bra och jag träffade alla. Även andra varvet
kändes helt okej. Och även i första stå fick jag stå och blinka jättelänge innan jag kunde börja skjuta. Bra fokus även i stå, även om jag hade lite problem att komma in i fjärde pricken. Slutade med en enorm rörelse och en bom. Hade ännu större problem
att komma in i femte pricken så sköt helt enkelt ned den fjärde i stället. Tredje varvet gick rätt tungt men kunde skjuta en offensiv nolla i andra ligg, otroligt härlig känsla. Fjärde varvet gick också tungt men även i sista skyttet sköt jag offensivt
och fullt. 19 av 20 träff, det näst bästa man kan starta en säsong med. Första backen på den här banan är riktigt tuff och där gick det också otroligt tungt för mig men andra halvan av sista varvet var bra igen. Så ungefär halva loppet var bra och
halva loppet dåligt. Och även om antalet träff var väldigt bra så tog ju de två första skjutningarna lång tid. De två sista skjutningarna var väldigt bra.
En del bra svar idag, men även en del att jobba vidare med. Imorgon är det sprint, en bana som passar mig lite bättre så jag hoppas på att kroppen svarar ännu lite bättre än idag och att skyttet känns lika bra!
Kampen mot brytbussen
Söndagens tävling var distans. 5x3km, LSLS. Innan loppets slets jag mellan trötthet och kärlek till just distans. Vet faktiskt inte vilken känsla som vann...
Efter starten så åker vi upp på skjutvallen. Det är ju en ganska rejäl backe in på skjutvallen och vi startade som mitt i backen. När jag kom upp på skjutvallen var jag stum. Alldeles för tidigt inne i ett lopp som jag tänkt försöka åka i tröskelfart (precis under där man blir stum). Stumheten blev bara värre och värre för varje backe på första varvet och efter ungefär 2km ville jag bryta. Men jag tänkte att jag kan ju skjuta bra istället för att åka bra. Bommade tre i första ligg. Kändes som en ofokuserad och dålig serie (mentalt satt jag redan på brytbussen) men såg på siktbilden pappa visade mig sen att om jag inte lytt hans råd att skruva två vänster efter inskjutningen så hade det varit fullt eller en bom. Jag ville ligga klockan fem då jag oftast skjuter klockan tio med högre puls men pappa tyckte jag låg för långt till höger. Höll delvis med och lydde hans råd. Har i alla fall lärt mig att jag absolut ska ligga klockan fem på inskjutningen!!
Men jag bröt inte. Jag blev taggad på att revanschera mig i stå. Andra varvet var precis lika outhärdligt som det första. Extrem-stum och snigelfart på tvåans växel. Men jag sköt fullt i stå! Fick ta en sekund till sista skottet, men annars var det en bra serie. Eller, kändes som det var många dåliga träffar men en träff är fortfarande en träff. Och med 9,5 sekunder till första skott och 27 totalt med en omtagning så kan man inte vara missnöjd, när det dessutom blev fem träff.
Jag tror det var på tredje varvet som jag kom in i loppet. Jag hade vant mig vid stumheten och smärtan och kände mig faktiskt stark på trean. Till skillnad mot igår så kunde jag efter en nedförsbacke trycka på trean när det gick uppför igen! Och så var jag ju sugen att revanschera mig i ligg också. Även om brytbussen fortfarande tutade strax bakom mig. Lyckades inte riktigt revanschera mig i ligg då jag drog iväg ett dåligt skott men efter två knäpp höger så träffade jag i alla fall fyra skott mitt i. Även på fjärde varvet kände jag mig stark på trean och ville bryta varje gång jag åkte på tvåan.
Hann tänka en tanke om att jag fortfarande har 100% träff "post-cola" men tryckte bort den tanken. Kände mig väldigt skärpt i alla fall efter mitt knappa koffein-intag.
Ingen aning om hur jag gjorde det men lyckades på 25 sekunder (även här 10 till första) trycka ner ytterligare fem prickar och behålla min 100-post-cola-procent. Och 3km till borde jag väl klara. Nej, på sista varvet besegrade jag verkligen brytbussen.
Helgens enda seger. Men inte helgens enda framgång. Är ändå nöjd med mitt skytte. 0-2, 3-0-1-0. 100% i ligg första dagen och 100% i stå andra dagen. Starka indikationer på bra skjuttider, när det inte strulat på ett eller annat sätt så skjuter jag på tider som jag är nöjd med. 80% träff i helgen är ingen katastrof och finns helt klart potential, när benen fungerar så kommer jag orka bättre på vallen också.
Ja, det är mina ben som inte fungerar. Annars är jag nöjd med de svar jag fått i helgen. Men benen är ett ENORMT problem som jag MÅSTE hitta en lösning på. Har en plan i alla fall. Får se vad som händer längs vägen.
Försöka kan man ju
Losing is only a sign that you really tried...
En av mina favoritlåtar just nu och den som spelades på repeat i min hjärna under dagens lopp är Avicii's What would I change it to. Kanske inte den bästa pepp-texten men bästa pepp-beatet. Och visst är det så? Att förlora är bättre än att inte försöka.
Trots att dagens lopp var bland det sämsta resultat jag någonsin presterat så känner jag mig ändå glad över att vara på plats, att få göra det jag älskar mest och att få träffa alla fina svenska skidskyttar som jag inte sett på flera månader. Jag har en glädje i idrotten som gör att jag fortsätter trots alla motgångar. Jag älskar det jag gör. Jag har också ett hopp om att jag kan bli bra. Jag har visat det många gånger och jag kommer visa det igen. Jag är bättre än vad dagens resultatlista säger. Men ibland vill det sig inte. Tänker inte analysera sönder dagens lopp, det var fruktansvärt dåligt bara. Jag har ett nytt lopp imorgon och jag vill fokusera på allt som är bra.
Fick i alla fall med mig två positiva saker från dagens lopp. Två högst oväntade positiva saker. Nämligen bra liggskytte för ovanlighetens skull. Och en teknik där det inte fanns mycket att kritisera. Också väldigt ovanligt.
Imorgon är en ny dag, ett nytt lopp. Och jag ska nog göra allting annorlunda mot idag, förutom de två ovan nämnda sakerna.
Avslut
Säsongen fick inte riktigt det slut jag önskat mig. Efter att ha varit sängliggande i sex dagar (fram till i fredags) ställde jag mig på startlinjen i SM-stafetten idag. Jag hade inte ens vågat gå på hårt något efter sjukdomen så hade ingen aning om hur kroppen skulle svara.
Fick direkt positiva svar när jag exploderade ut från start, den där explosiviteten som jag saknade i slutet på februari, nu kom den! Haha. Så jag fick en bra position från början och kunde åka bra. Låg med i tät som trea-fyra och när vi kom till den beryktande mördarbacken så var jag orolig för om jag skulle hänga med upp. Men det gjorde jag! På ett fantastiskt bra sätt! Orkade hålla bra tempo hela vägen upp och jobba över krönet. Kom in på vallen som trea. Tog lite tid på mig i skyttet, ville vara säker. Men orkade inte hålla fokus och bommade de två sista skotten. Efter lite strul fick jag ner prickarna med två extraskott men fick ingen rygg att gå på ut på andra varvet. Kände att andningen började bli tung, kändes som det satt en klump och blockerade maximal ventilation, men när jag i nedförsbackarna försökte hosta upp det så hände inget. Andra gången uppför mördarbacken åkte jag inte så bra, men tog mig upp i alla fall. Samma i stå som i ligg, orkade inte hålla fokus och bommade de två sista skotten. Klarade mig med två extraskott. Känslan var bra och bommarna väldigt nära, så om jag haft lite mer ork i kroppen hade jag nog klarat mig med ett extraskott i ligg, vilket jag varit nöjd med! Men idag var det bara att överleva förstasträckan för att mina klubbisar skulle få köra vidare. Och överlevde, det gjorde jag! Krigade för allt jag var värd på sista varvet, kroppen och andningen protesterade men jag tänkte på att det var sista tävlingen för året och hoppade så långt jag kunde uppför mördarbacken.
Jag var heeeelt slut när jag kom i mål. Låg på alla fyra i 7 (!) minuter tills min ledare kom och frågade hur jag mådde... Haha. Ytterligare en kvart senare hade jag lyckats byta torrt.
Men det var verkligen ett under att jag kunde hoppa uppför mördarbacken idag, med tanke på hur jag har mått den här veckan.
Jag tyckte i vilket fall att det var riktigt roligt att köra och jag är sååå glad att jag faktiskt fick avsluta den här säsongen idag. Hade såklart önskat ett bättre avslut men bättre väder kunde det i alla fall inte ha varit!!
Halvbra
Det blev en riktigt jobbig tävling idag. Planen var att gå stenhårt på alla partier förutom "väggen". Och det höll jag. Däremot blev jag redan på första varvet parkerad av Åsa som startade 13 sekunder bakom mig. Lyckades i alla fall täppa till den stora lucka hon fick på toppen av banan in till skytte, så nog hängde jag med bra på de andra partierna i banan. Hade problem både med tankar och skakiga armar i första ligg, men tog tid på mig och satte skotten. Lyckades dock inte täppa till luckan uppåt efter tidstapp på vallen och tappade väl ännu mer tid andra gången uppför väggen, men åkte återigen bra andra delen av banan. Lyckades denna gång sämre med mina skakiga armar och fick åka två straffrundor. Tappade både tid och placeringar. Och kände redan ut på tredje varvet att det var jobbigt. Men jag försökte bara vara här och nu, ta en backe i taget, dela upp tyngsta backen i partier. Kände mig trygg när jag kom in till stå och sköt en snabb nolla. Tog in lite på de framför men fjärde gången uppför väggen var jag rejält parkerad. Kände verkligen hur jag tog myrsteg uppför där men jag höll mig till min plan. Kände dock att krafterna tröt och jag orkade inte gå på trean hela vägen uppför sista backen. Samlade tankarna inför sista stå, sköt offensivt fram till sista skottet, tog om och satte även det. 100% i stå i helgen och 14 riktigt offensiva skott, säkert riktigt bra skjuttider om någon hade kollat. Det lät som att det var tajt om platserna 1-4 då de framför hade bommat lite i sista stå så jag körde det jag hade ut på spurtvarvet. Men det svarade inte lika bra som igår och även om jag nu tog lite längre steg än myrsteg uppför väggen så tappade jag hopplöst mycket på sista varvet och fick nöja mig med fjärdeplatsen.
Jag gjorde det bästa jag kunde idag, åkte ganska bra förutom uppför väggen och sköt väldigt bra i stå. Men när inte liggskyttet eller åkningen uppför väggen fungerade så blev det inte bättre resultat än 4:a. Väldigt tråkigt att vara precis utanför pallen men de tre tjejerna framför mig gjorde det väldigt bra idag så det var verkligen välförtjänt!
Jag nådde i vilket fall som helst mitt huvudsakliga mål med helgen och det var att säkra totalsegern i Swecup. Jag visste att det skulle bli tufft med ett Vasalopp i benen och det fick jag verkligen känna på idag. Men jag kände efter Hede att totalen var ganska säker, vilket gjorde att jag valde att åka mitt livs första Vasalopp istället för att satsa på att åka bra på helgens tävlingar. Hade jag velat ha riktigt bra resultat i helgen så skulle jag inte åkt Vasaloppet. Men jag valde alltså Vasaloppet.
Jag tar även med mig ett fantastiskt bra ståskytte. Den senaste månaden har jag 95% träff i stående på tävling. Synd bara att liggskyttet bara funkar så bra på träning...
Nu får jag tänka ut en bra plan för att få lite fart på benen igen inför säsongsavslutningen som väntar om två veckor. SM i Lima väntar, något som ringer väldigt fint i mina öron. Jag har många SM-medaljer och bra lopp från de tidigare gånger jag åkt SM i Lima. Nu verkar de dessutom ha gjort om banorna och förkortat mördarbacken, vilket efter helgens mardrömsupplevelser i väggen verkligen faller mig i smaken!
Säkrat totalen!
Efter dagens lopp står det klart att jag för tredje året i rad, sjätte totalt, har vunnit den totala Swecupen. För några veckor sedan funderade jag på varför jag ofta presterat så bra i totala Swecupen. De senaste åren har det ju varit för att jag tyvärr inte fått åka så mycket internationellt. Men de två saker som jag kom fram till som jag gör så bra för att kunna prestera bra under en hel säsong är: 1, att jag är stabil i skyttet och 2, att jag sällan är sjuk. Oftast så premieras de åkare som åkt många tävlingar när det kommer till totalcuper och det är det som ger mig som åker många tävlingar, en fördel. Förra året var det endast därför jag vann. I år är det därför jag kan ta ut segern med två deltävlingar kvar. För i år har jag även åkt bra.
Jag hade inte så höga förväntningar på mig själv idag. Vasaloppet var en rejäl urladdning av energi och jag visste inte hur mycket energi och spänst i musklerna jag fått tillbaka. Så planen var att skjuta bra och ge mig själv bra förutsättningar tack vare det. Jag ville öppna kontrollerat för att ha krafter hela vägen. Så jag tror jag tappade ganska mycket på första varvet. Blev dessutom en straffrunda i ligg. Ökade tempot något på andra varvet och drog en snabb nolla i stå. Sen var det bara att ösa. Tog verkligen en backe i taget och det var verkligen "kliv, kliv, överlev" uppför väggen. Tror jag bytte sida på tvåan typ 7 gånger per gång jag åkte den backen. Sen följde ett långt glidparti där jag verkligen fick kippa efter andan. Körde verkligen max uppför alla backar, hade solen i ögonen så även om jag ville kolla vad som väntade så såg jag inte mycket. Vilket kanske var bra för att jag skulle klara av att åka max hela vägen. Hoppade upp för sista backen och spurtade i mål.
1,5 minut senare konstaterade jag att mitt lopp räckte till en andraplats. Det känner jag mig väldigt nöjd med! Mycket bättre än vad jag trodde! Tyckte faktiskt kroppen svarade bra idag. Men kände tidigt att återhämtningen inte är på topp. Efter första gången upp för väggen så tror jag inte att jag blev av med den mjölksyran förrän inne på stadion, och då öppnade jag ändå kontrollerat! Men förutom det så kändes det helt okej, kroppen gjorde som jag ville. Inte bestämt vad jag ska ha för taktik imorgon, om jag ska våga gå på hårdare från start eller inte. Ingen aning om hur kroppen kommer må efter idag heller...
Jaktstart väntar imorgon! Jag går ut ca 29 sekunder efter Felicia och ca 12 sekunder före Åsa. Det är säsongens första jaktstart och det ska bli jättekul! Jaktstart är kul om man har bra utgångsläge och det måste jag säga att jag tycker att jag har!
Fyrfasen ski sprint
Idag gick resan till Sveg för att köra en supersprint under "Snow meet Sveg". Vi körde på skicross-banan och sköt med lasergevär. En väldigt speciell sprint med andra ord. Upplägget var att vi skulle köra 4 varv på den 300m långa banan med två ståskytten (dubbelvarv efter första skyttet). Vi körde tre heat och segraren i heaten fick 3p, tvåan 2p och trean 1p. Efter tre heat vann den med högst poäng.
Banan var lite grusig så jag körde på mina skräpskidor. På första varvet fick jag slita och jag som brukar vara startsnabb skyllde gärna det på skidorna. Men alla tjejer höll ihop första varvet. Skyttet var inte lätt alltså! Efter alla herrarna hade kört hade ingen skjutit fullt! Jag hade känt mig stabil på inskjutningen så det var verkligen härligt när jag fick gå förbi straffrundan på vårt första heat och höra speakern säga "dagens första nollskytt!" Hade en liten ledning in till andra skyttet. Då fattade jag varför alla sa att skyttet var svårt. Mycket puls i geväret. Fick åka två straffrundor men hade ändå en knapp ledning ut på spurtvarvet. Jag visste efter besiktningen av banan att det var svårt att ta sig förbi då det i stort sett bara var ett spår som var åkbart. Och när Bettan gick ut och utmanade mig så fick hon problem med balansen (pga det knepiga underlaget) och tappade direkt några meter så jag kunde gå först över mållinjen och inkassera 3 sköna poäng.
I andra heatet såg jag till att få den bakersta positionen på första varvet för att komma in till skytte med samma låga puls som första gången. Bytte dessutom skidor till mina "fina träningsskidor" som jag vallat. De kändes knappt bättre kan jag säga... Men lyckades inte riktigt och drog en tvåa. Det var ganska jämnt ut på dubbelvarvet och åkte så fort jag kunde för att hålla min position som tvåa. Tog det lite lugnt inför skyttet, hjälpte föga. Efter två träff bommade jag två men var helt säker på att jag träffade sista. Sköt i alla fall snabbast så gick först in i straffrundan. Jag hör speakern säga att jag hade tre rundor. Va? tänkte jag. När jag åkte förbi vallen så kollade jag och nog var det tre röda prickar på min bana. Eller var det min bana? Åkte förbi igen och nog fan var det min bana. Vänta förresten, hur många straffrundor har jag åkt? Minns fan inte. Bettan går ut i ledning. Jag borde vara klar med mina straffrundor. Åker ut på spurtvarvet. Tar in lite på Bettan men hinner inte ikapp. 5-5 i poäng mellan oss.
Hade riktigt dåligt samvete efteråt och frågade om någon räknat straffrundor, men nej. Försökte verkligen ta reda på hur många rundor jag åkt. Men ingen visste. Och jag har verkligen ingen aning om jag åkte två eller tre. Tappade räkningen när jag insåg att jag bommat en mer än jag trodde.
Inför sista heatet gick jag in, tog av mig underställsbyxorna och verkligen laddade mentalt. Samma taktik på första varvet, sist. Hade verkligen ett helt annat fokus på vallen och även om jag bommade sista skottet gick jag ut i ledning. Tog det relativt lugnt på dubbelvarvet och kom in i delad ledning till sista skyttet. Fokade otroligt bra och kunde skjuta en snabb nolla! Otroligt härligt! Det publikjublet var mäktigt! Kände hur adrenalinet sprutade ut i kroppen och levde på det när jag hörde speakern referera att jag skulle vinna. Efter det korta spurtvarvet kollade jag snabbt bakåt och kunde åka baklänges över mållinjen. Det var dock lite svårare på en skicross-bana än vad det är på ett skidspår, hehe, men jag stod på benen!
Otroligt jobbig men rolig tävling! Trots att det var så kort bana så var den tuff med små branta backar, massa kurvor och ojämnt underlag vilket gjorde att man fick lov att jobba och vara med hela tiden. Hade hög puls under tävlingen också så det blev ett bra pass!
Förstås extra roligt att jag fick vinna också! Hade jag åkt en till straffrunda i andra heatet (då jag inte vet om jag åkte rätt antal) hade Bettan och jag hamnat på samma poäng efter tre heat och jag snackade med henne efteråt och hon trodde på att jag åkt rätt antal. Jag har aldrig åkt fel antal rundor tidigare trots att jag många gånger varit osäker så jag får lita på att ryggmärgen höll koll när inte huvudet hade det... För det var verkligen instinktivt när jag gick ur rundan. Tror att det omedvetna kan vara nog så bra på att hålla koll som det medvetna.
Har varit en väldigt trevlig dag i alla fall. Roadtrip med Åsa och hennes pojkvän och lunch med dem och ett par till skidskyttar efteråt.
Vi pratade om det idag, hur otroligt bra stämning det är på skidskyttetävlingar. Hur vi är så goda vänner utanför tävlingsspåret och verkligen har en vilja att HJÄLPA KONKURRENTER. Anledningen att det kom upp var när jag gav min extrastav till Åsas pojkvän som då sa att Åsa ju hade brutit sin stav på uppvärmningen så hon hade bara klassiska extrastavar. Först säger jag att hon såklart får låna min stav om hon bryter en stav och sen kommer Bettan (som har samma stavmärke som Åsa) och säger samma sak. Han blev helt förvånad över hur omtänksamma vi är mot VÅRA KONKURRENTER liksom. Men det är verkligen sån stämning på skidskyttetävlingar. På banan är vi konkurrenter men före start och efter mål bryr vi verkligen oss om varandra! Det är härligt att känna den gemenskapen och det är en anledning till att jag älskar skidskytte så mycket!
Blöt sprint
Jag hade så svårt att ladda inför dagens tävling då jag inte hade någon koll på vad jag kunde förvänta mig. Vi fick t.ex. inte åka banan innan start. Skulle det vara löst? Hårt? Blött? Jag valde att bara lita på mig själv och "go with the flow". Att tävla i skidskytte har jag gjort tusen (?) gånger förut så det vet jag hur man gör!
Öppnade stabilt. Försökte åka tekniskt bra, bra tryck på varje tag. Undvek alla vattenpölar. (Ja, det har regnat konstant sen vi kom hit. Men jag stördes faktiskt inte alls av regnet idag. Inte på tävlingsarenan i alla fall. Annars hatar jag regnet!) Tyckte kroppen kändes helt okej på första varvet. Kom in till skytte, kollade vimplarna. Såg lugnt ut så jag körde på det nolläge jag skruvat tillbaka till efter en lite blåsig inskjutning. Bommade första skottet. Fattade inte varför. Sköt sedan säkra träffar. Åkte mitt varv i straffrundan. Ut på andra varvet kändes kroppen fortsatt helt okej. Fick två bra orangea ryggar (Team Statkraft) från långbacken och in till skytte och det var bra. Pressades i vissa partier och låg med lätt andra partier. I stående valde jag snabbt bana 30 då den såg ren och vindstilla ut. Satte fem snabba träff och kunde gå rätt ut på spurtvarvet. Visste att långbacken skulle bli tuff men krigade uppför den. Gjorde ett tappert försök att hoppa över krönet och tog med mig så mycket fart jag kunde. Gick på bra uppför nästa knix. Sen väntade det parti av banan som jag under mitt enda varv igår glömt bort. Ett rätt tufft parti ändå. Fick verkligen slita och det var väldigt skönt att se det sista krönet och kunna trycka det jag hade där. Sen var det bara att spurta i mål.
Kände mig ganska nöjd ändå. Det var ett "ganska bra" lopp. Skyttet är jag nöjd med och åkningen var liksom helt okej. Inte samma tryck som i söndags men inte alls dåligt! Och resultatet är mycket bättre än senaste Norgecupen. Precis som i Hede förra helgen så är alla som inte är på VM med. Men hoppas att jag kan höja åkningen ett snäpp till imorgon då det väntar distans. Jag gillar distans så jag ser fram emot morgondagen!
Ny sprint
Jag tyckte det var svårt att ladda om igår. Dels för att vi idag skulle köra sprint IGEN och dels för att jag var väldigt nöjd igår. Men jag sov på saken och vaknade redan 06.10 taggad för att gå upp och köra. Valde dock att ligga kvar i sängen en halvtimme istället för att ut på morgonjogg. Har som regel att inte köra morgonjogg före sju på morgonen. Tycker det är för tidigt. En dag som idag, när jag vaknar 6 och är pigg, hade det ju funkat. Men hur ofta vaknar man sex och är pigg liksom?
Visade sig att jag visst kunde åka fort även utan morgonjogg när alla andra förberedelser flöt på perfekt. Fysiskt alltså.
Hade en dålig inskjutning i ligg och då temperaturen visade -19 grader så kände jag att jag ville lita på mitt nolläge och gå in i värmen istället för att fortsätta skjuta. Om det var osäkerheten på inskjutningen, att jag inte hittade rätt ställning eller att jag var ofokuserad, som gjorde att jag bommade två i ligg på tävlingen, det vet jag inte säkert. Sista skottet var en rejäl kantare dock. Men åkningen kändes väldigt bra, alla varv faktiskt. Tappade fokus en sekund i stå och drog en bom där med. Onödigt! Men hade som sagt en bra känsla i spåret så kunde kriga på riktigt bra ändå.
Det blev en pallplats idag igen men det var på håret. 0,1 sek före 4:an och 0,8 sek före 5:an. Det var en jäkla tur att jag stod på benen när jag sista knixen innan mål satte staven mellan benen... Hade väl varit lite mindre spännande annars kanske.
Jag är väldigt nöjd med helgen, åkningen fungerar väldigt bra just nu och det är jag verkligen tacksam för. Äntligen får jag betalt för allt slit jag lagt ner!! Och gårdagens nollskytte var riktigt härligt!! Sen hade det ju varit roligare om riktigt bra skytte och riktigt bra åkning kom på samma dag, men är ändå nöjd att få ha upplevt båda sakerna under denna helg!!
Otroligt nöjd
Mitt mål idag var att göra mitt bästa sprintlopp sen senast jag var här i Hede. Har nog faktiskt inte gjort ett bra sprintlopp sen dess. Inte jättebra i alla fall. Idag ville tankarna gärna jämföra mig mot de andra tjejerna men jag tvingade mig själv att bara jämföra mig mot mig själv. Det brukar funka bättre och idag funkade det bra!
Planen var att lita på mig själv och gå offensivt. Jag åkte stort och tekniskt ut på första varvet så det kändes inte som det gick fort men kändes okej och märkte att jag hängde med trots en sådär känsla. Jag kände mig säker i skyttet och var offensiv. Sådär offensiv att det kändes som jag sköt kant in fastän det var klara träffar. Kändes sådär även på andra varvet men märkte att jag hade väldigt bra skidor, så kan vara därför jag hängde med bra trots en sådär känsla. Kände mig säker även i stå, fick ta om till första skottet men sen sköt jag offensivt på samma sätt som i ligg, kändes som kant in fast det var klara träffar. Gick tydligen ut i ledning på spurtvarvet, fick jag höra efter målgång... Det visste jag inte då och styrde tankarna mot tävlingen mot mig själv. Jag tänkte att jag hade ett bra spurtvarv här för två år sedan och ville göra ett lika bra spurtvarv idag. Kände mig tung i benen men tog varje backe för sig och när jag körde uppför sista backen så hade jag en yngre kille precis framför mig som jag först tänkte hålla ryggen på men kroppen svarade ännu bättre än förväntat så jag gick förbi. Sen var det bara att hålla farten sista biten in till mål. Gick i mål som tvåa, 14 sek efter Ingela.
Jag är otroligt nöjd med mitt lopp! Jag lyckades med mitt mål att göra min bästa sprint på två år. Jag lyckades skjuta fullt för första gången på väldigt länge. Otroligt efterlängtat!! Det var även fantastiskt bra jobb mentalt idag! Och jag är väldigt nöjd med att vara på pallen i den lite tuffare konkurrensen än tidigare under Swecup-säsongen.
Men jag hoppas på lite piggare ben imorgon!
Dreamteam
Tredje tävlingsdagen denna helg blev minst lika rolig som de första två! Singelmixstafett stod på programmet, en prestigefylld "ploj-tävling" efter att JSM-stafetterna avgjorts. Jag körde, precis som förra året, tillsammans med min gode vän Gabriel Stegmayr och efter varsina dubbla SM-guld och seger på fjolårets singelmix hade vi ett härligt favoritskap. Jag valde i alla fall att se det som härligt. Har verkligen haft det mentala på plats denna helg, otroligt skönt. Har jobbat hårt tillsammans med min mentala tränare Åsa för att nå hit.
Jag hade en plan för mitt lopp och det var att köra i stort sett allt jag hade hela loppet. Vi körde fyra varv på en 1,5km-slinga (en väldigt lång sådan...) med fyra efterföljande skytten. Vi sköt två gånger och växlade sedan så fick herrarna göra samma sak innan nästa växling, så gjorde vi samma sak igen och så avslutade herrarna med samma sak igen plus ett spurtvarv på samma bana.
Jag tog starten och körde på hårt för att behålla den. Men när någon trampar på staven så hårt att man tappar den så är det inte lätt att behålla ledningen. Jag fick stanna upp och valde att plocka upp staven igen istället för att åka en obestämd sträcka med en stav. Pappa hade faktiskt tagit sig ut på spåret med reservstavarna (trodde han gick tillbaka till vallen efter att jag klarat första backen utan incidenter) men tror ändå jag tjänade på att plocka upp min tappade stav. Åtminstone tjänade jag energi på att åka med två stavar. Men jag var hopplöst sist. Behöll ändå lugnet och följde min plan: hårt uppför tyngsta backen, stenhårt på trean. Så tog en placering in till första skyttet, men en bit efter tät. Följde min plan på skjutvallen också med stabilt skytte, så snabbt att jag klarade av att träffa. Och det gjorde jag, fem rätt ner. Tog några placeringar på det och öppnade andra varvet offensivt. Men kände att kroppen var lite sliten efter två riktigt tuffa tävlingsdagar och hade dessutom inte bästa skidorna. Skakade lite i kroppen när jag skulle skjuta stå så tog det lugnt. Efter fyra träff såg jag "00" framför mig, tog om, men var aningens för sen och bommade sista. Trodde jag hade träffat så stängde snöluckan, men fick ladda ett reservskott och öppna den igen. Träffade reservskott och växlade över som 4:a. Slängde direkt upp skidorna på pappas vallabord så han fick rilla dem och tror att det gjorde susen!
Gabbe gjorde en grym sträcka och skickade ut mig i ledning. Kände mig faktiskt lite rappare i benen efter några minuters aktiv vila och hoppade upp för första backen. Gick sedan på hårt men stod länge i fartställning in på stadion för att sänka pulsen inför skyttet. Kändes väldigt bra och var offensiv. Tyvärr så offensiv att jag gjorde en dålig omladdning och drog ut ett skott. Bommade också det skottet och fick plocka ett till reservskott. Men träffade det och gick ut som tvåa. Gick ikapp in i andra stigningen men fick slita för att gå med uppför där. Så när jag i nästa stigning gick förbi fattade jag först inte vad som hände. I efterhand förstod jag att det var spurtvarvs-Anna som kom på besök. Jag hittade alltså krafter jag inte trodde att jag hade och efter att ha hoppat över krönet, tagit med mig jättemycket fart och köttat allt vad jag hade sista gången uppför Arctura-backen (som jag ääälskar att gå på trean uppför!) så kom jag in till sista stå med lucka ner. Skyttet kändes väldigt bra, snabbt och stabilt och efter fem skott stängde jag snöluckan. Men fick för tredje gången idag öppna den igen och plocka dagens tredje och sista reservskott. (Trodde alltså på alla mina bommar att de var träffar...)
Gabbe fick lucka ut på sista sträckan och han förvaltade sitt utgångsläge på bästa sätt. Segermarginalen skrevs till ca 25 sekunder och team Wikström/Stegmayr är fortfarande obesegrade i singelmixstafett på nationell nivå.
Otroligt härligt att få vinna tillsammans med Gabbe! Även väldigt roligt att både han och jag fick ta en trippel i helgen!
Jag avrundar den här helgen med ett stort leende på läpparna, ett självförtroende jag verkligen saknat och en längtan inför nästa tävling. Men ska njuta lite först.
Självförtroende
Det var nog två år sen jag senast ställde mig på startlinjen med så mycket självförtroende som jag gjorde idag. Det är en känsla jag verkligen saknat och som jag verkligen vill behålla!!
Det efter en riktigt bra inskjutning och den kanske bästa uppvärmningen på år och dar. Jag var offensiv i starten men det var fler som ville dra så jag la mig på en fin andraplats som jag sedan höll hårt i hela första varvet. Låg med lekande lätt, fick dock kanske jobba lite extra utför. Första skyttet på bana 2 och jag fokuserade på mitt eget. Blev lite förvånad när det var min prick som ramlade först men var nöjd med det. Kanske lite för offensiv, eller lite bristande koncentration, eller vind jag inte märkte...för ett skott smet ut och hela serien var till höger. Efter snabbast skytte kunde jag gå ut ganska ensam på en andraplats. Jag bestämde mig snabbt för att gå ikapp och när jag kom ikapp valde jag att gå förbi direkt. Hörde någon skrika "ta rygg där" och bestämde mig för att ingen skulle få ta min rygg! Gick dock kanske lite för hårt på det varvet... I andra ligg fyllde jag och gick ut i ensam ledning. Kände dock av rusningen på andra varvet och insåg att formen inte var så fantastiskt bra som jag hade intalat mig. Hade liksom förväntningar om 10/10 på formskalan idag... Offensivt skytte i stå, för tidig på ett skott men fortfarande i ledning efter den straffrundan. Krigade fjärde varvet och rensade skallen så bra inför sista stå att jag inte minns vart och varför jag bommade ett skott. När jag gick ur straffrundan för tredje och sista gången idag ropade pappa att de bommade bakom. Så jag tog det ganska lugnt ut på sista varvet. Men jag märkte att de tog in på mig bakifrån så jag körde allt jag hade andra halvan av sista varvet (fortfarande svarar kroppen på mina befallningar!!) När jag kom in på upploppet kollar jag bakåt och ser att jag har tid att göra min målgest: åka baklänges över mållinjen följt av en stav upp och ett "woho". Två år sen senast...
Men kunde alltså ta hem mitt andra SM-guld på lika många dagar. Trots ett lite sämre lopp än igår. Otroligt härligt. Men tycker fortfarande att det bästa av allt är de svar jag har fått från kroppen den här helgen. Känns såååå härligt att vara där jag vill vara formmässigt. Har verkligen saknat känslan av att vara i form, inte bara tillfälligt. Nu har jag känt så två dagar i rad, och det, mina vänner, har inte hänt på två år. Jag är inte uppe på 10/10 än, men närmre än jag varit på kanske fyra år.
Jag har verkligen hittat rätt i år. I helgen har jag fått visa det. Jag ska behålla det här självförtroendet inför kommande tävlingar och ha lika roligt som jag haft igår och idag!
Imorgon ska jag också ha roligt! Då ska nämligen jag och Gabbe försöka försvara vår seger från förra årets singelmixstafett. Det blir jättekul, älskar singelmix!!
SM-guld!!!!!
Den här dagen har jag verkligen längtat efter! Dagen då jag är nöjd med skytte, åkning och resultat!
Det var SM-distans. Kvällstävling i Östersund. Inte helt världscupbanorna då vädret inte varit det bästa på slutet. Men banorna ändrades till min fördel, de passar mig perfekt! Jag kände på upptakten igår att formen var bra. Bättre än på väääldigt länge.
Jag hade en plan när jag lämnade startgrinden bakom mig och jag höll mig till planen. Jag ville öppna kontrollerat för att orka hela loppet. Var lite osäker på om jag öppnade för kontrollerat för det kändes väldigt bra. I första ligg var jag fokuserad och satte alla träff. Bra skjuttempo också och pappa visade sedan fem skott precis mitt i. Åkte kontrollerat även på andra varvet. Bra fokus även i stå och fem träff. På tredje varvet ville jag öka tempot om jag vågade för skyttet och hade haft en så bra känsla i skyttet att jag kunde öka med gott samvete. Kroppen svarade bra också, i alla fall på trean, så det var skönt! I andra ligg bommade jag första skottet (precis som på distansen i Piteå...) så efter det blev jag defensiv resten av serien. Men jag satte resten av skotten i alla fall. Det var den serien som drog ner min totala skjuttid idag, 33-29-42-30 sek. Nöjd med tre av fyra serier, även om jag vet att jag kan skjuta fortare. Men är medvetet lite mer defensiv på distans än andra lopp. Fjärde varvet skulle jag hålla samma fart som tredje och tror jag lyckades. Fick höra att det var tajt i toppen men lyckades stänga ute allt utom fem svarta prickar i sista stå och träffa alla! Fortfarande noll post-cola-bom, haha. Sedan följde jag min plan om att ge allt på spurtvarvet trots att jag ganska tidigt fick höra att jag ledde med två minuter, och så otroligt underbart att kroppen svarade! Så bra har kroppen inte svarat på otroligt länge.
Så jag är otroligt nöjd med allt idag! En otroligt härlig dag! Och efter fem års väntan tar jag ett nytt guld, dessutom mitt första som senior! Njuter till max hela kvällen men imorgon ska jag ladda om för SM i masstart!
Sprint på Saupstad
Idag var det tävling på nästan hemmaplan, Saupstad. Känner de banorna väldigt väl efter många träningspass där under sommaren och hösten. Så det var riktigt kul att tävla där på snö!
Jag är nöjd med mitt lopp. Jag startade offensivt och hade bra tryck från start. Lyckades även hålla det trycket i stort sett hela loppet och det bästa av allt - kroppen svarade riktigt bra när jag sa åt den att öka! En känsla jag inte upplevt på väldigt länge nu. Så det var superhärligt!! Jag hoppas verkligen att jag är på rätt väg nu.
Var inte helt säker när jag kom in till liggande skytte då det varit puckelpist på mattan när jag sköt in och fick inte riktigt till det. Tyckte att mattan bredvid där jag sköt in såg mindre puckelpist ut så jag la mig där. Det var puckelpist där också. Så jag tog det väldigt lugnt och vårdade varje skott. Ett skott smet ändå ut tyvärr. I stående kände jag mig stabil och offensiv. Fick ta om till första skottet innan jag sköt iväg det och när det small var jag säker på träff. Men pricken ramlade inte, blev lite mer defensiv då jag ville träffa resten och det gjorde jag också. Glömde kolla i kikaren efteråt hur långt borta den bommen var. Det kan INTE varit långt borta, men det var en låg, så var det en kantare så är det större chans att de går ut. Tråkigt med 1-1 i skytte, andra tävlingen i rad dessutom. Varken bra eller dåligt liksom. Bara tråkigt. Men känner bommarna så vet att det inte är långt borta med fullt hus.
Jag var i alla fall väldigt nöjd och GLAD efter tävlingen. Trondheimsluften har säkert den effekten, plus känslan av att kroppen svarar. Nu hoppas jag att det här håller i sig så blir det riktigt roligt att tävla framöver!
Kvällstävling
Idag var det JH cup i Åsarna. En kvällstävling. Jag är inget direkt fan av kvällstävlingar men gillar alltid att tävla så därför anmälde jag mig!
Sprint stod på programmet, en fullång sprint faktiskt. Annars brukar det alltid vara förkortade distanser på lokala tävlingar.
Det var en väldigt speciell bana med först 1km nedför och sen 1km uppför. Ungefär. Lite småknixar åt andra håll under banan också, men i stort sett bara nedför och sedan bara uppför. Så jag fick väldig respekt för banan, speciellt med tanke på hur dåligt det gått för mig uppför i år. Men andra halvan av uppförsbacken var flack så jag kunde åka på trean och där kände jag mig stark och kunde åka fort. Tänkte mycket teknik idag och tror den var bra!
Skyttet var helt ok, varken bra eller dåligt, 1-1. Kände att jag hade höga träffar skott 2-3 och tänkte väl "hög" när jag sköt fjärde skottet för det var just högt, en bom då. Sen var det lite hala mattor så fick en lite för stor rörelse på ett skott, precis utanför klockan tio. Det borde jag ha satt. Onödiga bommar, som vanligt. Men men.
Väldigt kul att tävla i vilket fall! Tyckte kroppen svarade lite bättre än i Sollefteå så kanske går det åt rätt håll nu?
Var är spurtvarvs-Anna?
Blev tyvärr inte en lika rolig dag idag. Eller, jag har trots dagens resultat haft roligt. Jag var väldigt peppad innan start och log mig igenom inskjutning och uppvärmning. Och sen har jag så fina vänner på banan så idag kunde jag trycka bort frustrationen ganska snabbt efter målgång.
Det bästa den här helgen har nog ändå varit mina skidor. Pappa har gjort ett grymt jobb i vallaboden och mina älskade Sandersson går bara bättre och bättre för varje helg! Idag hade jag verkligen BÄST skidor (om de var bra igår liksom!) Tack kära pappa, för allt!
Jag tyckte kroppen kändes bättre idag än igår. Men känns inte alls lika bra som det gjorde under träningsperioden i julas... Tyvärr! Men ett steg framåt i alla fall. Hittade en stabil fart som jag kände att jag kunde hålla i tre varv. Och det kunde jag. Det var bara det att jag väldigt gärna hade velat öka på sista varvet. Men det ville inte benen. Jag gjorde verkligen ALLT jag kunde för att försöka locka fram spurtvarvs-Anna sista kilometern men nej, kroppen svarade inte alls. Det är otroligt frustrerande. Jag som haft så bra relation med spurtvarvs-Anna under hela hösten. Men när man behöver henne under vintern så är hon borta. Otroligt frustrerande!
Det blåste storm idag. Så det var inte lätt att skjuta. Jag sköt 1-2, men jag borde helt klart ha kunnat skjuta fullt i ligg och få ner en prick till i stå. Träffade de tre första trots en del vind, men sen höll jag inte ihop det. Kan ha blåst lite mer mot slutet av serien också, minns inte riktigt. Men minns att jag inte tänkte rätt och om jag där hade gjort som igår och tagit om, så hade jag kunnat träffa mer. Och hade jag träffat två till idag så hade jag vunnit. Trots att åkningen gick så dåligt. Så tajt var det. Men man ska aldrig säga "om"...
För mig spelar det mindre roll om det blir en seger eller en fjärdeplats just nu, jag önskar bara att jag kan hitta en bra känsla i åkningen. Känna att kroppen svarar. Men jag vet att jag har tränat bra i sommar och höst så jag får ha lite tålamod och hoppas att det släpper. Helst snart. Under tiden undersöker jag olika formtoppningsmetoder. Inte hittat rätt än...
Distans i blåst...igen
Idag genomfördes Swecup 3 i Sollefteå. Distans stod på programmet och precis som i Piteå var det ganska utmanande förhållanden på skjutvallen. Men jag hade en bra inskjutning och det blåste sedan mindre och mindre (tyckte jag).
Jag var väldigt osäker på formen då jag inte tränat alls sen förra helgen, varken skytte eller fysiskt. Men jag kände direkt hur otroligt grymma skidor jag hade och det gav mig lite självförtroende. (Älskar verkligen mina Sandersson, är så otroligt glad att jag fick just DE skidorna i år!)
Jag ville åka stabilt, orka hela loppet över 15km. Så jag öppnade stabilt. Kände ganska snabbt att benen inte riktigt var på humör idag men jag var stark och kunde åka bra mycket mer på trean än jag nånsin gjort på de här banorna, som jag ändå gjort i 10 år nu!
Jag tog det ganska lugnt i skyttet, slarvade ut ett skott i första ligg. I första stå kom jag inte riktigt in i ställning så fick jobba ordentligt för varje skott. Bommade även andra skottet i första stå. Till sista skottet tog jag om. Det blåste lite och jag var inte helt stabil. Sen började jag tänka. Jag fegade. Jag tog om säkert 10 gånger. Till slut sköt jag. Och träffade! Så otroligt skönt! Kände att det tog tid och enligt analysen stod jag 1 minut (!!) mellan fjärde och femte skottet. Sinnessjukt. Men tjänade ändå på att stå kvar och träffa. En sådär 3 sekunder typ, haha.
Kändes bra i skyttet så de två sista skjutningarna var jag mer offensiv, sköt på 37 och 30 sekunder (lite offensiv i alla fall...) och det blev två fulla hus! Riktigt härligt! 18 av 20. 90% träff, bra!
Åkningen räckte inte riktigt till idag (inte skjuttiden heller av förklarliga skäl) och jag blev 2:a. Jag var ändå nöjd då jag gjorde mitt bästa. Men jag känner fortfarande att det är en bit kvar till formen och jag undrar hur tusan jag ska locka fram den... Jag hoppas i alla fall att åkningen ska kännas bättre imorgon och samma härliga känsla på skjutvallen.
Jag känner i alla fall att det är väldigt roligt att tävla och mår så mycket bättre nu än efter förra helgen.
Något är fel
Helgen i Ål blev inte alls som jag hade tänkt mig. För en vecka sedan kändes formen riktigt bra och jag hade förhoppningar om att den skulle snäppas upp ytterligare litegrann med en lugn träningsvecka innan årets första Norgecup för min del. Men det blev precis tvärt om. Även om jag ändå är nöjd med åkfarten på lördagens sprint så var känslan inte bra. Brottades dessutom med stormvindar på skjutvallen så fick lägga lite tid och energi i straffrundan. Men jag intalade mig att det var dåliga förberedelser (var illamående och kunde inte äta innan start, troligtvis pga nervositet plus att jag blev stående i toakön under 10 minuter av min uppvärmning, således en kortare uppvärmning än vad jag ville ha) och att det skulle bli bättre på söndagen med bättre förberedelser.
Det blev bättre förberedelser på söndagen, allt gick enligt plan. Men någonting i kroppen var fel. Jag vet inte när under loppet som jag kände det, om det var redan från start när jag inte hade den acceleration som jag brukar ha, om det var när S åkte ifrån mig på andra varvet (brukar inte bli ifrånkörd av henne) eller om det var senare. Men den kropp som under de senaste veckorna verkligen samarbetat och mått bra, var helt utbytt.
På skjutvallen så hade jag läge i första, jag funderade på att skruva men tog fel beslut...men sen slarvade jag bort ytterligare två bom i andra och tredje serien. Riktigt uselt skytte då vinden mojnade mer och mer, tvärt emot på lördagen. Ofta så hänger kropp och knopp ihop och igår var en sån dag.
Jag fattar verkligen ingenting. Det är en sån här gång som man nästan hoppas att man ska vakna med en förkylning för att få facit på varför det gått så åt skogen. Men jag vill verkligen tro att jag lika snabbt som det vände åt fel håll, ska kunna vända tillbaka då det redan till helgen väntar Swecup 3-4. Jag har i alla fall ett bra team runt mig som jag ska söka svar hos. Något har gått fel. Jag måste få svar på vad.
Tävling på hemmaplan
Idag gick andra deltävlingen i GDV cup av stapeln. Det är ju mest en tävling för ungdomarna, men det är alltid kul att tävla och extra roligt var det idag då det både var på hemmabanorna i Hemus och hela 19 damer anmälda i junior/seniorklassen. Vi kör sammanslagen klass för att få lite bättre kvalité på tävlingen även för juniorer och seniorer.
Det var riktigt kul att tävla på hemmaplan igen, det var nog fem år sen senast jag fick göra det. Kände mig trygg och säker på skjutvallen och då jag kan alla kurvor och krön på de här banorna var det väldigt lätt att göra en detaljerad plan för hur jag ville genomföra loppet skidåkningsmässigt. Även fast det bara är en distriktstävling är det bra att ta varje chans man får att träna på tävlingsmomenten.
Vi körde en kort sprint, distansen för D19, 6km. Så det var bara att lägga i full gas från start. Det var lurigt före idag. Antingen is eller socker. Inget av de förena passar mig egentligen, men jag är av åsikten att man måste kunna hantera alla förhållanden. Så jag gjorde mitt bästa för att ta mig framåt fortast möjligt. Det var en småkuperad bana med korta backar, vilket passar mig. Jag tyckte åkningen kändes riktigt bra, jag kunde åka som jag ville första varvet. Kände mig trygg i skyttet men efter första träffen så gjorde jag en dålig repetition och drog ut ett skott. Krånglade lite innan jag fick bort det och kunde ladda ett nytt skott. Efter det valde jag att vara iskall på vallen istället för stressad och tog väldigt god tid på mig. Jag träffade alla så det var bra. Men tappade säkert 20 sekunder på den felrepetitionen. Kostsamt. Första halvan av andra varvet kändes också riktigt bra men på toppen av den "längsta" backen började jag känna av syran i benen. Men jag körde på hårt ändå in till ståskyttet. Kände mig trygg och sköt offensivt. Lite för offensivt skulle det visa sig då ett skott inte träffade det svarta utan var precis utanför klockan fem, på väg in i pricken. Så fick åka en straffrunda innan jag stack ut på spurtvarvet. Det blev ett riktigt jobbigt spurtvarv där mjölksyran verkligen gav sig tillkänna. Tyckte ändå jag kämpade bra och jag var ändå nöjd när jag kom i mål. Resultatmässigt blev det väl ingen höjdare, men det var bra status på deltagarna och ganska små marginaler. Alla framför mig i listan sköt fullt så det var det som krävdes idag. Men jag är ändå nöjd med mitt genomförande och känns som att jag tagit ett steg i åkningen jämfört med tidigt i december. Hoppas kunna ta ett steg till när vi går in i januaris tävlingar!! Känslan i skyttet är också väldigt bra och det tar jag verkligen med mig inför fortsättningen av säsongen.
Jag har till 95% säkerhet bestämt mig för att min nästa tävling blir Norgecup i Ål 7-8 januari. Jag är sjukt taggad på tävling och även om det är relativt bra motstånd på GDV cuperna så är det ännu roligare med det utmanande motstånd som Norge bjuder på! Sen har jag nästan lättare att jämföra mina prestationer där, jämfört med hur jag åkt under hösten liksom. För känslan har varit att jag inte åkt så mycket fortare under vintern än under hösten. Vilket känns konstigt. Men det har jag tänkt ändra på! Jag har tänkt åka riktigt fort i januari! Och skjuta lika bra som jag gjort i december! Vi kör på det!
Gott nytt år (i förskott)!
