Sprint i Meråker

Jag tror att dagens sprint i Meråker var ytterligare ett steg i rätt riktning den här säsongen. Jag upplevde inte att decemberformen har tagit över min kropp, men jag är samtidigt lite nedtränad. Så jag hoppas att en vecka med minimalt med träning ska göra att decemberformen kommer på riktigt!

Men det var kul att få stå på pallen! Och det är alltid bra med 90% träff. Men jag är inte van att skjuta bättre i ligg än i stå, så besviken över att dagens bom kom i stående. Jag jobbade verkligen in skotten i vinden i ligg, en långsam serie. Det är i alla fall inget jag brukar hålla på med i stå, långsamma serier alltså. En tidig bom (klockan fem) som hade varit träff om jag skjutit på nolläget. Men jag skruvade ner ett knäpp på inskjutningen. Jag gillar att ligga lite lågt för jag höjer mig på tävling. Men hade jag skjutit på nolläget kanske jag hade bommat i ligg istället? Så jag får vara nöjd med att jag hade 90% träff idag, nu ligger på 90% totalt i ligg i vinter. Och så får jag träffa mer i stående senare, det brukar ju vara min styrka. 

Åkmässigt var det "ok" idag. Ett steg i rätt riktning, men inte där jag vill vara. Det gick sjukt tungt i snöfallet idag också, så tror det skilde en del i glid. Det var ju ingen viktig tävling så jag la inte in någon stor insats i mina skidor, medan andra eventuellt har gjort det. Men det var nog lätt att valla fel idag också, och det gjorde jag i alla fall inte. Skidorna gick relativt bra. 

Det var i alla fall väldigt kul att tävla idag! Det är såklart alltid roligare när kroppen svarar som man vill, men idag var det kul att känna att spurtvarvs-Anna kom fram precis när hon ska komma fram. Det svarade bra sista biten och det är alltid en härlig känsla. Nu ska jag bara få till att det svarar bra i mitten av loppen också. För i starten, mot slutet och på skjutvallen fungerar det som oftast väldigt bra. 

Masstart

Masstarten gav en bättre upplevelse i Geilo, men inte så bra som jag hade hoppats på. Det var lite tråkigt att gå i andra heatet, men har precis kollat på mellantiderna och det hade verkligen gått att göra ett bra lopp från heat 2! Men det funkade inte riktigt för mig. Eller, periodvis var det bra, men längre perioder var dåliga. Men såg också på mellantiderna att det var inte så dåligt som det kändes, alltså de bra perioderna. Under loppet kändes det som att även de bra perioderna inte var så bra, men de var bättre än jag trodde. Jag är i alla fall nöjd med skyttet. Bommade sista i första ligg, blev typ förvånad när jag träffat de fyra första och kunde skjuta fullt så då tappade jag koncentrationen... Så sjukt onödigt! Men fick skjuta fullt i andra ligg i alla fall. Sen gjorde jag en dum grej i första stå (radar upp "saker jag aldrig gjort på tävling" just nu...) när jag gick in på fel bana. Fattar inte hur jag lyckades då jag kollade på den tavla jag blev tilldelad när jag skulle gå in på mattan. Jag upptäckte det ganska fort i alla fall och var påväg att sätta på mig geväret och byta bana, när hon som var bakom mig går in på den banan. Jag kollade på funktionärerna, men ingen visade något tecken på att jag gjorde fel. Så jag nöjde mig med att vi "bytte bana" hon och jag, och jag satte i magasinet igen för att skjuta min serie. Hann tänka att jag inte skulle låta detta påverka mig, och med en tidig bom, väldigt nära träff, säger jag mig nöjd. Det kändes som det lika gärna kunde varit träff, medan det i sista serien kändes som det kunde ha varit någon bom. Men i sista serien sköt jag fullt igen, alltså 1010 i skytte, nöjd med det. Jag tror jag sköt ganska fort också, den serien som strulade gick fortare än de framför mig... 

Nu ser jag fram emot några dagar med bra träning. Sedan väntar en mindre tävling i Meråker på söndag, skola i Östersund tisdag-torsdag nästa vecka och sen första Swecup-helgen i Sveg om ca 1,5 vecka. Då hoppas jag att min december-form kommit! 

Besviken

Jag var extremt besviken efter loppet idag, men med lite distans till loppet känner jag mig mindre uppgiven. Jag kände mig klart bättre i spåret än jag gjort hittills i vinter, så decemberformen kan vara på väg! Däremot misslyckades jag helt på skjutvallen. Var för snabb på ett skott i ligg och efter kant in på andra skottet i stå tappade jag koncentrationen och drog två bom på rad. Långt ifrån godkänt! Åkningen fungerade hyfsat första halvan av loppet men det var tyngre andra halvan. 

Jag var väldigt besviken över att jag inte kommer få köra första heatet imorgon, tror det kändes värst efter mål, alltså att det gjorde loppet ännu sämre än det redan var. Men det har släppt nu och jag börjar se det positiva. 

1. Åkformen är fortsatt stigande! 
2. Jag vet varför jag bommade så jag borde kunna göra det bättre. 

Det ska i alla fall bli kul att köra masstart imorgon! Ska verkligen försöka göra ett bra lopp så jag kan lämna Geilo med en bra upplevelse! 

Några tankar från gårdagens kortdistans

Tanke 1 (påväg ner mot 180°-kurvan)
Den här ryskan ser inte stabil ut på skidorna, bäst att hålla lite avstånd. 2 sekunder senare ligger hon i snön och tack vare min framförhållning lyckades jag ta mig runt henne.
 
Tanke 2 (när jag reser mig från första skyttet)
Jaha, det var de tre prickarna jag träffade alltså, jag trodde inte ens jag skjutit på mittenpricken.
 
Tanke 3 (ståskytte)
Varför ramlar inte prick-jävlarna, jag skjuter ju när det är svart!
 
Tanke 4 (varv 3)
Snön är seg men skidorna glider jävligt bra och jag kan gå med i starka ryggar på trean ju.
 
Tanke 5 (när jag kommer till sista pricken i andra ligg och har slut på skott)
Jag måste ha dragit ut ett skott utan att ha tänkt på det, för jag kan ju inte ha skjutit fem bom?
 
 
Och några kommentarer från efter loppet:
 
1. Hur många skott sköt jag i andra ligg? (Svar: 6)
 
2.
Jag: Är du med i juryn?
Ronnie: Ja
Jag: Vill du prata med mig?
Ronnie: Nej, det vet jag inte?
Jag: För då vill jag prata med dig, jag har nämligen skjutit för många skott.
Ronnie: Tack för att du är ärlig, det är riktigt bra gjort. Jag diskar dig.
Jag: Rätt ska vara rätt.

Skit-tävling

Svensk skidskytte-premiär idag. Jag kände mig ganska trygg i och med att jag startade säsongen för en vecka sedan, men kroppen (läs: magen) kände verkligen på tävlingsnerverna. Men så har jag det oftast alltså, magen är nästan alltid mer nervös än vad jag är och jag har bland annat svårt att äta innan tävling. 
 
Alltså, jag har glömt bort det mesta från dagens tävling. Jag minns att det gick bra uppför första backen, men sen kom mjölksyran i nedförsbacken. Det var lite glatt i spåret så jag stod inte helt tryggt nedför. Men sen var det kört. Sen var jag stum resten av loppet. Det finns några få positiva glimtar, från en annars "shitty competition" som jag sa till Lena efter mål. Vi kan ta allt positivt med en gång: jag hade så bra skidor att jag höll på att köra utanför spåret i första tuffa kurvan på banan, hade mycket högre fart än vad jag räknat med att jag skulle ha. Och så var jag mjölksyratålig. För även om jag drogs med mjölksyra hela loppet, så höll jag uppe tryck och teknik på ett värdigt sätt. Annars brukar jag kunna bli stapplande, när benen är så fulla av mjölksyra som de var idag. 
 
Men skyttet var inte godkänt, inte heller dåligt, 1-1, precis som för en vecka sedan. Men jag ligger nu på exakt 90% den här säsongen och kan jag hålla det hela säsongen så är jag nöjd. Men då behöver jag skjuta bättre än idag. Gör ändå 8 bra skott, så nu ska jag bara försöka göra som för en vecka sedan och förbättra mitt skytte till söndagens tävling. Jag har svårt att tro att jag ska kunna upprepa fyra nollor, men jag ska göra mitt allra bästa. Skyttehastigheten var OK idag, varken det bästa eller det sämsta jag kan prestera.
 
Förutom mjölksyran så var det sämsta med dagens tävling att jag fick lov att byta stav två gånger. Jag körde med stora trugor, och jag har troligtvis inte kört med dem tidigare i vinter, för ena trugan vände sig efter lite mer än ett varv, och då är det svårt att trycka på ordentligt med den staven. Jag märkte det på banans högsta punkt och fick en ny stav på banans lägsta punkt, så förlorade väl kanske inte jättemycket på det, men jag fick vinka till väldigt många innan jag tillslut fick en ny stav (tack Biathlon Östersund!) Den staven var dock en decimeter för lång och jag fick åka uppför en lång backe, över stadion, runt en straffrunda och uppför halva Fäbodbacken innan jag fick min stav. Så där förlorade jag tid och framförallt, mycket energi. Jag tänkte ett tag att jag skulle skita i att gå för fullt på sista varvet, eftersom det ändå skulle bli en skit-tävling, men jag var för inne i race-modus för att ändra min plan. Så jag gjorde ett ärligt försök på att åka fort. Men varken ben eller lungor var på det humöret. 
 
Men jag är inte uppgiven. Jag har som sagt typ redan glömt dagens tävling (mindes faktiskt mer än jag trodde, när jag nu ser hur långt jag skrivit) och ser fram emot en ny dag imorgon. Med tanke på hur dåligt det kändes, så blev jag positivt överraskad när jag såg resultatlistan. Jag trodde typ att jag skulle komma sist. Speciellt efter det sjukt dåliga resultatet på sprinten på Sjusjøen, när det kändes bättre än idag. Är väl typ 1,5 minut närmare Ingela idag jämfört med för en vecka sedan, så det visar ju att jag som vanligt behöver någon tävlingshelg för att få upp farten. Det brukar vara så för mig i november-december, att jag är sjukt långt efter första tävlingshelgen och sen närmar mig täten med någon minut för varje tävlingshelg. Så jag ser väldigt mycket fram emot kommande tävlingar!

Sesongstart

Vinterns första tävlingshelg har passerat! Jag är ju allt annat än en "julstjärna" (en sån som brukar åka bra före jul) och behöver några race för att hitta formen. Jag försökte mig på en simulerad tävlingshelg förra helgen, men det hjälpte inte, tyvärr. Åkformen har varit allt annat än bra i helgen. Och igår lyckades jag inte med skyttet heller (1-1 är för dåligt, enligt mig). 
 
Däremot fick jag bästa möjliga upplevelse på skjutvallen idag. Jag lyckades nämligen med konststycket att skjuta fyra nollor! Dessutom var tre av serierna riktigt snabba också, 27s i första ligg och 23+24s i stå. Trots en långsam andra ligg så lyckades jag med ett av mina mål, som jag satte upp senast jag sköt fyra nollor, nämligen att skjuta fyra nollor under två minuter. 1,53 var den officiella tiden idag. Jag tror i och för sig att jag har skjutit fyra nollor under 2 minuter tidigare, men på den skjutvallen (Cuba arena) finns ingen officiell tidtagning. Men senast jag sköt fyra nollor så tog jag tid på mig. Därför satte jag upp det målet. 

Hur underbart är det inte att starta säsongen på det sättet?!?
 
Jag hade gärna berättat mer om loppet, kanske framförallt om skyttet, men jag minns i stort sett ingenting från skyttet. Vilket verkligen är ett tecken på att jag var i bubblan/hade flow idag. Jag minns ingenting från liggskyttet, så jag har ingen aning om varför det tog tid i andra ligg. Det enda jag minns från ståskyttet var att jag två gånger, väldigt ytligt, tänkte att det kunde bli fyra nollor. Andra gången mellan 19:e och 20:e skottet. Annars minns jag bara att jag tänkte mitt nyckelord, som jag ska göra, på varje skott. Det är en riktigt härlig känsla att vara i det flowet. Det vill jag uppleva snart igen! 

Trots att formen inte funnits där så lyckades spurtvarvs-Anna vinna en spurt idag. Jag visste att jag inte hade något att sätta emot före "hyllan" i långbacken. Men när Frida (som varit riktigt stark på slutet) kom ikapp mig några meter före hyllan så bet jag ihop. Jag visste att om jag var med där så skulle jag vara före i mål. Och det var jag! Men hon fick senare tidsavdrag så hon kom före mig i listan ändå. Men det var en viktig mental seger. 

Jag fick göra det skidskytten Anna är bäst på idag: skjuta bra och vinna en spurt! Det var skönt! Nu håller jag alla mina tummar för att denna tävlingshelg var det som behövdes för att formen ska komma! Nästa helg är det svensk premiär. Det blir riktigt spännande!
 

Endorfin-kick

Alltså, jag efter racet idag, jag har varit så glad, så sprallig, så löjligt exalterad över minsta lilla glädjemoment. Den känslan som man får uppleva efter tävlingar, speciellt bra sådana, är helt galet underbar. 

Vi pratade faktiskt om det igår, att vi är lite som narkomaner, att vi hela tiden söker efter nästa berusning. Inte för att jag har provat några droger starkare än alkohol, men jag har väldigt svårt att se att det skulle kunna slå berusningen efter en riktigt bra tävling! Och då är jag inte ens nöjd med min prestation idag, däremot är jag otroligt nöjd (och lättad) över resultatet idag! 

Men jag tar det från början. Eftersom det var NM så fick de utländska deltagarna starta längst bak. Min plan var att slösa så lite energi som möjligt på första varvet, för jag tänkte att det ändå inte skulle vara så stora avstånd på första varvet. Men min taktik blev väldigt dålig när täten bestämde sig för att gå stenhårt från start. Det gjorde att det blev luckor som jag fick anstränga mig för att täta. Jag tog mig inte långt fram på första varvet och trots en hyfsat snabb nolla fick jag gå ut med dem som kört en runda. Sen hade jag inga större problem att gå med dem (typ resten av loppet) så jag hade önskat att jag hade fått starta tillsammans med dem, och inte i en position 20 meter (svagt uppför) bakom. Menmen. Kunde gå kontrollerat tillsammans med tjejer som normalt sett går fortare än mig så det var en skön känsla. Var ganska orolig i andra ligg så den serien gick långsammare. Fick jobba lite för att få en rygg igen (var motvind på jobbiga partier idag, tvärt emot igår, när det var medvind på de jobbiga partierna) och sen kom det draghjälp bakifrån också. Gick kontrollerat även på tredje varvet men fick släppa lite in till första stå, då jag inte ville ha högre puls än jag hade. Och jag var väldigt orolig i den serien också och dessutom väldigt defensiv till första skott. Det blev dessutom en bom, men sen klarade jag att få ner resterande prickar. Det tog dock sjukt lång tid, hon som jag släppt ryggen på in till skytte hann skjuta fem skott innan jag sköt mitt första. Och vi gick ut tillsammans på fjärde varvet också. Tyckte jag gick kontrollerat även då men när tankarna kom påväg in till sista stå så kom även mjölksyran. Jag försökte allt jag kunde att använda mina mentala nycklar att få tankar och känslor rätt. Jag vet inte om jag kan säga att jag lyckades då det blev två bom, men jag var i alla fall inte defensiv på skjutvallen! Och jag var helt säker på att första skottet skulle vara träff, så kändes inte som att bommarna var långt borta idag (men ingen som kollade ståskyttet). Sen hade jag inte benen på spurtvarvet. Det brukar ju annars vara min starka sida, men jag släppte lite för mycket över första krönet, när de jag gick med började utmana varandra. Jag gjorde ett ärligt försök att gå ikapp och tog in på dem i den backen där jag gått på trean nästan alla race-varv när alla andra jag sett gått tvåan (där hade jag varit stark tidigare varv så jag hade såå gärna varit med dit på sista varvet). Sen är det ett långt och segt upplopp med svagt motlut (där vi även startade idag) så jag vet att det kan hända mycket. Så jag körde verkligen allt jag hade för att ge det ett försök, tänkte att någon framför kunde ju stoppa upp totalt, men det blev inte någon framför utan det blev jag som stoppade upp totalt där istället. Fick gå över på tvåan (!) där, jag som gått trean uppför en riktigt brant backe tidigare på varvet!? Men jag blev ändå 14:e i ett av de bästa motstånd jag kört mot nationellt så det var ett sjukt bra resultat! Och prestationsmässigt så var det bra till 85%. 4,5 varv åkte jag bra, liggande var näst intill perfekt, första och sista serien var bra tempo på skjutvallen. 

Och nu, som den endorfin-junkie jag är, längtar jag efter ett lopp när jag får uppleva att det stämmer till 100%! Och jag kan inte låta bli att tänka, vad kan det räcka till för resultat..? Det här resultatet var i alla fall extremt viktigt för mitt självförtroende!! Tack för det!

NM på Steinkjer

Även om det verkligen känns som höst så körde jag idag "sommer-NM". Årets sista rullskidtävlingar. Vi är i Steinkjer, som ligger knappt 2 timmar norr om Trondheim och vi var även här förra veckan på läger med teamet. 

Då körde vi ett testrace på exakt samma bana som idag och jag kände mig i den bästa form jag haft på evigheter. Jag hade hoppats på samma känsla idag men tyvärr blev det inte så. Det var nästan exakt samma förhållanden med regn och vind, ganska mycket vind, speciellt på inskjutningen. 

Planen var att öppna offensivt men kontrollerat och det gjorde jag. Såg på mellantiderna att jag gick ganska bra på första varvet också, medans det kändes bra. När jag kom in till första skyttet sa speakern att det nästan inte varit några straffrundor dittills. Lät inte det påverka mig utan höll fokus och gjorde det jag skulle så jag undvek straffrundan. Kändes lite tyngre på andra varvet och tror kanske jag psykade ut mig själv lite med att kolla på hur de före mig åkte, vilket var snäppet bättre än mig. (Alltså min teammate Kristin idag, stjärna!!!!! Så glad och imponerad över henne idag!) 

Jag valde bana 30 i stå, dels för att vinden kom från vänster och dels för att jag sköt fullt på bana 30 senast jag tävlade på Steinkjer. Skulle ha tänkt det när jag tog om inför sista skottet (tänkte väldigt mycket då) men lyckades inte få ner sista pricken. 0-1 i dagens vind är ju bra, men det blåste klart mindre på tävlingen än på inskjutningen. Och det var många som sköt fullt. Jag ville väldigt gärna vara en av dem, men pallade inte trycket idag. Sista varvet var tufft men jag krigade det jag hade. 

Såg på klockan efteråt att jag inte varit över 190 i puls idag. Alltså bara 96% av maxpuls i max. Det speglar lite känslan, att jag saknade en del. Jättetråkigt att jag inte kunde få till ett lika bra lopp som på genrepet, men jag får ta med mig skyttet idag. (Och försöka hålla ihop det bättre imorgon.) På testracet för en vecka sen gick ju skyttet sämre, när åkningen var väldigt bra. 

Det är extremt svårt att få till alla delarna på skidskytte samtidigt, men det är väl lite det som är tjusningen också. 

Imorgon är det masstart och det ska bli sjukt kul!

Favorit i repris

(null)


Gårdagen

Gårdagen kort sammanfattad: fruktansvärt tungt i spåret (speciellt andra halvan) och fruktansvärt skakigt på skjutvallen (framförallt de varv som var jobbigast). Var ganska nöjd att jag inte kom sist med tanke på hur dåligt det kändes. Ja, det var den korta versionen. 

Rull-SM

Idag avgjordes sprinten på sommarens SM i rullskidskytte. För min del blev det en jobbig men rolig dag. Oj, vad jag fick kriga mot slutet av loppet och nådde en maxpuls på 195, ett slag från det högsta jag uppnådde förra säsongen och normalt sett sjunker ju maxpulsen med ett slag per år. Min har dock varit stabil på 196 i flera år nu så vi får se när den tänkt sjunka till 195. 

Men jag öppnade loppet kontrollerat och det kändes bra på första varvet. Kanske på gränsen till för kontrollerat men där och då kändes det som jag skulle kunna hålla den farten ett varv till och sedan öka. Det klarade jag inte riktigt. Kunde hålla samma fart ett halvt varv till, men sista biten in mot stående fick jag dra ner på tempot. Och spurtvarvet var bara en kamp mot kroppen. Det var inte mestadels mjölksyran som satte stopp idag, för musklerna fungerade när jag bad dem åka fortare. Men det var den centrala kapaciteten som inte höll den nivån jag ville hålla. 

Kapaciteten på skjutvallen håller i alla fall den nivån jag vill hålla. Lite för hög puls för att kunna skjuta fort idag, men en kant ut på en sprint är bra (hade en kant in så det jämnade ut sig, inte missnöjd med det). Jag tog det väldigt lugnt i ligg för att jag skakade så mycket men träffade alla skott mitt i så ska försöka våga vara lite mer offensiv imorgon. 

Imorgon är det distans och även fast det idag kändes så långt borta att tävla även imorgon så blir det kul med distans, det är kul!

Längdavslutning

Det har blivit tradition att avsluta säsongen på Fjälltopphelgen. Längesen jag åkte själva Fjälltopploppet (2013) och då sa jag att det var första och sista gången. Blir mer och mer sugen att göra comeback, men är då mest sugen att göra det i motionsklass. Och någon skidmotionär är jag inte än! Så i helgen sprintar jag bara! 

Precis som förra året är jag här med IFK Mora och idag avgjordes SM i sprintstafett i Bruksvallarna. Till skillnad mot förra året så fick jag åka startsträckan. Det var kul! Explosiv som man är så maxade jag ju från start och fick en bra position. Men formen är inte riktigt 100 och jag drog på mig mjölksyra tidigt. Trodde att det skulle stoppa upp och att alla skulle åka om mig, men lyckades ändå kriga på otroligt bra trots tokstumma lår och svarade på alla försök från den bakifrån att gå om (uppför). Men gjorde en extremt dålig kurva in på stadion, fram tills dess var jag väldigt nöjd med min sträcka. Ut på mitt andra varv hade jag lucka upp, gjorde ett försök att komma ikapp men mina explosiva muskler orkade inte hålla samma fart en längre tid när jag åkte själv. Så andra halvan av loppet handlade bara om att försöka åka så fort jag kunde med mina tokstumma lår. Vi blev sist i vår semifinal, men försökte att åka snyggt också, där bakerst. 

Såklart tråkigt att inte prestera bättre men det var otroligt kul att se finalen från sidan! Mora tog dessutom guldet i damklassen. Jag stod på banans högsta punkt och när jag fick se Stina där sista gången, alltså, det var så mäktigt! Det var nästan utomjordisk klass på den skidåkningen! Så häftigt att se! Så imponerande! Det är något helt annat att se skidåkning i verkligheten än på tv och det jag såg idag var bland det mäktigaste jag sett! 

Imorgon kör jag (troligtvis) säsongen sista tävling, 100m supersprint. Det blir spännande. Läste nyss mitt blogginlägg från förra året, då hade jag höga förväntningar och det slutade med ett magplask. I år är jag mer ödmjuk, även om det känns som att 100m-formen är bra. Jag vet ju att verkligen allt kan hända. Så ser också väldigt mycket fram emot att avsluta säsongen så man bara kan njuta av skidåkning i fjällen sen. Men tävlingsnerven kliar lite alltså, hittar jag något mer lopp här framöver kan det hända jag spontananmäler mig...

Säsongsavslutning

Säsongens två sista tävlingar blev inte riktigt som jag hade hoppats på. Förutsättningarna fanns där, men alla pusselbitar hamnade inte på rätt plats tyvärr. 

Skidskytte är en extremt komplex sport där det är väldigt många olika saker som måste stämma och när en av de sakerna inte stämmer så är det svårt att prestera. 

Jag är ändå väldigt nöjd med känslan jag hade i kroppen under säsongens två sista tävlingar. Jag tror kanske att jag hämmats mer än vad man kan tro av min rygg i vinter och när låsningen i ryggen släppte, så släpptes också formen fram. 

Efter helgen i Knyken så längtade jag efter att få avsluta säsongen. Nu när säsongen är slut, önskar jag att den var längre. 

En revanschlust byggs upp inom mig. Jag vet vad jag kan. Jag vill visa vad jag kan. 

Tur eller skicklighet?

När jag åkte runt banan efter inskjutningen idag så kände jag verkligen: vilken parodi till SM-tävling! Vindarna på skjutvallen var det värsta jag någonsin varit med om, och då har jag varit med om mycket! Det var helt omöjligt att hålla pipan still ens i liggande. Och nattens storm hade blåst ned så mycket kvistar, kottar och annat skräp i spåret. Där spåret legat i skugga var det nästan isigt, där det varit sol var det djup lös, blöt snö. Kändes verkligen som en parodi. Men jag försökte att bara ta det för var det var. 

Min inskjutning idag var min sämsta NÅGONSIN. Tror inte ens jag sköt såhär dåligt på min första skidskytteträning nånsin. Jag sköt 15 liggskott och hälften var bom. Och det var inte tillstymmelse till samlingar, åtminstone inte på första och sista serien. Och sen blåste dem i pipan och inskjutningen var slut. Jag tror jag skruvade tillbaka åt fel håll igår. För efter att ha skruvat mot vinden före första serien, fick jag skruva ett helt varv. Hade verkligen ingen koll på varken nolläge eller hur mycket jag skruvade under inskjutningen. Jag brukar ha stenkoll på vartenda knäpp jag skruvar. Jag vet inte om jag heller nånsin INTE skjutit stå på inskjutning. Det gjorde jag inte idag. Jag klickade ETT skott. Det var helt omöjligt. 

Jag har aldrig känt mig så osäker efter en inskjutning som jag gjorde idag. Jag trodde seriöst att jag skulle skjuta fem bom i ligg. Jag har absolut ingen aning om hur jag på tävlingen lyckades skjuta fullt i ligg. Det blåste extremt mycket så jag valde en tidig bana, igår blåste det mycket mindre på bana 1-5 och jag sköt bra på bana 3. Ville ha den idag också med det stod en funktionär på den banan så jag fick ta bana 2. Vet inte hur jag tänkte, men jag skruvade i alla fall tillbaka till det jag sköt på igår, 5 knäpp åt vänster och 3 knäpp upp. Sen tog jag det väldigt lugnt och sköt väldigt bra skott. Och jag träffade! Alla! Helt sjukt. Sen hade jag tur i stå och kom in när det inte blåste storm. Träffade första med kontroll och hann tänka "jag skulle faktiskt kunna skjuta fullt idag, det är helt otroligt" innan jag bommade andra skottet. Lyckades träffa resten av skotten och behövde bara åka en straffrunda idag. Helt galet bra. Känner att jag dels är väldigt stolt över mig själv, men samtidigt har jag ingen aning om hur sjutton jag lyckades skjuta så bra idag. Tur? Eller skicklighet?

Åkmässigt kände jag redan i andra backen att jag inte hade dagen. Hade ingen återhämtning alls och kroppen protesterade mot hur jag ville åka. Så det var verkligen ett krig de sista 7 kilometerna. Men mitt skytte gav mig energi och jag tycker att jag krigade bra med en dålig form. Sista varvet kändes bäst, men det är långt ifrån bra tyvärr. Hoppas att jag fick en genomkörare idag och att kroppen svarar bättre imorgon. Då blir det jakt på dagens resultat. Det blir spännande. Får se hur mycket det blåser då...

Trøndervær

Dagens KM sprint på Nilsbyen bjöd på riktigt Trøndervær. På inskjutningen var det strålande sol, på uppvärmningen var det kräksnö och på tävlingen strålande sol igen. Sjukt. Det gjorde det också svårvallat och jag misslyckades idag. Tyvärr. 

Annars så tyckte jag att det kändes bra från början, men jag orkade inte hålla trycket så både skidorna och kroppen blev sämre och sämre under loppet. Tyvärr. Därför var jag ganska missnöjd när jag kom i mål. 

Men jag försöker hitta det positiva med loppet. Liggskyttet är jag nöjd med. Var lite skakig i början men det blev bättre och bättre och de tre sista skotten gick ganska fort. Tvekade lite till sista skottet, lät som en bom, efterriktade bra och till slut ramlade luckan. Bra rangetime också jämfört med teamets snabbskyttar.  I stående ville jag otroligt gärna skjuta fullt. Tog det ganska kontrollerat, men hade också lite problem då jag tydligen glömde öppna snöluckan, vilket jag upptäckte när jag skulle sikta in mig på bana 21. Drygt. Kom in i pricken snabbare än vad fingret kom till avtryckaren på fjärde skottet så bommade på väg ut. Något jag gjort flera gånger i vinter så måste verkligen jobba med att bli mer offensiv på tryckpunkten. Så efter det så skakade jag en del och fick ta om innan jag kunde få ner sista pricken. Så den rangetime:n var helt värdelös. 

Men... positivt idag: liggskyttet. 9 träff är godkänt. Och det finns hopp om att åkningen kan bli bra till nästa helg. Saknar egentligen bara det sista lilla (och bra skidor) innan jag kan vara nöjd. Väldigt nöjd med KM-brons också. Det var en fin medalj! 

Nullerklubben

Wow vilken fantastisk helg jag hade på skjutvallen i Karidalen! Det känns så fantastiskt att jag (helt plötsligt) hittat det där lilla extra i skyttet som gör att det känns så enkelt att skjuta fort och fullt! 

Det fick jag nämligen göra under sprinten igår. Fort och fullt! Tog in på täten i både ligg- och ståskyttet och sköt jämnt med eller snabbare än de snabbaste skyttarna i mitt team (det var dem jämförelserna jag orkade göra från mellantiderna). Det kändes så lätt, även om jag också kände att jag fick jobba för det. Motsägelsefullt, kanske, men dem som varit i situationen förstår. 

Just att skjuta fullt på Norgescup är speciellt. Jag har ju ett nullerklubbdiplom från LM ifjol, det är på Norgescup och mästerskap som det delas ut (så fick inget senast på Knyken). Men det har varit något som jag suktat efter. Jag sa det efter Knyken, eftersom jag inte fick nullerklubbdiplom då så var jag tvungen att skjuta fullt igen. Eftersom jag misslyckades på Os så var det väldigt härligt att lyckas med det här! Var ju nära på distansen och därför ännu mer härligt att lyckas på sprinten! 

Tyvärr missade jag prisutdelningen som var igår kväll och jag som inte kör stafetten idag åkte hem igår. Men var inte ensam om att skjuta fullt bland mina grymma team-kompisar så hoppas att en av dem fick med sig två diplom från prisutdelningen. 

Jag tyckte att åkningen kändes bättre än på distansen, men det svarade inte optimalt. Jag vet ju vilka jag brukar åka jämnt med och klarade inte ens att gå i deras ryggar igår, så det var frustrerande. 

Jag har i alla fall minst två veckor på mig att få ordning på mina ben som varit det stora problemet i helgen. Hoppas även hålla ryggen i schack men den har inte påverkat mig i helgen. 

Jag fick med mig två 12:e platser i helgen vilket är bland det bästa jag presterat på Norgescup-nivå. Detta tack vare väldigt bra skytte. Men det har varit otroligt hög nivå på skyttet i min klass i helgen så har kanske inte belönats som jag kunde ha gjort. Tidsavstånden igår var inte alls stora och det känns bra. För jag vet ju vad jag kan prestera om kroppen fungerar som den ska. 

Offensivt skytte

Dagens inskjutning var min bästa på otroligt länge. Minns inte när jag senast kände mig så trygg efter inskjutningen som jag gjorde idag. Han jag sköt in med sa när jag var klar att jag endast hade 3 (av 25) skott utanför liggpricken. Jag svarade att hade jag haft tävlingspuls så hade de två liggskotten också gått in. Hade lite spridning på första ligg med puls, annars två perfekta liggserier och två perfekta ståserier. Det kändes verkligen som att idag var dagen jag skulle skjuta fullt på distans första gången. 

Skyttet började bra. Jag kände mig hur säker som helst från första andetag i ställning och kunde vara offensiv. Kändes inte som de bästa träffarna jag skjutit men det var bara träffar. I stort sett samma sak i första stå. Från att jag fått in tavlan i siktet var jag supersäker. Fullt igen. Det var inte så att det gick av sig självt idag. Tankarna var lite all over the place men jag samlade mig till varje skytte och från första till sista skott i tredje ligg var det bara fokus på mitt nyckelord. Eller, det kom in en tanke mellan fjärde och femte skottet så det kanske tog lite längre tid. Men fortsatt offensivt skytte. Och fullt för tredje gången. 

Jag tror inte jag skjutit 15/15 på distans sen JVM 2012. (7 år sen igår!) Då blev det en bom i sista skyttet. Sen dess har jag skjutit 19/20 på distans 5 gånger. Bommat i andra eller tredje skyttet. Jag var så säker på att idag skulle bli dagen jag skulle skjuta fullt på distans. Men jag var inte beredd när andra pricken var mitt i ringkornet. Det kändes som det var nära men det blev en bom. Cocoach hade kollat på någon som sköt första ligg så vet inte hur långt borta det var. Men det blev ännu en distans med 19/20 träff. Jag är nöjd med att det var fyra offensiva serier. Jag har kollat på mellantiderna (inte sett någon kapanalys) och jämfört mot täten och de snabbaste skyttarna i mitt team så ligger jag väldigt bra till mellan förvarning till skytte och efter skytte (ca 2 minuters åk/skjuttid). Otroligt skönt besked! Hade gärna skjutit 20 träff på bra skjuttider första gången på distans idag men så kul skulle vi inte ha. Det blev 19 träff på bra skjuttider. Vilket jag är nöjd med! 

Inte nöjd med åkningen dock. Kroppen svarade inte som jag hoppades på. Det var dock ingen katastrof så hoppas på bättre känsla imorgon. Då står sprint på programmet. 

Sprint

Igår kördes det alltså en sprint i Lima. En normal sprint, kan jag tillägga. Efter en onormal supersprint och jaktstart. Det var deltävling 8 i Swecup 18/19. 

Jag hade väldigt blandade känslor inför loppet. Jag var trött av tidig uppstigning och lite trött i benen från dagen före också. Men samtidigt sååå taggad på tävling och fylld av positiv energi. Jag var så sugen på att vara lika offensiv i åkningen som dagen innan men osäker på om jag skulle palla det. 

Men det gjorde jag! Kroppen svarade oförskämt bra! Fick tyvärr inte lika oförskämt bra tider (tvärt om) men det fick sin förklaring när jag inte hade en chans utför mot dem jag åkte tillsammans med. Grejen var att det kom ett rejält blött snöfall precis innan vi startade. Jag hade testat skidor med Ella och haft väldigt bra. Hon hade även väldigt bra skidor på tävlingen men de åkte inte alls på samma snö. (Hon gjorde fö ett fantastiskt bra lopp, såå glad för hennes skull!!!) 

Det var egentligen inte förrän på andra halvan av sista varvet som jag fattade att skidorna inte hängde med, så jag var otroligt nöjd med åkningen fram till dess. Men så blev jag förbisusad utför och så nöp skidorna i mitten på mördarbacken och jag blev totalparkerad. Den känslan är inte skön. När man känner att kroppen har mer att ge men skidorna hänger inte med. 

Det var helt omöjligt att förutse att den snön som skulle falla skulle vara så blöt och sugande. Den snön som föll på sprinten var helt annorlunda. Dagen innan hade jag haft helt galet bra skidor. 

Men det blev ett bra resultat ändå. Jag sköt årets första liggskytte på under minuten i rangetime. Det var ett litet, knappt uttalat, delmål jag satt upp för mig själv i helgen. Däremot blev jag för tidig på det näst sista skottet i stå så det blev en straffrunda. Ändå nöjd med det, det var två offensiva serier. 

Och på nedvärmningen räknade jag ut att jag med dagens andraplats säkrat totalsegern för säsongen. Det är bara 8 deltävlingar som räknas och ingen annan har chans att gå förbi mig på de två sista deltävlingarna som ska köras. Det blir min fjärde totalseger på fem år (tvåa i fjol) och min sjunde totalt (med dem jag tog som junior inräknade). 

Så den besvikelse som jag kände i mål var kortvarig. Jag har fått väldigt många positiva besked från den här helgen som jag tar med mig vidare! 

Supersprint

Detta inlägg kommer av diverse anledningar ett dygn försent. Men bättre sent än aldrig tänker jag! Har nog så mycket tankar kring helgens tävlingar att jag delar upp det i två inlägg, men vi får se hur långt det blir om gårdagen.

Det var en speciell tävlingsform. Först en "prolog" med två skjutningar och "golden bullet", alltså ett extraskott. Korta varv, först 2x700m och sedan samma bana plus "mördarbacken" på sista varvet. 

Det var 15s startmellanrum och alla klasser gick efter varandra, damerna först, fråb yngsta till äldsta klasserna. Den korta banan gjorde det trångt och när jag startade tog jag ikapp en tjej i äldsta juniorklassen som var ute på sitt andra varv. Med tanke på hur många vi åkte om kände jag mig inte sugen att åka om henne också så fick en skön resa på första varvet. Min puls tyckte dock inte det var så skönt, för den levde sitt eget lilla liv i liggskyttet och jag hade verkligen noll kontroll. Dum som man är så sköt jag offensivt och fick åka två straffrundor. Helt värdelöst skytte. Revanscherade mig i stå med att skjuta fullt utan golden bullet. In i mördarbacken fick jag höra att jag låg trea med 10s till andraplatsen. Jag hade ställt pappa där för att jag var inte säker på ifall jag ville gå för fullt upp där, men jag ville vara etta eller tvåa till jaktstarten sen så jag var så illa tvungen att ge allt. Tog andraplatsen med 0,2 sekunders marginal. SÅ VÄRT! 

Sen var det jaktstart med startordningen från prologen men med fasta startmellanrum (10, 15, 18, 21s bakom ettan för tvåan-femman). Fyra skjutningar med golden bullet, vartannat varv uppför mördarbacken. Vi startade ihop med äldsta juniorklassen så jag fick starta med klubbkompis Ella som var tvåa i den klassen. Vi hjälptes åt på första varvet, jag som är startsnabb drog första halvan och hon fick dra mig uppför mördarbacken. Sen sköt jag alldeles för offensivt igen och fick åka en straffrunda. Ett kort varv senare hade jag lärt mig av mina misstag och sköt en lugn, kontrollerad serie med 5/5 träff.  Hade tappat andraplatsen efter straffrundan men återtog nu den. 

Jag blev faktiskt förvånad över hur bra det kändes i mördarbacken. Hur bra jag åkte jämfört mot dem som var runtomkring mig. Men positivt förvånad! I första stå kändes det ändå bra, trots det blev det en straffrunda till, men behöll ändå andraplatsen då jag inte var ensam om att skjuta straffrundor i stå. 

Men i sista stå fick jag återigen skjuta fullt utan golden bullet, det var skönt och gav mig ett tryggt avstånd bakåt inför sista varvet. Jag höll ändå trycket uppe sista kilometern, även om jag inte gav järnet över sista krönet (gav mig mersmak inför dagens sprint, då var jag sugen att ge järnet över sista krönet alltså!) Mördarbacken tog ändå ut sin rätt och jag såg otroligt sliten ut på en bild jag såg på mig själv från upploppet, haha. Inte direkt fotogenisk...

Åt Chardine som vann fanns det absolut inget att göra åt. Hon åker fort, skjuter fort, bommade inte ett skott och startade 10 sekunder före. Redan när jag bommade i första ligg och saktade ner skjuttempot var jag besegrad. Men nöjd med en andraplats bakom henne. Också nöjd med hur pass bra kroppen svarade, speciellt i mördarbacken, som nog aldrig varit så lätt. Och då gör jag alltså min 12:e (!!) säsong uppför den. Eller nej, har ju inte tävlat i Lima varje år, men är nog ganska precis 11 år sen jag körde min första juniortävling i Lima, var bara 15 år men skulle köra JSM-stafetten så ville träna lite ståskytte med tävlingspuls innan. 

Ja ja. Nu blev det lite nostalgi också. Återkommer imorgon med ett inlägg om dagens sprint!!

Älskar Knyken!

Jag tror bannemig Knyken har gått upp i topp bland mina favoritställen att tävla på! Nej, förresten, inget slår Obertilliach, men där har jag ju bara varit en gång och är fortfarande revanschlysten efter det. 

Men herregud, Knyken! Som jag älskar det stället! Har gått två tävlingar där på snö och inte bommat ett skott än! Lovar gott inför mitt nästa race där, som är Norgescup, i mars. Har även två race på rullskidor med 9 träff där. Och en plump i protokollet... 

Banan borde egentligen inte passa mig jättebra, men jag åker alltid bra där ändå. 

Som ni säkert har förstått så är jag väldigt nöjd och glad efter racet idag. 0-0 är alltid väldigt skönt att skjuta och en seger är alltid en seger. Tog lite tid att skjuta idag men när man träffar så är det bättre. Jag har skjutit fort en längre tid nu och är nöjd att jag kan sakta ner när det behövs. För jag vet att jag kan skjuta fort när det stämmer. Det är fortsatt utgångspunkten men ibland får man anpassa sig. Jag åkte bra, men inte jättebra. Men jag gjorde verkligen det bästa jag kunde för dagen och det är jag väldigt nöjd med.

Hänger tydligen med hyfsat i det här motståndet också, vilket var vad jag ville få ut av den här dagen. Jag visste att formen inte var på topp så då sköt jag fullt istället så jag kunde vinna. Jag har en väldigt positiv känsla inom mig och efter dagens lopp ser jag ännu mer fram emot Norgescup på Os nästa helg, det blir verkligen galet spännande! 

Tidigare inlägg
RSS 2.0