Problemen började redan i starten då det blev trångt och jag åkte av min andra stav på två veckor. Behövde dock inte benskatea lika länge idag innan jag fick en ny stav så kunde va med täten in till första skyttet. Sköt offensivt, för offensivt. 2 varv i rundan där jag även lyckades ramla. Jaga jaga jaga. Skyttet fortsatte på samma sätt, för offensivt och två rundor per varv. Värdelöst. Hade dock bra känsla i stå och 4 kant ut. Pricken är så pass stor att jag borde ha träffat, men alltid skönare i efterhand att höra att man sköt kant ut istället för grov bom. Nej, ingen bra dag på vallen. 

Däremot kändes åkningen bra! Vi åkte ju bara 3 km men hade bra tryck, benen svarade på kommando och när jag gick i mål var jag knappt trött. Bådar gott. 

Jag glömmer och går vidare. Brukar man inte säga att ett dåligt genrep ger en bra premiär? 

Min tränare sa för någon vecka sedan att jag borde hålla igång löpningen även under vintern. Dels för att det är lättare att komma igång i vår igen, många som har mycket problem med benhinnor osv när man drar igång löpningen. Men det är också skönt att ha ett komplement under vintern, för att avlasta från all skidåkning. 

 

Idag blev det ett löppass på eftermiddagen. Fick underbara Salomon Spikecross-skor i julklapp (världens skönaste springskor men med dubbar!) och även min riktigt bra pannlampa från Silva fick följa med på turen. Så fint ute nu, synd att det inte kommit mer snö. Nu är det verkligen tur att det finns snökanoner!!

Efter en riktigt lat vilodag var det dags att köra på med intervaller igen. Eftersom det blev tufft med skate i helgen så körde jag klassiska intervaller. Det var helt ok på skidstadion i Mora, skjutvallen är inte preparerad men jag ansåg att det var tillräckligt bra för att kunna köra där (hade egentligen tänkt åka till Älvdalen). Konstsnöspåret är riktigt fint, om än inte så långt. Hade extremt låg puls på uppvärmningen men det kändes bra i kroppen. Körde igång intervallerna och pulsen var fortfarande låg men känslan var däremot allt annat än bra. Körde tre halvdana intervaller på 4 minuter innan jag gav upp och insåg att passet inte gav mig något. Skulle kanske egentligen gett upp efter första, men envisheten och känslan av att "jag kan göra bättre" vann. Andra intervallen var bättre, men tredje var dålig igen. 

 

Skyttet var däremot riktigt bra! 0001 och 1100 (LSLS), alltså 95% träff i ligg och 90% träff i stå. Bommen i ligg kändes som en träff, antar att jag hade gjort mig förtjänt av en kant ut, eller så efterriktade jag dåligt. Onödiga bommar i stå, åtminstone den första. Tänkte på hur jag skulle skjuta fyra nollor och drog iväg första skottet långt åt skogen. Träffade i alla fall tavlan.... 

 

Hoppas känslan i kroppen kommer tillbaka till mina härliga juldagsintervaller, som kommer genomföras i Älvdalen med förhoppningsvis bra sparring!! Ska bli kul!

Jag var lite nervös innan, det har inte gått så bra de senaste längdtävlingarna jag har kört, dock har de varit 10km vilket är en distans jag hatar. I alla fall när man ska köra utan att skjuta fyra gånger! Huvudet ville verkligen ha ett bra resultat idag och kroppen märkte av det och jag blev spänd. Men jag jobbade med mina mentala nycklar och spänningarna släppte. 

Jag lämnade huvudet kvar på startlinjen idag. Jag åkte bara med kroppen. Det tog säkert en kvart efter målgång innan jag insåg det, men när jag väl insåg det så var det en underbar känsla. Gissar att jag kommer få många lovord från min mentala tränare när hon får höra det här! 

Jag fick en bra start (som vanligt) och kunde ligga med i tätgruppen. Tappade lite på toppen av första backen men när vi vände efter velodromen så blev det dragspelseffekten och jag var med i gruppen igen. Höll nästan hela långbacken, men sen valde kroppen att sänka farten, precis enligt plan, men utan att huvudet var med i konversationen. Konstig men härlig känsla. Hamnade i ett vakuum innan gruppen bakom kom ikapp mig och åkte med dem ganska länge. Sen signalerade kroppen att den hade mycket krafter kvar och jag gick ut i eget spår och körde på. Fick en igel i ryggen resten av varvet, hon gjorde ett par ärliga försök att spurta förbi mig, men alltså, jag måste verkligen göra ett djupdyk i arkivet för att se hur många år sedan det var jag blev slagen i en spurt. Jag vet att jag försökte tänka ut det för ett tag sen men kunde inte komma på det. Det var längesen alltså! Jag blev 7:a i loppet, om nu det säger något. Bästa skidskytt, kanske säger mer. Men resultat är andra prioritet...

Jag tyckte att det var skönt att kroppen svarade så bra, både i början av loppet och framförallt i slutet av loppet. Där emellan kunde det ha varit lite bättre, kanske, eller så ska jag inte förvänta mig att jag ska hänga med längdåkare. Jag vet inte. Jag är i alla fall nöjd med de svar jag fick från kroppen idag, jag kan känna mig trygg med att jag är stark och snabb. Det om något är en skön känsla. Den ska jag behålla! Med en bra mental inställning ska jag förvalta det jag har i mig och visa fina resultat på de tävlingar som kommer. Närmast är dubbla tävlingar i GDV-cupen i Älvdalen på lördag. Ska bli sjukt kul!!

När det inte blev något internationellt tävlande gick jag in i en ny träningsperiod inför SM i Lima 3-4 januari. Idag var tredje dagen i rad med dubbelpass. Klassiska intervaller på förmiddagen och lugnt skate på eftermiddagen. Körde 2 timmar, i början funderade jag på om jag verkligen skulle orka snurra på 4km-slingan i 2 hela timmar men det gick bättre och bättre. Också ett tecken på att jag klarat av att gå in i den här träningsperioden ovanligt smidigt. 

 

Imorgon blir det bara ett pass, men ett längre sådant. Sedan ska jag ladda för träningsrace på lördag!

 

Bjuder på en bild från gymmet.

Det blev en mycket lyckad helg på Idrefjäll! Har fått så många positiva besked att jag är bara lycklig. Finns såklart väldigt mycket att fortsätta utveckla för att det ska bli riktigt bra, men just nu är jag bara otroligt nöjd med att jag tagit ett stort steg i rätt riktning!!

 

Dagens lopp var en sprint över 7,8 kilometer. 3,3+1,2+3,3km. Två skjutningar, ligg-stå. Igår efter tävlingen var jag helt slut. Fick hänga i soffan länge innan jag tog mig ut på en lugn joggingtur för att skaka ur benen lite. Men det hjälpte inte tillräckligt, för jag var seg idag. Körde lite hårdare uppvärmning och tyckte jag fick igång kroppen. Men jag blev lite feg på första varvet och vågade inte gå på så hårt som jag hade tänkt från början. Detta gjorde att jag förlorade hela tävlingen på de första 2 kilometerna.... Pappa stod i långbacken och gav tider, på första varvet hade jag tappat 20 (!) sekunder på täten. Men jag visste att jag hade öppnat ganska lugnt så jag tog den tiden med ett lugn. Det är ju bara en bom, tänkte jag. Och så blev det... Hade totalt en bom mindre än de andra två tjejerna på pallen, och det hade de råd med när jag öppnade så långsamt. Nej, nu hoppade jag i tävlingen. Efter 3,3km var det dags för liggskytte. Jag har brottats med tanken på "100% i ligg" denna helg och nu pallade jag inte trycket längre. Av någon anledning så tappade jag fokus och reste mig med två (!) bom. Ryckte iväg tredje skottet klockan fem och fick en kant ut klockan tio på sista skottet. De andra satt mitt i. Tråkigt men sant. Kom igång på mittenvarvet, hade bra tryck på 1,2:an och kom in till stå, fullt fokuserad på min uppgift: att sätta den första nollan i stå på tävling i år! Jag var stabil, hade fullt fokus och jag tittade inte ens på tavlan när jag åkte därifrån, jag kände att det var fem träff. Full av adrenalin spurtade jag ut på sista varvet, det var riktigt jobbigt men jag kämpade och kämpade. När jag kom till pappa i mitten av backen skrek han att jag ledde med 6 sekunder. Då var jag helt slut. Jag försökte verkligen åka kraftfullt och tekniskt bra, men jag tror att jag misslyckades. När jag nådde krönet på backen var det skönt att gå över på trean. Sen blev jag stum på trean. Lite senare kunde jag gå över på fyran, tänkte att det kunde vara skönt. Men blev stum även på fyran. Gick tillbaka till trean. Tog fart ner i backen. Kröp ihop. Blev stum av att stå i fartställning. Åkte lite på femman, det gick så fort att det knappt gick att skejta. Gick ner i fartställning igen. Kom in på skjutvallen, hade världens motvind. Spurtade för allt vad jag var värd. Hörde speakerns röst. Precis innan jag når mållinjen säger han att tiden är ute. Jag har förlorat segern. Med ynka 3,4 sekunder. Men ska vara glad att jag inte åkte ytterligare 1,2 sekunder långsammare, då hade det blivit en tredjeplats. Så tajt var det!! Tre personer inom 4,6 sekunder. Sa det efter prisutdelningen, "det var ju typ som på världscup!" Spännande att få vara med om en så tajt fajt. Då blir man ännu mer varse om att varje tiondel räknas!

 

Riktigt jobbig tävling men jag gjorde det bästa jag kunde för dagen så jag är nöjd! Det är klart att det finns många saker som jag kunde ha gjort bättre såhär i efterhand, men där och då gjorde jag det bästa jag kunde och jag får ta med mig lärdomarna från helgen och göra det bättre nästa gång! 

Däremot så går skyttet riktigt bra! Sköt 90% träff första dagen här, 93% igår och 90% idag. Idag blev det dessutom 100% i stå! Riktigt härligt! Hade en riktigt bra känsla i alla serierna, kunde vara offensiv, fick dock ta ett par extra andetag när jag körde hårda 1min-intervaller, men sånt får man ibland räkna med. På nedvärmningen kunde jag bara smacka ner skotten. Dock blev det inte så bra resultat i ligg... Sköt 2000 på intervallerna och 1010 på nedvärmningen. Fattade ingenting när jag reste mig från första skyttet med två bom. Det hade ju känts bra! Jag tar med mig känslan och vetskapen om att resultaten varit riktigt bra i ligg i veckan. Hade sjukaste kantskottet idag också! Kändes som en träff, lät som en bom, och så stannade luckan halvvägs upp! Väntade någon sekund för att se om den skulle ramla helt, men inget hände. Tänkte att den ramlade om jag sköt nästa skott, så jag gjorde det. Då ramlade den åt fel håll... Så det blev en bom. Värsta kantskottet jag varit med om!