Längdsprint

Längdsprint idag! Hade verkligen sett fram emot det, ville ha revansch från sprinten för två veckor sedan... 
 
Och jag hade en bra känsla på uppvärmningen! Speciellt farthöjningarna kändes väldigt bra! 
 
Start i prologen. Hade gått igenom banan många gånger i huvudet, både igår kväll och idag på morgonen. Så jag visste precis hur jag ville lägga upp loppet - köra 100% från start till mål! Och kroppen svarade! Jättehärlig känsla! Hoppskate uppför hela "hajfenan", sen gick jag över på treans växel som jag brukar vara väldigt stark på. Då började jag känna av syran lite, men det var nedför så fick lite "vila". Sen var det Arctura-backen som jag ville köra på treans växel uppför hela och det ville kroppen också! Så jag var riktigt stark upp där, syran försvann när jag körde utför och nu hade jag hur mycket kraft som helst i kroppen! Nedför igen och sen en knix innan "Björndalen-kurvan" nedför och sen bara upploppet kvar, där var jag också riktigt pigg och snabb!!
 
Speakern sa ingenting om min placering när jag kom i mål så jag var lite nervös när jag kollade resultatlistan. Jag läste namn efter namn och funderade om inte mitt namn borde komma snart? Till slut såg jag mitt namn och var väldigt orolig att det var på fel sida sträcket, men det var det inte! Det blev en 29:e plats i prologen och kvartsfinal var ett faktum! Superkul!! Jag kände att det var lite i underkant, hade velat vara lite högre upp i listan, men kände att "loppet börjar med finalerna!"
 
Hann hem och äta en andra frukost samt kolla lite vinterstudio medan herrarna körde prolog. 
 
Sen åkte jag tillbaka till stadion och började samma process igen... Kändes lika bra och nu började jag göra upp en plan för hur jag ville genomföra kvartsfinalen! Jag var otroligt taggad och tyckte det skulle bli sjukt roligt att köra en kvartsfinal!!
 
Men det fick ett otroligt snöpligt slut när jag kom till start utan chip. Det låg i vätskebältet som jag lämnat inomhus så det fanns ingen chans att jag skulle hinna hämta det. Så jag fick inte starta.
 
Jag är så otroligt besviken på mig själv, det var riktigt klantigt gjort. Jag är ju inte van att ha eget chip, det har vi inte på skidskytte. Så det är ovant att behöva komma ihåg det. Jättetråkigt!!!
 
Men jag tar med mig att kroppen svarade riktigt bra och jag tror och hoppas att det kan bli ännu bättre till Swecup i skidskytte i Piteå nästa helg! 
 
Och vad gör det egentligen att jag missade en längdtävling? Absolut ingenting, även om det känns sjukt jobbigt just när man är inne i det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0