Idag har varit en underbar träningsdag. Hårda intervaller på förmiddagen med en bra känsla. Riktigt härligt, både att köra intervaller igen efter en period med mestadels A1 men framförallt för att känslan och upplevelsen var så bra! På eftermiddagen blev det ett klassiskt pass med fint sällskap. Klockan stannade på 1,28 och därmed kunde jag summera period 9 i träningsdagboken. Timmarna under säsong struntar jag i, men alltid lika intressant att räkna skott och skjutprocent. Jag är ju rätt nördig och håller koll på allt jag gör i siffror. Bra eller dåligt, det låter jag vara osagt.

 

Det jag ville säga med den här uppdateringen är som rubriken skvallrar om: jag är tillbaka! Jag tror det i alla fall. Det känns som att jag har en helt annan känsla i träningen nu än jag har haft på väldigt länge. Sen precis innan rull-SM, närmare bestämt. Nu drog jag ju på mig en förkylning som satte stopp för min framfart där. Och efter det har jag som aldrig kommit tillbaka till den goda känslan. Jag har tränat på bra under hösten och tillåtit mig att ligga på gränsen till sliten. Men när jag släppte upp träningen så fick jag inte känslan av att vara utvilad, återhämtad, ha överskott i benen till tävlingarna. Så det gick inte som jag ville. Och det gick sämre och sämre för varje tävling. Så jag började fundera och exprimentera. Vad behöver jag göra för att komma tillbaka? Jag försökte vila, jag försökte bara köra A1. Jag tog små, små steg i rätt riktning. Efter Piteå vilade jag tills jag kände mig mentalt redo att börja träna. Och efter det har det känts så himla bra! Bara två dagar i och för sig... Men jag tror verkligen att jag har hittat rätt nu. Jag hoppas verkligen det.

 

Det är långt till nästa tävling så jag får inget facit på länge. Men jag har ett lugn att kunna jobba vidare, jag känner mig trygg nu. Det känns verkligen som att jag är tillbaka!