Snabbt ståskytte

Idag har jag varit med om något som jag hört talas om, men aldrig upplevt själv. Nämligen känslan av att direkt efter att man kommer i mål på ett lopp så känner man att man skulle kunna köra samma lopp igen på samma tid. Det var den känslan jag hade i åkningen idag. Jag åker i ett tempo som är maximalt av vad jag klarar av men som jag samtidigt skulle klara av att fortsätta hålla. Jag vet inte varför inte kroppen svarar bättre just nu men jag vet att jag verkligen inte fått göra mig själv rättvisa under årets tre IBU cup-tävlingar. 

Skyttemässigt blev det ett medelmåttigt resultat idag. Luriga vindar här och skruvade innan första ligg trots att det knappt blåste. Igår gjorde vinden mycket men idag skruvade jag ut mig. En kantare gjorde att jag tappade fokus och bommade en till. Sen skruvade jag tillbaka. Det är fruktansvärt jobbigt att starta en distans med en tvåa, men det gjorde att jag slappnade av mer i ståskyttet och drog en nolla på 21 sekunder! 4:e skjuttid och 2:a rangetime, 0,6s efter. King det!! I andra ligg blåste det lite mer så skruvade igen. Denna gång skruvade jag rätt och sköt fullt. Kändes som en "säkerhetserie" men den gick på 34 inkl skruvning. Det är bra! I sista stå sköt jag också lite mer på säkerhet (som planen var denna distans), efter tre eller fyra skott ställer sig någon på mattan bakom mig och jag tänker "oj, jag är inte sist i spåret!" Glömde bort att fokusera på att träffa och bommade sista skottet. Onödigt!! Men snittade 23s i stå idag, det är målet och bra att göra det på en distans och samtidigt träffa 9/10 skott. 

Finns alltså bra saker att plocka ut från mina dåliga resultat. Ser fram emot lördagens sprint på en HELT annorlunda bana än dagens 1,5km långa monsterbacke. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0