Idag avslutade jag träningsperiod nr 3 med ett två timmar stakpass. Detta är enda veckan jag minns som jag haft två stakpass och som jag dessutom planerat själv! Men har känt att det gått bra att staka de senaste veckorna så därför ville jag utnyttja det flowet. Jag är annars känd som sämsta stakaren nånsin, ungefär. Kanske kan bli en ändring på det? Fortfarande är stakning uppför inte min grej, men idag utmanade jag mig själv med att köra Smistadsvegen (som går precis utanför där jag bor och består av typ ett berg, 1km uppför följt av 1km nedför, åt båda håll). Och det gick faktiskt bra! Nu tror jag att jag tog det lättaste hållet så får prova andra hållet nästa gång och se om det går lika bra.

 

Det har varit en tuff period, faktiskt min tuffaste nånsin på totalt 75 timmar fys. Kanske inte något att skryta om som fjärdeårssenior i en uthållighetsidrott, men jag vet att om jag tränar mer än jag klarar av så fungerar inte min kropp. Dessutom kom jag precis från sjukdom in i denna period och fick dra ner lite på timmarna första veckan. Efter det har det blivit tre veckor på 19, 25 och 22 timmar och det har gått bra! Minns förra året när jag körde två 20-timmarsveckor på rad och var helt slut. Det har gått lite upp och ner de senaste två veckorna, men inte värre än att det räcker med en halv dags vila för att jag ska vara fit for fight igen. Riktigt härlig känsla när träningen fungerar som man vill! 

 

Jag trivs fortsatt otroligt bra i Trondheim och upptäcker ständigt nya vägar och stigar jag vill utforska. Det är helt underbart att alltid ha träningspass att se fram emot! Nu återstår bara tre pass här innan jag ska bege mig mot mitt hemland. I slutet på nästa vecka ska jag springa 2-days på O-ringen och sedan åka till Torsby på läger. Ser fram emot båda sakerna. 

 

Och när jag kommer hem ser jag fram emot att åka hela Bjørndalsvegen på rullskidor...tror det är en fin tur faktiskt, men vet inte vart jag hamnar när vegen tar slut...spännande!

1 juli gick flyttlasset över gränsen. Jag kommer nu att bo och träna i Trondheim tills säsongen drar igång. Ett äventyr som jag knappt kan fatta att det är sant. 

 

Jag älskar verkligen Trondheim. Det är en så otroligt vacker stad och träningsmöjligheterna här är suveränt bra! Det finns löpstigar som det kommer ta mig månader att springa igenom, det finns så många cykelvägar att åka rullskidor på, jag har varit på tre olika fullstora skidskyttevallar (!) med tillhörande rullskidbanor...ja, behöver jag säga mer? Jag hoppas verkligen att det hinner komma en massa snö innan jag flyttar, för efter en löptur insåg jag hur fantastiska skidspår de måste ha på vintern. De har ju sökt VM i längd och jag kan gissa vilka spår de kommer använda. De är långa. Fina. Tuffa. Så att säga. 

 

Jag vet inte om jag sa det tidigare, men jag blev ju sjuk efter diverse studentmottagningar helgen 10-11 juni. Det blev en extremt seg förkylning, eller något. Blev pigg bara efter några dagar men så fruktansvärt ont i halsen ändå. Kom tillslut fram till att jag reagerar på äggvita, precis som jag gjort under hela min barndom, fram tills jag började äta allergimedicin varje dag. Så troligtvis har den medicinen hållit mina allergiska reaktioner i chack under en lång tid, men de kom tillbaka i samband med förkylningen. Blev som sagt en väldigt seg historia med tre veckor utan normal träning. Det var segt att komma igång också när jag inte riktigt visste om jag var frisk eller inte då jag hade ont i halsen (eller var det allergi?) Men nu är jag igång och den här veckan tror jag blir en bra träningsvecka! 

 

Jag ser bara framåt och tänker inte så mycket på den träning jag missade utan bara på den träning jag ska göra. Jag är mer motiverad än någonsin (och det säger rätt mycket om mig eftersom jag sällan har motivationsbrist) och att få genomföra min träning här i Trondheim kan bara göra gott! 

 

På mitt eftermiddagspass igår utforskade jag Byåsen. Inte det bästa stället att åka rullskidor på, visade det sig. En lutande by, så att säga. Fick kramp av allt bromsande. Fick vända x antal gånger. Men en väg jag åkte på (återvändsgränd) visade sig vara värt det. Vilken fantastisk utsikt. Hit kommer jag återkomma. Många gånger. Mitt nya favoritställe.