Svårslagen kombo

Wow, gårdagen har jag väntat på och längtat efter! Det är inte ofta man får uppleva dagar som igår och för min del var det extremt längesen. Jag konstaterade igår kväll att det troligtvis var mitt bästa lopp på tre år. 

Det jag pratar om är såklart att få alla moment att stämma samtidigt. Igår hade jag en kropp som gjorde som jag ville, jag sköt fullt och jag hade grymt bra skidor! 

Jag hade en tydlig plan för loppet och jag lyckades genomföra den till 100%. Jag ville gå kontrollerat på tvåan och ha bra tryck på trean och över krön. Det var snöstorm så planen på skjutvallen var att skjuta säkra träffar i ligg. För att, oavsett hur mycket det blåser så kan man skruva in sig i ligg. Och kommer man igenom med noll i ligg på en blåsig tävling så kan allt hända. 

Och det lyckades jag med! På andra varvet gick jag också kontrollerat och fick dessutom en hyfsad överblick över hur jag låg till (fördelen med en liten klass). Pappa sa att jag var 1s efter Chardine efter första skyttet och jag var ganska säker på att det var långt ner till tredjeplats. Chardine startade 30s bakom mig och tog ikapp det på andra varvet så vi kom in precis samtidigt till stå. Det blåste mycket. 

Jag har några nyckelord som jag alltid försöker tänka på i skyttet, för att styra mina tankar. Normalt sett är mitt nyckelord "siktbild" men jag har även några andra ord jag brukar tänka in mot skytte. Det har varit mycket "låg hastighet" i stående på slutet och igår sa jag seriöst hela min "ramsa" från jag ställde mig på mattan. 

Stabilt in i ställning, tidigt tryck. 

Sen väntade jag på låg hastighet och siktbild. Jag väntade och väntade. Siktade på första pricken, hamnade på mittenpricken. Siktade på andra pricken, hamnade på sista pricken. Jag andades och hörde Chardine bomma. Tankar flög genom huvudet. Typ att det var lite vila att stå där (så länge jag orkade hålla vapnet) och att jag då troligtvis skulle få mer kontroll på mina rörelser (och hastigheten). Jag hörde att någon träffade på en bana bredvid mig och jag hörde Chardine lämna sin matta. Jag hade fortfarande inte kontroll på pipans hastighet. Men så kände jag hur vinden mojnade. Och helt plötsligt hade jag låg hastighet på pipan och såg siktbilden. Och jag träffade (andra pricken). Och jag hade kontroll nog att göra samma sak med pricken bredvid. Jag hann tänka att jag skulle skynda mig innan det började blåsa mer igen. Och jag fortsatte skjuta på siktbilden, tills prickarna åt vänster var slut. Då fick jag byta sida och gå tillbaka till första pricken som jag inte siktat på den jag tänkte "tidigt tryck" (för typ en minut sen). Jag var tidig, sköt när kornringen var lågt till höger precis där pricken "startar". Hann tänka att en bom är bra idag! Sen ramlade även den sista pricken och jag kunde åka förbi straffrundan helt denna dag (bästa känslan nånsin!) Men det var alltså en sån kantare att pappa hann vända om för att gå ut på spåret och heja på mig innan den ramlade. Jag vet inte när han fick veta att jag hade skjutit fullt, men det fick någon tala om för honom i alla fall, trots att han stod och kollade på mitt skytte, haha. 

Planen var sedan att gå så hårt jag vågade uppför Fäbodbacken, men inte dra på mig mer mjölksyra än jag kunde göra av med nedför. Jag hade riktigt bra tryck sista delen av den backen och sen är jag stark. Vilket jag talade om för mig själv. Jag är stark på trean och på spurtvarv. 2,5km-spurtvarv är långa så jag behövde en hyfsat kontrollerad öppning för att göra det spurtvarv som jag gjorde. Men från övre delen av Fäbodbacken in till mål gick jag all in. Pappa stod där man kommer tillbaka till stadion och ropade "du leder överlägset, -8 sekunder före Nicolina och 1,5 minut före Madde och Chardine". Jag hörde inte riktigt, men trodde han sa "48 sekunder". Men det kunde ha varit 38 eller 28 och jag tänkte att 28 sekunder, det har Nicolina tagit på mig på spurtvarv tidigare den här säsongen. Så det var bara att kämpa för varje sekund. Det gick bra uppför de kortare backarna ner till botten av banan. Sen är det en lång backe därifrån upp till stadion igen. Där fick jag gräva djupt ner i källaren för att stå emot trötthet och mjölksyra. Men jag ville inte ge upp och kroppen gjorde som jag ville. För varje meter kom jag närmare mål och ju närmre mål jag är, desto mer vågar jag pusha. Och som jag pushade. Allt jag hade. Jag stupade över mållinjen och la mig på mage med blicken mot upploppet. Jag hade ju åkt förbi Madde så jag visste att jag skulle vara på pallen. (När jag tänker efter så hade jag nog åkt förbi alla som startade framför mig...) Så jag väntade på Chardine som startade 30 bakom och Nicolina som startade 1 minut bakom. Efter en stund kollade jag på klockan som visade att det gått 31 sekunder sedan jag kom i mål och då visste jag att jag hade slagit Chardine. Jag låg kvar en stund till. Nästa gång jag kollade på klockan hade det gått 53 sekunder. Och jag såg inte Nicolina. Då insåg jag att jag skulle vinna. Den känslan alltså! Helt magisk! 

Jag var så glad efteråt, av så många anledningar! Jag hade skjutit fullt, jag hade bäst spurtvarv, jag hade vunnit överlägset. Jag hade fått uppleva det jag inte fick uppleva under förra säsongen, att skytte, åkning och skidor fungerade på samma lopp! 

Det är en så underbar känsla! 
(null)
Foto: Nicklas Olausson

Swecup i Lima

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga efter gårdagen så jag sa inte så mycket. Idag, däremot, har jag massor att säga!
 
 Det blev ju för många bom igår. Men jag tyckte att formen tagit ännu ett steg i rätt riktning, om än ett ganska litet... Jag var inte alls nöjd med det jag såg i resultatlistan, men tidsavståndet var ju mot IBU cupens hittills bästa sprinter, typ. Två segrar i de två senaste sprintarna har hon i alla fall, vår grymma Skottheimska. 

Så jag startade efter tre minuter i dagens jaktstart. Men efter två strykningar var det bara 1,5 minut till tät och bara 15 sekunder till pallen. Jag tyckte åkningen kändes bra även idag. Sköt en ganska offensiv nolla i första och kunde gå ut som tvåa. Åkte tillsammans med Annie på andra varvet, men släppte lite mot slutet av långbacken. Jag var offensiv även i andra ligg och det kändes som jag var påväg att bomma både tredje och fjärde skottet, så då lyckades jag avsluta serien med ett skott i det vita!? Sjukt. Så då blev jag ensam trea på tredje varvet. Började kännas att jag hade 1,5 tävling i benen men jag krigade på. Lyckades skjuta fullt igen och gå ut som tvåa, men blev ikappåkt in till sista stå. Jag drog en snabb (men säker) nolla, men det gjorde Annie också. Så det blev kamp på sista varvet. 

Insåg precis att det här är det första spurtvarvet på väldigt länge som jag inte har haft ångest för att köra mot någon. Även fast jag visste att hon är starkare än mig. Ändå hade jag inget emot att köra det spurtvarvet mot henne. Det brukar ju ofta vara ångestladdat med spurtvarv mot någon och man vill ju helst ha långt upp och långt ner, för det gör så ont annars. Men idag välkomnade jag den smärtan! Otroligt skön känsla alltså! 

Jag hade i alla fall några meter i början av varvet men hon gick ikapp och förbi efter knappt halva varvet. Det var nära att jag släppte flera gånger men jag lyckades hålla mig kvar. Pappa stod i botten av långbacken och skrek "det sitter bara i huvudet", haha. När vi närmade oss toppen tänkte jag först att jag skulle vara stark över krönet, insåg snabbt att det var även Annie. Men jag var i rygg när vi begav oss ned. Jag gjorde en lite sämre kurva påväg ner (var sjukt trött och stum i benen!) men en bättre kurva på första 180-graders-kurvan på stadion och var i rygg igen. Men jag gjorde ytterligare en dålig kurva sista 180-graders-kurvan inför upploppet. Det blev någon meter vilket gjorde mig stressad så jag tappade både teknik och huvud. Bytte korridor alldeles för tidigt och hade inte en chans. En av få spurter jag förlorat i min karriär. 

Men jag är ändå sjukt nöjd med loppet! 19/20 träff är bra och åkningen var bra! Jag önskar bättre fart på tvåan, men jag är nöjd med helgens åkning! 

Framförallt var det sjukt kul att tävla i helgen! Längesen jag hade det så kul på tävlingsbanan! Men det blir väl så när formen är bättre. Jag hoppas verkligen på ännu en rolig helg nästa helg (och att formen stiger ytterligare!)
(null)


Sesongstart

Vinterns första tävlingshelg har passerat! Jag är ju allt annat än en "julstjärna" (en sån som brukar åka bra före jul) och behöver några race för att hitta formen. Jag försökte mig på en simulerad tävlingshelg förra helgen, men det hjälpte inte, tyvärr. Åkformen har varit allt annat än bra i helgen. Och igår lyckades jag inte med skyttet heller (1-1 är för dåligt, enligt mig). 
 
Däremot fick jag bästa möjliga upplevelse på skjutvallen idag. Jag lyckades nämligen med konststycket att skjuta fyra nollor! Dessutom var tre av serierna riktigt snabba också, 27s i första ligg och 23+24s i stå. Trots en långsam andra ligg så lyckades jag med ett av mina mål, som jag satte upp senast jag sköt fyra nollor, nämligen att skjuta fyra nollor under två minuter. 1,53 var den officiella tiden idag. Jag tror i och för sig att jag har skjutit fyra nollor under 2 minuter tidigare, men på den skjutvallen (Cuba arena) finns ingen officiell tidtagning. Men senast jag sköt fyra nollor så tog jag tid på mig. Därför satte jag upp det målet. 

Hur underbart är det inte att starta säsongen på det sättet?!?
 
Jag hade gärna berättat mer om loppet, kanske framförallt om skyttet, men jag minns i stort sett ingenting från skyttet. Vilket verkligen är ett tecken på att jag var i bubblan/hade flow idag. Jag minns ingenting från liggskyttet, så jag har ingen aning om varför det tog tid i andra ligg. Det enda jag minns från ståskyttet var att jag två gånger, väldigt ytligt, tänkte att det kunde bli fyra nollor. Andra gången mellan 19:e och 20:e skottet. Annars minns jag bara att jag tänkte mitt nyckelord, som jag ska göra, på varje skott. Det är en riktigt härlig känsla att vara i det flowet. Det vill jag uppleva snart igen! 

Trots att formen inte funnits där så lyckades spurtvarvs-Anna vinna en spurt idag. Jag visste att jag inte hade något att sätta emot före "hyllan" i långbacken. Men när Frida (som varit riktigt stark på slutet) kom ikapp mig några meter före hyllan så bet jag ihop. Jag visste att om jag var med där så skulle jag vara före i mål. Och det var jag! Men hon fick senare tidsavdrag så hon kom före mig i listan ändå. Men det var en viktig mental seger. 

Jag fick göra det skidskytten Anna är bäst på idag: skjuta bra och vinna en spurt! Det var skönt! Nu håller jag alla mina tummar för att denna tävlingshelg var det som behövdes för att formen ska komma! Nästa helg är det svensk premiär. Det blir riktigt spännande!
 

Favorit i repris

(null)


Fullt

Igår var det tävling på hemmaplan, GDV cup i Hemus. För några år sedan så slog vi ihop junior och seniorklasserna till en klass på GDV cup då det var så få i varje klass. Det plus penningpriser har gjort GDV cup mer och mer populär och igår var vi 20 tjejer till start i junior/senior-klassen. Så kul!! 

Det var en väldigt rolig bana vi körde också (2km) så det var kul att köra. Eftersom det var en kort sprint med varierad terräng så var jag väldigt offensiv och hoppades att kunna återhämta mig nedför varje gång. Jag kände att jag inte riktigt orkade hålla trycket alla varv, men första och sista varvet var bra! 

Jag beställde ju fullt skytte på hemmaplan efter den försmädliga bommen i Östersund och det lyckades jag med! Det var inte alls lika offensivt skytte som för en vecka sen men det viktigaste för mig igår var att skotten satt. Jag fick andas två gånger mellan varje skott de åtta första skotten då jag var ansträngd och jag siktade kanske lite längre än vanligt i stå för att känna att jag hade kontroll. Säkra träffar helt enkelt. Trots det så kan det ha varit kant in på de två sista skotten (i ligg resp stå) men det var ingen som kollade i kikaren så det kan också ha varit säkra träffar det också. 

Det blev en tredjeplats efter två starka IBU-tjejer vilket jag är nöjd med. Hade önskat att jag åkte lite fortare (var lite närmare) men mina förutsättningar tillät inte det igår. Ser fram emot en ny vecka med en del träning innan jag släpper upp mot en bättre känsla och förhoppningsvis en formtopp till Swecuperna i Sollefteå och Torsby i mitten på januari. 
(null)


Säsongsslut

Idag tog min säsong slut på riktigt. Jag har kört två längdtävlingar på Fjälltopphelgen, inte 100% seriöst men sjukt kul och tävling är alltid tävling. 

Jag skrev en säsongssammanfattning i min vanliga blogg förra helgen men har upplevt en del känslor under dagen som jag vill dela med mig av. 

Framförallt har jag känt en enorm tacksamhet över allt jag fått uppleva den här säsongen! 

Säsongen har som helhet varit den absolut tuffaste i min karriär. Startade ju säsongen stabilt, men fick aldrig den där formtoppen. Och från jul har det varit en ständig kamp mot att hitta form eller samma känsla som jag hade i starten av säsongen. En kamp jag inte gick segrande ur. Det har varit väldigt påfrestande och slitsamt mentalt. 

Samtidigt så har jag aldrig njutit mer under en säsong. Jag har varit här och nu, njutit av allt jag fått uppleva. Två IBU cuper, två raka nollskytten, många pallplatser i Swecup och väldigt stabilt skytte. 

Jag är tacksam för att jag fått uppleva allt detta. Otroligt tacksam. Jag hade aldrig fått uppleva det här om det inte varit för all stöttning i med- och (framförallt) motgång av min familj, mina vänner, mina sponsorermina ledare och alla andra som hejar och tror på mig!

Nu ser jag fram emot underbar vårskidåkning och en ny säsong med spännande utmaningar. Jag ska fortsätta njuta här och nu. Just nu är nästa säsong ganska oplanerad och faktiskt så känns det väldigt bra. Jag har en inre motivation som styr mitt liv mot mina mål, oavsett
(null)
Fullt fokus framåt!

Trött

Jag vet inte om jag någonsin vaknat på måndag morgon efter en tävlingshelg med så ont i kroppen som idag. Det blev verkligen en tuff helg med två lopp där jag tog ut precis allt vad jag hade. Det är rätt tuffa banor i Sollefteå också. Sen är det väl inte helt optimalt att köra 5,5 timme själv med ankomst strax innan 22 på kvällen. Och kanske inte heller helt optimalt att gå och lägga sig utan kvällsfika. Så jag mår väl som jag förtjänar just nu. 

Gårdagen blev inte alls som jag trodde och hoppades på. Öppnade offensivt igen och hade bra tryck första varvet. Det tog emot lite men jag ville åka fort så då fick det göra ont. Det blev en hyfsat snabb nolla i första (33sek inkl skruvning tillbaka till noll) och jakten var igång! Hade nu ögonkontakt med täten i den längsta backen och när hon reste sig från skyttet så la jag mig ner. Hörde speakern säga att hon skjutit en runda men jag var fokuserad på mitt eget. Det vajade lite i vimplarna igen, som på inskjutningen så jag skruvade till det läge jag skjutit in med. 2 knäpp höger. Sen var jag lika offensiv som första serien. Träffade två. Bommade tredje. Trodde på dålig efterriktning. Bommade fjärde. Kollade upp. Ingen förändring i vind. Varför bommade jag? Var riktigt noga med sista skottet och det satt. Men två rundor. Fick sedan se serien och jag hade läge, högt. Ingen aning om varför. Sjukt tråkigt. Efter det gick det riktigt tungt i spåret. Kroppen svarade inte alls när jag ville åka fort. Ett stabilt ståskytte ändå med 1-0 på 25 resp 24 sekunder. Känslan var väldigt bra, för tidig på ett skott bara. Sista serien hade jag flowet igen. Fullt fokus på siktbilden och perfekta rörelser direkt in i pricken. Ville verkligen göra ett bra spurtvarv sen för att få en bra jakttid eller nåt men det ville inte kroppen. 

Gick i mål som tvåa med ungefär samma avstånd som vid start både upp och ned. Resultatmässigt ett OK lopp men känslan i åkningen var inte OK. 

Nu behöver jag bryta mönster för att hitta tillbaka till den fina åkningen jag visade före jul. Och med tanke på hur trött jag är idag så känns mer än en vilodag helt rätt. 

(null)
Tog ett tag innan jag kunde resa mig efter målgång på sprinten, låg på mage länge innan jag först tog mig upp till denna position, innan jag kunde kosta på mig ett leende. 
(null)
(null)
Vi hade i alla fall tur med vädret!

Tänka positivt

Är ganska besviken över loppet idag så blir ingen längre analys. 

Kändes oväntat bra på första varvet, hade känt mig väldigt seg på inskjutning och uppvärmning (men bra skytte på inskjutningen) så blev förvånad när kroppen svarade bra på första varvet. Hamnade efter en tjej som släppte tät-trion så fick tyvärr ingen chans att gå med där, men kom in som fyra till första skyttet. Det blåste mer än på inskjutningen så jag skruvade, men ett knäpp för lite, så blev två kant ut. Riktigt surt såhär i efterhand då det hade blivit ett helt annat lopp om de suttit och jag fått gå med täten. Kändes väldigt bra i åkningen på andra varvet också men kom in till helt sjuk storm i andra ligg. Väntade på vindarna, skruvade, höll mot vinden. Ja, det var allt annat än en snabb skjutserie. Sen kände jag under tredje varvet att trycket i åkningen inte var lika bra och efter tre bom i första stå så gick luften helt ur mig. Ville bara bryta men ville inte heller ge upp. Fjärde varvet var i alla fall en ren och skär plåga. Min sista skjutning var det inte lika mycket vind som tidigare skjutningar men ett skott smet ut ändå. Gjorde ett ärligt försök till ett spurtvarv men kroppen svarade inte över huvud taget. Jag var helt död i både ben och överkropp. 

Var så sjukt besviken när jag kom i mål. Glömde helt bort den känsla jag haft i åkningen de 2-3 första varven men det är verkligen det jag måste ta med mig. 

Det är min blott andra tävling på hela säsongen som jag skjuter dåligt. Det är sjukt frustrerande när inte skyttet fungerar men det har gjort det på nästan alla tävlingar i år ju. Sen är det även sjukt frustrerande att när åkningen för en gångs skull känns bra så fungerar inte skyttet. Men jag får bara försöka tänka positivt och ta med mig de bra bitarna från helgen. Finns absolut hopp om väldigt bra lopp framöver om man ser till de bitarna som fungerat bra i helgen. 

(null)
Foto: skidskytte.se

Känns bra, men...

Påväg hem från Torsby så ringde mamma till mormor och morfar. Jag tror hon fick frågan hur det hade gått för mig för hon svarade "jag vet inte om hon är nöjd". Och jag kände att jag visste inte heller. 

Jag var otroligt taggad på dagens lopp, ville verkligen åka fort och skjuta bra! Det flöt på mycket bättre innan loppet med en bra inskjutning och ett bättre skidtest. Var lite segt att ta sig ut på uppvärmning och kändes inte lika bra på uppvärmningen idag som igår, men ibland är det så för mig andra tävlingsdagen. 

Kändes som jag öppnade bra, kroppen svarade bra. Ja, det kändes bra! Även liggskyttet kändes bra så jag gasade på. Sköt liiite för snabbt och det blev en knapp bom. Vet inte om motivationen tröt lite efter straffrundan för känslan var fortfarande bra men det gick som inte tillräckligt fort. Hade många tankar på väg in till ståskyttet. Eftersom målet idag var 00 och det redan var kört så tänkte jag klämma till med en bra rangetime. Fast jag ville ju inte sänka årets träffprocent... Till slut bara rensade jag alla tankar och gick in i min bubbla. Hade fullständig kontroll på geväret och även om jag upplevde att det tog lite tid att komma in i pricken så sköt jag inte förrän jag var inne vilket resulterade i fem träff. Körde allt jag hade på spurtvarvet och det gick väl helt okej, känslan var ändå bra. 

Så jag är rätt besviken över min 3:e plats idag och ganska dåliga åktid. Jag har en teori som går ut på att känslan är bra eftersom det är ett före som gör att jag kan åka väldigt tekniskt bra (jämfört med IBU cupen, då det var så löst) men formen är dålig så därför känns det bra men går sakta. Mamma filmade lite idag och det såg rätt bra ut. Kändes ännu lite bättre men inte mycket att klaga på. 

Det är frustrerande när formen är dålig utan att man vet varför. Men för ett år sen upplevde jag samma sak och sen helt plötsligt var formen väldigt bra...och jag visste inte heller då riktigt varför. Formen är rätt oförutsägbar och det kan svänga fort. 

Skytteformen är i alla fall otroligt stabil!! I år har jag kört 12 tävlingar. 2 med 95% träff. 6 med 90% träff. 2 med 85% träff. 1 med 80% träff och 1 med 60% träff. Totalt 88% träff. Förutom första sprinten i Östersund har det varit otroligt stabilt och bra!! Det är så coolt att kunna säga "mitt näst sämsta skjutresultat i år är 1-1!" Och det är också bara en gång jag skjutit 1-1! Annars alltid 85% och bättre! Lite frustrerande att jag inte skjutit fullt än, men det kommer nog. Skjuthastigheten är oftast väldigt stabil också. 

Så det är skönt att kunna ta med sig något väldigt positivt från en helg där åkformen återigen lyst med sin frånvaro. Nu tar jag tävlingspaus fram till SM i Östersund om knappt tre veckor. Ser fram emot en härlig träningsperiod och ska göra allt jag kan för att locka fram åkformen!
(null)



Besviken

Även sista loppet blev en besvikelse, åtminstone resultatmässigt. Banan passade mig bättre så jag kände att jag kunde göra mig själv rättvisa. Men kände också att formen inte är där jag vill att den ska vara. Hade jag varit i form hade jag kunnat åka bra på den här banan! Men nu blev det ett "ok" lopp vilket inte räcker långt i den här konkurrensen. Skyttet var stabilt, 0-1 på 32 resp 26 sekunder. Trodde ståserien var snabbare faktiskt... men det är stabilt. Och hade jag skjutit fullt idag så hade jag varit nöjd. För jag gjorde mitt bästa, jag tog ut det jag hade för dagen, åkte så fort jag kunde med den form jag har för tillfället. 

Men den här resan blev inte riktigt som jag hade hoppats på, framförallt resultatmässigt. Upplevelsen har varit lika underbar som jag tänkt mig. Det är verkligen en upplevelse, att få tävla internationellt i Sverige-kläder. Det är något jag har saknat och längtat efter. Det har varit underbart att få uppleva det igen och jag är mer motiverad än nånsin att göra jobbet så att jag får chansen igen och då kunna prestera resultat jag kan känna mig nöjd med! 
(null)
Nummerlappen matchar tävlingsdräkten, hehe


Ganska bra

"Ganska bra" beskriver dagen...ja, ganska bra. Första deltävlingen i Swecup för året, på Idrefjäll. Sprint på en ganska lång 2,5:a.... 

Tuff utgång med Fäbodbacken direkt ut från start. Inte alls något som passar mig men fick en bra rygg och det kändes ganska chill uppför. Tills det sa pang och mina ben var tokstumma. Planen var att åka väldigt kontrollerat uppför första backen och sedan gå hårt resten av banan. Så länge vi snackar trean och fyrans växel så gick det bra, kände mig väldigt stark. Men stumheten på tvåans växel var extrem idag. Inte sådär "kan inte åka"-dålig, men sådär att jag inte återhämtar mig i nedförsbackar. Tyckte ändå att återhämtningen blev bättre under loppet, förvånansvärt nog, så när jag var i botten av banan sista gången så hade jag äntligen blivit av med den mjölksyra som hängt med sen toppen av första backen på första varvet. Verkligen hatar när mina ben stockas så. Det är nog min allra största utmaning som skidskytt. Att få ordning på mina ben på tvåans växel. 

Skyttet var riktigt bra idag. Der blåste rejält på inskjutningen men mindre och mindre under tävlingen. Skruvade 7 knäpp i sidled på inskjutningen och upplevde samma vind i första skyttet. Sköt fullt så det var bra. I stående var jag alldeles för sen på avtryckaren till första skottet så det blev en grov bom. Men sen träffade jag resten trots lite brottningsmatch mot tankar och tveksamheter. Sköt inte snabbt idag, var ansträngd av den hårda ingången till skjutvallen och hade inte full kontroll och stort självförtroende. Borde nästan ha det egentligen, åtminstone i liggande. Har bara bommat två skott på tävling ligg i år, det var i samma serie en dag jag skulle ha skruvat tillbaka från inskjutningen.  Resten nollor. Nice! Och stående är jag egentligen bättre i, men inte hittills i år på tävling. Men det kan svänga. Långt kvar innan den här säsongen är slut. 88% träff hittills i alla fall, helt ok.

Krigade till mig en andraplats bland 100%:iga snabbskyttar. Så trots att känslan i åkningen var allt annat än bra så åker jag fort! Får tacka min grymma vallare för det och vara väldigt nöjd med min åkning på treans växel. Och hoppas att jag ska kunna hålla min åkning på tvåans växel på en bättre nivå imorgon. Då är det distans och jag ser redan fram emot det! 
(null)
(null)
Blev finväder efter tävlingen. På förmiddagen var det snöstorm!

Mallorca

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade här! Närmare bestämt när jag avslutade skidskyttesäsongen i slutet av mars. 


I april hade jag som vanligt en lugn period träningsmässigt där jag tränade det jag hade lust med och hittade på mycket annat som jag annars inte hinner med. Bland annat blev det ett besök hos en vän i Göteborg och en konsert där. Passade även på att hälsa på farmor och farfar i deras nya lägenhet. Det blev en helg i Trondheim och påsk i fjällen med familjen. Märkte även hur mycket bättre jag mår när jag tränar än när jag vilar så blev ganska snabbt att jag återupptog träningen efter en första hellugn vecka där jag försökte bli av med hostan. Ironiskt nog försvann den efter första träningspasset... 

I april skrev jag även klart min C-uppsats och i god tid innan deadline 14/5 fick jag godkänt från min handledare. Kände mig så otroligt nöjd efter mina ändringar till följd av hans kommentarer så det var verkligen helt underbart att kunna skicka in uppsatsen! Att det dessutom sammanföll med avresa till årets första läger var mer än perfekt!

För som rubriken antyder så befinner jag mig på Mallorca just nu. Här har vi på fyra dagar avverkat nästan 23 timmars träning (som vanligt lite mer än planlagt...) Kan tyvärr inte säga att det gått särskilt bra då jag inte alls känt igen min kropp under de första fyra passen på lägret. Igår eftermiddag var första passet som kändes bra så jag hoppas det har vänt nu inför de avslutade tre dagarnas träning (vilodag idag, efterlängtat!) 

Innan jag kom ner hit så tyckte jag att träningen hade känts bra så fattade ingenting när det inte gick bra här nere. Har i alla fall varit otroligt stark mentalt och genomfört ett cykelpass på 6,5 timme där jag cyklade ensam nästan fyra timmar med ben som verkligen inte ville bestiga berg. Körde även ett intervallpass på 4x15 minuter uppför med ännu mer protesterande ben. Men där gick det faktiskt bättre och bättre så det var tur att jag inte gav upp efter den första, helt bedrövliga intervallen. 

Jag vet att jag blir starkare för varje pass och även om det inte alltid är roligt att träna så är ändå de dagar som jag bara behöver tänka på träning, mat och sömn de bästa dagarna. Och det kan jag verkligen här nere. Med all inclusive och helt fantastiska träningsmiljöer är det så himla lätt att genomföra träningen, även om kroppen inte är på topp. Men hoppas som sagt på positiva upplevelser även från kroppen kommande dagar. Annars tar jag åtminstone med mig de vackra vyerna från Puig Major i tisdags. Fotade inte den vackraste platsen då det då inte var läge att ta fram kameran (läs: stanna mitt i backen) men var vackert på toppen också (där var jag tvungen att stanna)..


Avslut

Säsongen fick inte riktigt det slut jag önskat mig. Efter att ha varit sängliggande i sex dagar (fram till i fredags) ställde jag mig på startlinjen i SM-stafetten idag. Jag hade inte ens vågat gå på hårt något efter sjukdomen så hade ingen aning om hur kroppen skulle svara. 


Fick direkt positiva svar när jag exploderade ut från start, den där explosiviteten som jag saknade i slutet på februari, nu kom den! Haha. Så jag fick en bra position från början och kunde åka bra. Låg med i tät som trea-fyra och när vi kom till den beryktande mördarbacken så var jag orolig för om jag skulle hänga med upp. Men det gjorde jag! På ett fantastiskt bra sätt! Orkade hålla bra tempo hela vägen upp och jobba över krönet. Kom in på vallen som trea. Tog lite tid på mig i skyttet, ville vara säker. Men orkade inte hålla fokus och bommade de två sista skotten. Efter lite strul fick jag ner prickarna med två extraskott men fick ingen rygg att gå på ut på andra varvet. Kände att andningen började bli tung, kändes som det satt en klump och blockerade maximal ventilation, men när jag i nedförsbackarna försökte hosta upp det så hände inget. Andra gången uppför mördarbacken åkte jag inte så bra, men tog mig upp i alla fall. Samma i stå som i ligg, orkade inte hålla fokus och bommade de två sista skotten. Klarade mig med två extraskott. Känslan var bra och bommarna väldigt nära, så om jag haft lite mer ork i kroppen hade jag nog klarat mig med ett extraskott i ligg, vilket jag varit nöjd med! Men idag var det bara att överleva förstasträckan för att mina klubbisar skulle få köra vidare. Och överlevde, det gjorde jag! Krigade för allt jag var värd på sista varvet, kroppen och andningen protesterade men jag tänkte på att det var sista tävlingen för året och hoppade så långt jag kunde uppför mördarbacken. 

Jag var heeeelt slut när jag kom i mål. Låg på alla fyra i 7 (!) minuter tills min ledare kom och frågade hur jag mådde... Haha. Ytterligare en kvart senare hade jag lyckats byta torrt. 

Men det var verkligen ett under att jag kunde hoppa uppför mördarbacken idag, med tanke på hur jag har mått den här veckan. 

Jag tyckte i vilket fall att det var riktigt roligt att köra och jag är sååå glad att jag faktiskt fick avsluta den här säsongen idag. Hade såklart önskat ett bättre avslut men bättre väder kunde det i alla fall inte ha varit!!


Ny sprint

Jag tyckte det var svårt att ladda om igår. Dels för att vi idag skulle köra sprint IGEN och dels för att jag var väldigt nöjd igår. Men jag sov på saken och vaknade redan 06.10 taggad för att gå upp och köra. Valde dock att ligga kvar i sängen en halvtimme istället för att ut på morgonjogg. Har som regel att inte köra morgonjogg före sju på morgonen. Tycker det är för tidigt. En dag som idag, när jag vaknar 6 och är pigg, hade det ju funkat. Men hur ofta vaknar man sex och är pigg liksom? 


Visade sig att jag visst kunde åka fort även utan morgonjogg när alla andra förberedelser flöt på perfekt. Fysiskt alltså. 

Hade en dålig inskjutning i ligg och då temperaturen visade -19 grader så kände jag att jag ville lita på mitt nolläge och gå in i värmen istället för att fortsätta skjuta. Om det var osäkerheten på inskjutningen, att jag inte hittade rätt ställning eller att jag var ofokuserad, som gjorde att jag bommade två i ligg på tävlingen, det vet jag inte säkert. Sista skottet var en rejäl kantare dock. Men åkningen kändes väldigt bra, alla varv faktiskt. Tappade fokus en sekund i stå och drog en bom där med. Onödigt! Men hade som sagt en bra känsla i spåret så kunde kriga på riktigt bra ändå. 

Det blev en pallplats idag igen men det var på håret. 0,1 sek före 4:an och 0,8 sek före 5:an. Det var en jäkla tur att jag stod på benen när jag sista knixen innan mål satte staven mellan benen... Hade väl varit lite mindre spännande annars kanske. 

Jag är väldigt nöjd med helgen, åkningen fungerar väldigt bra just nu och det är jag verkligen tacksam för. Äntligen får jag betalt för allt slit jag lagt ner!! Och gårdagens nollskytte var riktigt härligt!! Sen hade det ju varit roligare om riktigt bra skytte och riktigt bra åkning kom på samma dag, men är ändå nöjd att få ha upplevt båda sakerna under denna helg!!


Dreamteam

Tredje tävlingsdagen denna helg blev minst lika rolig som de första två! Singelmixstafett stod på programmet, en prestigefylld "ploj-tävling" efter att JSM-stafetterna avgjorts. Jag körde, precis som förra året, tillsammans med min gode vän Gabriel Stegmayr och efter varsina dubbla SM-guld och seger på fjolårets singelmix hade vi ett härligt favoritskap. Jag valde i alla fall att se det som härligt. Har verkligen haft det mentala på plats denna helg, otroligt skönt. Har jobbat hårt tillsammans med min mentala tränare Åsa för att nå hit. 


Jag hade en plan för mitt lopp och det var att köra i stort sett allt jag hade hela loppet. Vi körde fyra varv på en 1,5km-slinga (en väldigt lång sådan...) med fyra efterföljande skytten. Vi sköt två gånger och växlade sedan så fick herrarna göra samma sak innan nästa växling, så gjorde vi samma sak igen och så avslutade herrarna med samma sak igen plus ett spurtvarv på samma bana. 

Jag tog starten och körde på hårt för att behålla den. Men när någon trampar på staven så hårt att man tappar den så är det inte lätt att behålla ledningen. Jag fick stanna upp och valde att plocka upp staven igen istället för att åka en obestämd sträcka med en stav. Pappa hade faktiskt tagit sig ut på spåret med reservstavarna (trodde han gick tillbaka till vallen efter att jag klarat första backen utan incidenter) men tror ändå jag tjänade på att plocka upp min tappade stav. Åtminstone tjänade jag energi på att åka med två stavar. Men jag var hopplöst sist. Behöll ändå lugnet och följde min plan: hårt uppför tyngsta backen, stenhårt på trean. Så tog en placering in till första skyttet, men en bit efter tät. Följde min plan på skjutvallen också med stabilt skytte, så snabbt att jag klarade av att träffa. Och det gjorde jag, fem rätt ner. Tog några placeringar på det och öppnade andra varvet offensivt. Men kände att kroppen var lite sliten efter två riktigt tuffa tävlingsdagar och hade dessutom inte bästa skidorna. Skakade lite i kroppen när jag skulle skjuta stå så tog det lugnt. Efter fyra träff såg jag "00" framför mig, tog om, men var aningens för sen och bommade sista. Trodde jag hade träffat så stängde snöluckan, men fick ladda ett reservskott och öppna den igen. Träffade reservskott och växlade över som 4:a. Slängde direkt upp skidorna på pappas vallabord så han fick rilla dem och tror att det gjorde susen!

Gabbe gjorde en grym sträcka och skickade ut mig i ledning. Kände mig faktiskt lite rappare i benen efter några minuters aktiv vila och hoppade upp för första backen. Gick sedan på hårt men stod länge i fartställning in på stadion för att sänka pulsen inför skyttet. Kändes väldigt bra och var offensiv. Tyvärr så offensiv att jag gjorde en dålig omladdning och drog ut ett skott. Bommade också det skottet och fick plocka ett till reservskott. Men träffade det och gick ut som tvåa. Gick ikapp in i andra stigningen men fick slita för att gå med uppför där. Så när jag i nästa stigning gick förbi fattade jag först inte vad som hände. I efterhand förstod jag att det var spurtvarvs-Anna som kom på besök. Jag hittade alltså krafter jag inte trodde att jag hade och efter att ha hoppat över krönet, tagit med mig jättemycket fart och köttat allt vad jag hade sista gången uppför Arctura-backen (som jag ääälskar att gå på trean uppför!) så kom jag in till sista stå med lucka ner. Skyttet kändes väldigt bra, snabbt och stabilt och efter fem skott stängde jag snöluckan. Men fick för tredje gången idag öppna den igen och plocka dagens tredje och sista reservskott. (Trodde alltså på alla mina bommar att de var träffar...)

Gabbe fick lucka ut på sista sträckan och han förvaltade sitt utgångsläge på bästa sätt. Segermarginalen skrevs till ca 25 sekunder och team Wikström/Stegmayr är fortfarande obesegrade i singelmixstafett på nationell nivå. 

Otroligt härligt att få vinna tillsammans med Gabbe! Även väldigt roligt att både han och jag fick ta en trippel i helgen! 

Jag avrundar den här helgen med ett stort leende på läpparna, ett självförtroende jag verkligen saknat och en längtan inför nästa tävling. Men ska njuta lite först. 


Självförtroende

Det var nog två år sen jag senast ställde mig på startlinjen med så mycket självförtroende som jag gjorde idag. Det är en känsla jag verkligen saknat och som jag verkligen vill behålla!! 


Det efter en riktigt bra inskjutning och den kanske bästa uppvärmningen på år och dar. Jag var offensiv i starten men det var fler som ville dra så jag la mig på en fin andraplats som jag sedan höll hårt i hela första varvet. Låg med lekande lätt, fick dock kanske jobba lite extra utför. Första skyttet på bana 2 och jag fokuserade på mitt eget. Blev lite förvånad när det var min prick som ramlade först men var nöjd med det. Kanske lite för offensiv, eller lite bristande koncentration, eller vind jag inte märkte...för ett skott smet ut och hela serien var till höger. Efter snabbast skytte kunde jag gå ut ganska ensam på en andraplats. Jag bestämde mig snabbt för att gå ikapp och när jag kom ikapp valde jag att gå förbi direkt. Hörde någon skrika "ta rygg där" och bestämde mig för att ingen skulle få ta min rygg! Gick dock kanske lite för hårt på det varvet... I andra ligg fyllde jag och gick ut i ensam ledning. Kände dock av rusningen på andra varvet och insåg att formen inte var så fantastiskt bra som jag hade intalat mig. Hade liksom förväntningar om 10/10 på formskalan idag... Offensivt skytte i stå, för tidig på ett skott men fortfarande i ledning efter den straffrundan. Krigade fjärde varvet och rensade skallen så bra inför sista stå att jag inte minns vart och varför jag bommade ett skott. När jag gick ur straffrundan för tredje och sista gången idag ropade pappa att de bommade bakom. Så jag tog det ganska lugnt ut på sista varvet. Men jag märkte att de tog in på mig bakifrån så jag körde allt jag hade andra halvan av sista varvet (fortfarande svarar kroppen på mina befallningar!!) När jag kom in på upploppet kollar jag bakåt och ser att jag har tid att göra min målgest: åka baklänges över mållinjen följt av en stav upp och ett "woho". Två år sen senast... 

Men kunde alltså ta hem mitt andra SM-guld på lika många dagar. Trots ett lite sämre lopp än igår. Otroligt härligt. Men tycker fortfarande att det bästa av allt är de svar jag har fått från kroppen den här helgen. Känns såååå härligt att vara där jag vill vara formmässigt. Har verkligen saknat känslan av att vara i form, inte bara tillfälligt. Nu har jag känt så två dagar i rad, och det, mina vänner, har inte hänt på två år. Jag är inte uppe på 10/10 än, men närmre än jag varit på kanske fyra år. 

Jag har verkligen hittat rätt i år. I helgen har jag fått visa det. Jag ska behålla det här självförtroendet inför kommande tävlingar och ha lika roligt som jag haft igår och idag!

Imorgon ska jag också ha roligt! Då ska nämligen jag och Gabbe försöka försvara vår seger från förra årets singelmixstafett. Det blir jättekul, älskar singelmix!! 


Var är spurtvarvs-Anna?

Blev tyvärr inte en lika rolig dag idag. Eller, jag har trots dagens resultat haft roligt. Jag var väldigt peppad innan start och log mig igenom inskjutning och uppvärmning. Och sen har jag så fina vänner på banan så idag kunde jag trycka bort frustrationen ganska snabbt efter målgång. 


Det bästa den här helgen har nog ändå varit mina skidor. Pappa har gjort ett grymt jobb i vallaboden och mina älskade Sandersson går bara bättre och bättre för varje helg! Idag hade jag verkligen BÄST skidor (om de var bra igår liksom!) Tack kära pappa, för allt! 

Jag tyckte kroppen kändes bättre idag än igår. Men känns inte alls lika bra som det gjorde under träningsperioden i julas... Tyvärr! Men ett steg framåt i alla fall. Hittade en stabil fart som jag kände att jag kunde hålla i tre varv. Och det kunde jag. Det var bara det att jag väldigt gärna hade velat öka på sista varvet. Men det ville inte benen. Jag gjorde verkligen ALLT jag kunde för att försöka locka fram spurtvarvs-Anna sista kilometern men nej, kroppen svarade inte alls. Det är otroligt frustrerande. Jag som haft så bra relation med spurtvarvs-Anna under hela hösten. Men när man behöver henne under vintern så är hon borta. Otroligt frustrerande!

Det blåste storm idag. Så det var inte lätt att skjuta. Jag sköt 1-2, men jag borde helt klart ha kunnat skjuta fullt i ligg och få ner en prick till i stå. Träffade de tre första trots en del vind, men sen höll jag inte ihop det. Kan ha blåst lite mer mot slutet av serien också, minns inte riktigt. Men minns att jag inte tänkte rätt och om jag där hade gjort som igår och tagit om, så hade jag kunnat träffa mer. Och hade jag träffat två till idag så hade jag vunnit. Trots att åkningen gick så dåligt. Så tajt var det. Men man ska aldrig säga "om"... 

För mig spelar det mindre roll om det blir en seger eller en fjärdeplats just nu, jag önskar bara att jag kan hitta en bra känsla i åkningen. Känna att kroppen svarar. Men jag vet att jag har tränat bra i sommar och höst så jag får ha lite tålamod och hoppas att det släpper. Helst snart. Under tiden undersöker jag olika formtoppningsmetoder. Inte hittat rätt än...


Som om jag inte gjort något annat i mitt liv

Befinner mig nu i Dombås i de norska fjällen (Dovrefjell). Helt magiskt vackert här och det är bara i början av november!! Så härligt! Det ligger ca 15cm nysnö på marken och har varit ca -7 grader sen jag kom igår. Det finns ett konstsnöspår på ca 2,5 km och det är även draget upp på fjället! Åkte 4km uppför idag och det går att åka ännu längre, hur långt vet jag inte. Men jag är sugen att ta reda på det!

Två skidpass har det blivit. Ett direkt jag kom fram igår, ett kortare pass för att få lite skidvana bara.

Och i morse första kombpasset på snö. Det brukar vara lite ovant att gå från rullskidor till skidor men det har gått otroligt bra i år tycker jag! Det är som om jag inte gjort annat i mitt liv än att åka skate på snö och skjuta ner svarta prickar!

Ja, träningen gick fantastiskt bra idag. Det blev 60 träff på kombtest (100%), en bra känsla i åkningen och en helt underbar utsikt när jag kom upp på fjället med en halvtimme kvar av mitt 2,5 timme långa förmiddagspass.

Ett sånt pass som man skulle kunna fortsätta i flera evigheter om inte magen hade börjat kurra och man drog en rejäl vurpa... Men det gick bra, inga bestående skador. Men ska försöka hålla mig undan lössnö i framtiden!

Jag känner att jag kan vara kvar här hur länge som helst och träna hur mycket som helst just nu! Men verkligheten kommer väl snart göra sig påmind om att det inte är bara träna-äta-sova som livet går ut på... Men jag njuter av några dagar med enbart träna-äta-sova!


Lilla julafton

Har haft lilla julafton nu när jag varit hemma. Fått nya skidor och pjäxor från Atomic och nya stavar från OneWay. Trivs otroligt bra med min utrustning och skulle nog aldrig kunna byta.

Har en känsla av att min nya utrustning kommer hjälpa mig framåt på ett riktigt bra sätt i vinter.

Framförallt har jag en känsla av att mina nya skidor Sandersson kommer gå riktigt bra. Men de står i vallaboden för att mättas och fick inte vara med på bild...


Någon mening med allt?

Det har inte varit någon glamorös dag på jobbet idag. Två pass i ösregn. Men jag har ändå åkt runt med ett leende på läpparna. För jag får göra det jag älskar mest, varje dag. Jag får göra det tillsammans med härliga människor i underbara miljöer. Och efter ett par sjukdomar så uppskattar man varje träningsdag än mer. 
 
De säger att det är någon mening med allt och kanske var meningen med min förra sjukdom att jag skulle vara på plats i Mora när mina nya hjälm från Rudy anlände. Det var kärlek vid första ögonkastet, den glänser verkligen och nu ser jag fram emot att bli goda vänner innan vi ska tävla tillsammans om drygt två veckor. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0