Dreamteam
Tredje tävlingsdagen denna helg blev minst lika rolig som de första två! Singelmixstafett stod på programmet, en prestigefylld "ploj-tävling" efter att JSM-stafetterna avgjorts. Jag körde, precis som förra året, tillsammans med min gode vän Gabriel Stegmayr och efter varsina dubbla SM-guld och seger på fjolårets singelmix hade vi ett härligt favoritskap. Jag valde i alla fall att se det som härligt. Har verkligen haft det mentala på plats denna helg, otroligt skönt. Har jobbat hårt tillsammans med min mentala tränare Åsa för att nå hit.
Jag hade en plan för mitt lopp och det var att köra i stort sett allt jag hade hela loppet. Vi körde fyra varv på en 1,5km-slinga (en väldigt lång sådan...) med fyra efterföljande skytten. Vi sköt två gånger och växlade sedan så fick herrarna göra samma sak innan nästa växling, så gjorde vi samma sak igen och så avslutade herrarna med samma sak igen plus ett spurtvarv på samma bana.
Jag tog starten och körde på hårt för att behålla den. Men när någon trampar på staven så hårt att man tappar den så är det inte lätt att behålla ledningen. Jag fick stanna upp och valde att plocka upp staven igen istället för att åka en obestämd sträcka med en stav. Pappa hade faktiskt tagit sig ut på spåret med reservstavarna (trodde han gick tillbaka till vallen efter att jag klarat första backen utan incidenter) men tror ändå jag tjänade på att plocka upp min tappade stav. Åtminstone tjänade jag energi på att åka med två stavar. Men jag var hopplöst sist. Behöll ändå lugnet och följde min plan: hårt uppför tyngsta backen, stenhårt på trean. Så tog en placering in till första skyttet, men en bit efter tät. Följde min plan på skjutvallen också med stabilt skytte, så snabbt att jag klarade av att träffa. Och det gjorde jag, fem rätt ner. Tog några placeringar på det och öppnade andra varvet offensivt. Men kände att kroppen var lite sliten efter två riktigt tuffa tävlingsdagar och hade dessutom inte bästa skidorna. Skakade lite i kroppen när jag skulle skjuta stå så tog det lugnt. Efter fyra träff såg jag "00" framför mig, tog om, men var aningens för sen och bommade sista. Trodde jag hade träffat så stängde snöluckan, men fick ladda ett reservskott och öppna den igen. Träffade reservskott och växlade över som 4:a. Slängde direkt upp skidorna på pappas vallabord så han fick rilla dem och tror att det gjorde susen!
Gabbe gjorde en grym sträcka och skickade ut mig i ledning. Kände mig faktiskt lite rappare i benen efter några minuters aktiv vila och hoppade upp för första backen. Gick sedan på hårt men stod länge i fartställning in på stadion för att sänka pulsen inför skyttet. Kändes väldigt bra och var offensiv. Tyvärr så offensiv att jag gjorde en dålig omladdning och drog ut ett skott. Bommade också det skottet och fick plocka ett till reservskott. Men träffade det och gick ut som tvåa. Gick ikapp in i andra stigningen men fick slita för att gå med uppför där. Så när jag i nästa stigning gick förbi fattade jag först inte vad som hände. I efterhand förstod jag att det var spurtvarvs-Anna som kom på besök. Jag hittade alltså krafter jag inte trodde att jag hade och efter att ha hoppat över krönet, tagit med mig jättemycket fart och köttat allt vad jag hade sista gången uppför Arctura-backen (som jag ääälskar att gå på trean uppför!) så kom jag in till sista stå med lucka ner. Skyttet kändes väldigt bra, snabbt och stabilt och efter fem skott stängde jag snöluckan. Men fick för tredje gången idag öppna den igen och plocka dagens tredje och sista reservskott. (Trodde alltså på alla mina bommar att de var träffar...)
Gabbe fick lucka ut på sista sträckan och han förvaltade sitt utgångsläge på bästa sätt. Segermarginalen skrevs till ca 25 sekunder och team Wikström/Stegmayr är fortfarande obesegrade i singelmixstafett på nationell nivå.
Otroligt härligt att få vinna tillsammans med Gabbe! Även väldigt roligt att både han och jag fick ta en trippel i helgen!
Jag avrundar den här helgen med ett stort leende på läpparna, ett självförtroende jag verkligen saknat och en längtan inför nästa tävling. Men ska njuta lite först.
Självförtroende
Det var nog två år sen jag senast ställde mig på startlinjen med så mycket självförtroende som jag gjorde idag. Det är en känsla jag verkligen saknat och som jag verkligen vill behålla!!
Det efter en riktigt bra inskjutning och den kanske bästa uppvärmningen på år och dar. Jag var offensiv i starten men det var fler som ville dra så jag la mig på en fin andraplats som jag sedan höll hårt i hela första varvet. Låg med lekande lätt, fick dock kanske jobba lite extra utför. Första skyttet på bana 2 och jag fokuserade på mitt eget. Blev lite förvånad när det var min prick som ramlade först men var nöjd med det. Kanske lite för offensiv, eller lite bristande koncentration, eller vind jag inte märkte...för ett skott smet ut och hela serien var till höger. Efter snabbast skytte kunde jag gå ut ganska ensam på en andraplats. Jag bestämde mig snabbt för att gå ikapp och när jag kom ikapp valde jag att gå förbi direkt. Hörde någon skrika "ta rygg där" och bestämde mig för att ingen skulle få ta min rygg! Gick dock kanske lite för hårt på det varvet... I andra ligg fyllde jag och gick ut i ensam ledning. Kände dock av rusningen på andra varvet och insåg att formen inte var så fantastiskt bra som jag hade intalat mig. Hade liksom förväntningar om 10/10 på formskalan idag... Offensivt skytte i stå, för tidig på ett skott men fortfarande i ledning efter den straffrundan. Krigade fjärde varvet och rensade skallen så bra inför sista stå att jag inte minns vart och varför jag bommade ett skott. När jag gick ur straffrundan för tredje och sista gången idag ropade pappa att de bommade bakom. Så jag tog det ganska lugnt ut på sista varvet. Men jag märkte att de tog in på mig bakifrån så jag körde allt jag hade andra halvan av sista varvet (fortfarande svarar kroppen på mina befallningar!!) När jag kom in på upploppet kollar jag bakåt och ser att jag har tid att göra min målgest: åka baklänges över mållinjen följt av en stav upp och ett "woho". Två år sen senast...
Men kunde alltså ta hem mitt andra SM-guld på lika många dagar. Trots ett lite sämre lopp än igår. Otroligt härligt. Men tycker fortfarande att det bästa av allt är de svar jag har fått från kroppen den här helgen. Känns såååå härligt att vara där jag vill vara formmässigt. Har verkligen saknat känslan av att vara i form, inte bara tillfälligt. Nu har jag känt så två dagar i rad, och det, mina vänner, har inte hänt på två år. Jag är inte uppe på 10/10 än, men närmre än jag varit på kanske fyra år.
Jag har verkligen hittat rätt i år. I helgen har jag fått visa det. Jag ska behålla det här självförtroendet inför kommande tävlingar och ha lika roligt som jag haft igår och idag!
Imorgon ska jag också ha roligt! Då ska nämligen jag och Gabbe försöka försvara vår seger från förra årets singelmixstafett. Det blir jättekul, älskar singelmix!!
SM-guld!!!!!
Den här dagen har jag verkligen längtat efter! Dagen då jag är nöjd med skytte, åkning och resultat!
Det var SM-distans. Kvällstävling i Östersund. Inte helt världscupbanorna då vädret inte varit det bästa på slutet. Men banorna ändrades till min fördel, de passar mig perfekt! Jag kände på upptakten igår att formen var bra. Bättre än på väääldigt länge.
Jag hade en plan när jag lämnade startgrinden bakom mig och jag höll mig till planen. Jag ville öppna kontrollerat för att orka hela loppet. Var lite osäker på om jag öppnade för kontrollerat för det kändes väldigt bra. I första ligg var jag fokuserad och satte alla träff. Bra skjuttempo också och pappa visade sedan fem skott precis mitt i. Åkte kontrollerat även på andra varvet. Bra fokus även i stå och fem träff. På tredje varvet ville jag öka tempot om jag vågade för skyttet och hade haft en så bra känsla i skyttet att jag kunde öka med gott samvete. Kroppen svarade bra också, i alla fall på trean, så det var skönt! I andra ligg bommade jag första skottet (precis som på distansen i Piteå...) så efter det blev jag defensiv resten av serien. Men jag satte resten av skotten i alla fall. Det var den serien som drog ner min totala skjuttid idag, 33-29-42-30 sek. Nöjd med tre av fyra serier, även om jag vet att jag kan skjuta fortare. Men är medvetet lite mer defensiv på distans än andra lopp. Fjärde varvet skulle jag hålla samma fart som tredje och tror jag lyckades. Fick höra att det var tajt i toppen men lyckades stänga ute allt utom fem svarta prickar i sista stå och träffa alla! Fortfarande noll post-cola-bom, haha. Sedan följde jag min plan om att ge allt på spurtvarvet trots att jag ganska tidigt fick höra att jag ledde med två minuter, och så otroligt underbart att kroppen svarade! Så bra har kroppen inte svarat på otroligt länge.
Så jag är otroligt nöjd med allt idag! En otroligt härlig dag! Och efter fem års väntan tar jag ett nytt guld, dessutom mitt första som senior! Njuter till max hela kvällen men imorgon ska jag ladda om för SM i masstart!
Sprint på Saupstad
Idag var det tävling på nästan hemmaplan, Saupstad. Känner de banorna väldigt väl efter många träningspass där under sommaren och hösten. Så det var riktigt kul att tävla där på snö!
Jag är nöjd med mitt lopp. Jag startade offensivt och hade bra tryck från start. Lyckades även hålla det trycket i stort sett hela loppet och det bästa av allt - kroppen svarade riktigt bra när jag sa åt den att öka! En känsla jag inte upplevt på väldigt länge nu. Så det var superhärligt!! Jag hoppas verkligen att jag är på rätt väg nu.
Var inte helt säker när jag kom in till liggande skytte då det varit puckelpist på mattan när jag sköt in och fick inte riktigt till det. Tyckte att mattan bredvid där jag sköt in såg mindre puckelpist ut så jag la mig där. Det var puckelpist där också. Så jag tog det väldigt lugnt och vårdade varje skott. Ett skott smet ändå ut tyvärr. I stående kände jag mig stabil och offensiv. Fick ta om till första skottet innan jag sköt iväg det och när det small var jag säker på träff. Men pricken ramlade inte, blev lite mer defensiv då jag ville träffa resten och det gjorde jag också. Glömde kolla i kikaren efteråt hur långt borta den bommen var. Det kan INTE varit långt borta, men det var en låg, så var det en kantare så är det större chans att de går ut. Tråkigt med 1-1 i skytte, andra tävlingen i rad dessutom. Varken bra eller dåligt liksom. Bara tråkigt. Men känner bommarna så vet att det inte är långt borta med fullt hus.
Jag var i alla fall väldigt nöjd och GLAD efter tävlingen. Trondheimsluften har säkert den effekten, plus känslan av att kroppen svarar. Nu hoppas jag att det här håller i sig så blir det riktigt roligt att tävla framöver!
Kvällstävling
Idag var det JH cup i Åsarna. En kvällstävling. Jag är inget direkt fan av kvällstävlingar men gillar alltid att tävla så därför anmälde jag mig!
Sprint stod på programmet, en fullång sprint faktiskt. Annars brukar det alltid vara förkortade distanser på lokala tävlingar.
Det var en väldigt speciell bana med först 1km nedför och sen 1km uppför. Ungefär. Lite småknixar åt andra håll under banan också, men i stort sett bara nedför och sedan bara uppför. Så jag fick väldig respekt för banan, speciellt med tanke på hur dåligt det gått för mig uppför i år. Men andra halvan av uppförsbacken var flack så jag kunde åka på trean och där kände jag mig stark och kunde åka fort. Tänkte mycket teknik idag och tror den var bra!
Skyttet var helt ok, varken bra eller dåligt, 1-1. Kände att jag hade höga träffar skott 2-3 och tänkte väl "hög" när jag sköt fjärde skottet för det var just högt, en bom då. Sen var det lite hala mattor så fick en lite för stor rörelse på ett skott, precis utanför klockan tio. Det borde jag ha satt. Onödiga bommar, som vanligt. Men men.
Väldigt kul att tävla i vilket fall! Tyckte kroppen svarade lite bättre än i Sollefteå så kanske går det åt rätt håll nu?
Var är spurtvarvs-Anna?
Blev tyvärr inte en lika rolig dag idag. Eller, jag har trots dagens resultat haft roligt. Jag var väldigt peppad innan start och log mig igenom inskjutning och uppvärmning. Och sen har jag så fina vänner på banan så idag kunde jag trycka bort frustrationen ganska snabbt efter målgång.
Det bästa den här helgen har nog ändå varit mina skidor. Pappa har gjort ett grymt jobb i vallaboden och mina älskade Sandersson går bara bättre och bättre för varje helg! Idag hade jag verkligen BÄST skidor (om de var bra igår liksom!) Tack kära pappa, för allt!
Jag tyckte kroppen kändes bättre idag än igår. Men känns inte alls lika bra som det gjorde under träningsperioden i julas... Tyvärr! Men ett steg framåt i alla fall. Hittade en stabil fart som jag kände att jag kunde hålla i tre varv. Och det kunde jag. Det var bara det att jag väldigt gärna hade velat öka på sista varvet. Men det ville inte benen. Jag gjorde verkligen ALLT jag kunde för att försöka locka fram spurtvarvs-Anna sista kilometern men nej, kroppen svarade inte alls. Det är otroligt frustrerande. Jag som haft så bra relation med spurtvarvs-Anna under hela hösten. Men när man behöver henne under vintern så är hon borta. Otroligt frustrerande!
Det blåste storm idag. Så det var inte lätt att skjuta. Jag sköt 1-2, men jag borde helt klart ha kunnat skjuta fullt i ligg och få ner en prick till i stå. Träffade de tre första trots en del vind, men sen höll jag inte ihop det. Kan ha blåst lite mer mot slutet av serien också, minns inte riktigt. Men minns att jag inte tänkte rätt och om jag där hade gjort som igår och tagit om, så hade jag kunnat träffa mer. Och hade jag träffat två till idag så hade jag vunnit. Trots att åkningen gick så dåligt. Så tajt var det. Men man ska aldrig säga "om"...
För mig spelar det mindre roll om det blir en seger eller en fjärdeplats just nu, jag önskar bara att jag kan hitta en bra känsla i åkningen. Känna att kroppen svarar. Men jag vet att jag har tränat bra i sommar och höst så jag får ha lite tålamod och hoppas att det släpper. Helst snart. Under tiden undersöker jag olika formtoppningsmetoder. Inte hittat rätt än...
Distans i blåst...igen
Idag genomfördes Swecup 3 i Sollefteå. Distans stod på programmet och precis som i Piteå var det ganska utmanande förhållanden på skjutvallen. Men jag hade en bra inskjutning och det blåste sedan mindre och mindre (tyckte jag).
Jag var väldigt osäker på formen då jag inte tränat alls sen förra helgen, varken skytte eller fysiskt. Men jag kände direkt hur otroligt grymma skidor jag hade och det gav mig lite självförtroende. (Älskar verkligen mina Sandersson, är så otroligt glad att jag fick just DE skidorna i år!)
Jag ville åka stabilt, orka hela loppet över 15km. Så jag öppnade stabilt. Kände ganska snabbt att benen inte riktigt var på humör idag men jag var stark och kunde åka bra mycket mer på trean än jag nånsin gjort på de här banorna, som jag ändå gjort i 10 år nu!
Jag tog det ganska lugnt i skyttet, slarvade ut ett skott i första ligg. I första stå kom jag inte riktigt in i ställning så fick jobba ordentligt för varje skott. Bommade även andra skottet i första stå. Till sista skottet tog jag om. Det blåste lite och jag var inte helt stabil. Sen började jag tänka. Jag fegade. Jag tog om säkert 10 gånger. Till slut sköt jag. Och träffade! Så otroligt skönt! Kände att det tog tid och enligt analysen stod jag 1 minut (!!) mellan fjärde och femte skottet. Sinnessjukt. Men tjänade ändå på att stå kvar och träffa. En sådär 3 sekunder typ, haha.
Kändes bra i skyttet så de två sista skjutningarna var jag mer offensiv, sköt på 37 och 30 sekunder (lite offensiv i alla fall...) och det blev två fulla hus! Riktigt härligt! 18 av 20. 90% träff, bra!
Åkningen räckte inte riktigt till idag (inte skjuttiden heller av förklarliga skäl) och jag blev 2:a. Jag var ändå nöjd då jag gjorde mitt bästa. Men jag känner fortfarande att det är en bit kvar till formen och jag undrar hur tusan jag ska locka fram den... Jag hoppas i alla fall att åkningen ska kännas bättre imorgon och samma härliga känsla på skjutvallen.
Jag känner i alla fall att det är väldigt roligt att tävla och mår så mycket bättre nu än efter förra helgen.
Något är fel
Helgen i Ål blev inte alls som jag hade tänkt mig. För en vecka sedan kändes formen riktigt bra och jag hade förhoppningar om att den skulle snäppas upp ytterligare litegrann med en lugn träningsvecka innan årets första Norgecup för min del. Men det blev precis tvärt om. Även om jag ändå är nöjd med åkfarten på lördagens sprint så var känslan inte bra. Brottades dessutom med stormvindar på skjutvallen så fick lägga lite tid och energi i straffrundan. Men jag intalade mig att det var dåliga förberedelser (var illamående och kunde inte äta innan start, troligtvis pga nervositet plus att jag blev stående i toakön under 10 minuter av min uppvärmning, således en kortare uppvärmning än vad jag ville ha) och att det skulle bli bättre på söndagen med bättre förberedelser.
Det blev bättre förberedelser på söndagen, allt gick enligt plan. Men någonting i kroppen var fel. Jag vet inte när under loppet som jag kände det, om det var redan från start när jag inte hade den acceleration som jag brukar ha, om det var när S åkte ifrån mig på andra varvet (brukar inte bli ifrånkörd av henne) eller om det var senare. Men den kropp som under de senaste veckorna verkligen samarbetat och mått bra, var helt utbytt.
På skjutvallen så hade jag läge i första, jag funderade på att skruva men tog fel beslut...men sen slarvade jag bort ytterligare två bom i andra och tredje serien. Riktigt uselt skytte då vinden mojnade mer och mer, tvärt emot på lördagen. Ofta så hänger kropp och knopp ihop och igår var en sån dag.
Jag fattar verkligen ingenting. Det är en sån här gång som man nästan hoppas att man ska vakna med en förkylning för att få facit på varför det gått så åt skogen. Men jag vill verkligen tro att jag lika snabbt som det vände åt fel håll, ska kunna vända tillbaka då det redan till helgen väntar Swecup 3-4. Jag har i alla fall ett bra team runt mig som jag ska söka svar hos. Något har gått fel. Jag måste få svar på vad.
