Trøndervær

Dagens KM sprint på Nilsbyen bjöd på riktigt Trøndervær. På inskjutningen var det strålande sol, på uppvärmningen var det kräksnö och på tävlingen strålande sol igen. Sjukt. Det gjorde det också svårvallat och jag misslyckades idag. Tyvärr. 

Annars så tyckte jag att det kändes bra från början, men jag orkade inte hålla trycket så både skidorna och kroppen blev sämre och sämre under loppet. Tyvärr. Därför var jag ganska missnöjd när jag kom i mål. 

Men jag försöker hitta det positiva med loppet. Liggskyttet är jag nöjd med. Var lite skakig i början men det blev bättre och bättre och de tre sista skotten gick ganska fort. Tvekade lite till sista skottet, lät som en bom, efterriktade bra och till slut ramlade luckan. Bra rangetime också jämfört med teamets snabbskyttar.  I stående ville jag otroligt gärna skjuta fullt. Tog det ganska kontrollerat, men hade också lite problem då jag tydligen glömde öppna snöluckan, vilket jag upptäckte när jag skulle sikta in mig på bana 21. Drygt. Kom in i pricken snabbare än vad fingret kom till avtryckaren på fjärde skottet så bommade på väg ut. Något jag gjort flera gånger i vinter så måste verkligen jobba med att bli mer offensiv på tryckpunkten. Så efter det så skakade jag en del och fick ta om innan jag kunde få ner sista pricken. Så den rangetime:n var helt värdelös. 

Men... positivt idag: liggskyttet. 9 träff är godkänt. Och det finns hopp om att åkningen kan bli bra till nästa helg. Saknar egentligen bara det sista lilla (och bra skidor) innan jag kan vara nöjd. Väldigt nöjd med KM-brons också. Det var en fin medalj! 

Nullerklubben

Wow vilken fantastisk helg jag hade på skjutvallen i Karidalen! Det känns så fantastiskt att jag (helt plötsligt) hittat det där lilla extra i skyttet som gör att det känns så enkelt att skjuta fort och fullt! 

Det fick jag nämligen göra under sprinten igår. Fort och fullt! Tog in på täten i både ligg- och ståskyttet och sköt jämnt med eller snabbare än de snabbaste skyttarna i mitt team (det var dem jämförelserna jag orkade göra från mellantiderna). Det kändes så lätt, även om jag också kände att jag fick jobba för det. Motsägelsefullt, kanske, men dem som varit i situationen förstår. 

Just att skjuta fullt på Norgescup är speciellt. Jag har ju ett nullerklubbdiplom från LM ifjol, det är på Norgescup och mästerskap som det delas ut (så fick inget senast på Knyken). Men det har varit något som jag suktat efter. Jag sa det efter Knyken, eftersom jag inte fick nullerklubbdiplom då så var jag tvungen att skjuta fullt igen. Eftersom jag misslyckades på Os så var det väldigt härligt att lyckas med det här! Var ju nära på distansen och därför ännu mer härligt att lyckas på sprinten! 

Tyvärr missade jag prisutdelningen som var igår kväll och jag som inte kör stafetten idag åkte hem igår. Men var inte ensam om att skjuta fullt bland mina grymma team-kompisar så hoppas att en av dem fick med sig två diplom från prisutdelningen. 

Jag tyckte att åkningen kändes bättre än på distansen, men det svarade inte optimalt. Jag vet ju vilka jag brukar åka jämnt med och klarade inte ens att gå i deras ryggar igår, så det var frustrerande. 

Jag har i alla fall minst två veckor på mig att få ordning på mina ben som varit det stora problemet i helgen. Hoppas även hålla ryggen i schack men den har inte påverkat mig i helgen. 

Jag fick med mig två 12:e platser i helgen vilket är bland det bästa jag presterat på Norgescup-nivå. Detta tack vare väldigt bra skytte. Men det har varit otroligt hög nivå på skyttet i min klass i helgen så har kanske inte belönats som jag kunde ha gjort. Tidsavstånden igår var inte alls stora och det känns bra. För jag vet ju vad jag kan prestera om kroppen fungerar som den ska. 

Offensivt skytte

Dagens inskjutning var min bästa på otroligt länge. Minns inte när jag senast kände mig så trygg efter inskjutningen som jag gjorde idag. Han jag sköt in med sa när jag var klar att jag endast hade 3 (av 25) skott utanför liggpricken. Jag svarade att hade jag haft tävlingspuls så hade de två liggskotten också gått in. Hade lite spridning på första ligg med puls, annars två perfekta liggserier och två perfekta ståserier. Det kändes verkligen som att idag var dagen jag skulle skjuta fullt på distans första gången. 

Skyttet började bra. Jag kände mig hur säker som helst från första andetag i ställning och kunde vara offensiv. Kändes inte som de bästa träffarna jag skjutit men det var bara träffar. I stort sett samma sak i första stå. Från att jag fått in tavlan i siktet var jag supersäker. Fullt igen. Det var inte så att det gick av sig självt idag. Tankarna var lite all over the place men jag samlade mig till varje skytte och från första till sista skott i tredje ligg var det bara fokus på mitt nyckelord. Eller, det kom in en tanke mellan fjärde och femte skottet så det kanske tog lite längre tid. Men fortsatt offensivt skytte. Och fullt för tredje gången. 

Jag tror inte jag skjutit 15/15 på distans sen JVM 2012. (7 år sen igår!) Då blev det en bom i sista skyttet. Sen dess har jag skjutit 19/20 på distans 5 gånger. Bommat i andra eller tredje skyttet. Jag var så säker på att idag skulle bli dagen jag skulle skjuta fullt på distans. Men jag var inte beredd när andra pricken var mitt i ringkornet. Det kändes som det var nära men det blev en bom. Cocoach hade kollat på någon som sköt första ligg så vet inte hur långt borta det var. Men det blev ännu en distans med 19/20 träff. Jag är nöjd med att det var fyra offensiva serier. Jag har kollat på mellantiderna (inte sett någon kapanalys) och jämfört mot täten och de snabbaste skyttarna i mitt team så ligger jag väldigt bra till mellan förvarning till skytte och efter skytte (ca 2 minuters åk/skjuttid). Otroligt skönt besked! Hade gärna skjutit 20 träff på bra skjuttider första gången på distans idag men så kul skulle vi inte ha. Det blev 19 träff på bra skjuttider. Vilket jag är nöjd med! 

Inte nöjd med åkningen dock. Kroppen svarade inte som jag hoppades på. Det var dock ingen katastrof så hoppas på bättre känsla imorgon. Då står sprint på programmet. 

RSS 2.0