Jag var otroligt taggad på dagens lopp, ville verkligen åka fort och skjuta bra! Det flöt på mycket bättre innan loppet med en bra inskjutning och ett bättre skidtest. Var lite segt att ta sig ut på uppvärmning och kändes inte lika bra på uppvärmningen idag som igår, men ibland är det så för mig andra tävlingsdagen. 

Kändes som jag öppnade bra, kroppen svarade bra. Ja, det kändes bra! Även liggskyttet kändes bra så jag gasade på. Sköt liiite för snabbt och det blev en knapp bom. Vet inte om motivationen tröt lite efter straffrundan för känslan var fortfarande bra men det gick som inte tillräckligt fort. Hade många tankar på väg in till ståskyttet. Eftersom målet idag var 00 och det redan var kört så tänkte jag klämma till med en bra rangetime. Fast jag ville ju inte sänka årets träffprocent... Till slut bara rensade jag alla tankar och gick in i min bubbla. Hade fullständig kontroll på geväret och även om jag upplevde att det tog lite tid att komma in i pricken så sköt jag inte förrän jag var inne vilket resulterade i fem träff. Körde allt jag hade på spurtvarvet och det gick väl helt okej, känslan var ändå bra. 

Så jag är rätt besviken över min 3:e plats idag och ganska dåliga åktid. Jag har en teori som går ut på att känslan är bra eftersom det är ett före som gör att jag kan åka väldigt tekniskt bra (jämfört med IBU cupen, då det var så löst) men formen är dålig så därför känns det bra men går sakta. Mamma filmade lite idag och det såg rätt bra ut. Kändes ännu lite bättre men inte mycket att klaga på. 

Det är frustrerande när formen är dålig utan att man vet varför. Men för ett år sen upplevde jag samma sak och sen helt plötsligt var formen väldigt bra...och jag visste inte heller då riktigt varför. Formen är rätt oförutsägbar och det kan svänga fort. 

Skytteformen är i alla fall otroligt stabil!! I år har jag kört 12 tävlingar. 2 med 95% träff. 6 med 90% träff. 2 med 85% träff. 1 med 80% träff och 1 med 60% träff. Totalt 88% träff. Förutom första sprinten i Östersund har det varit otroligt stabilt och bra!! Det är så coolt att kunna säga "mitt näst sämsta skjutresultat i år är 1-1!" Och det är också bara en gång jag skjutit 1-1! Annars alltid 85% och bättre! Lite frustrerande att jag inte skjutit fullt än, men det kommer nog. Skjuthastigheten är oftast väldigt stabil också. 

Så det är skönt att kunna ta med sig något väldigt positivt från en helg där åkformen återigen lyst med sin frånvaro. Nu tar jag tävlingspaus fram till SM i Östersund om knappt tre veckor. Ser fram emot en härlig träningsperiod och ska göra allt jag kan för att locka fram åkformen!

Känslorna innan loppet var väldigt blandade. Benen har inte alls känts bra, jag kände mig trött, blev irriterad när inskjutningen drog ut på tiden, skidorna kändes inte bra osv. Men kopplade på autopiloten, jag gör ju ändå något som jag verkligen kan...och har gjort hur många gånger som helst. 

Började med inskjutning då. De första två serierna (stå+ligg utan belastning) var hur bra som helst. Fem liggträff i stå och fem skott hål i hål i ligg precis där jag vill ha dem (lite nere till höger). Sen sköt jag två liggserier med puls och hade två helt olika lägen. Behövde egentligen skjuta en till men drog en stå med puls istället. Sjukt dålig serie. Då gav jag upp och sket i fortsatt inskjutning. Tänkte på gårdagens bra skytte och de första två serierna. Jag låg på nolläget så det skulle nog gå bra. 

Skidtestet drog också ut på tiden och jag sket lite i det också men så fixade pappa en liten topping och på tävlingen så hade jag bra skidor! Så ingenting att oroa sig för där inte. 

Uppvärmningen kändes ändå bra. Mycket bättre än jag trodde. Lättare att komma upp i puls idag än igår och benen kändes inte så dåliga ändå. 

Vi var tyvärr ett ganska klent startfält på bara fyra tjejer. Så när starten gick så tog jag tät, men gick kontrollerat. Så blev av med ledningen ganska snabbt (det gick väl för sakta). Men var skönt att ligga i rygg och kroppen kändes faktiskt bra! Det var oväntat men härligt. Gjorde en bra kurva i längsta nedförsbacken så tog tillbaka täten och höll den in till skytte. Sköt in på bana 9 och på tävlingen hade vi bana 25-30 så ville skjuta så nära som möjligt, hehe. Var lite elvisp i pipan på liggskyttet men tog tid på mig och träffade. Drog ut ett skott, klickade och plockade extraskott, så tog väldigt lång tid. Men det var fullt så fick en liten ledning ut på andra varvet. Kände att det var lite jobbigare att hålla fart själv men fokuserade på tekniken som kändes bra. Men fick verkligen lov att tänka på att åka tekniskt bra idag, annars la kroppen av. Så fick jobba mycket med mina egna tankar, mer än normalt. Men känslan var fortsatt bra! Tills jag bommade dricka...var så sjukt törstig att jag som inte orkade tänka på att hålla bra teknik och åka fort under tredje varvet. (Sköt fullt även i andra ligg, men elvispen gjorde att det också tog lite tid, inte som i första, men längre tid än normalt.) Fick dricka på tredje varvet istället för andra och det var sååå gott! I första stå kändes det väldigt bra så blev förvånad att det blev en bom. Hade det ganska tungt på fjärde varvet också. Kroppen svarade när jag sa åt den att hålla bra teknik men så fort jag tänkte på något annat så tappade jag farten. Och att under 47 minuter i sträck hålla fokus varje sekund, det är svårt. I sista stå blev det tyvärr också en bom, en grövre bom den här gången. Gick ut som tvåa, med långt upp och långt ner. Så då gjorde jag något som jag aldrig tidigare minns att jag har gjort, jag chillade på spurtvarvet. Jag kände att det var viktigare att spara krafter till imorgon än att göra ett bra spurtvarv. Jag var nöjd med min placering, det var det bästa jag kunde göra idag. Hade varit kul att få rygg ut på tredje varvet och se om jag kunde ha åkt fortare i rygg men orkade inte ta in de sekunderna jag tappade på skjutvallen. Så jag är nöjd med dagen. Formen är ganska bra igen och skyttet är lika stabilt som det varit hela säsongen. 

Men den här resan blev inte riktigt som jag hade hoppats på, framförallt resultatmässigt. Upplevelsen har varit lika underbar som jag tänkt mig. Det är verkligen en upplevelse, att få tävla internationellt i Sverige-kläder. Det är något jag har saknat och längtat efter. Det har varit underbart att få uppleva det igen och jag är mer motiverad än nånsin att göra jobbet så att jag får chansen igen och då kunna prestera resultat jag kan känna mig nöjd med! 

Skyttemässigt blev det ett medelmåttigt resultat idag. Luriga vindar här och skruvade innan första ligg trots att det knappt blåste. Igår gjorde vinden mycket men idag skruvade jag ut mig. En kantare gjorde att jag tappade fokus och bommade en till. Sen skruvade jag tillbaka. Det är fruktansvärt jobbigt att starta en distans med en tvåa, men det gjorde att jag slappnade av mer i ståskyttet och drog en nolla på 21 sekunder! 4:e skjuttid och 2:a rangetime, 0,6s efter. King det!! I andra ligg blåste det lite mer så skruvade igen. Denna gång skruvade jag rätt och sköt fullt. Kändes som en "säkerhetserie" men den gick på 34 inkl skruvning. Det är bra! I sista stå sköt jag också lite mer på säkerhet (som planen var denna distans), efter tre eller fyra skott ställer sig någon på mattan bakom mig och jag tänker "oj, jag är inte sist i spåret!" Glömde bort att fokusera på att träffa och bommade sista skottet. Onödigt!! Men snittade 23s i stå idag, det är målet och bra att göra det på en distans och samtidigt träffa 9/10 skott. 

Finns alltså bra saker att plocka ut från mina dåliga resultat. Ser fram emot lördagens sprint på en HELT annorlunda bana än dagens 1,5km långa monsterbacke. 

Nej, nu vill jag lämna Osrblie bakom mig. Imorgon åker vi vidare till Arber. Där väntar distans på torsdag och sprint på lördag. Ser ändå fram emot fler tävlingar och håller hoppet uppe om att det ska vända åkmässigt för min del. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om dagens tävling. Jag kan starta med att beskriva min upplevelse, så kanske jag blir lite klokare efter det. 

 

Jag var sjukt nervös innan. Har sovit sådär, drömde att jag kom försent till stadion och vaknade i panik, som snabbt lugnade sig när jag insåg att jag bara drömde. Sjukt svårt att äta frukost sen. Det har jag i och för sig alltid, men nästan värre än vanligt idag. Men när jag väl kom till stadion så var det som att min nervositet dränktes i mina rutiner. Jag gjorde ju allting precis som vanligt. Skidtest, vapenkontroll, inskjutning, uppvärmning. Som jag gjort sååå många gånger förut. Så kände inte av nervositeten mer. Och jag kunde verkligen njuta av att få uppleva detta. Jag rös när jag stod och väntade på min tur att få starta, när jag såg mig omkring och det gick upp för mig att jag ska tävla i IBU cupen. Och det var så underbart att få köra iväg. Kändes ganska bra till en början. Jag gick ut kontrollerat uppför de tuffa backarna som startade banan och hade en bra känsla i kroppen. När jag kom in i andra halvan av banan, den lättare delen, så tryckte jag på mer och mer och tyckte kroppen svarade. Fokuserade bra påväg in till skyttet, men tankarna drog iväg lite ändå. Nu ska jag skjuta liggande, på IBU cupen! Men kom tillbaka in i min skytte-bubbla lagom till första skott och träffade de två första. Tredje skottet slank iväg lite för fort, en tidig bom klockan fem, fingret var före både pipa och tankarna. Men träffade de två sista och en helt ok start. Andra varvet var tuffare, backen kändes längre och snön kändes djupare. Ja, det var riktigt jobbigt. Fokuserade väldigt bra in till ståskyttet, kom in i ställningen, tog den tid som jag behövde för att komma in i första pricken. De två första skotten tog lite tid för mig att komma in i pricken, men jag väntade till rätt siktbild dök upp och träffade. Tredje och fjärde skotten gick bättre, två snabba träff. Sen kom tankarna, jag tror jag har en ganska bra skjuttid...nej, nu måste jag fokusera på att träffa sista skottet. Och så gjorde jag det. 

 

Så skyttet var väldigt bra idag. 9 träff på 34 resp 27 sekunder. Helt ok. Kände ju att jag tvekade lite i både ligg och stå, men det är stabilt. Väldigt stabilt skytte, överlag, hela säsongen. Nöjd med det! Nöjd med att jag gör precis som jag brukar på skjutvallen, även om jag är väldigt medveten om situationen, att jag tävlar med Sverige-kläder på IBU cupen.

 

Sista varvet var också sjukt jobbigt. Gick kanske inte jättebra upp för första backen, men sen kände jag mig återhämtad när jag kom till andra backen och därifrån och in i mål kändes det ganska bra igen. Såklart fruktansvärt jobbigt, fick verkligen pusha mig själv att hela tiden kriga. Och jag krigade, varje meter in till mållinjen. 

 

Jag hade sagt innan att jag inte ville veta någonting under loppet, inga tider, inga placeringar. Ville typ höra "du ser stark ut", "det är bra" (fast bara om det var sanningen) och "du har tre sekunder för två placeringar framåt", vilket var vad jag fick höra. När jag kom i mål kollade jag på tavlan som visar placering och tid. Ser "RK 79". 79? Kom jag 79:a? Vad faaaan? Var det så dåligt? 

 

För så dåligt kändes det inte. Och med så bra skytte ska jag placera mig bättre. Jag vet att vi hade bra skidor också, så kan inte skylla på det. Så jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag trodde jag var bättre än såhär. 

 

Får ta med mig det som var bra idag och hoppas att formen kan höja sig ett snäpp. Jag känner att jag har en bit kvar till toppformen, även om det känns helt okej. Men "helt okej" räcker inte långt internationellt. Tyvärr. Får helt enkelt hoppas på att känslan blir bättre och att när jag känner mig bra, så kommer resultaten också att vara bra. Jag har tre lopp kvar på den här turnén och jag ska ta vara på mina chanser. Och fortsätta njuta av att få uppleva detta!