I onsdags blev det officiellt, det som jag nästan spruckit av lust att berätta sen jag fick beskedet i söndags kväll: jag är uttagen att representera Sverige på IBU cup 4-5 efter nyår! 

 

Det här är det jag har haft som mål med varje säsong, varje tävling, de senaste fem säsongerna. Det är det här jag har tränat för i halva mitt liv. 

 

Så gissa om jag är lycklig!! 

 

Ser otroligt mycket fram emot att få tävla i Osrblie och Arber, fyra tävlingsdagar med starkt internationellt motstånd. Längtar efter att få dra på mig Sverige-kläderna igen. Det är snart tre år sen senast jag var ute och tävlade så jag har verkligen kämpat mig till den här chansen. Jag säger bara: ÄNTLIGEN!

 

3 januari åker vi ner, så det är en hel del träning som ska göras innan dess. Jag har precis återhämtat mig efter en förkylning och även om det inte blev den optimala uppladdningen jag hade hoppats på, så har jag gott om tid att hitta tillbaka till den form jag hade innan sjukdomen. Hoppas också att höja formen ett snäpp, det kommer behövas. 

 

Självklart surrar en massa tankar om vad jag vill uppnå med den här chansen som jag har fått, runt i huvudet. Men jag försöker att dämpa mina prestationsförhoppningar. Jag längtar så mycket efter att få åka iväg på dessa tävlingar och vill bara njuta av lyckan som jag känner inom mig just nu. Men har ändå satt upp några konkreta mål, som jag återkommer till varje gång hjärnan börjar snurra. Ett av målen är att komma med i den internationella nollklubben, något jag har varit nära men inte hittills lyckats med (t.ex när jag bommade sista skottet på JVM distansen 2012). Men framförallt så hoppas jag på en bra känsla i åkningen, att jag får känna mig stark, pigg och ha bra återhämtning. Och att jag får behålla den självsäkra känslan jag haft på skjutvallen på alla tävlingar i vinter. Tänkte säga "då kan det bli kul"...men jag tror att det blir kul oavsett!!