När kroppen svarar

Jag var väldigt spänd inför dagens tävling. För det första så har ståformen inte varit bra på slutet och för det andra så var det längesen jag tävlade mot tjejerna i teamet. Väldigt mycket har hänt sen dess. 

Såhär efteråt kan jag vara enormt lättad över de saker jag var nervös för.

Jag har lite spridda minnen från loppet, det var inte helt sammanhängande när jag pratade om loppet efteråt, jag tror att jag blandade ihop varven. Men jag kan försöka berätta om loppet. 

Det var masstart och vi körde tillsammans med äldsta juniorklassen, 5x2km. Vi var 20 st anmälda så det var bra tryck! Banan på Saupstad passar mig otroligt bra, speciellt andra delen av banan. Den startar dock med en längre backe, egentligen banans enda backe. Men idag hade jag såpass bra återhämtning att det inte var några problem att starta med en backe. Det blåste väldigt mycket på inskjutningen men det mojnade helt tills vi startade. Jag skruvade dock inte så mycket på inskjutningen då det mestadels blåste motvind och jag skruvade tillbaka till noll innan start och det kunde jag skjuta på sen. 

Första varvet kändes väldigt bra. Jag fick en bra position och kroppen kändes bra. Det blev en liten lucka framför hon som var två placeringar framför mig men hon som var före mig täppte till luckan och jag kunde bara glida med. Jag var offensiv in mot skyttet och var tidigt nere på min matta (jag har ju minst poäng i NC så jag hade högsta startnumret och därmed tidigaste banan i första ligg). Jag sköt en offensiv men kontrollerad serie och var bland de tre första att resa mig (tillsammans med de två, enligt mig, snabbaste skyttarna på teamet... jag matchar dem vanligtvis i stående men inte alltid i ligg). Men det verkade som jag var ensam att skjuta fullt då jag fick gå andra varvet ensam. Jag var väldigt fokuserad idag och kollade inte bakåt en enda gång så jag vet inte hur det såg ut bakom mig. Jag försökte gå kontrollerat men jag tror att jag åkte ganska fort alltså. Skyller på adrenalinet som kom av att jag gick först ut efter fullt skytte. 

Under andra liggserien fick jag med mig ungefär hur stor min ledning var när nästa tjej hann lägga sig bredvid mig innan jag hunnit skjuta första skottet. Jag gjorde en bra serie men tankarna kom inför sista skottet och det blev en bom. Fick då gå ut i rygg på K, som skjutit 1+0. Visste egentligen inte om vi ledde förrän vi kom in till stå, men trodde det. Det var lite tufft att gå med till toppen, men därifrån var jag stark. Jag var fokuserad på uppgiften när vi skulle skjuta stå och lyckades vara offensiv med kontroll och träffa första skottet först. Sen smet det ut en bom innan jag fick ner resten. Vi hade samma skytte så vi behöll ledningen, K och jag. Men det kom en tjej bakifrån som gick förbi uppför backen. Jag hade ju slitit för att gå med på tredje varvet så jag ville inte åka fortare, samtidigt som jag inte ville släppa iväg någon. Det blev ett mellanläge, jag låg kvar bakom K uppför backen och sen utnyttjade jag suget, gick förbi och tryckte på under andra halvan av varvet och kom i stort sett ikapp till sista skyttet. Jag noterade inte det medan jag sköt, jag var väldigt fokuserad på mitt eget, men tydligen var vi fem tjejer inne samtidigt och sköt om segern. Jag var återigen offensiv och stabil, men fjärde skottet smet ut. Jag var medveten om att det var ett högt skott, men jag trodde det skulle bli kant in... samlade mig och träffade sista skottet. 

Jag kollade i kikaren efteråt och båda bommarna i stå var 2-3mm från träff. Surt såklart, men ändå ett stort steg fram jämfört med senaste tävlingshelgen. 

Jag fick rygg på hon som åkt förbi oss och kände att bara jag är med upp till toppen så är jag stark sen. Och det var förvånansvärt lätt att hänga med. Det är en bana där man möts flera gånger så där insåg jag att det kommit upp tjejer bakifrån som skjutit fullt i sista, det gjorde även K så nu var det alltså fajten om sista pallplatsen. Och den tänkte jag vinna! Jag gled förbi i nedförsbacken och då kände jag att det var bara att trycka på. Men hon svarade och jag lät henne gå förbi. Jag kände att jag kan lita på min spurt. Jag var nära att släppa någon meter för mycket men jag tog ikapp den metern när jag gick på trean över bron där vi vänder. Sen kom jag i suget igen och in över stadion har man bra fart. Jag valde att gå kontrollerat där för att kunna lägga in en växel till på upploppet. Vi går en längre väg in mot mål jämfört med mot skyttet och där är det en bro vi ska över också, vilket jag inte tänkt på förrän jag såg den. En perfekt bro att lägga in sista växeln på! Så därifrån och in i mål så maxade jag. Jag har självförtroende i såna lägen och jag klarade att hålla tillräckligt hög fart för att hålla undan och bli trea. 

Det var så mycket som var bra med dagens lopp. Det är helt underbart när kroppen svarar precis som man vill! Det är den känslan man alltid letar efter! Så magiskt att få känna det idag! Så då är jag lite besviken över att det blev en bom för mycket för att få stå högst upp på pallen, när jag kände alla bommarna. Samtidigt är jag väldigt nöjd med 17 träff idag, det är långt ifrån dåligt alltså. Men spelar resultatet verkligen så stor roll, en dag som denna? Det var samma pris till alla och jag var väl typ starkast i spåret, det är det väldigt sällan jag är! (Typ aldrig de senaste 5 åren?) Så jag väljer att vara otroligt nöjd med känslan av att kroppen fungerade precis som jag ville idag! Det är ju det man alltid vill! 

Hur minnet fungerar

Jag har nästan glömt allt från gårdagens sprint, förutom att jag sköt tre bom i stå. Det är så sjukt ofattbart att jag gjorde det. 

För det första, när sköt jag tre bom på tävling senast?! (Tror det var i stormen i Os för 11 månader sen)
För det andra, när sköt jag bort mig i stå senast? (Beror på hur man definierar "sköt bort mig", för jag sköt bort en plats i A-heatet på Sjusjøen med två bom på en hal skjutmatta förra vintern...) 

Men igår blev det så i alla fall. 

Det är så typiskt att jag bara minns det, för allt annat var egentligen bra. Men det minns jag inte. 

Jag kände inte alls av masstarten i benen och gjorde ett riktigt bra första varv. Jag jobbade verkligen in skotten i ligg fast det inte kändes bra. Men det var tydligen en sjukt bra serie som gick ganska fort också. Jag gjorde ett ok andra varv, var lite trött i backen. Men sen gick det snett. 

Jag tror egentligen att det började med ett felbeslut. Jag kände någon gång under lördagen att mina linser inte var 100%-iga. Så jag tog ett par engångslinser på söndagen. Jag har provat dem tidigare så jag trodde verkligen de skulle klara en tävling. Men det gjorde dem inte. De satt inte bra och jag fick anstränga mig för att inte tappa dem (jag ser absolut ingenting utan linser!) men det tog nog lite fokus. Sen hade jag en kant ut på andra skottet och då försvann fokuset helt. Jag tänkte för mycket och på fel saker. Tyvärr. 

Det är svårt att räkna till tre straffrundor och det är tyngre att åka ett sistavarv med 450m extra i benen. Fan. 

Fan. Fan. Fan. 

Så känner jag bara. Jag hade alla förutsättningar att göra en bra tävlingshelg. Varför ska skyttet sluta fungera precis när kroppen funkar så som jag vill att den ska funka?? Varför kan jag inte få uppleva att båda funkar samtidigt mer än någon enstaka gång? 

Hur länge ska jag behöva vänta på den perfekta dagen? Varför kunde den inte ha kommit i helgen? Det var ju så nära! 

Frustrerande sport när det inte funkar. 

Men det är väl då man verkligen kan njuta maximalt av de bra dagarna. 

Vinna eller försvinna

Jag glömde bort att skriva detta igår men här kommer det:
 
Gårdagens taktik var "vinna eller försvinna". Och jag skulle kunna säga att jag lyckades, med att försvinna... Jag gick med för hårt första gången upp för backen och blev sedan inte av med mjölksyran förrän andra delen av fjärde varvet och då hade jag redan skjutit bort mig. Jag tyckte ändå jag följde min plan, men det funkade inte igår. Det var lite svårt med blåsten, men jag var inställd på det så jag borde ha klarat det bättre. 

Jag hittade ändå några positiva saker och det var att fram till backen på första varvet hade det känts lätt och fint. Och eftersom jag körde lugnare än tröskelfart på sista varvet så skulle jag ha krafter inför söndagens sprint. 

Swecup i Lima

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga efter gårdagen så jag sa inte så mycket. Idag, däremot, har jag massor att säga!
 
 Det blev ju för många bom igår. Men jag tyckte att formen tagit ännu ett steg i rätt riktning, om än ett ganska litet... Jag var inte alls nöjd med det jag såg i resultatlistan, men tidsavståndet var ju mot IBU cupens hittills bästa sprinter, typ. Två segrar i de två senaste sprintarna har hon i alla fall, vår grymma Skottheimska. 

Så jag startade efter tre minuter i dagens jaktstart. Men efter två strykningar var det bara 1,5 minut till tät och bara 15 sekunder till pallen. Jag tyckte åkningen kändes bra även idag. Sköt en ganska offensiv nolla i första och kunde gå ut som tvåa. Åkte tillsammans med Annie på andra varvet, men släppte lite mot slutet av långbacken. Jag var offensiv även i andra ligg och det kändes som jag var påväg att bomma både tredje och fjärde skottet, så då lyckades jag avsluta serien med ett skott i det vita!? Sjukt. Så då blev jag ensam trea på tredje varvet. Började kännas att jag hade 1,5 tävling i benen men jag krigade på. Lyckades skjuta fullt igen och gå ut som tvåa, men blev ikappåkt in till sista stå. Jag drog en snabb (men säker) nolla, men det gjorde Annie också. Så det blev kamp på sista varvet. 

Insåg precis att det här är det första spurtvarvet på väldigt länge som jag inte har haft ångest för att köra mot någon. Även fast jag visste att hon är starkare än mig. Ändå hade jag inget emot att köra det spurtvarvet mot henne. Det brukar ju ofta vara ångestladdat med spurtvarv mot någon och man vill ju helst ha långt upp och långt ner, för det gör så ont annars. Men idag välkomnade jag den smärtan! Otroligt skön känsla alltså! 

Jag hade i alla fall några meter i början av varvet men hon gick ikapp och förbi efter knappt halva varvet. Det var nära att jag släppte flera gånger men jag lyckades hålla mig kvar. Pappa stod i botten av långbacken och skrek "det sitter bara i huvudet", haha. När vi närmade oss toppen tänkte jag först att jag skulle vara stark över krönet, insåg snabbt att det var även Annie. Men jag var i rygg när vi begav oss ned. Jag gjorde en lite sämre kurva påväg ner (var sjukt trött och stum i benen!) men en bättre kurva på första 180-graders-kurvan på stadion och var i rygg igen. Men jag gjorde ytterligare en dålig kurva sista 180-graders-kurvan inför upploppet. Det blev någon meter vilket gjorde mig stressad så jag tappade både teknik och huvud. Bytte korridor alldeles för tidigt och hade inte en chans. En av få spurter jag förlorat i min karriär. 

Men jag är ändå sjukt nöjd med loppet! 19/20 träff är bra och åkningen var bra! Jag önskar bättre fart på tvåan, men jag är nöjd med helgens åkning! 

Framförallt var det sjukt kul att tävla i helgen! Längesen jag hade det så kul på tävlingsbanan! Men det blir väl så när formen är bättre. Jag hoppas verkligen på ännu en rolig helg nästa helg (och att formen stiger ytterligare!)
(null)


Favorit i repris

För exakt ett år sedan körde jag GDV cup sprint i Dala-Järna med skjutresultatet 0-1 och placering 1. Jag ville ju inte vara sämre idag! 
 
Jag hade en plan för loppet om att öppna kontrollerat på de två första varven, skjuta bra och sedan maxa på sista varvet. Jag vet inte helt om jag lyckades, jag tror jag öppnade hårdare än planerat. Kände ganska snabbt att kroppen inte var 100% på topp. Men jag lyckades med min plan att maxa på spurtvarvet och där svarade kroppen helt okej ändå. Enligt pappas mellantider så stämmer mitt lopp med min plan, alltså att jag öppnade kontrollerat (och var lite efter) men åkte snabbast på sista varvet. Tappade en del tid på ståskyttet också när jag repeterade dåligt och fick pilla ut ett skott och sedan plocka ett extraskott. Men nöjd med skyttet annars, hade en kant ut på första skottet i stå bara, kände att jag var lite tidig men att den inte kunde vara långt borta och det var den heller inte då luckan hade varit på väg upp... Kände mig offensiv i ligg och var säkert offensiv i stå också när jag bommade första skottet på väg in i pricken...
 
Men det blev alltså en favorit i repris med 0-1 i skytte och jag lyckades vinna även idag. Så det var kul! Säsongens första seger! 

Kul att tävla!

Idag var det verkligen kul att tävla! Jag vet inte riktigt varför jag såg mest fram emot sprinten i helgen, distans brukar annars vara en favorit. Men jag gillade 2,5:an mer än 3:an. Och gårdagen blev lite småkaosig. Men idag hade jag full koll på allting (utom min reservstav, men den hade ju andra koll på...) 

Det började med att vi var ute i väldigt god tid och hade väldigt mycket tid till att testa skidor innan inskjutningen. Det blev extremt lyckat och jag hade inte bara väldigt bra skidor, de var dessutom klart mer stabila än igår. Det var fortfarande ganska glatt men jag påverkades inte särskilt mycket av det. 

Sen hade jag en väldigt bra inskjutning. Efter första ligg sa pappa: "18mm spridning". Hehe. Hyfsat samlat. Nej, jag hade bestämt mig för att skjuta fullt idag och det lyckades jag med. Jag var lite seg till första skottet i stå, annars var det  kontrollerad offensiv skjutning. 

Det kändes helt okej i åkningen. Ingen jättesprutt i benen men jag tyckte det gick bättre och bättre. Det kändes i alla fall som det gick fortare och fortare att ta sig till toppen av banan. Det var som att banan blev kortare och kortare... Det var ett jämnt lopp om de sista pallplatserna och jag gick tyvärr förlorande ur den striden och blev 4:a. Det var surt i ett lopp som jag annars var nöjd med. Det är alltid härligt att skjuta fullt och det var längesen jag fick köra om så bra resultat på ett sista varv, så det var kul. 

Jag upplever också att formen blir bättre och bättre för varje helg, men det är fortfarande en bit kvar till toppformen. Men jag hoppas att jag kan fortsätta ta steg i rätt riktning framöver, så jag kan få uppleva fler tävlingar som är lika roliga som dagens!

Första Swecupen

Då har årets Swecup dragit igång! Traditionsenligt med en distans (följt av en sprint). 

Jag har varit väldigt spänd inför den här helgen, av flera anledningar. Och jag tror det speglade min inskjutning idag. Vet inte om jag nånsin har haft sämre ståskytte på en inskjutning än jag hade idag. Men jag har såpass mycket erfarenhet nu att jag inte låter en dålig inskjutning påverka mig. Jag sköt ganska bra i ligg i alla fall och nöjde mig efter mina standardiserade 10+10 skott (5+5 utan puls, 5+5 med puls, SLLS). Det är bara när jag har träffbildsförflyttningar som jag skjuter mer. Vet inte om jag nånsin skjutit en extra ståserie. Brukar bara tänka att det är ju min styrka. 

Jag har egentligen inte så mycket att säga om loppet. Jag sköt bra. En kant ut i första ligg och ett dåligt skott i andra ligg. Tyvärr lite seg serie då efter bom på första skottet. Men två fulla hus i stå, riktigt skönt. Ordnade upp min träffprocent i stå litegrann... Tycker det känns så konstigt att ha bättre träffprocent i ligg när jag egentligen är bättre i stå... Men nu har jag samma (om jag räknade rätt under tävlingen). Kanske inte helt optimalt att tänka på sånt när man tävlar dock... 

Åkningen kändes bra fram till att det blev glatta spår. Sen fick jag lägga otroligt mycket energi på att kompensera för glatta spår och halvtaskig balans och det orkade jag inte idag. Jag var gråtfärdig när jag körde upp för näst sista backen men därifrån visste jag att jag skulle åka bra (från toppen alltså). Och det var underbart att höra att jag var trea när jag kom i mål. Mot de två före mig fanns ingenting att göra, starka i spåret och grymma på skjutvallen! Bara att buga och bocka (och kötta järnet imorgon för att försöka ta revansch!) 

Sprint i Meråker

Jag tror att dagens sprint i Meråker var ytterligare ett steg i rätt riktning den här säsongen. Jag upplevde inte att decemberformen har tagit över min kropp, men jag är samtidigt lite nedtränad. Så jag hoppas att en vecka med minimalt med träning ska göra att decemberformen kommer på riktigt!

Men det var kul att få stå på pallen! Och det är alltid bra med 90% träff. Men jag är inte van att skjuta bättre i ligg än i stå, så besviken över att dagens bom kom i stående. Jag jobbade verkligen in skotten i vinden i ligg, en långsam serie. Det är i alla fall inget jag brukar hålla på med i stå, långsamma serier alltså. En tidig bom (klockan fem) som hade varit träff om jag skjutit på nolläget. Men jag skruvade ner ett knäpp på inskjutningen. Jag gillar att ligga lite lågt för jag höjer mig på tävling. Men hade jag skjutit på nolläget kanske jag hade bommat i ligg istället? Så jag får vara nöjd med att jag hade 90% träff idag, nu ligger på 90% totalt i ligg i vinter. Och så får jag träffa mer i stående senare, det brukar ju vara min styrka. 

Åkmässigt var det "ok" idag. Ett steg i rätt riktning, men inte där jag vill vara. Det gick sjukt tungt i snöfallet idag också, så tror det skilde en del i glid. Det var ju ingen viktig tävling så jag la inte in någon stor insats i mina skidor, medan andra eventuellt har gjort det. Men det var nog lätt att valla fel idag också, och det gjorde jag i alla fall inte. Skidorna gick relativt bra. 

Det var i alla fall väldigt kul att tävla idag! Det är såklart alltid roligare när kroppen svarar som man vill, men idag var det kul att känna att spurtvarvs-Anna kom fram precis när hon ska komma fram. Det svarade bra sista biten och det är alltid en härlig känsla. Nu ska jag bara få till att det svarar bra i mitten av loppen också. För i starten, mot slutet och på skjutvallen fungerar det som oftast väldigt bra. 

Masstart

Masstarten gav en bättre upplevelse i Geilo, men inte så bra som jag hade hoppats på. Det var lite tråkigt att gå i andra heatet, men har precis kollat på mellantiderna och det hade verkligen gått att göra ett bra lopp från heat 2! Men det funkade inte riktigt för mig. Eller, periodvis var det bra, men längre perioder var dåliga. Men såg också på mellantiderna att det var inte så dåligt som det kändes, alltså de bra perioderna. Under loppet kändes det som att även de bra perioderna inte var så bra, men de var bättre än jag trodde. Jag är i alla fall nöjd med skyttet. Bommade sista i första ligg, blev typ förvånad när jag träffat de fyra första och kunde skjuta fullt så då tappade jag koncentrationen... Så sjukt onödigt! Men fick skjuta fullt i andra ligg i alla fall. Sen gjorde jag en dum grej i första stå (radar upp "saker jag aldrig gjort på tävling" just nu...) när jag gick in på fel bana. Fattar inte hur jag lyckades då jag kollade på den tavla jag blev tilldelad när jag skulle gå in på mattan. Jag upptäckte det ganska fort i alla fall och var påväg att sätta på mig geväret och byta bana, när hon som var bakom mig går in på den banan. Jag kollade på funktionärerna, men ingen visade något tecken på att jag gjorde fel. Så jag nöjde mig med att vi "bytte bana" hon och jag, och jag satte i magasinet igen för att skjuta min serie. Hann tänka att jag inte skulle låta detta påverka mig, och med en tidig bom, väldigt nära träff, säger jag mig nöjd. Det kändes som det lika gärna kunde varit träff, medan det i sista serien kändes som det kunde ha varit någon bom. Men i sista serien sköt jag fullt igen, alltså 1010 i skytte, nöjd med det. Jag tror jag sköt ganska fort också, den serien som strulade gick fortare än de framför mig... 

Nu ser jag fram emot några dagar med bra träning. Sedan väntar en mindre tävling i Meråker på söndag, skola i Östersund tisdag-torsdag nästa vecka och sen första Swecup-helgen i Sveg om ca 1,5 vecka. Då hoppas jag att min december-form kommit! 

Besviken

Jag var extremt besviken efter loppet idag, men med lite distans till loppet känner jag mig mindre uppgiven. Jag kände mig klart bättre i spåret än jag gjort hittills i vinter, så decemberformen kan vara på väg! Däremot misslyckades jag helt på skjutvallen. Var för snabb på ett skott i ligg och efter kant in på andra skottet i stå tappade jag koncentrationen och drog två bom på rad. Långt ifrån godkänt! Åkningen fungerade hyfsat första halvan av loppet men det var tyngre andra halvan. 

Jag var väldigt besviken över att jag inte kommer få köra första heatet imorgon, tror det kändes värst efter mål, alltså att det gjorde loppet ännu sämre än det redan var. Men det har släppt nu och jag börjar se det positiva. 

1. Åkformen är fortsatt stigande! 
2. Jag vet varför jag bommade så jag borde kunna göra det bättre. 

Det ska i alla fall bli kul att köra masstart imorgon! Ska verkligen försöka göra ett bra lopp så jag kan lämna Geilo med en bra upplevelse! 

Några tankar från gårdagens kortdistans

Tanke 1 (påväg ner mot 180°-kurvan)
Den här ryskan ser inte stabil ut på skidorna, bäst att hålla lite avstånd. 2 sekunder senare ligger hon i snön och tack vare min framförhållning lyckades jag ta mig runt henne.
 
Tanke 2 (när jag reser mig från första skyttet)
Jaha, det var de tre prickarna jag träffade alltså, jag trodde inte ens jag skjutit på mittenpricken.
 
Tanke 3 (ståskytte)
Varför ramlar inte prick-jävlarna, jag skjuter ju när det är svart!
 
Tanke 4 (varv 3)
Snön är seg men skidorna glider jävligt bra och jag kan gå med i starka ryggar på trean ju.
 
Tanke 5 (när jag kommer till sista pricken i andra ligg och har slut på skott)
Jag måste ha dragit ut ett skott utan att ha tänkt på det, för jag kan ju inte ha skjutit fem bom?
 
 
Och några kommentarer från efter loppet:
 
1. Hur många skott sköt jag i andra ligg? (Svar: 6)
 
2.
Jag: Är du med i juryn?
Ronnie: Ja
Jag: Vill du prata med mig?
Ronnie: Nej, det vet jag inte?
Jag: För då vill jag prata med dig, jag har nämligen skjutit för många skott.
Ronnie: Tack för att du är ärlig, det är riktigt bra gjort. Jag diskar dig.
Jag: Rätt ska vara rätt.

Skit-tävling

Svensk skidskytte-premiär idag. Jag kände mig ganska trygg i och med att jag startade säsongen för en vecka sedan, men kroppen (läs: magen) kände verkligen på tävlingsnerverna. Men så har jag det oftast alltså, magen är nästan alltid mer nervös än vad jag är och jag har bland annat svårt att äta innan tävling. 
 
Alltså, jag har glömt bort det mesta från dagens tävling. Jag minns att det gick bra uppför första backen, men sen kom mjölksyran i nedförsbacken. Det var lite glatt i spåret så jag stod inte helt tryggt nedför. Men sen var det kört. Sen var jag stum resten av loppet. Det finns några få positiva glimtar, från en annars "shitty competition" som jag sa till Lena efter mål. Vi kan ta allt positivt med en gång: jag hade så bra skidor att jag höll på att köra utanför spåret i första tuffa kurvan på banan, hade mycket högre fart än vad jag räknat med att jag skulle ha. Och så var jag mjölksyratålig. För även om jag drogs med mjölksyra hela loppet, så höll jag uppe tryck och teknik på ett värdigt sätt. Annars brukar jag kunna bli stapplande, när benen är så fulla av mjölksyra som de var idag. 
 
Men skyttet var inte godkänt, inte heller dåligt, 1-1, precis som för en vecka sedan. Men jag ligger nu på exakt 90% den här säsongen och kan jag hålla det hela säsongen så är jag nöjd. Men då behöver jag skjuta bättre än idag. Gör ändå 8 bra skott, så nu ska jag bara försöka göra som för en vecka sedan och förbättra mitt skytte till söndagens tävling. Jag har svårt att tro att jag ska kunna upprepa fyra nollor, men jag ska göra mitt allra bästa. Skyttehastigheten var OK idag, varken det bästa eller det sämsta jag kan prestera.
 
Förutom mjölksyran så var det sämsta med dagens tävling att jag fick lov att byta stav två gånger. Jag körde med stora trugor, och jag har troligtvis inte kört med dem tidigare i vinter, för ena trugan vände sig efter lite mer än ett varv, och då är det svårt att trycka på ordentligt med den staven. Jag märkte det på banans högsta punkt och fick en ny stav på banans lägsta punkt, så förlorade väl kanske inte jättemycket på det, men jag fick vinka till väldigt många innan jag tillslut fick en ny stav (tack Biathlon Östersund!) Den staven var dock en decimeter för lång och jag fick åka uppför en lång backe, över stadion, runt en straffrunda och uppför halva Fäbodbacken innan jag fick min stav. Så där förlorade jag tid och framförallt, mycket energi. Jag tänkte ett tag att jag skulle skita i att gå för fullt på sista varvet, eftersom det ändå skulle bli en skit-tävling, men jag var för inne i race-modus för att ändra min plan. Så jag gjorde ett ärligt försök på att åka fort. Men varken ben eller lungor var på det humöret. 
 
Men jag är inte uppgiven. Jag har som sagt typ redan glömt dagens tävling (mindes faktiskt mer än jag trodde, när jag nu ser hur långt jag skrivit) och ser fram emot en ny dag imorgon. Med tanke på hur dåligt det kändes, så blev jag positivt överraskad när jag såg resultatlistan. Jag trodde typ att jag skulle komma sist. Speciellt efter det sjukt dåliga resultatet på sprinten på Sjusjøen, när det kändes bättre än idag. Är väl typ 1,5 minut närmare Ingela idag jämfört med för en vecka sedan, så det visar ju att jag som vanligt behöver någon tävlingshelg för att få upp farten. Det brukar vara så för mig i november-december, att jag är sjukt långt efter första tävlingshelgen och sen närmar mig täten med någon minut för varje tävlingshelg. Så jag ser väldigt mycket fram emot kommande tävlingar!

Sesongstart

Vinterns första tävlingshelg har passerat! Jag är ju allt annat än en "julstjärna" (en sån som brukar åka bra före jul) och behöver några race för att hitta formen. Jag försökte mig på en simulerad tävlingshelg förra helgen, men det hjälpte inte, tyvärr. Åkformen har varit allt annat än bra i helgen. Och igår lyckades jag inte med skyttet heller (1-1 är för dåligt, enligt mig). 
 
Däremot fick jag bästa möjliga upplevelse på skjutvallen idag. Jag lyckades nämligen med konststycket att skjuta fyra nollor! Dessutom var tre av serierna riktigt snabba också, 27s i första ligg och 23+24s i stå. Trots en långsam andra ligg så lyckades jag med ett av mina mål, som jag satte upp senast jag sköt fyra nollor, nämligen att skjuta fyra nollor under två minuter. 1,53 var den officiella tiden idag. Jag tror i och för sig att jag har skjutit fyra nollor under 2 minuter tidigare, men på den skjutvallen (Cuba arena) finns ingen officiell tidtagning. Men senast jag sköt fyra nollor så tog jag tid på mig. Därför satte jag upp det målet. 

Hur underbart är det inte att starta säsongen på det sättet?!?
 
Jag hade gärna berättat mer om loppet, kanske framförallt om skyttet, men jag minns i stort sett ingenting från skyttet. Vilket verkligen är ett tecken på att jag var i bubblan/hade flow idag. Jag minns ingenting från liggskyttet, så jag har ingen aning om varför det tog tid i andra ligg. Det enda jag minns från ståskyttet var att jag två gånger, väldigt ytligt, tänkte att det kunde bli fyra nollor. Andra gången mellan 19:e och 20:e skottet. Annars minns jag bara att jag tänkte mitt nyckelord, som jag ska göra, på varje skott. Det är en riktigt härlig känsla att vara i det flowet. Det vill jag uppleva snart igen! 

Trots att formen inte funnits där så lyckades spurtvarvs-Anna vinna en spurt idag. Jag visste att jag inte hade något att sätta emot före "hyllan" i långbacken. Men när Frida (som varit riktigt stark på slutet) kom ikapp mig några meter före hyllan så bet jag ihop. Jag visste att om jag var med där så skulle jag vara före i mål. Och det var jag! Men hon fick senare tidsavdrag så hon kom före mig i listan ändå. Men det var en viktig mental seger. 

Jag fick göra det skidskytten Anna är bäst på idag: skjuta bra och vinna en spurt! Det var skönt! Nu håller jag alla mina tummar för att denna tävlingshelg var det som behövdes för att formen ska komma! Nästa helg är det svensk premiär. Det blir riktigt spännande!
 

Endorfin-kick

Alltså, jag efter racet idag, jag har varit så glad, så sprallig, så löjligt exalterad över minsta lilla glädjemoment. Den känslan som man får uppleva efter tävlingar, speciellt bra sådana, är helt galet underbar. 

Vi pratade faktiskt om det igår, att vi är lite som narkomaner, att vi hela tiden söker efter nästa berusning. Inte för att jag har provat några droger starkare än alkohol, men jag har väldigt svårt att se att det skulle kunna slå berusningen efter en riktigt bra tävling! Och då är jag inte ens nöjd med min prestation idag, däremot är jag otroligt nöjd (och lättad) över resultatet idag! 

Men jag tar det från början. Eftersom det var NM så fick de utländska deltagarna starta längst bak. Min plan var att slösa så lite energi som möjligt på första varvet, för jag tänkte att det ändå inte skulle vara så stora avstånd på första varvet. Men min taktik blev väldigt dålig när täten bestämde sig för att gå stenhårt från start. Det gjorde att det blev luckor som jag fick anstränga mig för att täta. Jag tog mig inte långt fram på första varvet och trots en hyfsat snabb nolla fick jag gå ut med dem som kört en runda. Sen hade jag inga större problem att gå med dem (typ resten av loppet) så jag hade önskat att jag hade fått starta tillsammans med dem, och inte i en position 20 meter (svagt uppför) bakom. Menmen. Kunde gå kontrollerat tillsammans med tjejer som normalt sett går fortare än mig så det var en skön känsla. Var ganska orolig i andra ligg så den serien gick långsammare. Fick jobba lite för att få en rygg igen (var motvind på jobbiga partier idag, tvärt emot igår, när det var medvind på de jobbiga partierna) och sen kom det draghjälp bakifrån också. Gick kontrollerat även på tredje varvet men fick släppa lite in till första stå, då jag inte ville ha högre puls än jag hade. Och jag var väldigt orolig i den serien också och dessutom väldigt defensiv till första skott. Det blev dessutom en bom, men sen klarade jag att få ner resterande prickar. Det tog dock sjukt lång tid, hon som jag släppt ryggen på in till skytte hann skjuta fem skott innan jag sköt mitt första. Och vi gick ut tillsammans på fjärde varvet också. Tyckte jag gick kontrollerat även då men när tankarna kom påväg in till sista stå så kom även mjölksyran. Jag försökte allt jag kunde att använda mina mentala nycklar att få tankar och känslor rätt. Jag vet inte om jag kan säga att jag lyckades då det blev två bom, men jag var i alla fall inte defensiv på skjutvallen! Och jag var helt säker på att första skottet skulle vara träff, så kändes inte som att bommarna var långt borta idag (men ingen som kollade ståskyttet). Sen hade jag inte benen på spurtvarvet. Det brukar ju annars vara min starka sida, men jag släppte lite för mycket över första krönet, när de jag gick med började utmana varandra. Jag gjorde ett ärligt försök att gå ikapp och tog in på dem i den backen där jag gått på trean nästan alla race-varv när alla andra jag sett gått tvåan (där hade jag varit stark tidigare varv så jag hade såå gärna varit med dit på sista varvet). Sen är det ett långt och segt upplopp med svagt motlut (där vi även startade idag) så jag vet att det kan hända mycket. Så jag körde verkligen allt jag hade för att ge det ett försök, tänkte att någon framför kunde ju stoppa upp totalt, men det blev inte någon framför utan det blev jag som stoppade upp totalt där istället. Fick gå över på tvåan (!) där, jag som gått trean uppför en riktigt brant backe tidigare på varvet!? Men jag blev ändå 14:e i ett av de bästa motstånd jag kört mot nationellt så det var ett sjukt bra resultat! Och prestationsmässigt så var det bra till 85%. 4,5 varv åkte jag bra, liggande var näst intill perfekt, första och sista serien var bra tempo på skjutvallen. 

Och nu, som den endorfin-junkie jag är, längtar jag efter ett lopp när jag får uppleva att det stämmer till 100%! Och jag kan inte låta bli att tänka, vad kan det räcka till för resultat..? Det här resultatet var i alla fall extremt viktigt för mitt självförtroende!! Tack för det!

NM på Steinkjer

Även om det verkligen känns som höst så körde jag idag "sommer-NM". Årets sista rullskidtävlingar. Vi är i Steinkjer, som ligger knappt 2 timmar norr om Trondheim och vi var även här förra veckan på läger med teamet. 

Då körde vi ett testrace på exakt samma bana som idag och jag kände mig i den bästa form jag haft på evigheter. Jag hade hoppats på samma känsla idag men tyvärr blev det inte så. Det var nästan exakt samma förhållanden med regn och vind, ganska mycket vind, speciellt på inskjutningen. 

Planen var att öppna offensivt men kontrollerat och det gjorde jag. Såg på mellantiderna att jag gick ganska bra på första varvet också, medans det kändes bra. När jag kom in till första skyttet sa speakern att det nästan inte varit några straffrundor dittills. Lät inte det påverka mig utan höll fokus och gjorde det jag skulle så jag undvek straffrundan. Kändes lite tyngre på andra varvet och tror kanske jag psykade ut mig själv lite med att kolla på hur de före mig åkte, vilket var snäppet bättre än mig. (Alltså min teammate Kristin idag, stjärna!!!!! Så glad och imponerad över henne idag!) 

Jag valde bana 30 i stå, dels för att vinden kom från vänster och dels för att jag sköt fullt på bana 30 senast jag tävlade på Steinkjer. Skulle ha tänkt det när jag tog om inför sista skottet (tänkte väldigt mycket då) men lyckades inte få ner sista pricken. 0-1 i dagens vind är ju bra, men det blåste klart mindre på tävlingen än på inskjutningen. Och det var många som sköt fullt. Jag ville väldigt gärna vara en av dem, men pallade inte trycket idag. Sista varvet var tufft men jag krigade det jag hade. 

Såg på klockan efteråt att jag inte varit över 190 i puls idag. Alltså bara 96% av maxpuls i max. Det speglar lite känslan, att jag saknade en del. Jättetråkigt att jag inte kunde få till ett lika bra lopp som på genrepet, men jag får ta med mig skyttet idag. (Och försöka hålla ihop det bättre imorgon.) På testracet för en vecka sen gick ju skyttet sämre, när åkningen var väldigt bra. 

Det är extremt svårt att få till alla delarna på skidskytte samtidigt, men det är väl lite det som är tjusningen också. 

Imorgon är det masstart och det ska bli sjukt kul!

Favorit i repris

(null)


Gårdagen

Gårdagen kort sammanfattad: fruktansvärt tungt i spåret (speciellt andra halvan) och fruktansvärt skakigt på skjutvallen (framförallt de varv som var jobbigast). Var ganska nöjd att jag inte kom sist med tanke på hur dåligt det kändes. Ja, det var den korta versionen. 

Rull-SM

Idag avgjordes sprinten på sommarens SM i rullskidskytte. För min del blev det en jobbig men rolig dag. Oj, vad jag fick kriga mot slutet av loppet och nådde en maxpuls på 195, ett slag från det högsta jag uppnådde förra säsongen och normalt sett sjunker ju maxpulsen med ett slag per år. Min har dock varit stabil på 196 i flera år nu så vi får se när den tänkt sjunka till 195. 

Men jag öppnade loppet kontrollerat och det kändes bra på första varvet. Kanske på gränsen till för kontrollerat men där och då kändes det som jag skulle kunna hålla den farten ett varv till och sedan öka. Det klarade jag inte riktigt. Kunde hålla samma fart ett halvt varv till, men sista biten in mot stående fick jag dra ner på tempot. Och spurtvarvet var bara en kamp mot kroppen. Det var inte mestadels mjölksyran som satte stopp idag, för musklerna fungerade när jag bad dem åka fortare. Men det var den centrala kapaciteten som inte höll den nivån jag ville hålla. 

Kapaciteten på skjutvallen håller i alla fall den nivån jag vill hålla. Lite för hög puls för att kunna skjuta fort idag, men en kant ut på en sprint är bra (hade en kant in så det jämnade ut sig, inte missnöjd med det). Jag tog det väldigt lugnt i ligg för att jag skakade så mycket men träffade alla skott mitt i så ska försöka våga vara lite mer offensiv imorgon. 

Imorgon är det distans och även fast det idag kändes så långt borta att tävla även imorgon så blir det kul med distans, det är kul!

Längdavslutning

Det har blivit tradition att avsluta säsongen på Fjälltopphelgen. Längesen jag åkte själva Fjälltopploppet (2013) och då sa jag att det var första och sista gången. Blir mer och mer sugen att göra comeback, men är då mest sugen att göra det i motionsklass. Och någon skidmotionär är jag inte än! Så i helgen sprintar jag bara! 

Precis som förra året är jag här med IFK Mora och idag avgjordes SM i sprintstafett i Bruksvallarna. Till skillnad mot förra året så fick jag åka startsträckan. Det var kul! Explosiv som man är så maxade jag ju från start och fick en bra position. Men formen är inte riktigt 100 och jag drog på mig mjölksyra tidigt. Trodde att det skulle stoppa upp och att alla skulle åka om mig, men lyckades ändå kriga på otroligt bra trots tokstumma lår och svarade på alla försök från den bakifrån att gå om (uppför). Men gjorde en extremt dålig kurva in på stadion, fram tills dess var jag väldigt nöjd med min sträcka. Ut på mitt andra varv hade jag lucka upp, gjorde ett försök att komma ikapp men mina explosiva muskler orkade inte hålla samma fart en längre tid när jag åkte själv. Så andra halvan av loppet handlade bara om att försöka åka så fort jag kunde med mina tokstumma lår. Vi blev sist i vår semifinal, men försökte att åka snyggt också, där bakerst. 

Såklart tråkigt att inte prestera bättre men det var otroligt kul att se finalen från sidan! Mora tog dessutom guldet i damklassen. Jag stod på banans högsta punkt och när jag fick se Stina där sista gången, alltså, det var så mäktigt! Det var nästan utomjordisk klass på den skidåkningen! Så häftigt att se! Så imponerande! Det är något helt annat att se skidåkning i verkligheten än på tv och det jag såg idag var bland det mäktigaste jag sett! 

Imorgon kör jag (troligtvis) säsongen sista tävling, 100m supersprint. Det blir spännande. Läste nyss mitt blogginlägg från förra året, då hade jag höga förväntningar och det slutade med ett magplask. I år är jag mer ödmjuk, även om det känns som att 100m-formen är bra. Jag vet ju att verkligen allt kan hända. Så ser också väldigt mycket fram emot att avsluta säsongen så man bara kan njuta av skidåkning i fjällen sen. Men tävlingsnerven kliar lite alltså, hittar jag något mer lopp här framöver kan det hända jag spontananmäler mig...

Säsongsavslutning

Säsongens två sista tävlingar blev inte riktigt som jag hade hoppats på. Förutsättningarna fanns där, men alla pusselbitar hamnade inte på rätt plats tyvärr. 

Skidskytte är en extremt komplex sport där det är väldigt många olika saker som måste stämma och när en av de sakerna inte stämmer så är det svårt att prestera. 

Jag är ändå väldigt nöjd med känslan jag hade i kroppen under säsongens två sista tävlingar. Jag tror kanske att jag hämmats mer än vad man kan tro av min rygg i vinter och när låsningen i ryggen släppte, så släpptes också formen fram. 

Efter helgen i Knyken så längtade jag efter att få avsluta säsongen. Nu när säsongen är slut, önskar jag att den var längre. 

En revanschlust byggs upp inom mig. Jag vet vad jag kan. Jag vill visa vad jag kan. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0