Minns inte senast jag åkte en så jobbig tävling. Planen var att starta offensivt och det gjorde jag. Insåg efter ungefär ett halvt varv att det inte fanns särskilt många lättare partier utan man behövde verkligen jobba hela tiden. Tror tanken som for igenom mitt huvud var "den här banan kan man köra helt slut på sig". Vilket var ungefär vad jag gjorde. Bommade första skottet i ligg, kollade upp och tog beslutet att inte skruva mot den lilla vind som var. Däremot beslutade någon del av min hjärna att hålla lite mot vinden och då träffade jag så jag fortsatte med det. Erfarenheten som slog in där? Minns i alla fall inte så mycket mer. Efter en runda fick jag en bra rygg på andra varvet vilket gjorde att jag krigade vidare där. Verkligen välbehövligt då det var så sjukt jobbigt att åka. Fick verkligen kriga för varje meter och det är svårt att säga om det var snön eller kroppen som stretade emot. Hoppas på det förstnämnda. Drog en ganska snabb nolla i stå, fick ta ett extra andetag och varv med pipan runt pricken innan jag släppte iväg sista skottet men pappa sa att det var en snabb serie, känns aldrig så när man tar om men det var en snabb omtagning. Så sen var det bara att kriga sista varvet, det var verkligen jobbigt men jag tog mig igenom varvet på ett bra sätt. 

Det blev en tredjeplats för mig idag, jag hade hoppats på lite bättre men får vara realistisk. Jag är inte i samma form som innan jag blev sjuk. Det positiva är att jag känner mig väldigt stark och bra tekniskt. Och framförallt att jag håller en väldigt stabil nivå skyttemässigt! Även åkmässigt är det stabilt och det är en känsla jag saknat i flera år. Att inte braka ihop totalt när formen inte är på topp. Utan att hålla ihop det bra ändå. 

Är inte helt lugn i tankarna kring de internationella tävlingar som väntar mig då jag vet hur stor skillnad det gör i det motståndet om man är i bra form eller inte. Men på lördag ska jag köra testrace så då får jag en indikation på om formen är stigande. Jag hoppas och tror det. 

I onsdags blev det officiellt, det som jag nästan spruckit av lust att berätta sen jag fick beskedet i söndags kväll: jag är uttagen att representera Sverige på IBU cup 4-5 efter nyår! 

 

Det här är det jag har haft som mål med varje säsong, varje tävling, de senaste fem säsongerna. Det är det här jag har tränat för i halva mitt liv. 

 

Så gissa om jag är lycklig!! 

 

Ser otroligt mycket fram emot att få tävla i Osrblie och Arber, fyra tävlingsdagar med starkt internationellt motstånd. Längtar efter att få dra på mig Sverige-kläderna igen. Det är snart tre år sen senast jag var ute och tävlade så jag har verkligen kämpat mig till den här chansen. Jag säger bara: ÄNTLIGEN!

 

3 januari åker vi ner, så det är en hel del träning som ska göras innan dess. Jag har precis återhämtat mig efter en förkylning och även om det inte blev den optimala uppladdningen jag hade hoppats på, så har jag gott om tid att hitta tillbaka till den form jag hade innan sjukdomen. Hoppas också att höja formen ett snäpp, det kommer behövas. 

 

Självklart surrar en massa tankar om vad jag vill uppnå med den här chansen som jag har fått, runt i huvudet. Men jag försöker att dämpa mina prestationsförhoppningar. Jag längtar så mycket efter att få åka iväg på dessa tävlingar och vill bara njuta av lyckan som jag känner inom mig just nu. Men har ändå satt upp några konkreta mål, som jag återkommer till varje gång hjärnan börjar snurra. Ett av målen är att komma med i den internationella nollklubben, något jag har varit nära men inte hittills lyckats med (t.ex när jag bommade sista skottet på JVM distansen 2012). Men framförallt så hoppas jag på en bra känsla i åkningen, att jag får känna mig stark, pigg och ha bra återhämtning. Och att jag får behålla den självsäkra känslan jag haft på skjutvallen på alla tävlingar i vinter. Tänkte säga "då kan det bli kul"...men jag tror att det blir kul oavsett!!

Idag var det distans. 15km, LSLS. Efter gårdagens extremt stumma ben så hade jag en plan om att åka kontrollerat i fyra varv och uppför första backen på spurtvarvet och sen släppa lös alla krafter jag hade kvar. Ville otroligt gärna genomföra fyra bra skjutningar också, vilket är lite lättare om man åker kontrollerat. 

Jag lyckades nästan helt med min plan. Jag öppnade väldigt kontrollerat, åkte rytmiskt, stort och smart. Kom in till första ligg och var inte alls ansträngd. Blev lite förvånad över det och istället för att utnyttja det och skjuta en snabb nolla så lyckades jag vara sen på ett skott och skjuta en långsam etta. Ja ja, ingen katastrof. Fortsatte åka kontrollerat och det kändes bra. Det var kallt idag, inte så att jag frös, åtminstone inte förrän på slutet, men så att: 1, jag äntligen fick tävla på mina nya älsklingar!! Fick ett par kallskidor i år som är heeeeelt underbara. Det är sällan man får uppleva den känslan, ett par skidor som redan vid första skären får en att uppleva ett haleluhja-moment! Det är också mina första carbonskidor, och jag verkligen ÄLSKAR dem. De gick så stört bra idag också, minns inte senast jag hade så extremt bra skidor... Och 2, skjutmattorna var hala. 

I första stå var mattan hyfsat stabil att stå på men var inte helt inne i pricken när jag sköt första skottet så det blev en knapp bom. Tvekade sedan lite för att få ner resten av prickarna och fick det. 1-1, varken bra eller dåligt. Men fortfarande chans på bra. Åkningen kändes fortsatt kontrollerad och bra. Loppet gick egentligen väldigt fort. Precis som min andra liggande serie, hehe. Fullt blev det också! Skönt! Men helt plötsligt var det dags för sista skyttet, ganska skönt då det på fjärde varvet hade varit lite tufft upp för första backen. 

Och min post-cola-svit, aka "jag har inte bommat ett enda skott i sista stå på distans sedan december 2015". Den bröts idag. Orkade inte brotta ner alla tankar som kom i sista stå och det blev en bom. Attans!! 

Sen blev jag väldigt ivrig ut på sista varvet. Hade absolut ingen aning om hur jag låg till, men var inte nöjd med 85% träff på distans och ville "åka ikapp" missade minuter. Hej och hå. Lycka till liksom. Så jag skippade planen om att gå kontrollerat uppför sista backen och hoppade lite. Tänkte att det hade känts bra och att jag nog skulle återhämta mig nedför. När jag kom in på stadion efter övre slingan så skriker pappa att jag är ca 30 sek efter Emma och att vi skjutit lika. Jag kör allt jag har uppför varje backe och känner hur jag verkligen måste tvinga mig själv att fortsätta kriga och inte ge upp. Men jag fortsätter kriga. Trycker på allt jag har på trean. Hoppar så mycket jag kan på tvåan. Säger till mig själv "kriga, kriga". Och lyder. Nästa gång jag ser pappa är det inte långt till mål, vill veta vad jag har upp. "Du tar in, hoppa upp för sista backen" säger han. Tänkte mig en sån där perfekt impuls på tvåans växel, Stina Nilsson-style. Blev inte alls som jag tänkt mig, benen kändes som de frusit till is och var inte explosiva över huvud taget. Men jag krigade in i mål, längesen jag var så trött som då. Bara la mig på marken, andades och kände hur jag blev kallare och kallare. Men kunde inte röra mig. Blundade och tänkte att när jag öppnar ögonen så vill jag se någon ur min familj. Hade faktiskt både mamma, pappa och yngsta brorsan på plats. Men ingen fanns där och jag fick försöka resa mig själv, vilket inte är det lättaste när man är sjukt trött och har skidor på fötterna. Svarade varken på "bra kört" eller första frågan från journalisten. Till slut fick jag av mig skidorna och kunde resa mig. Gjorde en intervju och SEN kom familjen. Ja, herregud, jag var så trött och så frusen då. Bytte om snabbast möjligt men insåg när jag knappt kunde stödja på benen att nedjogg var en dålig idé. Så jag gick fram och tillbaka mellan värmestugan, bilen och vallaboden fram till prisutdelningen. Blev väldigt kallt där, drog in dimma och grejer. 

Ja, tog alltså in ca 25 sekunder på spurtvarvet men gick ut 50 sek efter så fick nöja mig med en andraplats idag igen. 

Har gjort två stabila lopp, stabila skjutresultat och stabil åkning. Men jag hoppades och trodde på BRA skytte och BRA åkning och har inte riktigt varit där. Ganska bra hela helgen liksom. Idag fick jag verkligen anpassa åkningen efter banan och då tappade jag väldigt mycket tid på de första fyra varven, när jag dessutom drar flera onödiga bommar kan jag inte förvänta mig att vara på topp. 

Men jag kan inte heller vara missnöjd. Jag känner verkligen att jag tagit ytterligare ett kliv som skidskytt till den här säsongen, både åkmässigt och skjutmässigt. Är väldigt nöjd med min "range-time" i helgen, alltså tiden på skjutvallen. Ligger med i absoluta toppen där, det känns jätteskönt!! Speciellt när jag känner att det finns mer att ta av. Såå, jag har verkligen tagit ett steg i år och det är jag nöjd med. Men önskar verkligen att jag fick till det där topploppet och inte "bara" stabila lopp. Känns som jag gjort fem stabila lopp i år. Det är bra. Men det är topploppen man vill åt... 

Tuff utgång med Fäbodbacken direkt ut från start. Inte alls något som passar mig men fick en bra rygg och det kändes ganska chill uppför. Tills det sa pang och mina ben var tokstumma. Planen var att åka väldigt kontrollerat uppför första backen och sedan gå hårt resten av banan. Så länge vi snackar trean och fyrans växel så gick det bra, kände mig väldigt stark. Men stumheten på tvåans växel var extrem idag. Inte sådär "kan inte åka"-dålig, men sådär att jag inte återhämtar mig i nedförsbackar. Tyckte ändå att återhämtningen blev bättre under loppet, förvånansvärt nog, så när jag var i botten av banan sista gången så hade jag äntligen blivit av med den mjölksyra som hängt med sen toppen av första backen på första varvet. Verkligen hatar när mina ben stockas så. Det är nog min allra största utmaning som skidskytt. Att få ordning på mina ben på tvåans växel. 

Skyttet var riktigt bra idag. Der blåste rejält på inskjutningen men mindre och mindre under tävlingen. Skruvade 7 knäpp i sidled på inskjutningen och upplevde samma vind i första skyttet. Sköt fullt så det var bra. I stående var jag alldeles för sen på avtryckaren till första skottet så det blev en grov bom. Men sen träffade jag resten trots lite brottningsmatch mot tankar och tveksamheter. Sköt inte snabbt idag, var ansträngd av den hårda ingången till skjutvallen och hade inte full kontroll och stort självförtroende. Borde nästan ha det egentligen, åtminstone i liggande. Har bara bommat två skott på tävling ligg i år, det var i samma serie en dag jag skulle ha skruvat tillbaka från inskjutningen.  Resten nollor. Nice! Och stående är jag egentligen bättre i, men inte hittills i år på tävling. Men det kan svänga. Långt kvar innan den här säsongen är slut. 88% träff hittills i alla fall, helt ok.

Krigade till mig en andraplats bland 100%:iga snabbskyttar. Så trots att känslan i åkningen var allt annat än bra så åker jag fort! Får tacka min grymma vallare för det och vara väldigt nöjd med min åkning på treans växel. Och hoppas att jag ska kunna hålla min åkning på tvåans växel på en bättre nivå imorgon. Då är det distans och jag ser redan fram emot det! 

Har haft ett otroligt bra dygn i Dombås. Fin by!! Det peakade med dagens tävling. En juniordistans stod på programmet, dvs 12,5km. Perfekt genomkörare inför nästa helgs Swecup! Blev tyvärr inget motstånd då den andra anmälda tjejen DNS men lyckades "vinna" på skjutvallen, dvs flest träff av de startande.

 

Jag kopierade i stort sett premiärdistansens skytte. 0100, precis som då. Bommade idag första skottet i första stå, det blåste lite och jag hade inte kontroll på mina rörelser till första skottet. Gjorde precis likadant på inskjutningen faktiskt, bommade första skottet efter extrema rörelser åt alla håll, då hade jag sedan fyra väldigt bra träff, inte säker på det idag, sista kan ha varit en hög kant in. Eller en hög träff. Oklart då jag inte hade någon bakom kikaren. Men fick väldigt bra hjälp av de jag delade inskjutningsbana med, blev kompis med en pappa där som hjälpte mig på inskjutning och även kollade första ligg. Den var perfekt den serien. Vilket gjorde att jag, när jag sköt en snabbare, mer osäker andra liggskjutning, också lyckades skjuta fullt. Skjuter man mitt i när det känns bra har man ju lite marginaler. Sista skyttet var extremt snabbt. Då var det helt vindstilla, det hade blåst lite till och från under hela dagen men ibland var det stilla och på mitt sista skytte var det stilla. Hade verkligen velat haft en skjuttid på den serien, för den kändes extremt snabb! Och tanken som flög genom mitt huvud när jag lämnade skjutvallen för spurtvarvet var "jag har fortfarande inte bommat ett enda skott i sista stå på distans sedan december 2015". 

 

Åkningen var kanske inte lika bra som skyttet, men ganska bra. Var en bana med lätt första halva och ganska tung andra halva. Så det blev en offensiv öppning. Vilket jag kände av i andra tuffa backen, redan på första varvet, och jag trodde det skulle bli en riktigt jobbig tävling. Men återhämtningen var bra så andra varvet gick väldigt bra faktiskt, även tredje. Lite tyngre på fjärde varvet igen men bet ihop bra och hade fortsatt bra återhämtning så jag kunde kriga på riktigt bra på sista varvet. Det saknas lite för att säga att jag är i form.

 

Men ser verkligen fram emot Swecup i Idre nästa helg. Tar med mig en väldigt bra känsla dit!!