Jag åkte hem från Dombås med en helt annan sinnesstämning än jag åkte dit med. Det är svårt att sätta fingret på varför det inte gick så bra som jag hoppats och trott på, men det var helt klart skyttet som ställde till det för mig i helgen. Jag är väldigt nöjd med åkningen alla dagar, men det kändes i benen att det var en tuff helg. 

 

Jag har väldigt höga krav på mig själv och 1-1 i skytte på sprinten är jag långt ifrån nöjd med. Tappade fokus på ett skott i ligg och hade jag hållt ihop det i stå hade jag ändå varit nöjd med dagen, men bommade sista. Hade en riktigt bra känsla och gjorde allt för att jobba in sista skottet när tankarna kom, men misslyckades. Trots att åkningen kändes halvers (kände fredagens lopp, men det gjorde väl alla som körde den 17km) så hänger jag med bra. Jag hade önskat att jag inte startade så tidigt eller hade någon som kunde talat om för mig hur bra jag faktiskt åkte, hade behövt höra det under loppet då jag mest åkte runt och var besviken på mitt skytte. 

 

På söndagen körde jag singelmixstafett. Det blev samma sak där, åkningen fungerade bra (även om det kändes ännu mer i benen efter två dagars tävlande) men skyttet fallerade. Jag stod ganska långt bak i starten och alla var sjukt hetsiga på första varvet, så jag valde att inte stressa utan bara hålla min plats i ledet. Det var ganska mycket vind också så man tjänade mycket energi på att gå i rygg. Men det blev väldigt stora avstånd redan på första varvet, tror det berodde på att folk ville åka fortare än de klarade av så de försökte ta bra positioner men sen orkade de inte hänga med. När jag kom in till första ligg så tyckte jag att det blåste mindre än på inskjutningen, så jag skruvade tillbaka ett par knäpp, men bommade första skottet. Så då skrivade jag tillbaka igen och träffade resten. Men det tog tid tyvärr. Kunde åka fort på andra varvet ostört i alla fall och det blåste inte så farligt i stå. Så jag sköt snabbt och bommade tyvärr två. Men träffade extraskotten så ingen fara på taket. Åkte och växlade. Det var svårt att hänga med hur det gick, men hörde lite från speakern. Det blev stora tidsavstånd mellan lagen och med så korta varv så var det många lag som blev varvade. Jag hade växlat som femma och gick ut strax bakom femte lag ut på min andra sträcka. Kroppen svarade bra och har sett i efterhand att jag haft bäst tid eller inte varit långt efter bäst tid på alla varv utom första varvet, när jag hamnade långt bak i kön. När jag kom in till andra ligg så hängde vimpeln åt motsatt håll mot resten av dagen. Det var i stort sett vindstilla och jag skruvade tillbaka till typ noll. Slarvade bort ett skott och slarvade även bort första extraskottet. Trodde det skulle vara träff, så antar att jag var ute för tidigt. Men det blev ändrade planer och ett till extraskott. Jag tyckte jag hade en riktigt bra sinnesstämning in till sista stå, jag var i angreppsposition och ville verkligen lyckas. Men det blev helt fel. Jag vet inte om jag sköt för fort för att utnyttja att det var vindstilla igen, eller om jag bara hade helt fel fokus. Men jag lyckades bomma de tre första, innan jag träffade ett skott. Sen tog det extremt lång tid med de fyra sista skotten, jag hade ju fyra prickar kvar. Men det blev en till bom innan jag träffade alla extraskott. Så det blev en jävla straffrunda. Sjukt besviken. Men växlade ändå som fyra. Och det var sjukt svåra förhållanden med vinden som vände och hög puls som man får på singelmix osv. Så det var många som sköt straffrundor.

 

Jag är ändå sjukt besviken på mitt eget skytte. Vet inte varför det inte funkar. Nu är det i alla fall en stund till nästa tävling så har tid på mig att hitta tillbaka. Det är bara sjukt frustrerande att det svänger så från helg till helg. Men ja, det kanske är för att jag har så höga krav på mig själv att jag inte är nöjd med "ok" skytte. 

 

Det var i alla fall kul med stafett, så man får lite distans tilll sin egen prestation. Så jag lämnade skidstadion med en bättre sinnesstämning än jag kom i mål med. Och det känns bra att ha fått skriva ner alla tankar, nu känner jag mig redo att lämna den här helgen bakom mig och ordna upp mitt liv igen. För livet var allt bra innan jag förfrös ögonen i fredags alltså. Är fortfarande röd, men har inte ont i ögonen längre...