Trött

Jag vet inte om jag någonsin vaknat på måndag morgon efter en tävlingshelg med så ont i kroppen som idag. Det blev verkligen en tuff helg med två lopp där jag tog ut precis allt vad jag hade. Det är rätt tuffa banor i Sollefteå också. Sen är det väl inte helt optimalt att köra 5,5 timme själv med ankomst strax innan 22 på kvällen. Och kanske inte heller helt optimalt att gå och lägga sig utan kvällsfika. Så jag mår väl som jag förtjänar just nu. 

Gårdagen blev inte alls som jag trodde och hoppades på. Öppnade offensivt igen och hade bra tryck första varvet. Det tog emot lite men jag ville åka fort så då fick det göra ont. Det blev en hyfsat snabb nolla i första (33sek inkl skruvning tillbaka till noll) och jakten var igång! Hade nu ögonkontakt med täten i den längsta backen och när hon reste sig från skyttet så la jag mig ner. Hörde speakern säga att hon skjutit en runda men jag var fokuserad på mitt eget. Det vajade lite i vimplarna igen, som på inskjutningen så jag skruvade till det läge jag skjutit in med. 2 knäpp höger. Sen var jag lika offensiv som första serien. Träffade två. Bommade tredje. Trodde på dålig efterriktning. Bommade fjärde. Kollade upp. Ingen förändring i vind. Varför bommade jag? Var riktigt noga med sista skottet och det satt. Men två rundor. Fick sedan se serien och jag hade läge, högt. Ingen aning om varför. Sjukt tråkigt. Efter det gick det riktigt tungt i spåret. Kroppen svarade inte alls när jag ville åka fort. Ett stabilt ståskytte ändå med 1-0 på 25 resp 24 sekunder. Känslan var väldigt bra, för tidig på ett skott bara. Sista serien hade jag flowet igen. Fullt fokus på siktbilden och perfekta rörelser direkt in i pricken. Ville verkligen göra ett bra spurtvarv sen för att få en bra jakttid eller nåt men det ville inte kroppen. 

Gick i mål som tvåa med ungefär samma avstånd som vid start både upp och ned. Resultatmässigt ett OK lopp men känslan i åkningen var inte OK. 

Nu behöver jag bryta mönster för att hitta tillbaka till den fina åkningen jag visade före jul. Och med tanke på hur trött jag är idag så känns mer än en vilodag helt rätt. 

(null)
Tog ett tag innan jag kunde resa mig efter målgång på sprinten, låg på mage länge innan jag först tog mig upp till denna position, innan jag kunde kosta på mig ett leende. 
(null)
(null)
Vi hade i alla fall tur med vädret!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0