Längdavslutning

Det har blivit tradition att avsluta säsongen på Fjälltopphelgen. Längesen jag åkte själva Fjälltopploppet (2013) och då sa jag att det var första och sista gången. Blir mer och mer sugen att göra comeback, men är då mest sugen att göra det i motionsklass. Och någon skidmotionär är jag inte än! Så i helgen sprintar jag bara! 

Precis som förra året är jag här med IFK Mora och idag avgjordes SM i sprintstafett i Bruksvallarna. Till skillnad mot förra året så fick jag åka startsträckan. Det var kul! Explosiv som man är så maxade jag ju från start och fick en bra position. Men formen är inte riktigt 100 och jag drog på mig mjölksyra tidigt. Trodde att det skulle stoppa upp och att alla skulle åka om mig, men lyckades ändå kriga på otroligt bra trots tokstumma lår och svarade på alla försök från den bakifrån att gå om (uppför). Men gjorde en extremt dålig kurva in på stadion, fram tills dess var jag väldigt nöjd med min sträcka. Ut på mitt andra varv hade jag lucka upp, gjorde ett försök att komma ikapp men mina explosiva muskler orkade inte hålla samma fart en längre tid när jag åkte själv. Så andra halvan av loppet handlade bara om att försöka åka så fort jag kunde med mina tokstumma lår. Vi blev sist i vår semifinal, men försökte att åka snyggt också, där bakerst. 

Såklart tråkigt att inte prestera bättre men det var otroligt kul att se finalen från sidan! Mora tog dessutom guldet i damklassen. Jag stod på banans högsta punkt och när jag fick se Stina där sista gången, alltså, det var så mäktigt! Det var nästan utomjordisk klass på den skidåkningen! Så häftigt att se! Så imponerande! Det är något helt annat att se skidåkning i verkligheten än på tv och det jag såg idag var bland det mäktigaste jag sett! 

Imorgon kör jag (troligtvis) säsongen sista tävling, 100m supersprint. Det blir spännande. Läste nyss mitt blogginlägg från förra året, då hade jag höga förväntningar och det slutade med ett magplask. I år är jag mer ödmjuk, även om det känns som att 100m-formen är bra. Jag vet ju att verkligen allt kan hända. Så ser också väldigt mycket fram emot att avsluta säsongen så man bara kan njuta av skidåkning i fjällen sen. Men tävlingsnerven kliar lite alltså, hittar jag något mer lopp här framöver kan det hända jag spontananmäler mig...

Säsongsavslutning

Säsongens två sista tävlingar blev inte riktigt som jag hade hoppats på. Förutsättningarna fanns där, men alla pusselbitar hamnade inte på rätt plats tyvärr. 

Skidskytte är en extremt komplex sport där det är väldigt många olika saker som måste stämma och när en av de sakerna inte stämmer så är det svårt att prestera. 

Jag är ändå väldigt nöjd med känslan jag hade i kroppen under säsongens två sista tävlingar. Jag tror kanske att jag hämmats mer än vad man kan tro av min rygg i vinter och när låsningen i ryggen släppte, så släpptes också formen fram. 

Efter helgen i Knyken så längtade jag efter att få avsluta säsongen. Nu när säsongen är slut, önskar jag att den var längre. 

En revanschlust byggs upp inom mig. Jag vet vad jag kan. Jag vill visa vad jag kan. 

Tur eller skicklighet?

När jag åkte runt banan efter inskjutningen idag så kände jag verkligen: vilken parodi till SM-tävling! Vindarna på skjutvallen var det värsta jag någonsin varit med om, och då har jag varit med om mycket! Det var helt omöjligt att hålla pipan still ens i liggande. Och nattens storm hade blåst ned så mycket kvistar, kottar och annat skräp i spåret. Där spåret legat i skugga var det nästan isigt, där det varit sol var det djup lös, blöt snö. Kändes verkligen som en parodi. Men jag försökte att bara ta det för var det var. 

Min inskjutning idag var min sämsta NÅGONSIN. Tror inte ens jag sköt såhär dåligt på min första skidskytteträning nånsin. Jag sköt 15 liggskott och hälften var bom. Och det var inte tillstymmelse till samlingar, åtminstone inte på första och sista serien. Och sen blåste dem i pipan och inskjutningen var slut. Jag tror jag skruvade tillbaka åt fel håll igår. För efter att ha skruvat mot vinden före första serien, fick jag skruva ett helt varv. Hade verkligen ingen koll på varken nolläge eller hur mycket jag skruvade under inskjutningen. Jag brukar ha stenkoll på vartenda knäpp jag skruvar. Jag vet inte om jag heller nånsin INTE skjutit stå på inskjutning. Det gjorde jag inte idag. Jag klickade ETT skott. Det var helt omöjligt. 

Jag har aldrig känt mig så osäker efter en inskjutning som jag gjorde idag. Jag trodde seriöst att jag skulle skjuta fem bom i ligg. Jag har absolut ingen aning om hur jag på tävlingen lyckades skjuta fullt i ligg. Det blåste extremt mycket så jag valde en tidig bana, igår blåste det mycket mindre på bana 1-5 och jag sköt bra på bana 3. Ville ha den idag också med det stod en funktionär på den banan så jag fick ta bana 2. Vet inte hur jag tänkte, men jag skruvade i alla fall tillbaka till det jag sköt på igår, 5 knäpp åt vänster och 3 knäpp upp. Sen tog jag det väldigt lugnt och sköt väldigt bra skott. Och jag träffade! Alla! Helt sjukt. Sen hade jag tur i stå och kom in när det inte blåste storm. Träffade första med kontroll och hann tänka "jag skulle faktiskt kunna skjuta fullt idag, det är helt otroligt" innan jag bommade andra skottet. Lyckades träffa resten av skotten och behövde bara åka en straffrunda idag. Helt galet bra. Känner att jag dels är väldigt stolt över mig själv, men samtidigt har jag ingen aning om hur sjutton jag lyckades skjuta så bra idag. Tur? Eller skicklighet?

Åkmässigt kände jag redan i andra backen att jag inte hade dagen. Hade ingen återhämtning alls och kroppen protesterade mot hur jag ville åka. Så det var verkligen ett krig de sista 7 kilometerna. Men mitt skytte gav mig energi och jag tycker att jag krigade bra med en dålig form. Sista varvet kändes bäst, men det är långt ifrån bra tyvärr. Hoppas att jag fick en genomkörare idag och att kroppen svarar bättre imorgon. Då blir det jakt på dagens resultat. Det blir spännande. Får se hur mycket det blåser då...

Trøndervær

Dagens KM sprint på Nilsbyen bjöd på riktigt Trøndervær. På inskjutningen var det strålande sol, på uppvärmningen var det kräksnö och på tävlingen strålande sol igen. Sjukt. Det gjorde det också svårvallat och jag misslyckades idag. Tyvärr. 

Annars så tyckte jag att det kändes bra från början, men jag orkade inte hålla trycket så både skidorna och kroppen blev sämre och sämre under loppet. Tyvärr. Därför var jag ganska missnöjd när jag kom i mål. 

Men jag försöker hitta det positiva med loppet. Liggskyttet är jag nöjd med. Var lite skakig i början men det blev bättre och bättre och de tre sista skotten gick ganska fort. Tvekade lite till sista skottet, lät som en bom, efterriktade bra och till slut ramlade luckan. Bra rangetime också jämfört med teamets snabbskyttar.  I stående ville jag otroligt gärna skjuta fullt. Tog det ganska kontrollerat, men hade också lite problem då jag tydligen glömde öppna snöluckan, vilket jag upptäckte när jag skulle sikta in mig på bana 21. Drygt. Kom in i pricken snabbare än vad fingret kom till avtryckaren på fjärde skottet så bommade på väg ut. Något jag gjort flera gånger i vinter så måste verkligen jobba med att bli mer offensiv på tryckpunkten. Så efter det så skakade jag en del och fick ta om innan jag kunde få ner sista pricken. Så den rangetime:n var helt värdelös. 

Men... positivt idag: liggskyttet. 9 träff är godkänt. Och det finns hopp om att åkningen kan bli bra till nästa helg. Saknar egentligen bara det sista lilla (och bra skidor) innan jag kan vara nöjd. Väldigt nöjd med KM-brons också. Det var en fin medalj! 

Nullerklubben

Wow vilken fantastisk helg jag hade på skjutvallen i Karidalen! Det känns så fantastiskt att jag (helt plötsligt) hittat det där lilla extra i skyttet som gör att det känns så enkelt att skjuta fort och fullt! 

Det fick jag nämligen göra under sprinten igår. Fort och fullt! Tog in på täten i både ligg- och ståskyttet och sköt jämnt med eller snabbare än de snabbaste skyttarna i mitt team (det var dem jämförelserna jag orkade göra från mellantiderna). Det kändes så lätt, även om jag också kände att jag fick jobba för det. Motsägelsefullt, kanske, men dem som varit i situationen förstår. 

Just att skjuta fullt på Norgescup är speciellt. Jag har ju ett nullerklubbdiplom från LM ifjol, det är på Norgescup och mästerskap som det delas ut (så fick inget senast på Knyken). Men det har varit något som jag suktat efter. Jag sa det efter Knyken, eftersom jag inte fick nullerklubbdiplom då så var jag tvungen att skjuta fullt igen. Eftersom jag misslyckades på Os så var det väldigt härligt att lyckas med det här! Var ju nära på distansen och därför ännu mer härligt att lyckas på sprinten! 

Tyvärr missade jag prisutdelningen som var igår kväll och jag som inte kör stafetten idag åkte hem igår. Men var inte ensam om att skjuta fullt bland mina grymma team-kompisar så hoppas att en av dem fick med sig två diplom från prisutdelningen. 

Jag tyckte att åkningen kändes bättre än på distansen, men det svarade inte optimalt. Jag vet ju vilka jag brukar åka jämnt med och klarade inte ens att gå i deras ryggar igår, så det var frustrerande. 

Jag har i alla fall minst två veckor på mig att få ordning på mina ben som varit det stora problemet i helgen. Hoppas även hålla ryggen i schack men den har inte påverkat mig i helgen. 

Jag fick med mig två 12:e platser i helgen vilket är bland det bästa jag presterat på Norgescup-nivå. Detta tack vare väldigt bra skytte. Men det har varit otroligt hög nivå på skyttet i min klass i helgen så har kanske inte belönats som jag kunde ha gjort. Tidsavstånden igår var inte alls stora och det känns bra. För jag vet ju vad jag kan prestera om kroppen fungerar som den ska. 

Offensivt skytte

Dagens inskjutning var min bästa på otroligt länge. Minns inte när jag senast kände mig så trygg efter inskjutningen som jag gjorde idag. Han jag sköt in med sa när jag var klar att jag endast hade 3 (av 25) skott utanför liggpricken. Jag svarade att hade jag haft tävlingspuls så hade de två liggskotten också gått in. Hade lite spridning på första ligg med puls, annars två perfekta liggserier och två perfekta ståserier. Det kändes verkligen som att idag var dagen jag skulle skjuta fullt på distans första gången. 

Skyttet började bra. Jag kände mig hur säker som helst från första andetag i ställning och kunde vara offensiv. Kändes inte som de bästa träffarna jag skjutit men det var bara träffar. I stort sett samma sak i första stå. Från att jag fått in tavlan i siktet var jag supersäker. Fullt igen. Det var inte så att det gick av sig självt idag. Tankarna var lite all over the place men jag samlade mig till varje skytte och från första till sista skott i tredje ligg var det bara fokus på mitt nyckelord. Eller, det kom in en tanke mellan fjärde och femte skottet så det kanske tog lite längre tid. Men fortsatt offensivt skytte. Och fullt för tredje gången. 

Jag tror inte jag skjutit 15/15 på distans sen JVM 2012. (7 år sen igår!) Då blev det en bom i sista skyttet. Sen dess har jag skjutit 19/20 på distans 5 gånger. Bommat i andra eller tredje skyttet. Jag var så säker på att idag skulle bli dagen jag skulle skjuta fullt på distans. Men jag var inte beredd när andra pricken var mitt i ringkornet. Det kändes som det var nära men det blev en bom. Cocoach hade kollat på någon som sköt första ligg så vet inte hur långt borta det var. Men det blev ännu en distans med 19/20 träff. Jag är nöjd med att det var fyra offensiva serier. Jag har kollat på mellantiderna (inte sett någon kapanalys) och jämfört mot täten och de snabbaste skyttarna i mitt team så ligger jag väldigt bra till mellan förvarning till skytte och efter skytte (ca 2 minuters åk/skjuttid). Otroligt skönt besked! Hade gärna skjutit 20 träff på bra skjuttider första gången på distans idag men så kul skulle vi inte ha. Det blev 19 träff på bra skjuttider. Vilket jag är nöjd med! 

Inte nöjd med åkningen dock. Kroppen svarade inte som jag hoppades på. Det var dock ingen katastrof så hoppas på bättre känsla imorgon. Då står sprint på programmet. 

Sprint

Igår kördes det alltså en sprint i Lima. En normal sprint, kan jag tillägga. Efter en onormal supersprint och jaktstart. Det var deltävling 8 i Swecup 18/19. 

Jag hade väldigt blandade känslor inför loppet. Jag var trött av tidig uppstigning och lite trött i benen från dagen före också. Men samtidigt sååå taggad på tävling och fylld av positiv energi. Jag var så sugen på att vara lika offensiv i åkningen som dagen innan men osäker på om jag skulle palla det. 

Men det gjorde jag! Kroppen svarade oförskämt bra! Fick tyvärr inte lika oförskämt bra tider (tvärt om) men det fick sin förklaring när jag inte hade en chans utför mot dem jag åkte tillsammans med. Grejen var att det kom ett rejält blött snöfall precis innan vi startade. Jag hade testat skidor med Ella och haft väldigt bra. Hon hade även väldigt bra skidor på tävlingen men de åkte inte alls på samma snö. (Hon gjorde fö ett fantastiskt bra lopp, såå glad för hennes skull!!!) 

Det var egentligen inte förrän på andra halvan av sista varvet som jag fattade att skidorna inte hängde med, så jag var otroligt nöjd med åkningen fram till dess. Men så blev jag förbisusad utför och så nöp skidorna i mitten på mördarbacken och jag blev totalparkerad. Den känslan är inte skön. När man känner att kroppen har mer att ge men skidorna hänger inte med. 

Det var helt omöjligt att förutse att den snön som skulle falla skulle vara så blöt och sugande. Den snön som föll på sprinten var helt annorlunda. Dagen innan hade jag haft helt galet bra skidor. 

Men det blev ett bra resultat ändå. Jag sköt årets första liggskytte på under minuten i rangetime. Det var ett litet, knappt uttalat, delmål jag satt upp för mig själv i helgen. Däremot blev jag för tidig på det näst sista skottet i stå så det blev en straffrunda. Ändå nöjd med det, det var två offensiva serier. 

Och på nedvärmningen räknade jag ut att jag med dagens andraplats säkrat totalsegern för säsongen. Det är bara 8 deltävlingar som räknas och ingen annan har chans att gå förbi mig på de två sista deltävlingarna som ska köras. Det blir min fjärde totalseger på fem år (tvåa i fjol) och min sjunde totalt (med dem jag tog som junior inräknade). 

Så den besvikelse som jag kände i mål var kortvarig. Jag har fått väldigt många positiva besked från den här helgen som jag tar med mig vidare! 

Supersprint

Detta inlägg kommer av diverse anledningar ett dygn försent. Men bättre sent än aldrig tänker jag! Har nog så mycket tankar kring helgens tävlingar att jag delar upp det i två inlägg, men vi får se hur långt det blir om gårdagen.

Det var en speciell tävlingsform. Först en "prolog" med två skjutningar och "golden bullet", alltså ett extraskott. Korta varv, först 2x700m och sedan samma bana plus "mördarbacken" på sista varvet. 

Det var 15s startmellanrum och alla klasser gick efter varandra, damerna först, fråb yngsta till äldsta klasserna. Den korta banan gjorde det trångt och när jag startade tog jag ikapp en tjej i äldsta juniorklassen som var ute på sitt andra varv. Med tanke på hur många vi åkte om kände jag mig inte sugen att åka om henne också så fick en skön resa på första varvet. Min puls tyckte dock inte det var så skönt, för den levde sitt eget lilla liv i liggskyttet och jag hade verkligen noll kontroll. Dum som man är så sköt jag offensivt och fick åka två straffrundor. Helt värdelöst skytte. Revanscherade mig i stå med att skjuta fullt utan golden bullet. In i mördarbacken fick jag höra att jag låg trea med 10s till andraplatsen. Jag hade ställt pappa där för att jag var inte säker på ifall jag ville gå för fullt upp där, men jag ville vara etta eller tvåa till jaktstarten sen så jag var så illa tvungen att ge allt. Tog andraplatsen med 0,2 sekunders marginal. SÅ VÄRT! 

Sen var det jaktstart med startordningen från prologen men med fasta startmellanrum (10, 15, 18, 21s bakom ettan för tvåan-femman). Fyra skjutningar med golden bullet, vartannat varv uppför mördarbacken. Vi startade ihop med äldsta juniorklassen så jag fick starta med klubbkompis Ella som var tvåa i den klassen. Vi hjälptes åt på första varvet, jag som är startsnabb drog första halvan och hon fick dra mig uppför mördarbacken. Sen sköt jag alldeles för offensivt igen och fick åka en straffrunda. Ett kort varv senare hade jag lärt mig av mina misstag och sköt en lugn, kontrollerad serie med 5/5 träff.  Hade tappat andraplatsen efter straffrundan men återtog nu den. 

Jag blev faktiskt förvånad över hur bra det kändes i mördarbacken. Hur bra jag åkte jämfört mot dem som var runtomkring mig. Men positivt förvånad! I första stå kändes det ändå bra, trots det blev det en straffrunda till, men behöll ändå andraplatsen då jag inte var ensam om att skjuta straffrundor i stå. 

Men i sista stå fick jag återigen skjuta fullt utan golden bullet, det var skönt och gav mig ett tryggt avstånd bakåt inför sista varvet. Jag höll ändå trycket uppe sista kilometern, även om jag inte gav järnet över sista krönet (gav mig mersmak inför dagens sprint, då var jag sugen att ge järnet över sista krönet alltså!) Mördarbacken tog ändå ut sin rätt och jag såg otroligt sliten ut på en bild jag såg på mig själv från upploppet, haha. Inte direkt fotogenisk...

Åt Chardine som vann fanns det absolut inget att göra åt. Hon åker fort, skjuter fort, bommade inte ett skott och startade 10 sekunder före. Redan när jag bommade i första ligg och saktade ner skjuttempot var jag besegrad. Men nöjd med en andraplats bakom henne. Också nöjd med hur pass bra kroppen svarade, speciellt i mördarbacken, som nog aldrig varit så lätt. Och då gör jag alltså min 12:e (!!) säsong uppför den. Eller nej, har ju inte tävlat i Lima varje år, men är nog ganska precis 11 år sen jag körde min första juniortävling i Lima, var bara 15 år men skulle köra JSM-stafetten så ville träna lite ståskytte med tävlingspuls innan. 

Ja ja. Nu blev det lite nostalgi också. Återkommer imorgon med ett inlägg om dagens sprint!!

Älskar Knyken!

Jag tror bannemig Knyken har gått upp i topp bland mina favoritställen att tävla på! Nej, förresten, inget slår Obertilliach, men där har jag ju bara varit en gång och är fortfarande revanschlysten efter det. 

Men herregud, Knyken! Som jag älskar det stället! Har gått två tävlingar där på snö och inte bommat ett skott än! Lovar gott inför mitt nästa race där, som är Norgescup, i mars. Har även två race på rullskidor med 9 träff där. Och en plump i protokollet... 

Banan borde egentligen inte passa mig jättebra, men jag åker alltid bra där ändå. 

Som ni säkert har förstått så är jag väldigt nöjd och glad efter racet idag. 0-0 är alltid väldigt skönt att skjuta och en seger är alltid en seger. Tog lite tid att skjuta idag men när man träffar så är det bättre. Jag har skjutit fort en längre tid nu och är nöjd att jag kan sakta ner när det behövs. För jag vet att jag kan skjuta fort när det stämmer. Det är fortsatt utgångspunkten men ibland får man anpassa sig. Jag åkte bra, men inte jättebra. Men jag gjorde verkligen det bästa jag kunde för dagen och det är jag väldigt nöjd med.

Hänger tydligen med hyfsat i det här motståndet också, vilket var vad jag ville få ut av den här dagen. Jag visste att formen inte var på topp så då sköt jag fullt istället så jag kunde vinna. Jag har en väldigt positiv känsla inom mig och efter dagens lopp ser jag ännu mer fram emot Norgescup på Os nästa helg, det blir verkligen galet spännande! 

Allt är kylans fel...

Jag känner ungefär såhär: OJ, vilken bra tävling jag hade fått till om det inte varit -18 grader idag! Men man ska ju inte säga "om". Och oavsett så är jag väldigt nöjd med dagens tävling. Men det fanna rejält med mersmak i den...

Det var som sagt väldigt kyligt idag. Inskjutning och start blev framflyttat två timmar, det beslutet togs redan igår och det var helt rätt. Det var kallare än -20 fram tills solen började värma vid inskjutningens start. Det definitiva beslutet kom när inskjutningen var färdig, då var det -18 så tävlingen kördes. Det var nog aldrig varmare än -18 även om solen faktiskt värmde. Men det kändes i andningen hur kallt det faktiskt var. 

Jag brukar inte ha problem med kyla, men idag var det kylan som satte stopp. Jag var varm men jag kunde inte andas. Och när det är svårt att andas är det svårt att åka fort. Annars så tror jag inte kroppen svarat så bra som den gjorde idag på hela vintern. DET var underbart att känna. Idag var det inte stumma lår som satte stopp. Och det gör mig sååå hoppfull inför kommande tävlingar. 

Jag lyckades skjuta ännu en snabb nolla i ligg! Väldigt nöjd med det! Men jag var kall i hjärnan och kall i ögonen i stå och fick åka 300m längre än jag planerat idag. Sköt snabbt i stå också men det spelar ju ingen roll när man bommar. 

Det blev seger idag igen trots allt. Och egentligen så gick ju allt som inte hämmades av kylan bra idag!!

Så nu ser jag fram emot kommande tävlingar! Närmast väntar Trøndercup i Knyken på söndag (älskar Knyken!), Norgescup i Os helgen efter innan nästa Swecup i Lima om tre veckor. Väldigt roliga tävlingar som jag verkligen ser fram emot. 
(null)


Personlig seger

Jag har nog aldrig haft sån ångest inför ett lopp som jag hade idag. Precis som för en vecka sedan så fick jag verkligen jobba med mig själv för att prestera idag. Inte med samma motståndstankar och känslor, men ändå med ett motstånd. Bland annat ångest inför den fruktansvärt tuffa bana jag skulle avklara 5 gånger. Det var också väldigt kallt.  

Men till skillnad mot för en vecka sedan så övervann jag allt inre motstånd idag. Det var en viktig seger! 

Jag öppnade kontrollerat med respekt för banan. Kändes ändå bra att gå kontrollerat. 

Ett av de viktigaste målen med dagen var att skjuta offensivt. Och det lyckades jag med i tre av fyra skjutningar. Första ligg var offensiv och jag sköt fullt. Sen lyckades jag slå i bössan i metallskenan längst fram på vallen och jag hann tänka "nu kan det bli fem bom i andra ligg!" Så det var en av anledningarna till att jag blev defensiv i andra ligg. Sen behövde jag blinka väldigt mycket också. Så jag gick på säkerhet. Belönades med fullt igen. 

På tredje varvet fick jag rygg på en klubbkompis som var ute på sitt spurtvarv i klassen under. Jag kände att det gick fortare än jag tidigare åkt men gick med tills det brantade på. Kroppen svarade inte helt optimalt på lite farthöjningar. Eller, rättare sagt så tar det tvärstopp när jag går fortare än kontrollerat. Tyvärr. Så varv tre och fyra var riktigt slitsamma. Sen svarade det lite bättre på spurtvarvet, men då visste jag att jag inte behövde gå för fullt så tryckte bara på över krön och sådär. 

Det blev två bom i första stå men båda ståserierna var väldigt offensiva och efter fullt i sista stå noterade jag dagens enda rangetime under minuten! Sjukt nöjd med det! Också nöjd med 18 träff. Hade en kant ut och en knapp bom, så det var lite synd, men sånt man får ta när man ska vara offensiv. 

Grejen är att jag behöver inte vara offensiv för att skjuta fort i stå. Så det blir lite spökande när jag verkligen måste vara offensiv i ligg för att "hänga med" eller "hålla måttet" eller hur man vill uttrycka sig. För även om det överhängande målet är att "skjuta offensivt" så gäller ju det mest i ligg. Så där måste jag bli tydligare med mig själv. Men sköt ju långsamt i stå också på de två tävlingarna med nollskytte på jullovet så...

Det blev även en seger i loppet även om det för mig var viktigare att segra över mina tankar och att våga vara offensiv på skjutvallen. 

Sollefteå

I helgen genomfördes andra Swecup-helgen för säsongen. Sollefteå var tävlingsplatsen och inte helt oväntat bjöds det på starka vindar. Idag var det fina förhållanden men jag var glad att stå bredvid i fredags (JSM stafett), då var det verkligen fruktansvärt. 

Vinden höll i sig under gårdagen vilket gjorde att straffrundan var flitigt besökt. Även jag fick snurra flera varv där efter dåligt jobb på skjutvallen. Jag tyckte inte det var så svårt egentligen men jag genomförde inte skyttet på ett bra sätt. Jag hade en väldigt jobbig dag igår, allt kändes jobbigt. Fick verkligen kriga mentalt ens för att ställa till start. Men väl på start hade jag en plan om att gå hårt men kontrollerat och genomföra fem jämna varv. Det lyckades jag med, även om farten inte var vad jag hade hoppats på. Måste tyvärr också säga att jag inte hade bästa grejerna under fötterna heller. Åkmässigt kan jag hålla en stabil fart och så fick jag i helgen ihop tekniken på ett väldigt bra sätt, men saknar verkligen en växel till. Eller, helst två. 

Det var lite samma sak idag, men med ett bättre jobb på skjutvallen. Det gick också klart lättare i snön idag. Så hade en bra känsla, kändes typ bättre på uppvärmningen idag än på tävlingen igår. Men det saknas något, vet dock inte riktigt vad. 

Redan nästa helg är det dags för tredje Swecup-helgen. Jag ser fram emot att besöka byn som var mitt hem under fyra år och hoppas på att hitta den extra växeln jag saknade i helgen. 


Bestämt mig

På GDV cupen i Lima igår fanns det bara ett alternativ för mig: jag skulle skjuta 20 träff och vinna. Jag hade bestämt mig. Allt annat än det var otänkbart. 

Jag hade en plan och det fanns inget som kunde rubba den. 

Inte ens att jag fick starta längst bak i masstarten (borde vara förbjudet att lotta masstarter, den som leder totala GDV cupen ska inte stå längst bak). Jag blev helt instängd och det var nog sen värsta dragspelseffekten jag varit med om, med 32 startande tjejer och killar. Först i starten, vi längst bak stod still när starten gick. Sen blev det hur mycket plats som helst men då hade jag ingen fart. Sen in i första backen. Det trycktes ihop rejält och jag fick ingen plats så fick staka lite. Sen drogs det ut på toppen och jag hade återigen ingen fart. Hade rätt dåliga skidor också. Vi drog en chansning och tog vitbelagen då det var HF på dem och de behöver åkas på. Riktigt kul att få känna den fart som de kommer upp i, stor skillnad mot vanliga belag. Men det funkade inte riktigt i -2 och nysnö. Men som jag sa till pappa efter skidtest mot klubbkompis: "det är inte katastrof så du behöver inte valla om." Hon gled bättre men inte så mycket bättre. Sen avgörs inte en 3km masstart med fyra skjutningar på vem som har bäst skidor. 

Nej, det rörde mig inte i ryggen att jag kom in nästnäst sist till första skyttet. Det kändes som jag kört A1 på första varvet. Borde ha kunnat skjuta en snabb nolla men det strulade. Felrepeterade, drog ut ett skott. Saktade ner och sköt säkra träffar. Tror jag fick tag på ett "gammalt" reservskott (har alltid minst ett reservskott direkt från skottasken, annars de flesta reservskott från reservskottsasken, och där vet man aldrig vad de skotten varit med om, så fick lov att vara extra noggrann på det skottet. 

Gick då ut på andra varvet tillsammans med dem som skjutit en bom (korta straffrundor) med så långsamt skytte. Minns faktiskt inte jättemycket från loppet, var i sånt flow. Men sköt ytterligare en långsam nolla i andra ligg, hade bara tagit mig upp till femte plats in till andra skyttet trots en nolla och att jag ökat tempot i åkningen på andra varvet. Åkningen kändes faktiskt bra. Jag ville åka stort och kraftfullt. Vet inte om det var så tekniskt vackert men kroppen svarade väldigt bra på mina kommandon. 

In till ståskyttet var jag trea med lite häng på täten. Från Mora BK (Biathlon Klubb, aldrig sett den förkortningen förrän igår men gillar den!) kom vi faktiskt in till första stå som tvåa, trea och fyra och stod och sköt samtidigt. Lite coolt. Jag sköt säkra träffar även i stå och det tog lite tid det med. Efteråt sa pappa att min första stå var bättre än min första ligg...då skjuter man säkra träffar!! Så behöll min tredjeplats även in till sista stå även om avståndet till täten minskade. Men jag kände att jag nog borde skjuta fort för att ha chans på segern. Men inte fortare än att jag träffade. Tror nog min sista serie var snabbast även om den inte var snabb. Hann med att tänka en del men hann inte tänka färdigt så många tankar då jag var väldigt fokuserad på varje prick jag skulle träffa. Och jag lyckades ju träffa alla prickar! Jag sköt ganska sakta men väldigt säkert, tydligen 9 liggträff i stå. Och jag sköt fyra nollor!! Det är nästan fyra år sen sist jag fick göra det så det var verkligen extremt efterlängtat!! 

Lyckades också ta mig förbi båda tjejerna framför mig ut på sista varvet. Åkningen kändes som sagt bra men jag var också orolig för hur bra det verkligen var. Jag vågade inte titta bakåt utan körde verkligen järnet hela vägen. Pappa stod i sista knixen in på stadion och sa att det var lugnt bak så jag tog mig tiden att göra min målgest, är ju rätt sällan jag får åka baklänges över mållinjen. 

Men jag hade inte behövt vara orolig. Den fart jag höll igår var tillräckligt bra. Tänkte så på toppen på sista varvet "om nån skulle komma ikapp nu så kan jag inte åka fortare". Jag är lite osäker på hur långt min fart räcker. Men igår räckte den långt. Med sämst startposition, dåliga skidor, sjukt långsamt skytte, vann jag en supersprint med 20 träff. Det var en bra och riktigt rolig tävling. Tar med mig känslan av flow. Vill uppleva det snart igen. 

Fullt

Igår var det tävling på hemmaplan, GDV cup i Hemus. För några år sedan så slog vi ihop junior och seniorklasserna till en klass på GDV cup då det var så få i varje klass. Det plus penningpriser har gjort GDV cup mer och mer populär och igår var vi 20 tjejer till start i junior/senior-klassen. Så kul!! 

Det var en väldigt rolig bana vi körde också (2km) så det var kul att köra. Eftersom det var en kort sprint med varierad terräng så var jag väldigt offensiv och hoppades att kunna återhämta mig nedför varje gång. Jag kände att jag inte riktigt orkade hålla trycket alla varv, men första och sista varvet var bra! 

Jag beställde ju fullt skytte på hemmaplan efter den försmädliga bommen i Östersund och det lyckades jag med! Det var inte alls lika offensivt skytte som för en vecka sen men det viktigaste för mig igår var att skotten satt. Jag fick andas två gånger mellan varje skott de åtta första skotten då jag var ansträngd och jag siktade kanske lite längre än vanligt i stå för att känna att jag hade kontroll. Säkra träffar helt enkelt. Trots det så kan det ha varit kant in på de två sista skotten (i ligg resp stå) men det var ingen som kollade i kikaren så det kan också ha varit säkra träffar det också. 

Det blev en tredjeplats efter två starka IBU-tjejer vilket jag är nöjd med. Hade önskat att jag åkte lite fortare (var lite närmare) men mina förutsättningar tillät inte det igår. Ser fram emot en ny vecka med en del träning innan jag släpper upp mot en bättre känsla och förhoppningsvis en formtopp till Swecuperna i Sollefteå och Torsby i mitten på januari. 
(null)


Decemberformen

Jag är så himla nöjd med dagens lopp! Jag har fortfarande en hel del kvar till den riktiga formtoppen men OJ vilken skillnad det är på decemberformen jämfört med min kassa november-form! 

Jag var orolig för hur deb brutala gårdagen skulle påverka dagens lopp, men det var inte så farligt som jag trodde. Har försökt göra så lite som möjligt mellan tävlingarna för att spara alla krafter till dagens 6km. Och det behövdes. För dagens 6km tog ungefär lika lång tid som 7,5km brukar ta. Lika tungt före idag alltså. Eller, inte riktigt. Inte riktigt lika djup nysnö på sista varvet som igår. Och känslan under skidorna var bättre. 

Eftersom det bara var 6km så var det inget att spara på från start. Kändes bra uppför första backen och sen kommer en nedförsbacke följt av ett parti med treans växel. När jag skulle trycka på på trean så kände jag att jag var nog rätt seg idag ändå. Så jag sa till mig själv: "okej, det är såhär fort jag kan åka idag. Hoppas det är fort nog!" 

Och nog var det det. Fort nog för att jag skulle vara nöjd. Men känns väldigt bra att jag har ytterligare en växel. Hoppas innerligt att den växeln heter "januari-formen" och kommer lagom till mina nästa viktiga tävlingar! 

Hade väl typ en fart idag. Och sen hade spurtvarvs-Anna en extra växel att lägga i uppför sista backen. Och den åkning jag presterar idag är sååå mycket bättre än tidigare i vinter. Känns så skönt!!! 

Skyttemässigt så var ordern från coach idag: 10 treff. Och nog skulle jag har skjutit 10 träff. Om jag inte avfyrat ett skott istället för att ta tryckpunkten. Så sjukt dumt gjort!! Men resterande 9 skott satt och en total skjuttid på 60 sekunder är godkänt. 

Hade verkligen velat skjuta fullt en gång innan jul men får ta det på hemmaplan, nästa tävling för min del är nämligen GDV cup i Mora 29 december. Längtar redan!!! 

Brutalaste tävlingen

Jag lyckades inte alls följa min plan idag. Jag ville gå ut kontrollerat och gasa på spurtvarvet. Och så ville jag skjuta stabilt. Så blev det inte. 

Jag var övertaggad och kunde inte hålla igen från start. Tyckte ändå inte jag gick mig stum och trött. Kände att återhämtningen var ganska bra. Skyttet började bra, en ganska lugn men stabil liggserie med fem träff. Drog dock en bom i första stå, kändes som en bra serie så ver inte vad som hände. Var tydligen en klar bom också, kändes som en träff. Knepigt. 

Men i andra ligg blev det hela tre bom. Värdelöst. Hamnade högt, har flera troliga anledningar till det men inget som jag tänkte på under serien. Så det var riktigt tråkigt. Och efter det kändes det som jag stod still i spåret. 

Det har snöat konstant hela dagen och det blev tyngre och tyngre före, mer och mer snö att kliva igenom. Och riktigt tungfört. Tror jag hade en åktid på 58 minuter idag. Och även fast min form är svåranalyserad (har ju inte åkt jättefort tidigare under säsongen men är ganska säker på att formen blir stadigt bättre) så tror jag mest den långa åktiden berodde på föret. 

Det var då den mest brutala skidskyttetävlingen jag kört! 

Just det, sköt fullt i sista stå förresten. Trodde jag gick en match om andraplatsen med L, som startade 30 före och jag åkt ganska jämnt med under loppet och som jag trodde också hade fyra bom. Så jag gjorde allt för att ta in på henne på spurtvarvet. Lyckades med det, inte tillräckligt mycket, men hon hade en bom mer så jag tog andraplatsen ändå. En godkänd start på Swecup-säsongen även om min prestation lämnar mer att önska. 

Dagens prestation

Jag har sen några veckor tillbaka haft ont i en muskel vid mina högra revben. Känner mest av det när jag vänder mig om i sängen men även vid impulser på tvåans växel med vänster som hängarm. 

Och när jag åker straffrundor. 

Så idag var jag nästan tvungen att skjuta fullt för att inte få ont. 

Det höll på att gå åt skogen redan på fjärde skottet men luckan ramlade till slut (kant in). 

Det är en häftig känsla att komma in till sista stå med 15 träff. Det är faktiskt 3,5 år sen jag gjorde det senast. Det var också senast jag sköt 20 träff. Jag trodde jag skulle göra det idag också. Men luckan i mitten ville inte ramla (kant ut). Klarade en straffrunda utan att få ont. 

Annars så kändes åkningen lite tyngre idag, men jag känner att det finns något där. Formen har höjt sig ett snäpp sen senaste tävlingshelgen. Jag är stark på trean. Och jag har ett omslag som jag är väldigt stolt över (spurtvarvs-Anna). 

Jag pressade kroppen till 101% av maxpuls idag. Och det är en så fruktansvärt härlig känsla, när kroppen svarar på kommandot att köra ännu hårdare, när man ligger precis på gränsen av vad kroppen klarar av. 

Det har varit en fantastiskt rolig helg och även fast kap analysen inte var så rolig läsning idag så är jag SÅ NÖJD med det jag presterade idag. 

Jag är nöjd och glad. Formen är uppåtgående. Jag är extremt taggad på nästa tävlingshelg (Swecup i Östersund 8-9 december). Jag älskar skidskytte igen! 

Åt rätt håll

Idag var jag glad efter målgång. Jag kände att andra halvan av loppet var ganska dålig men första halvan är jag nöjd med! Och redan då hade jag ju ett halvt bra lopp mer än jag har tidigare i vinter! 

Känslan i kroppen var väldigt mycket bättre än i Idre under en längre tid. På toppen av långbacken första gången kände jag: var den inte längre?! 

Det var utmanande förhållanden på skjutvallen. I början av inskjutningen blåste det fruktansvärt mycket. Så mycket att jag valde att bara skjuta en ståserie, den var väldigt fin då. Men fick skjuta någon extra liggserie, skruvade tillbaka till noll och sköt en serie i vindstilla i slutet av inskjutningen. Det var nästan vindstilla på min liggserie på tävlingen också, blåste lite åt båda håll. Så jag valde att skjuta en lugn och säker serie. Det tog lite tid men det blev fem träff så det var skönt. 

Även i stående tog jag det ganska lugnt, det var hala mattor så fick lägga mer tyngd på främre benet, vilket gör det mer ostabilt. Hade för stora rörelser och bommade de två första skotten. Inte alls nöjd med två straffrundor och långsam skjuttid. 

Och sista varvet blev fruktansvärt jobbigt. Kunde ändå öka sista biten över krönet på långbacken och göra en bra avslutning. 

Så finns en hel del positivt att ta med sig från dagen. Är fortfarande långt ifrån där jag vill vara men det känns otroligt skönt att se att jag åker mycket fortare nu än för två veckor sen. Det är ju fortfarande november! Jag ser fram emot masstart imorgon. Det är kul att tävla när känslan är bra! 

Kunde varit värre

"Kunde varit värre" är nog mitt livsmotto. Och det stämmer bra in på dagens säsongspremiär. 

Vi kan börja med det dåliga. Åkningen. Jag gick mig stum direkt vi kom in i brantaste delen av Fäbodbacken. Då hjälpte inte saltningen. Sen grävde jag ner mig i de partier som inte var saltade och gick mig tom på energi. Det enda som gör att jag kan säga "kunde ha varit värre" om åkningen är att jag hade bra återhämtning. Så efter det gått nedför var jag pigg en stund. Tills det antingen kom några dm blöt och sockrig snö alternativt en padlingsbakke. 

Däremot är jag nöjd med det jag presterade på skjutvallen idag. Det var en hel del vind så jag fick ta tid på mig för att känna mig säker på skotten. Det blev en bom i första ligg, tydligen en kant. I andra ligg kändes det väldigt bra, jag var på väg att tänka att det skulle bli fullt, stoppade upp för att samla tankarna innan jag sköt sista skottet. Det lät som en träff men det blev också en kant ut. Jäklar. Jag som trodde jag sköt dem igår. Men nu lär jag inte få så många fler kant ut hoppas jag! 

Det var tufft i stående. Jag tog tid på mig och jobbade med varje skott. Efter ytterligare en straffrunda i tredje skyttet fick jag en härlig nolla i sista stå. Det är så tråkigt att skjuta 1. Det är liksom okej men inte bra. Och ju fler ettor, desto mindre okej. 17 träff idag var bland de bästa skjutresultaten så det är jag nöjd med, det fick ta den tid det tog idag. 

Tråkigt att den fina känsla jag hade förra veckan har försvunnit. Men ändå otroligt roligt att vara igång med säsongen! Jag har saknat mina vänner i skidskytte-Sverige så det var härligt att träffa alla igen. 

Och jag brukar ju vara lite av en slow-starter, hitta min form tidigast i december. Så finns hopp! Är som sagt nöjd med skyttet idag, jag har varit nervös innan och att hålla ihop det så pass bra i svåra förhållanden känns så skönt! 

Gillar Knyken

Det är tyvärr ganska få "officiella" tävlingar på sommaren, dit räknar jag inte testrace mm. Men Knyken arrangerar varje höst en sprinttävling, riktigt kul. Precis som ifjol körde vi GPS-tracking på den tävlingen idag, det är i samarbete med Olympiatoppen och vi får en väldigt avancerad kapacitetsanalys där vi i realtid ser vart man tappar respektive tjänar tid under en tävling. Väldigt intressant. 

Jag har känt mig sliten efter SM och hade inga större förväntningar på dagen. Jag ville göra mitt bästa utifrån mina förutsättningar och jag lyckades nästan fullt ut med min plan. 

Jag öppnade kontrollerat och fokuserade på att åka tekniskt bra. Trots det så var jag ansträngd på skjutvallen och fick andas mycket. Var för snabb på ett skott och fick åka en runda. Åkte ett kontrollerat andravarv också, enligt plan. Fick andas mycket i stående också och ta om efter tre skott. Kämpade ner alla prickar tillslut, riktigt skönt. 9/10 är bra. Och förra helgen visade jag ju att tempot finns där när det stämmer. Sen körde jag järnet på spurtvarvet. Kroppen svarade ändå bra. Det var tungt och jobbigt men behövde inte vika ner mig utan hade tryck över krön och sådär. 

Startade först så var en lite orolig väntan i mål för hur långt det skulle räcka. Var liksom inte helt nöjd med farten i spåret. Men det visade sig att det var antal träff som skulle avgöra dagens lopp och där var jag bäst! Riktigt skönt att avsluta rullskidsäsongen med en seger! Nästa gång jag kör med nummerlapp är på snö och där trivs jag sååå mycket bättre än på asfalt! 

Tidigare inlägg
RSS 2.0