Vi pratade faktiskt om det igår, att vi är lite som narkomaner, att vi hela tiden söker efter nästa berusning. Inte för att jag har provat några droger starkare än alkohol, men jag har väldigt svårt att se att det skulle kunna slå berusningen efter en riktigt bra tävling! Och då är jag inte ens nöjd med min prestation idag, däremot är jag otroligt nöjd (och lättad) över resultatet idag! 

Men jag tar det från början. Eftersom det var NM så fick de utländska deltagarna starta längst bak. Min plan var att slösa så lite energi som möjligt på första varvet, för jag tänkte att det ändå inte skulle vara så stora avstånd på första varvet. Men min taktik blev väldigt dålig när täten bestämde sig för att gå stenhårt från start. Det gjorde att det blev luckor som jag fick anstränga mig för att täta. Jag tog mig inte långt fram på första varvet och trots en hyfsat snabb nolla fick jag gå ut med dem som kört en runda. Sen hade jag inga större problem att gå med dem (typ resten av loppet) så jag hade önskat att jag hade fått starta tillsammans med dem, och inte i en position 20 meter (svagt uppför) bakom. Menmen. Kunde gå kontrollerat tillsammans med tjejer som normalt sett går fortare än mig så det var en skön känsla. Var ganska orolig i andra ligg så den serien gick långsammare. Fick jobba lite för att få en rygg igen (var motvind på jobbiga partier idag, tvärt emot igår, när det var medvind på de jobbiga partierna) och sen kom det draghjälp bakifrån också. Gick kontrollerat även på tredje varvet men fick släppa lite in till första stå, då jag inte ville ha högre puls än jag hade. Och jag var väldigt orolig i den serien också och dessutom väldigt defensiv till första skott. Det blev dessutom en bom, men sen klarade jag att få ner resterande prickar. Det tog dock sjukt lång tid, hon som jag släppt ryggen på in till skytte hann skjuta fem skott innan jag sköt mitt första. Och vi gick ut tillsammans på fjärde varvet också. Tyckte jag gick kontrollerat även då men när tankarna kom påväg in till sista stå så kom även mjölksyran. Jag försökte allt jag kunde att använda mina mentala nycklar att få tankar och känslor rätt. Jag vet inte om jag kan säga att jag lyckades då det blev två bom, men jag var i alla fall inte defensiv på skjutvallen! Och jag var helt säker på att första skottet skulle vara träff, så kändes inte som att bommarna var långt borta idag (men ingen som kollade ståskyttet). Sen hade jag inte benen på spurtvarvet. Det brukar ju annars vara min starka sida, men jag släppte lite för mycket över första krönet, när de jag gick med började utmana varandra. Jag gjorde ett ärligt försök att gå ikapp och tog in på dem i den backen där jag gått på trean nästan alla race-varv när alla andra jag sett gått tvåan (där hade jag varit stark tidigare varv så jag hade såå gärna varit med dit på sista varvet). Sen är det ett långt och segt upplopp med svagt motlut (där vi även startade idag) så jag vet att det kan hända mycket. Så jag körde verkligen allt jag hade för att ge det ett försök, tänkte att någon framför kunde ju stoppa upp totalt, men det blev inte någon framför utan det blev jag som stoppade upp totalt där istället. Fick gå över på tvåan (!) där, jag som gått trean uppför en riktigt brant backe tidigare på varvet!? Men jag blev ändå 14:e i ett av de bästa motstånd jag kört mot nationellt så det var ett sjukt bra resultat! Och prestationsmässigt så var det bra till 85%. 4,5 varv åkte jag bra, liggande var näst intill perfekt, första och sista serien var bra tempo på skjutvallen. 

Och nu, som den endorfin-junkie jag är, längtar jag efter ett lopp när jag får uppleva att det stämmer till 100%! Och jag kan inte låta bli att tänka, vad kan det räcka till för resultat..? Det här resultatet var i alla fall extremt viktigt för mitt självförtroende!! Tack för det!

Då körde vi ett testrace på exakt samma bana som idag och jag kände mig i den bästa form jag haft på evigheter. Jag hade hoppats på samma känsla idag men tyvärr blev det inte så. Det var nästan exakt samma förhållanden med regn och vind, ganska mycket vind, speciellt på inskjutningen. 

Planen var att öppna offensivt men kontrollerat och det gjorde jag. Såg på mellantiderna att jag gick ganska bra på första varvet också, medans det kändes bra. När jag kom in till första skyttet sa speakern att det nästan inte varit några straffrundor dittills. Lät inte det påverka mig utan höll fokus och gjorde det jag skulle så jag undvek straffrundan. Kändes lite tyngre på andra varvet och tror kanske jag psykade ut mig själv lite med att kolla på hur de före mig åkte, vilket var snäppet bättre än mig. (Alltså min teammate Kristin idag, stjärna!!!!! Så glad och imponerad över henne idag!) 

Jag valde bana 30 i stå, dels för att vinden kom från vänster och dels för att jag sköt fullt på bana 30 senast jag tävlade på Steinkjer. Skulle ha tänkt det när jag tog om inför sista skottet (tänkte väldigt mycket då) men lyckades inte få ner sista pricken. 0-1 i dagens vind är ju bra, men det blåste klart mindre på tävlingen än på inskjutningen. Och det var många som sköt fullt. Jag ville väldigt gärna vara en av dem, men pallade inte trycket idag. Sista varvet var tufft men jag krigade det jag hade. 

Såg på klockan efteråt att jag inte varit över 190 i puls idag. Alltså bara 96% av maxpuls i max. Det speglar lite känslan, att jag saknade en del. Jättetråkigt att jag inte kunde få till ett lika bra lopp som på genrepet, men jag får ta med mig skyttet idag. (Och försöka hålla ihop det bättre imorgon.) På testracet för en vecka sen gick ju skyttet sämre, när åkningen var väldigt bra. 

Det är extremt svårt att få till alla delarna på skidskytte samtidigt, men det är väl lite det som är tjusningen också. 

Imorgon är det masstart och det ska bli sjukt kul!