Jag hade en plan och det fanns inget som kunde rubba den. 

Inte ens att jag fick starta längst bak i masstarten (borde vara förbjudet att lotta masstarter, den som leder totala GDV cupen ska inte stå längst bak). Jag blev helt instängd och det var nog sen värsta dragspelseffekten jag varit med om, med 32 startande tjejer och killar. Först i starten, vi längst bak stod still när starten gick. Sen blev det hur mycket plats som helst men då hade jag ingen fart. Sen in i första backen. Det trycktes ihop rejält och jag fick ingen plats så fick staka lite. Sen drogs det ut på toppen och jag hade återigen ingen fart. Hade rätt dåliga skidor också. Vi drog en chansning och tog vitbelagen då det var HF på dem och de behöver åkas på. Riktigt kul att få känna den fart som de kommer upp i, stor skillnad mot vanliga belag. Men det funkade inte riktigt i -2 och nysnö. Men som jag sa till pappa efter skidtest mot klubbkompis: "det är inte katastrof så du behöver inte valla om." Hon gled bättre men inte så mycket bättre. Sen avgörs inte en 3km masstart med fyra skjutningar på vem som har bäst skidor. 

Nej, det rörde mig inte i ryggen att jag kom in nästnäst sist till första skyttet. Det kändes som jag kört A1 på första varvet. Borde ha kunnat skjuta en snabb nolla men det strulade. Felrepeterade, drog ut ett skott. Saktade ner och sköt säkra träffar. Tror jag fick tag på ett "gammalt" reservskott (har alltid minst ett reservskott direkt från skottasken, annars de flesta reservskott från reservskottsasken, och där vet man aldrig vad de skotten varit med om, så fick lov att vara extra noggrann på det skottet. 

Gick då ut på andra varvet tillsammans med dem som skjutit en bom (korta straffrundor) med så långsamt skytte. Minns faktiskt inte jättemycket från loppet, var i sånt flow. Men sköt ytterligare en långsam nolla i andra ligg, hade bara tagit mig upp till femte plats in till andra skyttet trots en nolla och att jag ökat tempot i åkningen på andra varvet. Åkningen kändes faktiskt bra. Jag ville åka stort och kraftfullt. Vet inte om det var så tekniskt vackert men kroppen svarade väldigt bra på mina kommandon. 

In till ståskyttet var jag trea med lite häng på täten. Från Mora BK (Biathlon Klubb, aldrig sett den förkortningen förrän igår men gillar den!) kom vi faktiskt in till första stå som tvåa, trea och fyra och stod och sköt samtidigt. Lite coolt. Jag sköt säkra träffar även i stå och det tog lite tid det med. Efteråt sa pappa att min första stå var bättre än min första ligg...då skjuter man säkra träffar!! Så behöll min tredjeplats även in till sista stå även om avståndet till täten minskade. Men jag kände att jag nog borde skjuta fort för att ha chans på segern. Men inte fortare än att jag träffade. Tror nog min sista serie var snabbast även om den inte var snabb. Hann med att tänka en del men hann inte tänka färdigt så många tankar då jag var väldigt fokuserad på varje prick jag skulle träffa. Och jag lyckades ju träffa alla prickar! Jag sköt ganska sakta men väldigt säkert, tydligen 9 liggträff i stå. Och jag sköt fyra nollor!! Det är nästan fyra år sen sist jag fick göra det så det var verkligen extremt efterlängtat!! 

Lyckades också ta mig förbi båda tjejerna framför mig ut på sista varvet. Åkningen kändes som sagt bra men jag var också orolig för hur bra det verkligen var. Jag vågade inte titta bakåt utan körde verkligen järnet hela vägen. Pappa stod i sista knixen in på stadion och sa att det var lugnt bak så jag tog mig tiden att göra min målgest, är ju rätt sällan jag får åka baklänges över mållinjen. 

Men jag hade inte behövt vara orolig. Den fart jag höll igår var tillräckligt bra. Tänkte så på toppen på sista varvet "om nån skulle komma ikapp nu så kan jag inte åka fortare". Jag är lite osäker på hur långt min fart räcker. Men igår räckte den långt. Med sämst startposition, dåliga skidor, sjukt långsamt skytte, vann jag en supersprint med 20 träff. Det var en bra och riktigt rolig tävling. Tar med mig känslan av flow. Vill uppleva det snart igen.