Känslan i kroppen var väldigt mycket bättre än i Idre under en längre tid. På toppen av långbacken första gången kände jag: var den inte längre?! 

Det var utmanande förhållanden på skjutvallen. I början av inskjutningen blåste det fruktansvärt mycket. Så mycket att jag valde att bara skjuta en ståserie, den var väldigt fin då. Men fick skjuta någon extra liggserie, skruvade tillbaka till noll och sköt en serie i vindstilla i slutet av inskjutningen. Det var nästan vindstilla på min liggserie på tävlingen också, blåste lite åt båda håll. Så jag valde att skjuta en lugn och säker serie. Det tog lite tid men det blev fem träff så det var skönt. 

Även i stående tog jag det ganska lugnt, det var hala mattor så fick lägga mer tyngd på främre benet, vilket gör det mer ostabilt. Hade för stora rörelser och bommade de två första skotten. Inte alls nöjd med två straffrundor och långsam skjuttid. 

Och sista varvet blev fruktansvärt jobbigt. Kunde ändå öka sista biten över krönet på långbacken och göra en bra avslutning. 

Så finns en hel del positivt att ta med sig från dagen. Är fortfarande långt ifrån där jag vill vara men det känns otroligt skönt att se att jag åker mycket fortare nu än för två veckor sen. Det är ju fortfarande november! Jag ser fram emot masstart imorgon. Det är kul att tävla när känslan är bra!