Om allting bara flöt på för mig igår så var det totalt tvärt om idag. Toakö mitt i inskjutningen och andra små incidenter. Kunde ha påverkat mig men jag skakade av mig det. 

 

Pappa har då haft fullt upp i vallaboden i helgen! Var inte nöjd med skidorna idag heller, men sen la han på topping och det blev så jäkla bra! Riktigt bra skidor idag! Skönt! Och Oliversson fick äntligen revansch för de gånger de svikit mig i Sundsvall. 

 

Ville vara offensiv idag. Körde på allt jag hade från start. Gick inte särskilt fort... Haha. Fick draghjälp upp för backen och in till första skyttet. Drar en snabb nolla (32 sekunder... 18 till första skott, lite för långsamt, sen bra!) och får en ny kompis att åka med på andra varvet. Någonstans efter en stunds åkning där det fortfarande är platt så tänker jag: hur fan ska jag orka åka såhär fort i 3 varv till?? Men får draghjälp uppför igen så tar mig in till andra skyttet. Drar en till snabb nolla (tror den var snabb i alla fall, ingen koll på tid, men känslan var att jag kunde vara offensiv, det jag minns i alla fall, flow idag igen). Hamnar lite ensam på tredje varvet men kom in i åkningen mycket bättre och hade en bra känsla det varvet! Första stå, kommer in själv som fyra men följs strax av ytterligare två tjejer. Offensivt ståskytte, 12 sekunder till första skott. Träffar tre första. Går kanske lite för fort till fjärde, kommer in i pricken innan jag tagit tryckpunkten ordentligt och det blir som ett ryckskott. Känns som en sjukt grov bom, får sedan höra att det var kant ut... Får ta om och blinka för att se och träffa sista pricken. 28 sekunder stav-stav. Fullt godkänt! Även under fjärde varvet tänker jag "hur fan ska jag orka åka fort ett varv till?" I backen hoppades jag verkligen att jag skulle slippa spurta varvet efter. Blir ikappåkt i slutet på det varvet och kommer in till sista stå som femma, i rygg på fyran. Strax efter oss kommer sjätte tjej in. Även i sista drar jag ner första skottet på 12 sekunder. Och har sånt sjukt flyt. Träffar andra. Hör en bom, ser hur personen framför mig tar om. Träffar tredje och fjärde. Hör hur speakern säger "Olga är fortfarande i straffrundan". Vet att jag måste träffa sista. Tar om. Träffar. 27 sekunder gick den serien på. Stavas F-L-O-W. Går ut som trea!! Åker runt stadion. Pappa skriker att jag är 20 före. Tänker att det kan bli tajt men att jag ska göra allt för att behålla min tredjeplats. Köttar på. Kommer till backen. Tänker att jag måste orka hela. Ska börja stabilt och öka allteftersom. Fungerar. Kroppen svarar!! Det går bra! På toppen kollar jag bak, ser att jag fortfarande har ett ganska stort försprång. Tänker att är hon inte ikapp nu så kommer hon nog inte ikapp. Tänker sedan att jag vetefaaan hur jag ska orka ta mig i mål. Det är ju jättejobbigt sista kilometern också!! Jag som trodde det var över när jag var upp för backen.... Tar fart över krönet. Försöker få mjölksyran ur benen. Misslyckas. Börjar kötta igen. Pappa skriker. Jag är 10 före. Tänker att det är bra, men jag kan fan tappa det också, det är så jobbig bit kvar. Men jag ska kämpa! Jag kämpar! Har världens bästa hejarklack på stadion, känns som att hela Mora Biathlon skriker på mig! (Det kan nog ha varit så också faktiskt.) Ger mig ny energi. Blicken framåt. Minns inte så mycket mer. Tar mig på något sätt över hela stadion, in på upploppet. Ger allt hela vägen in. Det ligger tjejer där, jag kan knappt stanna. Faller ihop. Kippar efter luft. Inser att jag blev trea! Pallplats! Säsongens första i Swecup! Så skönt! 19 träff! Så bra! 

 

Och jag är så nöjd. Så otroligt jäkla nöjd! Äntligen börjar kroppen svara! Är inte i någon toppform, men det känns bra! Och skyttet... Sjukt bra! Så stabilt, så offensivt! Precis som jag vill ha det. Precis det jag strävar efter hela sommaren och hösten. Och fick idag med mig första resultatet jag kan vara nöjd med. Skönt att känna att jag faktiskt har det i mig och tror att det kan fortsätta gå bättre och bättre kommande tävlingar nu när jag har hittat rätt igen.

 

Hade gärnat fortsatt surfat på mitt skytte-flow men får nu vänta nästan tre veckor till nästa tävling. Men då blir det riktigt roliga tävlingar som jag ser väldigt mycket fram emot!!

Idag genomfördes den fjärde deltävlingen i årets Swecup. En sprint stod på programmet och vi befinner oss nu i Sundsvall. 

 

Jag var väldigt fokuserad och målmedveten innan start. Hittade ett flow i inskjutning och uppvärmning som jag bara flöt med i. Kändes som allt gick på rutin, jag behövde inte tänka, jag visste redan vad jag skulle göra. Strulade lite med skidor, fick inte till några som gick bra, men stressade inte upp mig, utan tänkte att det löser sig. Pappa gjorde allt han kunde för att få skidorna att gå, men till slut fick vi resignera och låna ett par skidor. Stort tack till Victor och Perry Olsson för det! Hade dessutom noll koll på tiden (jag brukar alltid veta exakt på minuten hur långt det är kvar till start, men var ändå lugn och kände att jag kommer nog till start i tid!

 

Och det gjorde jag. Med en minuts marginal eller något. Lagom. Öppnade kontrollerat och lät benen bestämma farten. Hittade ett skönt tempo som jag kunde hålla. Och med skönt menar jag att man drar på sig lite lagom med mjölksyra, sådär att man känner att man åker fort men kontrollerat. Det är kanske inte skönt, men jämfört med hur det tidigare känts i år när jag försökt åka fort så var det skönt. Väldigt lätt ingång till vallen här så när jag kom ner och sköt ligg så kändes det som jag hade A1-puls ungefär. Det kanske jag hade också, åtminstone i slutet på serien. Kändes hur bra som helst och sköt fortare och fortare och fem träff! Gick då ut nästan i rygg på Madde som startat 30 sek före mig men haft en runda i första. Täppte till den luckan och gick sedan i rygg upp för backen. Har tidigare i vinter inte kunnat följa Madde uppför så tänkte att där kan jag försöka bita mig fast. Fick slita för att inte släppa flera gånger. Mot toppen så gick jag om för jag ville vara först utför. Det är en ganska svår kurva och en väldigt snabb utförskörning som jag är lika rädd i varje gång. Men fegar inte längre i alla fall. Vet inte om jag nånsin har gjort det... Antagligen den säsongen som jag knäckte stocken och kanske året efter... Men kommit över det mesta av den rädslan nu i alla fall...

 

Kom in till ståskytte. Illamående. Lite halkig matta. Hittade en bra position med skidorna. Kände mig stabil. Minns inte så mycket från den serien, vilket jag inte brukar göra när jag är inne i flowet. Tredje luckan ramlade inte, kändes som ett bra skott. Femte luckan ramlade fast det kändes som ett mindre bra skott. Det jämnar ut sig liksom. Tror ändå det var en snabb serie. En runda, ut på spurtvarvet. Körde allt jag hade. Det började göra ont i benen. Körde på ändå. Pressade mig själv. Ökade lite mer när jag närmade mig toppen på backen. Ökade ännu lite mer sista biten. Var nästan råstum på toppen. Sparade lite för att kunna klara kurvan. Var nära för andra varvet i rad, men stod på benen. Inte mycket kvar sen. Runt stadion. Olga kommer ikapp. Försöker spurta. Testa infarten inför jaktstarten i morgon (vilka prioriteringar man har). Ingen kraft kvar att spurta med. Ser hela klassen ramla in inte långt efter mig. Jag var då först i mål. Kollar klockan, räknar tider. Tar mig ur målfållan. Får frågan hur det gick. Kan inte svara. För besviken över resultatet.

 

Med lite distans till loppet så kan jag säga att jag är nöjd. Jag gjorde precis det jag kunde idag. En kant ut i skyttet på två offensiva serier. Det är bra. Inte jättebra, men bra. Kunde åka bra hela vägen. Kroppen svarar. Det känns ganska bra. Inte sådär bra form-bra. Men jämfört med hur det har känts tidigare i år... JÄTTEBRA! Alltså, verkligen sjukt stor skillnad! Det är jag nöjd med, däremot inte särskilt nöjd med resultatet. Men jag kan inte påverka någon annans prestation och får finna mig i att det finns många andra som är bättre än mig. 

 

Men jag tar steg i rätt riktning hela tiden, så det är skönt... Även om det är små steg bara under den här säsongen och inte stora steg från säsong till säsong som jag helst vill... Är i alla fall sjukt taggad på jakt imorgon! Det ska bli riktigt kul! 

Hade ingen bra inskjutning, inte fem träff i någon ståserie. Men la ingen större vikt vid det utan var istället extra fokuserad på tävlingen. Det är svårt att skjuta på så korta tävlingar också, man får som en annan puls. Så kunde inte vara så offensiv som jag ville. Gjorde det misstaget förra året på samma tävling, resulterade i 8 bom. 

Uppvärmningen kändes bra och jag hade en bra känsla. Var fokuserad på min uppgift och liksom bara glad!

Vi startade med killarna och alla körde samma bana, 5x0,6km, masstart LLSS. Gjorde en bra start och tog rygg på sista kille. Precis enligt plan. Ville ligga först. Det hände något bakom mig i första backen, lät som någon som ramlade och någon som sa förlåt. Så antar att två personer krokade ihop. Blev rätt tomt bakom mig efter det...men höll ihop med sista kille in till skytte. Det fylldes på med tjejer bredvid mig ganska snabbt. Sköt hyfsat lugnt och kontrollerat. Fyra skott mitt i och ett slarvskott utanför. Korta straffrundor så gick ut nästan i rygg på den enda tjej som sköt fullt i första. Täppte snabbt igen luckan upp men fick sedan slita lite för att gå med över krönen. För att vara en så kort bana så är den rätt utmanande ändå med en bra backe och inte så snabba och långa utförslöpor så man får inte så mycket vila. Sköt en till kontrollerad serie och denna gång fem träff! Skönt! Blev rätt tomt bakom mig i spåret det varvet och jag körde på i ett stabilt tempo, hårt på platten och lite kontrollerat uppför så det kändes bra. Hade inte så stor ledning in till första stå utan det fylldes på med tjejer när jag stod där. Kändes mycket bättre än på länge, men istället blåste det en del så fick ta det lugnt. Fyra liggträff och en bom. Kändes inte alls som det, kändes som fem halvbra skott. De andra tjejerna bommade mer så hade en ganska stor ledning in till sista stå. Inte lika mycket vind men sköt ändå kontrollerat. Fick ta om efter fyra träff då tankarna kom men träffade även femte skottet, riktigt skönt! Körde ett ordentligt spurtvarv, tryckte på det jag hade, kroppen svarade bra, men inte hela vägen över krönet. Saknas litegrann. Men ändå bra känsla. Hörde någon närma sig bakifrån. Antog att det var en kille. Var först in mot upploppet. Hör nån (pappa?) skrika något, får för mig att det är en tjej som har jagat ikapp... Jävlar, tänker jag, jag ska ha innerspår på upploppet! Spurtar som fan, personen bakom försöker gå om på insidan (omöjligt, för tajt)... I mål inser jag att det var en kille och att jag gjorde en Pidrushna. Men tog därmed tredjeplatsen i herrklassen, hehe. Kanske lite elakt och onödigt...men jag var först, jag fick välja spår. Och för en sekund trodde jag att det var en tjej som skulle ta segern ifrån mig. 

Men jag fick åka från Lima några hundringar rikare efter en rejäl revansch från förra året och med en bra känsla inför nästa helgs Swecup. Kanske inte är i toppform men bara jag åker bättre än senast så är jag nöjd!

Träningen flyter på enligt plan. Har tränat bra i 2,5 vecka efter Piteå, kändes väldigt bra i början men sen har det känts sämre ju mer jag tränat. Men det är inte så konstigt. Den här veckan släpper jag lite på träningen. Ska tävla på fredag i Lima, det blir en rolig tävling och ett utmärkt tillfälle att känna på formen. Det har som sagt gått enligt plan (dock med vissa små justeringar när det var svinkallt ute och jag istället tränade inne) så jag har gott hopp om att formen kommer infinna sig, om inte på fredag så förhoppningsvis till nästa helg när det är nästa Swecup i Sundsvall. Ser väldigt mycket fram emot att tävla igen i alla fall, det var ju så längesen sist! Men det har också varit välbehövligt för mig att ha en tävlingsfri period där jag kunnat hitta tillbaka till en bra känsla utan stress att prestera och jobbat upp ett tävlingssug igen. Har nästan alltid tävlingssug men just nu är det extra stort! 

 

I morse körde jag ett längre pass klassiskt. Började med 12 varv runt vallen och kunde summera mitt första pass över 90% på väldigt länge. Har inte kunnat skjuta så mycket som jag velat när det varit så kallt heller. Men men. 95% träff idag, riktigt skönt att få skyttet att stämma efter en lite sämre period. 

 

Imorgon står ett tufft intervallpass på schemat. Hoppas skyttet stämmer bra då också! 

 

Sedan väntar hemresa och en helg i Mora med familjen. Det ser jag fram emot.

Idag har varit en underbar träningsdag. Hårda intervaller på förmiddagen med en bra känsla. Riktigt härligt, både att köra intervaller igen efter en period med mestadels A1 men framförallt för att känslan och upplevelsen var så bra! På eftermiddagen blev det ett klassiskt pass med fint sällskap. Klockan stannade på 1,28 och därmed kunde jag summera period 9 i träningsdagboken. Timmarna under säsong struntar jag i, men alltid lika intressant att räkna skott och skjutprocent. Jag är ju rätt nördig och håller koll på allt jag gör i siffror. Bra eller dåligt, det låter jag vara osagt.

 

Det jag ville säga med den här uppdateringen är som rubriken skvallrar om: jag är tillbaka! Jag tror det i alla fall. Det känns som att jag har en helt annan känsla i träningen nu än jag har haft på väldigt länge. Sen precis innan rull-SM, närmare bestämt. Nu drog jag ju på mig en förkylning som satte stopp för min framfart där. Och efter det har jag som aldrig kommit tillbaka till den goda känslan. Jag har tränat på bra under hösten och tillåtit mig att ligga på gränsen till sliten. Men när jag släppte upp träningen så fick jag inte känslan av att vara utvilad, återhämtad, ha överskott i benen till tävlingarna. Så det gick inte som jag ville. Och det gick sämre och sämre för varje tävling. Så jag började fundera och exprimentera. Vad behöver jag göra för att komma tillbaka? Jag försökte vila, jag försökte bara köra A1. Jag tog små, små steg i rätt riktning. Efter Piteå vilade jag tills jag kände mig mentalt redo att börja träna. Och efter det har det känts så himla bra! Bara två dagar i och för sig... Men jag tror verkligen att jag har hittat rätt nu. Jag hoppas verkligen det.

 

Det är långt till nästa tävling så jag får inget facit på länge. Men jag har ett lugn att kunna jobba vidare, jag känner mig trygg nu. Det känns verkligen som att jag är tillbaka!