Kampen mot brytbussen
Söndagens tävling var distans. 5x3km, LSLS. Innan loppets slets jag mellan trötthet och kärlek till just distans. Vet faktiskt inte vilken känsla som vann...
Efter starten så åker vi upp på skjutvallen. Det är ju en ganska rejäl backe in på skjutvallen och vi startade som mitt i backen. När jag kom upp på skjutvallen var jag stum. Alldeles för tidigt inne i ett lopp som jag tänkt försöka åka i tröskelfart (precis under där man blir stum). Stumheten blev bara värre och värre för varje backe på första varvet och efter ungefär 2km ville jag bryta. Men jag tänkte att jag kan ju skjuta bra istället för att åka bra. Bommade tre i första ligg. Kändes som en ofokuserad och dålig serie (mentalt satt jag redan på brytbussen) men såg på siktbilden pappa visade mig sen att om jag inte lytt hans råd att skruva två vänster efter inskjutningen så hade det varit fullt eller en bom. Jag ville ligga klockan fem då jag oftast skjuter klockan tio med högre puls men pappa tyckte jag låg för långt till höger. Höll delvis med och lydde hans råd. Har i alla fall lärt mig att jag absolut ska ligga klockan fem på inskjutningen!!
Men jag bröt inte. Jag blev taggad på att revanschera mig i stå. Andra varvet var precis lika outhärdligt som det första. Extrem-stum och snigelfart på tvåans växel. Men jag sköt fullt i stå! Fick ta en sekund till sista skottet, men annars var det en bra serie. Eller, kändes som det var många dåliga träffar men en träff är fortfarande en träff. Och med 9,5 sekunder till första skott och 27 totalt med en omtagning så kan man inte vara missnöjd, när det dessutom blev fem träff.
Jag tror det var på tredje varvet som jag kom in i loppet. Jag hade vant mig vid stumheten och smärtan och kände mig faktiskt stark på trean. Till skillnad mot igår så kunde jag efter en nedförsbacke trycka på trean när det gick uppför igen! Och så var jag ju sugen att revanschera mig i ligg också. Även om brytbussen fortfarande tutade strax bakom mig. Lyckades inte riktigt revanschera mig i ligg då jag drog iväg ett dåligt skott men efter två knäpp höger så träffade jag i alla fall fyra skott mitt i. Även på fjärde varvet kände jag mig stark på trean och ville bryta varje gång jag åkte på tvåan.
Hann tänka en tanke om att jag fortfarande har 100% träff "post-cola" men tryckte bort den tanken. Kände mig väldigt skärpt i alla fall efter mitt knappa koffein-intag.
Ingen aning om hur jag gjorde det men lyckades på 25 sekunder (även här 10 till första) trycka ner ytterligare fem prickar och behålla min 100-post-cola-procent. Och 3km till borde jag väl klara. Nej, på sista varvet besegrade jag verkligen brytbussen.
Helgens enda seger. Men inte helgens enda framgång. Är ändå nöjd med mitt skytte. 0-2, 3-0-1-0. 100% i ligg första dagen och 100% i stå andra dagen. Starka indikationer på bra skjuttider, när det inte strulat på ett eller annat sätt så skjuter jag på tider som jag är nöjd med. 80% träff i helgen är ingen katastrof och finns helt klart potential, när benen fungerar så kommer jag orka bättre på vallen också.
Ja, det är mina ben som inte fungerar. Annars är jag nöjd med de svar jag fått i helgen. Men benen är ett ENORMT problem som jag MÅSTE hitta en lösning på. Har en plan i alla fall. Får se vad som händer längs vägen.
Försöka kan man ju
Losing is only a sign that you really tried...
En av mina favoritlåtar just nu och den som spelades på repeat i min hjärna under dagens lopp är Avicii's What would I change it to. Kanske inte den bästa pepp-texten men bästa pepp-beatet. Och visst är det så? Att förlora är bättre än att inte försöka.
Trots att dagens lopp var bland det sämsta resultat jag någonsin presterat så känner jag mig ändå glad över att vara på plats, att få göra det jag älskar mest och att få träffa alla fina svenska skidskyttar som jag inte sett på flera månader. Jag har en glädje i idrotten som gör att jag fortsätter trots alla motgångar. Jag älskar det jag gör. Jag har också ett hopp om att jag kan bli bra. Jag har visat det många gånger och jag kommer visa det igen. Jag är bättre än vad dagens resultatlista säger. Men ibland vill det sig inte. Tänker inte analysera sönder dagens lopp, det var fruktansvärt dåligt bara. Jag har ett nytt lopp imorgon och jag vill fokusera på allt som är bra.
Fick i alla fall med mig två positiva saker från dagens lopp. Två högst oväntade positiva saker. Nämligen bra liggskytte för ovanlighetens skull. Och en teknik där det inte fanns mycket att kritisera. Också väldigt ovanligt.
Imorgon är en ny dag, ett nytt lopp. Och jag ska nog göra allting annorlunda mot idag, förutom de två ovan nämnda sakerna.
Sommar-SM
Befinner mig nu i Sollefteå där årets sommar-SM i rullskidskytte ska avgöras. Det ska verkligen bli roligt att få tävla igen, det är ju det jag tränar för hela året. Har dock inte känt mig i så bra form under denna träningssommar. Så det blir verkligen jättespännande att se hur jag kan prestera. Skyttet har (som vanligt) varit stabilt under större delar av sommaren så hoppas det håller i sig även i helgen. Tävlingarna som ska köras är sprint (lördag) och distans (söndag). Det känns verkligen inspirerande. Brukar tycka det är skönt att starta med en sprint och distans är ju kanske min bästa diciplin. Kommer uppdatera bloggen under helgen om hur tävlingarna går. Nu ska jag iväg på officiella träningen på Hallstaberget.
O-ringen
Träningstimmarna rullar in som de ska! Har fortfarande mycket att önska när det kommer till "form" men har tro på att den träning jag har genomfört kommer att göra att formen kommer...när den ska komma! Och det är inte första veckan i augusti...
Förra veckan spenderade jag i Arvika, där O-ringen 2017 gick av stapeln. Det var 9 år sen senast jag sprang 5-dagars och det var lika roligt, om inte roligare, denna gång! Jag tycker verkligen orientering är superkul. Hade jag varit en bättre löpare och en sämre skytt hade jag helt klart satsat på orientering! Men nu kan man inte stoppa Paris i en flaska heller...
Eftersom jag la av med orientering för typ 10 år sedan så anmälde jag mig i Damer 21 Motion, vilket visade sig vara den perfekta klassen för mig! Det var perfekt svårighetsgrad, utmanande men överkomligt, det var bra motstånd vilket gjorde att tävlingsmänniskan i mig vaknade till liv och när jag dessutom lyckades vinna etapp 2 så var veckan fulländad! Bommade alldeles för mycket dag 1, 3 och 4 (ca 15-20 minuter bomtid) och var väldigt trött i benen sista dagen. Så jag lever på min etappseger dag 2 och tar med mig en otroligt rolig vecka, en längtan till nästa år och riktigt bra hårda pass!!
Nedan visas mina banor med mina inlagda gps-rutter från alla etapper, riktigt kul (och frustrerande) att se i efterhand. Man lär sig mycket (av sina misstag). Dag 2 gick jag i stort sett rätt hela vägen. Bommade en stig bara och sprang förbi en sten, men förlorade inte alls mycket tid och det gjorde inte så mycket när segermarginalen var 4 minuter... Kartorna ska vara i ordning.
Befinner mig nu i Trondheim dit jag flyttat på heltid! Känns otroligt bra, jag trivs verkligen som bäst här! Kroppen börjar kännas bra igen så hoppas på fina träningsveckor här innan det bär av hem till Sverige om ca 3 veckor för att köra sommar-SM!
