Säsongsslut

Idag tog min säsong slut på riktigt. Jag har kört två längdtävlingar på Fjälltopphelgen, inte 100% seriöst men sjukt kul och tävling är alltid tävling. 

Jag skrev en säsongssammanfattning i min vanliga blogg förra helgen men har upplevt en del känslor under dagen som jag vill dela med mig av. 

Framförallt har jag känt en enorm tacksamhet över allt jag fått uppleva den här säsongen! 

Säsongen har som helhet varit den absolut tuffaste i min karriär. Startade ju säsongen stabilt, men fick aldrig den där formtoppen. Och från jul har det varit en ständig kamp mot att hitta form eller samma känsla som jag hade i starten av säsongen. En kamp jag inte gick segrande ur. Det har varit väldigt påfrestande och slitsamt mentalt. 

Samtidigt så har jag aldrig njutit mer under en säsong. Jag har varit här och nu, njutit av allt jag fått uppleva. Två IBU cuper, två raka nollskytten, många pallplatser i Swecup och väldigt stabilt skytte. 

Jag är tacksam för att jag fått uppleva allt detta. Otroligt tacksam. Jag hade aldrig fått uppleva det här om det inte varit för all stöttning i med- och (framförallt) motgång av min familj, mina vänner, mina sponsorermina ledare och alla andra som hejar och tror på mig!

Nu ser jag fram emot underbar vårskidåkning och en ny säsong med spännande utmaningar. Jag ska fortsätta njuta här och nu. Just nu är nästa säsong ganska oplanerad och faktiskt så känns det väldigt bra. Jag har en inre motivation som styr mitt liv mot mina mål, oavsett
(null)
Fullt fokus framåt!

Trött

Jag vet inte om jag någonsin vaknat på måndag morgon efter en tävlingshelg med så ont i kroppen som idag. Det blev verkligen en tuff helg med två lopp där jag tog ut precis allt vad jag hade. Det är rätt tuffa banor i Sollefteå också. Sen är det väl inte helt optimalt att köra 5,5 timme själv med ankomst strax innan 22 på kvällen. Och kanske inte heller helt optimalt att gå och lägga sig utan kvällsfika. Så jag mår väl som jag förtjänar just nu. 

Gårdagen blev inte alls som jag trodde och hoppades på. Öppnade offensivt igen och hade bra tryck första varvet. Det tog emot lite men jag ville åka fort så då fick det göra ont. Det blev en hyfsat snabb nolla i första (33sek inkl skruvning tillbaka till noll) och jakten var igång! Hade nu ögonkontakt med täten i den längsta backen och när hon reste sig från skyttet så la jag mig ner. Hörde speakern säga att hon skjutit en runda men jag var fokuserad på mitt eget. Det vajade lite i vimplarna igen, som på inskjutningen så jag skruvade till det läge jag skjutit in med. 2 knäpp höger. Sen var jag lika offensiv som första serien. Träffade två. Bommade tredje. Trodde på dålig efterriktning. Bommade fjärde. Kollade upp. Ingen förändring i vind. Varför bommade jag? Var riktigt noga med sista skottet och det satt. Men två rundor. Fick sedan se serien och jag hade läge, högt. Ingen aning om varför. Sjukt tråkigt. Efter det gick det riktigt tungt i spåret. Kroppen svarade inte alls när jag ville åka fort. Ett stabilt ståskytte ändå med 1-0 på 25 resp 24 sekunder. Känslan var väldigt bra, för tidig på ett skott bara. Sista serien hade jag flowet igen. Fullt fokus på siktbilden och perfekta rörelser direkt in i pricken. Ville verkligen göra ett bra spurtvarv sen för att få en bra jakttid eller nåt men det ville inte kroppen. 

Gick i mål som tvåa med ungefär samma avstånd som vid start både upp och ned. Resultatmässigt ett OK lopp men känslan i åkningen var inte OK. 

Nu behöver jag bryta mönster för att hitta tillbaka till den fina åkningen jag visade före jul. Och med tanke på hur trött jag är idag så känns mer än en vilodag helt rätt. 

(null)
Tog ett tag innan jag kunde resa mig efter målgång på sprinten, låg på mage länge innan jag först tog mig upp till denna position, innan jag kunde kosta på mig ett leende. 
(null)
(null)
Vi hade i alla fall tur med vädret!

Tänka positivt

Är ganska besviken över loppet idag så blir ingen längre analys. 

Kändes oväntat bra på första varvet, hade känt mig väldigt seg på inskjutning och uppvärmning (men bra skytte på inskjutningen) så blev förvånad när kroppen svarade bra på första varvet. Hamnade efter en tjej som släppte tät-trion så fick tyvärr ingen chans att gå med där, men kom in som fyra till första skyttet. Det blåste mer än på inskjutningen så jag skruvade, men ett knäpp för lite, så blev två kant ut. Riktigt surt såhär i efterhand då det hade blivit ett helt annat lopp om de suttit och jag fått gå med täten. Kändes väldigt bra i åkningen på andra varvet också men kom in till helt sjuk storm i andra ligg. Väntade på vindarna, skruvade, höll mot vinden. Ja, det var allt annat än en snabb skjutserie. Sen kände jag under tredje varvet att trycket i åkningen inte var lika bra och efter tre bom i första stå så gick luften helt ur mig. Ville bara bryta men ville inte heller ge upp. Fjärde varvet var i alla fall en ren och skär plåga. Min sista skjutning var det inte lika mycket vind som tidigare skjutningar men ett skott smet ut ändå. Gjorde ett ärligt försök till ett spurtvarv men kroppen svarade inte över huvud taget. Jag var helt död i både ben och överkropp. 

Var så sjukt besviken när jag kom i mål. Glömde helt bort den känsla jag haft i åkningen de 2-3 första varven men det är verkligen det jag måste ta med mig. 

Det är min blott andra tävling på hela säsongen som jag skjuter dåligt. Det är sjukt frustrerande när inte skyttet fungerar men det har gjort det på nästan alla tävlingar i år ju. Sen är det även sjukt frustrerande att när åkningen för en gångs skull känns bra så fungerar inte skyttet. Men jag får bara försöka tänka positivt och ta med mig de bra bitarna från helgen. Finns absolut hopp om väldigt bra lopp framöver om man ser till de bitarna som fungerat bra i helgen. 

(null)
Foto: skidskytte.se

Känns bra, men...

Påväg hem från Torsby så ringde mamma till mormor och morfar. Jag tror hon fick frågan hur det hade gått för mig för hon svarade "jag vet inte om hon är nöjd". Och jag kände att jag visste inte heller. 

Jag var otroligt taggad på dagens lopp, ville verkligen åka fort och skjuta bra! Det flöt på mycket bättre innan loppet med en bra inskjutning och ett bättre skidtest. Var lite segt att ta sig ut på uppvärmning och kändes inte lika bra på uppvärmningen idag som igår, men ibland är det så för mig andra tävlingsdagen. 

Kändes som jag öppnade bra, kroppen svarade bra. Ja, det kändes bra! Även liggskyttet kändes bra så jag gasade på. Sköt liiite för snabbt och det blev en knapp bom. Vet inte om motivationen tröt lite efter straffrundan för känslan var fortfarande bra men det gick som inte tillräckligt fort. Hade många tankar på väg in till ståskyttet. Eftersom målet idag var 00 och det redan var kört så tänkte jag klämma till med en bra rangetime. Fast jag ville ju inte sänka årets träffprocent... Till slut bara rensade jag alla tankar och gick in i min bubbla. Hade fullständig kontroll på geväret och även om jag upplevde att det tog lite tid att komma in i pricken så sköt jag inte förrän jag var inne vilket resulterade i fem träff. Körde allt jag hade på spurtvarvet och det gick väl helt okej, känslan var ändå bra. 

Så jag är rätt besviken över min 3:e plats idag och ganska dåliga åktid. Jag har en teori som går ut på att känslan är bra eftersom det är ett före som gör att jag kan åka väldigt tekniskt bra (jämfört med IBU cupen, då det var så löst) men formen är dålig så därför känns det bra men går sakta. Mamma filmade lite idag och det såg rätt bra ut. Kändes ännu lite bättre men inte mycket att klaga på. 

Det är frustrerande när formen är dålig utan att man vet varför. Men för ett år sen upplevde jag samma sak och sen helt plötsligt var formen väldigt bra...och jag visste inte heller då riktigt varför. Formen är rätt oförutsägbar och det kan svänga fort. 

Skytteformen är i alla fall otroligt stabil!! I år har jag kört 12 tävlingar. 2 med 95% träff. 6 med 90% träff. 2 med 85% träff. 1 med 80% träff och 1 med 60% träff. Totalt 88% träff. Förutom första sprinten i Östersund har det varit otroligt stabilt och bra!! Det är så coolt att kunna säga "mitt näst sämsta skjutresultat i år är 1-1!" Och det är också bara en gång jag skjutit 1-1! Annars alltid 85% och bättre! Lite frustrerande att jag inte skjutit fullt än, men det kommer nog. Skjuthastigheten är oftast väldigt stabil också. 

Så det är skönt att kunna ta med sig något väldigt positivt från en helg där åkformen återigen lyst med sin frånvaro. Nu tar jag tävlingspaus fram till SM i Östersund om knappt tre veckor. Ser fram emot en härlig träningsperiod och ska göra allt jag kan för att locka fram åkformen!
(null)



Besviken

Även sista loppet blev en besvikelse, åtminstone resultatmässigt. Banan passade mig bättre så jag kände att jag kunde göra mig själv rättvisa. Men kände också att formen inte är där jag vill att den ska vara. Hade jag varit i form hade jag kunnat åka bra på den här banan! Men nu blev det ett "ok" lopp vilket inte räcker långt i den här konkurrensen. Skyttet var stabilt, 0-1 på 32 resp 26 sekunder. Trodde ståserien var snabbare faktiskt... men det är stabilt. Och hade jag skjutit fullt idag så hade jag varit nöjd. För jag gjorde mitt bästa, jag tog ut det jag hade för dagen, åkte så fort jag kunde med den form jag har för tillfället. 

Men den här resan blev inte riktigt som jag hade hoppats på, framförallt resultatmässigt. Upplevelsen har varit lika underbar som jag tänkt mig. Det är verkligen en upplevelse, att få tävla internationellt i Sverige-kläder. Det är något jag har saknat och längtat efter. Det har varit underbart att få uppleva det igen och jag är mer motiverad än nånsin att göra jobbet så att jag får chansen igen och då kunna prestera resultat jag kan känna mig nöjd med! 
(null)
Nummerlappen matchar tävlingsdräkten, hehe


Ganska bra

"Ganska bra" beskriver dagen...ja, ganska bra. Första deltävlingen i Swecup för året, på Idrefjäll. Sprint på en ganska lång 2,5:a.... 

Tuff utgång med Fäbodbacken direkt ut från start. Inte alls något som passar mig men fick en bra rygg och det kändes ganska chill uppför. Tills det sa pang och mina ben var tokstumma. Planen var att åka väldigt kontrollerat uppför första backen och sedan gå hårt resten av banan. Så länge vi snackar trean och fyrans växel så gick det bra, kände mig väldigt stark. Men stumheten på tvåans växel var extrem idag. Inte sådär "kan inte åka"-dålig, men sådär att jag inte återhämtar mig i nedförsbackar. Tyckte ändå att återhämtningen blev bättre under loppet, förvånansvärt nog, så när jag var i botten av banan sista gången så hade jag äntligen blivit av med den mjölksyra som hängt med sen toppen av första backen på första varvet. Verkligen hatar när mina ben stockas så. Det är nog min allra största utmaning som skidskytt. Att få ordning på mina ben på tvåans växel. 

Skyttet var riktigt bra idag. Der blåste rejält på inskjutningen men mindre och mindre under tävlingen. Skruvade 7 knäpp i sidled på inskjutningen och upplevde samma vind i första skyttet. Sköt fullt så det var bra. I stående var jag alldeles för sen på avtryckaren till första skottet så det blev en grov bom. Men sen träffade jag resten trots lite brottningsmatch mot tankar och tveksamheter. Sköt inte snabbt idag, var ansträngd av den hårda ingången till skjutvallen och hade inte full kontroll och stort självförtroende. Borde nästan ha det egentligen, åtminstone i liggande. Har bara bommat två skott på tävling ligg i år, det var i samma serie en dag jag skulle ha skruvat tillbaka från inskjutningen.  Resten nollor. Nice! Och stående är jag egentligen bättre i, men inte hittills i år på tävling. Men det kan svänga. Långt kvar innan den här säsongen är slut. 88% träff hittills i alla fall, helt ok.

Krigade till mig en andraplats bland 100%:iga snabbskyttar. Så trots att känslan i åkningen var allt annat än bra så åker jag fort! Får tacka min grymma vallare för det och vara väldigt nöjd med min åkning på treans växel. Och hoppas att jag ska kunna hålla min åkning på tvåans växel på en bättre nivå imorgon. Då är det distans och jag ser redan fram emot det! 
(null)
(null)
Blev finväder efter tävlingen. På förmiddagen var det snöstorm!

Mallorca

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade här! Närmare bestämt när jag avslutade skidskyttesäsongen i slutet av mars. 


I april hade jag som vanligt en lugn period träningsmässigt där jag tränade det jag hade lust med och hittade på mycket annat som jag annars inte hinner med. Bland annat blev det ett besök hos en vän i Göteborg och en konsert där. Passade även på att hälsa på farmor och farfar i deras nya lägenhet. Det blev en helg i Trondheim och påsk i fjällen med familjen. Märkte även hur mycket bättre jag mår när jag tränar än när jag vilar så blev ganska snabbt att jag återupptog träningen efter en första hellugn vecka där jag försökte bli av med hostan. Ironiskt nog försvann den efter första träningspasset... 

I april skrev jag även klart min C-uppsats och i god tid innan deadline 14/5 fick jag godkänt från min handledare. Kände mig så otroligt nöjd efter mina ändringar till följd av hans kommentarer så det var verkligen helt underbart att kunna skicka in uppsatsen! Att det dessutom sammanföll med avresa till årets första läger var mer än perfekt!

För som rubriken antyder så befinner jag mig på Mallorca just nu. Här har vi på fyra dagar avverkat nästan 23 timmars träning (som vanligt lite mer än planlagt...) Kan tyvärr inte säga att det gått särskilt bra då jag inte alls känt igen min kropp under de första fyra passen på lägret. Igår eftermiddag var första passet som kändes bra så jag hoppas det har vänt nu inför de avslutade tre dagarnas träning (vilodag idag, efterlängtat!) 

Innan jag kom ner hit så tyckte jag att träningen hade känts bra så fattade ingenting när det inte gick bra här nere. Har i alla fall varit otroligt stark mentalt och genomfört ett cykelpass på 6,5 timme där jag cyklade ensam nästan fyra timmar med ben som verkligen inte ville bestiga berg. Körde även ett intervallpass på 4x15 minuter uppför med ännu mer protesterande ben. Men där gick det faktiskt bättre och bättre så det var tur att jag inte gav upp efter den första, helt bedrövliga intervallen. 

Jag vet att jag blir starkare för varje pass och även om det inte alltid är roligt att träna så är ändå de dagar som jag bara behöver tänka på träning, mat och sömn de bästa dagarna. Och det kan jag verkligen här nere. Med all inclusive och helt fantastiska träningsmiljöer är det så himla lätt att genomföra träningen, även om kroppen inte är på topp. Men hoppas som sagt på positiva upplevelser även från kroppen kommande dagar. Annars tar jag åtminstone med mig de vackra vyerna från Puig Major i tisdags. Fotade inte den vackraste platsen då det då inte var läge att ta fram kameran (läs: stanna mitt i backen) men var vackert på toppen också (där var jag tvungen att stanna)..


Avslut

Säsongen fick inte riktigt det slut jag önskat mig. Efter att ha varit sängliggande i sex dagar (fram till i fredags) ställde jag mig på startlinjen i SM-stafetten idag. Jag hade inte ens vågat gå på hårt något efter sjukdomen så hade ingen aning om hur kroppen skulle svara. 


Fick direkt positiva svar när jag exploderade ut från start, den där explosiviteten som jag saknade i slutet på februari, nu kom den! Haha. Så jag fick en bra position från början och kunde åka bra. Låg med i tät som trea-fyra och när vi kom till den beryktande mördarbacken så var jag orolig för om jag skulle hänga med upp. Men det gjorde jag! På ett fantastiskt bra sätt! Orkade hålla bra tempo hela vägen upp och jobba över krönet. Kom in på vallen som trea. Tog lite tid på mig i skyttet, ville vara säker. Men orkade inte hålla fokus och bommade de två sista skotten. Efter lite strul fick jag ner prickarna med två extraskott men fick ingen rygg att gå på ut på andra varvet. Kände att andningen började bli tung, kändes som det satt en klump och blockerade maximal ventilation, men när jag i nedförsbackarna försökte hosta upp det så hände inget. Andra gången uppför mördarbacken åkte jag inte så bra, men tog mig upp i alla fall. Samma i stå som i ligg, orkade inte hålla fokus och bommade de två sista skotten. Klarade mig med två extraskott. Känslan var bra och bommarna väldigt nära, så om jag haft lite mer ork i kroppen hade jag nog klarat mig med ett extraskott i ligg, vilket jag varit nöjd med! Men idag var det bara att överleva förstasträckan för att mina klubbisar skulle få köra vidare. Och överlevde, det gjorde jag! Krigade för allt jag var värd på sista varvet, kroppen och andningen protesterade men jag tänkte på att det var sista tävlingen för året och hoppade så långt jag kunde uppför mördarbacken. 

Jag var heeeelt slut när jag kom i mål. Låg på alla fyra i 7 (!) minuter tills min ledare kom och frågade hur jag mådde... Haha. Ytterligare en kvart senare hade jag lyckats byta torrt. 

Men det var verkligen ett under att jag kunde hoppa uppför mördarbacken idag, med tanke på hur jag har mått den här veckan. 

Jag tyckte i vilket fall att det var riktigt roligt att köra och jag är sååå glad att jag faktiskt fick avsluta den här säsongen idag. Hade såklart önskat ett bättre avslut men bättre väder kunde det i alla fall inte ha varit!!


Ny sprint

Jag tyckte det var svårt att ladda om igår. Dels för att vi idag skulle köra sprint IGEN och dels för att jag var väldigt nöjd igår. Men jag sov på saken och vaknade redan 06.10 taggad för att gå upp och köra. Valde dock att ligga kvar i sängen en halvtimme istället för att ut på morgonjogg. Har som regel att inte köra morgonjogg före sju på morgonen. Tycker det är för tidigt. En dag som idag, när jag vaknar 6 och är pigg, hade det ju funkat. Men hur ofta vaknar man sex och är pigg liksom? 


Visade sig att jag visst kunde åka fort även utan morgonjogg när alla andra förberedelser flöt på perfekt. Fysiskt alltså. 

Hade en dålig inskjutning i ligg och då temperaturen visade -19 grader så kände jag att jag ville lita på mitt nolläge och gå in i värmen istället för att fortsätta skjuta. Om det var osäkerheten på inskjutningen, att jag inte hittade rätt ställning eller att jag var ofokuserad, som gjorde att jag bommade två i ligg på tävlingen, det vet jag inte säkert. Sista skottet var en rejäl kantare dock. Men åkningen kändes väldigt bra, alla varv faktiskt. Tappade fokus en sekund i stå och drog en bom där med. Onödigt! Men hade som sagt en bra känsla i spåret så kunde kriga på riktigt bra ändå. 

Det blev en pallplats idag igen men det var på håret. 0,1 sek före 4:an och 0,8 sek före 5:an. Det var en jäkla tur att jag stod på benen när jag sista knixen innan mål satte staven mellan benen... Hade väl varit lite mindre spännande annars kanske. 

Jag är väldigt nöjd med helgen, åkningen fungerar väldigt bra just nu och det är jag verkligen tacksam för. Äntligen får jag betalt för allt slit jag lagt ner!! Och gårdagens nollskytte var riktigt härligt!! Sen hade det ju varit roligare om riktigt bra skytte och riktigt bra åkning kom på samma dag, men är ändå nöjd att få ha upplevt båda sakerna under denna helg!!


Dreamteam

Tredje tävlingsdagen denna helg blev minst lika rolig som de första två! Singelmixstafett stod på programmet, en prestigefylld "ploj-tävling" efter att JSM-stafetterna avgjorts. Jag körde, precis som förra året, tillsammans med min gode vän Gabriel Stegmayr och efter varsina dubbla SM-guld och seger på fjolårets singelmix hade vi ett härligt favoritskap. Jag valde i alla fall att se det som härligt. Har verkligen haft det mentala på plats denna helg, otroligt skönt. Har jobbat hårt tillsammans med min mentala tränare Åsa för att nå hit. 


Jag hade en plan för mitt lopp och det var att köra i stort sett allt jag hade hela loppet. Vi körde fyra varv på en 1,5km-slinga (en väldigt lång sådan...) med fyra efterföljande skytten. Vi sköt två gånger och växlade sedan så fick herrarna göra samma sak innan nästa växling, så gjorde vi samma sak igen och så avslutade herrarna med samma sak igen plus ett spurtvarv på samma bana. 

Jag tog starten och körde på hårt för att behålla den. Men när någon trampar på staven så hårt att man tappar den så är det inte lätt att behålla ledningen. Jag fick stanna upp och valde att plocka upp staven igen istället för att åka en obestämd sträcka med en stav. Pappa hade faktiskt tagit sig ut på spåret med reservstavarna (trodde han gick tillbaka till vallen efter att jag klarat första backen utan incidenter) men tror ändå jag tjänade på att plocka upp min tappade stav. Åtminstone tjänade jag energi på att åka med två stavar. Men jag var hopplöst sist. Behöll ändå lugnet och följde min plan: hårt uppför tyngsta backen, stenhårt på trean. Så tog en placering in till första skyttet, men en bit efter tät. Följde min plan på skjutvallen också med stabilt skytte, så snabbt att jag klarade av att träffa. Och det gjorde jag, fem rätt ner. Tog några placeringar på det och öppnade andra varvet offensivt. Men kände att kroppen var lite sliten efter två riktigt tuffa tävlingsdagar och hade dessutom inte bästa skidorna. Skakade lite i kroppen när jag skulle skjuta stå så tog det lugnt. Efter fyra träff såg jag "00" framför mig, tog om, men var aningens för sen och bommade sista. Trodde jag hade träffat så stängde snöluckan, men fick ladda ett reservskott och öppna den igen. Träffade reservskott och växlade över som 4:a. Slängde direkt upp skidorna på pappas vallabord så han fick rilla dem och tror att det gjorde susen!

Gabbe gjorde en grym sträcka och skickade ut mig i ledning. Kände mig faktiskt lite rappare i benen efter några minuters aktiv vila och hoppade upp för första backen. Gick sedan på hårt men stod länge i fartställning in på stadion för att sänka pulsen inför skyttet. Kändes väldigt bra och var offensiv. Tyvärr så offensiv att jag gjorde en dålig omladdning och drog ut ett skott. Bommade också det skottet och fick plocka ett till reservskott. Men träffade det och gick ut som tvåa. Gick ikapp in i andra stigningen men fick slita för att gå med uppför där. Så när jag i nästa stigning gick förbi fattade jag först inte vad som hände. I efterhand förstod jag att det var spurtvarvs-Anna som kom på besök. Jag hittade alltså krafter jag inte trodde att jag hade och efter att ha hoppat över krönet, tagit med mig jättemycket fart och köttat allt vad jag hade sista gången uppför Arctura-backen (som jag ääälskar att gå på trean uppför!) så kom jag in till sista stå med lucka ner. Skyttet kändes väldigt bra, snabbt och stabilt och efter fem skott stängde jag snöluckan. Men fick för tredje gången idag öppna den igen och plocka dagens tredje och sista reservskott. (Trodde alltså på alla mina bommar att de var träffar...)

Gabbe fick lucka ut på sista sträckan och han förvaltade sitt utgångsläge på bästa sätt. Segermarginalen skrevs till ca 25 sekunder och team Wikström/Stegmayr är fortfarande obesegrade i singelmixstafett på nationell nivå. 

Otroligt härligt att få vinna tillsammans med Gabbe! Även väldigt roligt att både han och jag fick ta en trippel i helgen! 

Jag avrundar den här helgen med ett stort leende på läpparna, ett självförtroende jag verkligen saknat och en längtan inför nästa tävling. Men ska njuta lite först. 


Självförtroende

Det var nog två år sen jag senast ställde mig på startlinjen med så mycket självförtroende som jag gjorde idag. Det är en känsla jag verkligen saknat och som jag verkligen vill behålla!! 


Det efter en riktigt bra inskjutning och den kanske bästa uppvärmningen på år och dar. Jag var offensiv i starten men det var fler som ville dra så jag la mig på en fin andraplats som jag sedan höll hårt i hela första varvet. Låg med lekande lätt, fick dock kanske jobba lite extra utför. Första skyttet på bana 2 och jag fokuserade på mitt eget. Blev lite förvånad när det var min prick som ramlade först men var nöjd med det. Kanske lite för offensiv, eller lite bristande koncentration, eller vind jag inte märkte...för ett skott smet ut och hela serien var till höger. Efter snabbast skytte kunde jag gå ut ganska ensam på en andraplats. Jag bestämde mig snabbt för att gå ikapp och när jag kom ikapp valde jag att gå förbi direkt. Hörde någon skrika "ta rygg där" och bestämde mig för att ingen skulle få ta min rygg! Gick dock kanske lite för hårt på det varvet... I andra ligg fyllde jag och gick ut i ensam ledning. Kände dock av rusningen på andra varvet och insåg att formen inte var så fantastiskt bra som jag hade intalat mig. Hade liksom förväntningar om 10/10 på formskalan idag... Offensivt skytte i stå, för tidig på ett skott men fortfarande i ledning efter den straffrundan. Krigade fjärde varvet och rensade skallen så bra inför sista stå att jag inte minns vart och varför jag bommade ett skott. När jag gick ur straffrundan för tredje och sista gången idag ropade pappa att de bommade bakom. Så jag tog det ganska lugnt ut på sista varvet. Men jag märkte att de tog in på mig bakifrån så jag körde allt jag hade andra halvan av sista varvet (fortfarande svarar kroppen på mina befallningar!!) När jag kom in på upploppet kollar jag bakåt och ser att jag har tid att göra min målgest: åka baklänges över mållinjen följt av en stav upp och ett "woho". Två år sen senast... 

Men kunde alltså ta hem mitt andra SM-guld på lika många dagar. Trots ett lite sämre lopp än igår. Otroligt härligt. Men tycker fortfarande att det bästa av allt är de svar jag har fått från kroppen den här helgen. Känns såååå härligt att vara där jag vill vara formmässigt. Har verkligen saknat känslan av att vara i form, inte bara tillfälligt. Nu har jag känt så två dagar i rad, och det, mina vänner, har inte hänt på två år. Jag är inte uppe på 10/10 än, men närmre än jag varit på kanske fyra år. 

Jag har verkligen hittat rätt i år. I helgen har jag fått visa det. Jag ska behålla det här självförtroendet inför kommande tävlingar och ha lika roligt som jag haft igår och idag!

Imorgon ska jag också ha roligt! Då ska nämligen jag och Gabbe försöka försvara vår seger från förra årets singelmixstafett. Det blir jättekul, älskar singelmix!! 


Var är spurtvarvs-Anna?

Blev tyvärr inte en lika rolig dag idag. Eller, jag har trots dagens resultat haft roligt. Jag var väldigt peppad innan start och log mig igenom inskjutning och uppvärmning. Och sen har jag så fina vänner på banan så idag kunde jag trycka bort frustrationen ganska snabbt efter målgång. 


Det bästa den här helgen har nog ändå varit mina skidor. Pappa har gjort ett grymt jobb i vallaboden och mina älskade Sandersson går bara bättre och bättre för varje helg! Idag hade jag verkligen BÄST skidor (om de var bra igår liksom!) Tack kära pappa, för allt! 

Jag tyckte kroppen kändes bättre idag än igår. Men känns inte alls lika bra som det gjorde under träningsperioden i julas... Tyvärr! Men ett steg framåt i alla fall. Hittade en stabil fart som jag kände att jag kunde hålla i tre varv. Och det kunde jag. Det var bara det att jag väldigt gärna hade velat öka på sista varvet. Men det ville inte benen. Jag gjorde verkligen ALLT jag kunde för att försöka locka fram spurtvarvs-Anna sista kilometern men nej, kroppen svarade inte alls. Det är otroligt frustrerande. Jag som haft så bra relation med spurtvarvs-Anna under hela hösten. Men när man behöver henne under vintern så är hon borta. Otroligt frustrerande!

Det blåste storm idag. Så det var inte lätt att skjuta. Jag sköt 1-2, men jag borde helt klart ha kunnat skjuta fullt i ligg och få ner en prick till i stå. Träffade de tre första trots en del vind, men sen höll jag inte ihop det. Kan ha blåst lite mer mot slutet av serien också, minns inte riktigt. Men minns att jag inte tänkte rätt och om jag där hade gjort som igår och tagit om, så hade jag kunnat träffa mer. Och hade jag träffat två till idag så hade jag vunnit. Trots att åkningen gick så dåligt. Så tajt var det. Men man ska aldrig säga "om"... 

För mig spelar det mindre roll om det blir en seger eller en fjärdeplats just nu, jag önskar bara att jag kan hitta en bra känsla i åkningen. Känna att kroppen svarar. Men jag vet att jag har tränat bra i sommar och höst så jag får ha lite tålamod och hoppas att det släpper. Helst snart. Under tiden undersöker jag olika formtoppningsmetoder. Inte hittat rätt än...


Som om jag inte gjort något annat i mitt liv

Befinner mig nu i Dombås i de norska fjällen (Dovrefjell). Helt magiskt vackert här och det är bara i början av november!! Så härligt! Det ligger ca 15cm nysnö på marken och har varit ca -7 grader sen jag kom igår. Det finns ett konstsnöspår på ca 2,5 km och det är även draget upp på fjället! Åkte 4km uppför idag och det går att åka ännu längre, hur långt vet jag inte. Men jag är sugen att ta reda på det!

Två skidpass har det blivit. Ett direkt jag kom fram igår, ett kortare pass för att få lite skidvana bara.

Och i morse första kombpasset på snö. Det brukar vara lite ovant att gå från rullskidor till skidor men det har gått otroligt bra i år tycker jag! Det är som om jag inte gjort annat i mitt liv än att åka skate på snö och skjuta ner svarta prickar!

Ja, träningen gick fantastiskt bra idag. Det blev 60 träff på kombtest (100%), en bra känsla i åkningen och en helt underbar utsikt när jag kom upp på fjället med en halvtimme kvar av mitt 2,5 timme långa förmiddagspass.

Ett sånt pass som man skulle kunna fortsätta i flera evigheter om inte magen hade börjat kurra och man drog en rejäl vurpa... Men det gick bra, inga bestående skador. Men ska försöka hålla mig undan lössnö i framtiden!

Jag känner att jag kan vara kvar här hur länge som helst och träna hur mycket som helst just nu! Men verkligheten kommer väl snart göra sig påmind om att det inte är bara träna-äta-sova som livet går ut på... Men jag njuter av några dagar med enbart träna-äta-sova!


Lilla julafton

Har haft lilla julafton nu när jag varit hemma. Fått nya skidor och pjäxor från Atomic och nya stavar från OneWay. Trivs otroligt bra med min utrustning och skulle nog aldrig kunna byta.

Har en känsla av att min nya utrustning kommer hjälpa mig framåt på ett riktigt bra sätt i vinter.

Framförallt har jag en känsla av att mina nya skidor Sandersson kommer gå riktigt bra. Men de står i vallaboden för att mättas och fick inte vara med på bild...


Någon mening med allt?

Det har inte varit någon glamorös dag på jobbet idag. Två pass i ösregn. Men jag har ändå åkt runt med ett leende på läpparna. För jag får göra det jag älskar mest, varje dag. Jag får göra det tillsammans med härliga människor i underbara miljöer. Och efter ett par sjukdomar så uppskattar man varje träningsdag än mer. 
 
De säger att det är någon mening med allt och kanske var meningen med min förra sjukdom att jag skulle vara på plats i Mora när mina nya hjälm från Rudy anlände. Det var kärlek vid första ögonkastet, den glänser verkligen och nu ser jag fram emot att bli goda vänner innan vi ska tävla tillsammans om drygt två veckor. 

Oförskämt pigg efter sjukdom

Sen senast så har jag hunnit springa O-ringen 2days (första dagen gick bra, andra dagen gick dåligt), varit på öppet elitläger i Torsby med U-laget, J-laget och en massa andra skidskyttar. Det var riktigt kul att träffa många vänner igen och träna ihop. Fick även med mig ett bra kvitto från test-racet där. 
 
Dock så missade jag sista dagen då jag vaknade med halsont. Riktigt tråkigt att få en andra sjukdom på kort tid. Jag tror det var kroppens sätt att säga att när man tränar så bra som jag har gjort den senaste månaden så behöver man återhämta sig bra också. Jag skippade min vilodag mellan O-ringen och lägret i Torsby och tror det var det som blev mitt fall denna gång. Alltid lätt att vara efterklok!
 
Men sen idag så är jag i full träning igen och jag måste säga att jag är oförskämt pigg för att nyss varit sjuk. Men det är väl ett tecken på att jag bara behövde några extra dagars återhämtning. 
 
I morse körde jag skate komb med impulser. Det gick ganska bra, åkningen kändes bra, impulserna helt okej. Skyttet gick lite upp och ner, ibland riktigt bra serier och ibland ostabilt och ofokuserat. Har fokus på hastighet den här veckan och när jag kombar på Granåsen så visar monitorn tiden från första till sista skott. Målet i vinter är 12 sekunder i ligg och 11 sekunder i stå och det klarade jag på 12 av 16 serier idag. Hade två serier i ligg när det blåste och eftersom det inte finns någon vimpel så fick jag improvisera och känna efter hur mycket det blåste och hålla mot vinden. Gick jättebra, alla träff, men det tog lite tid. Sen drog jag ut ett skott i stå så fick ladda extraskott och sista serien i stå gick också långsamt. Men de flesta serierna klarade jag med marginal mitt mål. Dock "bara" 89% träff idag vilket jag inte är nöjd med. Sköt faktiskt (för första gången i år?) bättre i ligg än i stå idag, en bom för mycket i stå för 90%. Ovanligt. När jag hade kombat klart åkte jag runt Ringvål och det kändes riktigt bra. Har ett helt annat tryck i åkningen jämfört med tidigare. Är mer explosiv i stavisättningen. Det är en härlig känsla. Vet inte om det beror på att jag tränat in en annan teknik eller om det beror på att jag kört mer power-träning i år. Tror det är en kombination. Hoppas det inte var en engångsföreteelse för att jag var pigg idag utan att jag kan hålla den tekniken.
 
På eftermiddagen blev det ett löppass. Planen var Skjellbreia rundt, som har blivit min favorittur. Har dock haft svårt att hitta den rätta vägen hem från Haukvatnet, men idag så gjorde jag det! Det blev över skjutvallen i Nilsbyen. Fast när jag efter knappt 1,5 timme började bli hungrig och när det kort därefter började ösregna, då ångrade jag att jag inte svängt första gången det stod "Granåsen" på en skylt... Men jag kände på mig att jag hade en bra tid på gång och det hade jag! Har ju aldrig sprungit exakt samma väg runt Skjellbreia men noterade högsta snitthastighet sen jag fick ny klocka idag så det tar jag som rekordtid runt. Det är en tvåtimmarstur i alla fall, konstaterat. Känns riktigt bra att dra till med ett rekord såhär mindre än en vecka efter att jag blivit frisk. Visar på att jag har gjort mycket bra de träningsveckor som flutit på i sommar!

Läger

Befinner mig nu på Mallorca, närmare bestämt hotell Piscis i Port d'Alcudia där jag för tredje året i rad sparkar igång träningsåret med rejäl mängdträning, mestadels i cykelsadeln där timmarna rullar på i en rasande fart. Speciellt här nere i värmen och i de fantastiska miljöerna. Vi kom hit i måndags, jag reser tillsammans med Team Skididrott. Ett riktigt härlig gäng som jag är jätteglad över att få träna med! I år blir det tyvärr nog inte så mycket mer än den här veckan i och med min flytt till Norge, men denna vecka har varit enormt bra! 

Jag tycker träningen har fungerat riktigt bra, kroppen har varit med mig och timmarna har rullat in. Vi har hittills bara kört lugna pass men imorgon ska vi dra på med ett hårt pass. 

Förutom underbara träningstimmar så har vi haft det trevligt i solstolarna och på kvällarna, ett helt perfekt läger. Vi har haft otrolig tur med vädret, varmt och soligt varje dag. 

Tyvärr är det nu bara tre pass kvar på detta läger för min del, då jag måste hem och fortsätta min praktik. Lite ångest för hur kallt det kommer kännas hemma, men ändå glad att det inte är Östersund jag åker hem till. Bor för tillfället hemma hos föräldrarna i Mora, där jag har min praktik, innan jag ska flytta till Trondheim för att träna där under resten av träningsåret. Ett riktigt spännande äventyr som tar sin början om lite drygt en månad! Det ser jag väldigt mycket fram emot!

Nu ska jag jobba lite, min hud är lite för röd för att vistas i solen idag, gårdagens chansning att gå ner på spf15 var inte lyckad. Fortsätter med spf30...
Cap de Formentor, en av många otroligt fina platser/turer

Härlig känsla

Idag var det masstart och avgörandet i Swecupen. Inte lika spännande som förra året när det skilde typ 2 poäng mellan ettan och trean. Då sköt jag fyra nollor och knep segern. Idag ledde jag med fyra poäng över Kim innan dagens tävling men hade inte råd med ett dåligt lopp. 

Det blev inte fyra nollor idag men inte heller ett dåligt lopp. Det blev faktiskt ett bra lopp, ett riktigt bra lopp! 

För en gångs skull var det inte full fart från start. Vi tjejer säger alltid att vi vill ta det lugnt i masstart men det blir alltid hets. Faktiskt inte idag! Fick en bra position som tvåa ut på varvet, kände att kroppen fungerade riktigt bra och skidorna ännu bättre! Så efter vi avklarat de tuffaste backarna så gled jag upp i tät och drog andra halvan av varvet. Avslutningen på varvet här passar mig och då kände jag att jag kunde göra lite dragjobb. Kom då in först till första skyttet. Var snabb till första skott och drog en snabb nolla. Tydligen tre kant in, men ändå, en nolla! Gick ut i ledning och drog knappt halva varvet, sedan släppte jag upp Johanna, då kände jag att det gick på gränsen för fort, men jag bet i, gled bra och hängde med in till andra skyttet. Sköt snabbt då också, men drog ut ett skott och fick plocka ett reservskott. Hörde Johanna åka iväg och blev lite nervös att jag skulle bomma reservskottet, men lyckades få ner den pricken också. Vet inte hur den serien såg ut, tror pappa var uppe i Arcturabacken då, jag hade fått dricka där. Fick en ledning på 19 sekunder då enligt speakern men det tog inte lång tid innan Johanna åkt ikapp mig. Fick då dra resten av varvet, inte mer än rätt. Kom då in först till stående skytte och fick den sönderskjutna bana 15. Blev lite irriterad på att bara den var sönderskjuten, hade velat att vi kunde börjat på bana 16 istället då de kommande banorna var mycket finare. Men men. Jag hade dåligt fokus och fick åka tre straffrundor. Blev helt ensam på fjärde varvet men fortsatt bra känsla i åkningen, inte sådär toppform-bra känsla, men bra känsla!! Kom in till sista stå med mycket bättre fokus och sköt fullt. Kände att någon kom in bakom mig medan jag sköt så visste att jag fick lov att göra en bra slutrunda. Kändes inte jättebra i början på varvet men tog ändå tid på täten, som jag misstänker inte körde för fullt... Men ändå skönt att höra, då kändes det mer lugnt bak. När jag åkt uppför den sista tunga backen så kollade jag bak och såg att det var ett avstånd som jag skulle kunna hålla i mål, med tanke på att jag brukar kunna göra riktigt bra avslutningar på den här banan. Avslutningen passar min åkning! Kändes bra i åkningen på slutet och i mål var avståndet upp 40 sekunder vilket innebar att jag gjort en bra avslutning och ett tryggt avstånd bak också. 

Ett riktigt roligt lopp, även om det var surt med en trea. 85% totalt är inte dåligt, men inte heller bra. Men det som var så otroligt skönt var att åkningen äntligen fungerade så som jag vill! Riktigt härlig känsla i åkningen när kroppen svarar som jag vill och jag kan åka så fort som jag vill genom hela loppet. Är inte i den form jag hade under januari-februari förra året, men det här var den bästa åkningen jag presterat på hela säsongen! Det är så skönt att kunna göra det tredje dagen under en tuff tävlingshelg också och speciellt med tanke på hur fruktansvärt dåligt det kändes på sprinten i fredags. Men det har gått bättre och bättre i åkningen den här helgen, så skönt!! Jag känner äntligen igen min kropp och det är en enorm lättnad. Jag har återfått hopp om livet, kanske framförallt om SM. Hoppas verkligen inte att dagens härliga känsla var en engångsföreteelse... 

Jo, jag vann ju totala Swecupen för andra året i rad också. Säger väl mer om hur lite internationellt jag fått åka än om något annat, men ändå..! 
Foto: Arne Skottheim 

Dreamteam

Igår kväll kördes det en singelmixstafett i Lima. Första gången i samband med Swecup. En speciell tävling med väldigt korta varv (600m) och med en stor vinstcheck till segrarna. Fick höra talas om den här tävlingen strax innan jul och blev genast väldigt taggad! Det var fri lagsammansättning, alltså inga klubblag. Funderade direkt på vem jag ville åka med. Vem som jag skulle kunna vinna ihop med... Flera namn ploppade upp men ett namn kändes så sjävklart när jag kom på det. Jag ville köra med Gabbe! Hörde av mig till honom dagen efter och han var på! Han var också taggad och vi benämnde oss själva som dreamteam

Veckorna gick. Många var taggade för singelmixen. Flera andra riktigt bra lag anmälde sig. Nervöst, spännande. Jag har länge funderat på hur jag ville genomföra mitt lopp. Vilket skulle visa sig vara väldigt viktigt. 

21 lag stod på startlinjen tror jag. Fick en position ganska långt fram. Var snabb i starten och tog mig fram. Hittade en bra rygg jag ville hålla. Det var trångt, kändes som alla var lite stressade. Men jag var lugn och följde min plan. Ligga med långt framme ovh undvika incidenter. Undvek inte helt incidenter, jag blev trampad på och trampade på någon annan. Det var trångt. Men höll mig långt framme. Sista knixen in mot stadion var det någon bakom mig som trampade fast båda mina stavar samtidigt. Det var ett under att jag fick med mig dem därifrån! Tappade extremt många placeringar när jag blev tvungen att ploga/sladda i kurvan på stadion, men höll mig cool. Sköt första ligg på bana 6 som vi skjutit in på. Hörde att första lag som legat längre ner på vallen blev klar innan jag började skjuta. Men jag skulle inte stressa, inte chansa. Bara skjuta bra. Bommade första skottet. En rad tankar tog sig igenom mitt huvud. Träffade resten. Plockade extraskott. Fick inte i skottet. Tappade skottet. Fick tillslut i det och satte det. Många lag hade redan gått ut. Jag tappade väldigt mycket tid i första skyttet. Kändes väldigt bra i åkningen på andra varvet. Kom in till stå med stort självförtroende. Stod på bana 8. Kunde inte skjuta fort då jag var lite skakig. Men ganska fort sköt jag ändå. Uppfattade att hon som kommit in bakom mig skjutit en snabb nolla. Jag hade en prick kvar. Plockade extraskott. Strulade igen! Fick ta ner geväret och ladda i skottet. Satte det. Tappade mycket tid igen! Växlade över till Gabbe som 9:a. Åkte bort till pappa och fyllde på. Såg Gabbe skjuta fort men få plocka några extraskott i ligg. Han tog kanske en placering. Pappa sa att jag låg lite högt i första ligg, men bara lite. Jag siktade lite högt, sa jag, för jag trodde jag bommade lågt. Nu kan du chansa lite, för du skjuter så bra, sa pappa. Gabbe skjuter bra i stå och vi växlar som fyra. Bra åkning igen på varv 3 för min del. Kommer in till ligg, minns att jag tänker något om att "tänk om något juniorlag skulle skrälla och vinna"... För det är flera juniorlag som ligger bra med! Jag lägger mig ner och chansar lite, som pappa sa. Fem rätt ner och jag går ut i ledning! Hur gick det till?? Åker ganska bra på sista varvet också och när jag kommer in till stå så ser jag att det ligger tre tjejer där jag ska skjuta stå!? Johanna kommer in precis bakom mig, jag kollar efter någon på vallen som ska visa vart vi ska stå, uppfattar att Johanna åker mot bana 5 så jag kollar bana 4, den är dragen till stå, ja men då ställer jag mig där. Jag har inte tid att vänta på någon funktionär! Hinner tänka något om hur stressen ska påverka innan jag börjar skjuta. Hör Johanna bomma. Har inte full kontroll så jag tar några andetag och tänker att jag ska sätta skotten, inte stressa. Träffar fyra av fem ordinarie och plockar extraskott. Utan strul denna gång! Men bommar! Plockar ett till och det sitter. Johanna får runda och vi växlar med 10 sekunders ledning före Lima och Skididrott. Gabbe åker bra och har utökat till 15 sek in till skyttet. Han hinner dessutom dra iväg fem skott innan andra lag lägger sig ner! Sinnessjukt snabbt! Dock får han plocka extraskott men går ändå ut i ledning. Han får skjuta några skott ensam på vallen i stå. Ser hur det börjar blåsa. Ser hur tre lag står och skjuter, mitt lag på bana 1. Det bommas mycket. Gabbe är först klar men med en runda. Jag skriker på honom. Kollar på tavlorna. Ingen klar. Halva rundan. Skriker att de inte är klara. Runda på bana 2. Gabbe går ut i ledning. Jag åker över stadion mot mördarbacken som ska avsluta loppet. Hinner en bit upp innan Gabbe dyker upp. Skriker att han hade 10 sek ut från skyttet. Att han tar det här. Kollar ner i botten av backen. Skriker att jag inte ser någon. Kollar igen. Skriker att jag fortfarande inte ser någon. Han har hunnit halva backen! Vi tar det här! Åker ner för backen bort mot målfållan. Känns som jag drömmer. Har ju fantiserat om hur jag ska ta emot Gabbe i målfållan när vi vunnit singelmixen. Nu får jag uppleva det. Overklighetskänsla. Står i målfållan och ser Gabbe glida ner för backen. Så nöjd. Ser att Simon inte är långt efter. Gabbe passerar mållinjen först. Och vi är så glada! Så nöjda! Över resultatet. Ingen av oss var särskilt nöjda med våra prestationer egentligen. Vi kunde ha gjort det mycket bättre. Men jag tror det är så med den här tävlingsformen, speciellt som man inte alls är van det, att det är svårt att göra det lika bra som på vanliga tävlingar. Det syntes ju att det var många som inte gjorde det lika bra som man är van att de ska göra. Eller ja, såg kanske inte så mycket av vad de andra gjorde egentligen, men lite uppfattade jag ju ändå. 

Fantastiskt rolig tävling! Fantastiskt att få vinna med Gabbe! Vi hade rätt när vi sa att vi var dreamteam!

What you came for

Idag körde jag GDV (Gävle-Dala-Värmland) cup i Dala-Järna. Har alltid gillat Dala-Järna. Det var bland annat där som jag sköt min första dubbelnolla. De hade en kort konstsnöslinga (0,8km) som vi körde en kort sprint på. Vi åkte 6 varv på banan, två varv mellan varje skjutning. Ligg-stå. 

Åkte dit med väldigt avslappnad inställning. Tänkte bara köra och se hur det kändes. Ville få en positiv känsla i skyttet. Och tänkte bara åka dit, tävla och åka hem. Dock blev det lite senare start än vad jag trodde... Så fick käka min tredje frukost efter inskjutningen och hänga lite i värmestugan innan jag började värma upp. (Och köpa en macka efter tävlingen...)

Tänkte starta kontrollerat, men fan, jag har svårt för det. Körde mig inte stum i alla fall. Snabb bana. Lätt bana. En backe i början, sedan typ platt. Körde på i ett ganska bra tempo. Efter två varv sköt jag ligg. Offensiv mellan skotten. Kändes som jag var för offensiv och att det var nära bom. Fick höra efteråt att skotten satt i stort sett mitt i allihopa. Skönt. Mamma var med och filmade, både åkning och skytte och liggserien gick på 29 sekunder stav-stav. Riktigt bra! 16 till första skott, inte så bra, men som sagt, jag var offensiv mellan skotten. Körde på i samma tempo på mittenvarven, fokuserade i ståskyttet. Efter fyra träff hör jag speakern säga "riktigt bra skytte på Anna Wikström, får se om hon håller ihop det". Lyssnade klart, fokuserade om och satte dagens tionde träff. 0-0! Skönt! 27 sekunder stav-stav. Ingen omöjlighet att kapa 1 sekund till första skott (12 sek idag) och 1 sek i den paus jag gjorde innan sista skottet. Vill ligga på typ 30 i ligg och 25 i stå. Då är jag nöjd. 56 sekunder totalt idag. 10 träff. Det är jag nöjd med!!

Köttade allt jag hade sista två varven. Kroppen svarade. Orkade hålla ihop det hela vägen in i mål. Kändes helt okej. Mycket bättre än förra helgen i alla fall. Men det är svårt att säga på ett så kort lopp på en så lätt bana. 

Got just what you came for... Alltså, fullt skytte för första gången denna säsong! Skönt! Det var det jag åkte dit för. Blev 2:a, 9 sekunder efter Chardine. Lite närmare henne än förra helgen, ett steg i rätt riktning. Fortfarande en bit efter, men kan jag verkligen hoppas på mirakel när det gäller min form?

Noterade 196 i maxpuls idag också. Satte ju ny maxpuls på maxtestet i oktober, 197. På tävling var jag inte över 195 förra året och bara en gång året innan. Kanske det håller på att hända något i kroppen ändå...
Jag och Chardine är glada efter målgång!

Tidigare inlägg
RSS 2.0