-

Besviken

Jag var extremt besviken efter loppet idag, men med lite distans till loppet känner jag mig mindre uppgiven. Jag kände mig klart bättre i spåret än jag gjort hittills i vinter, så decemberformen kan vara på väg! Däremot misslyckades jag helt på skjutvallen. Var för snabb på ett skott i ligg och efter kant in på andra skottet i stå tappade jag koncentrationen och drog två bom på rad. Långt ifrån godkänt! Åkningen fungerade hyfsat första halvan av loppet men det var tyngre andra halvan. 

Jag var väldigt besviken över att jag inte kommer få köra första heatet imorgon, tror det kändes värst efter mål, alltså att det gjorde loppet ännu sämre än det redan var. Men det har släppt nu och jag börjar se det positiva. 

1. Åkformen är fortsatt stigande! 
2. Jag vet varför jag bommade så jag borde kunna göra det bättre. 

Det ska i alla fall bli kul att köra masstart imorgon! Ska verkligen försöka göra ett bra lopp så jag kan lämna Geilo med en bra upplevelse! 

Några tankar från gårdagens kortdistans

Tanke 1 (påväg ner mot 180°-kurvan)
Den här ryskan ser inte stabil ut på skidorna, bäst att hålla lite avstånd. 2 sekunder senare ligger hon i snön och tack vare min framförhållning lyckades jag ta mig runt henne.
 
Tanke 2 (när jag reser mig från första skyttet)
Jaha, det var de tre prickarna jag träffade alltså, jag trodde inte ens jag skjutit på mittenpricken.
 
Tanke 3 (ståskytte)
Varför ramlar inte prick-jävlarna, jag skjuter ju när det är svart!
 
Tanke 4 (varv 3)
Snön är seg men skidorna glider jävligt bra och jag kan gå med i starka ryggar på trean ju.
 
Tanke 5 (när jag kommer till sista pricken i andra ligg och har slut på skott)
Jag måste ha dragit ut ett skott utan att ha tänkt på det, för jag kan ju inte ha skjutit fem bom?
 
 
Och några kommentarer från efter loppet:
 
1. Hur många skott sköt jag i andra ligg? (Svar: 6)
 
2.
Jag: Är du med i juryn?
Ronnie: Ja
Jag: Vill du prata med mig?
Ronnie: Nej, det vet jag inte?
Jag: För då vill jag prata med dig, jag har nämligen skjutit för många skott.
Ronnie: Tack för att du är ärlig, det är riktigt bra gjort. Jag diskar dig.
Jag: Rätt ska vara rätt.

Skit-tävling

Svensk skidskytte-premiär idag. Jag kände mig ganska trygg i och med att jag startade säsongen för en vecka sedan, men kroppen (läs: magen) kände verkligen på tävlingsnerverna. Men så har jag det oftast alltså, magen är nästan alltid mer nervös än vad jag är och jag har bland annat svårt att äta innan tävling. 
 
Alltså, jag har glömt bort det mesta från dagens tävling. Jag minns att det gick bra uppför första backen, men sen kom mjölksyran i nedförsbacken. Det var lite glatt i spåret så jag stod inte helt tryggt nedför. Men sen var det kört. Sen var jag stum resten av loppet. Det finns några få positiva glimtar, från en annars "shitty competition" som jag sa till Lena efter mål. Vi kan ta allt positivt med en gång: jag hade så bra skidor att jag höll på att köra utanför spåret i första tuffa kurvan på banan, hade mycket högre fart än vad jag räknat med att jag skulle ha. Och så var jag mjölksyratålig. För även om jag drogs med mjölksyra hela loppet, så höll jag uppe tryck och teknik på ett värdigt sätt. Annars brukar jag kunna bli stapplande, när benen är så fulla av mjölksyra som de var idag. 
 
Men skyttet var inte godkänt, inte heller dåligt, 1-1, precis som för en vecka sedan. Men jag ligger nu på exakt 90% den här säsongen och kan jag hålla det hela säsongen så är jag nöjd. Men då behöver jag skjuta bättre än idag. Gör ändå 8 bra skott, så nu ska jag bara försöka göra som för en vecka sedan och förbättra mitt skytte till söndagens tävling. Jag har svårt att tro att jag ska kunna upprepa fyra nollor, men jag ska göra mitt allra bästa. Skyttehastigheten var OK idag, varken det bästa eller det sämsta jag kan prestera.
 
Förutom mjölksyran så var det sämsta med dagens tävling att jag fick lov att byta stav två gånger. Jag körde med stora trugor, och jag har troligtvis inte kört med dem tidigare i vinter, för ena trugan vände sig efter lite mer än ett varv, och då är det svårt att trycka på ordentligt med den staven. Jag märkte det på banans högsta punkt och fick en ny stav på banans lägsta punkt, så förlorade väl kanske inte jättemycket på det, men jag fick vinka till väldigt många innan jag tillslut fick en ny stav (tack Biathlon Östersund!) Den staven var dock en decimeter för lång och jag fick åka uppför en lång backe, över stadion, runt en straffrunda och uppför halva Fäbodbacken innan jag fick min stav. Så där förlorade jag tid och framförallt, mycket energi. Jag tänkte ett tag att jag skulle skita i att gå för fullt på sista varvet, eftersom det ändå skulle bli en skit-tävling, men jag var för inne i race-modus för att ändra min plan. Så jag gjorde ett ärligt försök på att åka fort. Men varken ben eller lungor var på det humöret. 
 
Men jag är inte uppgiven. Jag har som sagt typ redan glömt dagens tävling (mindes faktiskt mer än jag trodde, när jag nu ser hur långt jag skrivit) och ser fram emot en ny dag imorgon. Med tanke på hur dåligt det kändes, så blev jag positivt överraskad när jag såg resultatlistan. Jag trodde typ att jag skulle komma sist. Speciellt efter det sjukt dåliga resultatet på sprinten på Sjusjøen, när det kändes bättre än idag. Är väl typ 1,5 minut närmare Ingela idag jämfört med för en vecka sedan, så det visar ju att jag som vanligt behöver någon tävlingshelg för att få upp farten. Det brukar vara så för mig i november-december, att jag är sjukt långt efter första tävlingshelgen och sen närmar mig täten med någon minut för varje tävlingshelg. Så jag ser väldigt mycket fram emot kommande tävlingar!

Sesongstart

Vinterns första tävlingshelg har passerat! Jag är ju allt annat än en "julstjärna" (en sån som brukar åka bra före jul) och behöver några race för att hitta formen. Jag försökte mig på en simulerad tävlingshelg förra helgen, men det hjälpte inte, tyvärr. Åkformen har varit allt annat än bra i helgen. Och igår lyckades jag inte med skyttet heller (1-1 är för dåligt, enligt mig). 
 
Däremot fick jag bästa möjliga upplevelse på skjutvallen idag. Jag lyckades nämligen med konststycket att skjuta fyra nollor! Dessutom var tre av serierna riktigt snabba också, 27s i första ligg och 23+24s i stå. Trots en långsam andra ligg så lyckades jag med ett av mina mål, som jag satte upp senast jag sköt fyra nollor, nämligen att skjuta fyra nollor under två minuter. 1,53 var den officiella tiden idag. Jag tror i och för sig att jag har skjutit fyra nollor under 2 minuter tidigare, men på den skjutvallen (Cuba arena) finns ingen officiell tidtagning. Men senast jag sköt fyra nollor så tog jag tid på mig. Därför satte jag upp det målet. 

Hur underbart är det inte att starta säsongen på det sättet?!?
 
Jag hade gärna berättat mer om loppet, kanske framförallt om skyttet, men jag minns i stort sett ingenting från skyttet. Vilket verkligen är ett tecken på att jag var i bubblan/hade flow idag. Jag minns ingenting från liggskyttet, så jag har ingen aning om varför det tog tid i andra ligg. Det enda jag minns från ståskyttet var att jag två gånger, väldigt ytligt, tänkte att det kunde bli fyra nollor. Andra gången mellan 19:e och 20:e skottet. Annars minns jag bara att jag tänkte mitt nyckelord, som jag ska göra, på varje skott. Det är en riktigt härlig känsla att vara i det flowet. Det vill jag uppleva snart igen! 

Trots att formen inte funnits där så lyckades spurtvarvs-Anna vinna en spurt idag. Jag visste att jag inte hade något att sätta emot före "hyllan" i långbacken. Men när Frida (som varit riktigt stark på slutet) kom ikapp mig några meter före hyllan så bet jag ihop. Jag visste att om jag var med där så skulle jag vara före i mål. Och det var jag! Men hon fick senare tidsavdrag så hon kom före mig i listan ändå. Men det var en viktig mental seger. 

Jag fick göra det skidskytten Anna är bäst på idag: skjuta bra och vinna en spurt! Det var skönt! Nu håller jag alla mina tummar för att denna tävlingshelg var det som behövdes för att formen ska komma! Nästa helg är det svensk premiär. Det blir riktigt spännande!
 

Otroligt nöjd

Säsongsstarten 2019-2020 är nu bara fyra dagar bort. Det känns halvt overkligt, halvt efterlängtat. För ungefär tre veckor sedan körde jag vinterns första pass på snö. Då kändes nervositeten för säsongen övermäktig. Det tog några pass på snö innan jag fick till tekniken men till första snölägrets sista hårda pass satt skidåkningen som den skulle! Jag har i och för sig inte ännu fått till det med gevär på ryggen, men jag tänker att jag tar det stegvis. Nervositeten har i alla fall sjunkit till en normal nivå. Jag tror vändpunkten blev när en av juniorerna i teamet sa att hon skulle till Sjusjøen på "kose-renn" (på svenska: mys-tävlingar). Eftersom de tävlingarna inte betyder något. Jag kände att: jag ska också till Sjusjøen på kose-renn! 
 
Ja, säsongen startar alltså på Sjusjøen på lördag. Sprint och masstart står på programmet i helgen och det är 105 (!) damer anmälda till lördagens tävling. Många landslag har sina världscupåkare på plats så det blir sjukt spännande tävlingar! 
 
Jag känner mig redo för säsongen nu! Jag längtar efter att få köra igång! 
 
Jag har haft en bra försäsong, för första gången i min karriär så känner jag mig NÖJD med allt jag har gjort. Jag känner att jag samlat på mig så pass mycket erfarenhet att jag kan vara trygg i alla beslut jag tar. Allt jag gör, gör jag för att bli en bättre skidskytt. Den tryggheten har jag aldrig upplevt tidigare. Jag är otroligt nöjd med det träningsupplägg jag har utformat tillsammans med coach och cocoach i teamet. Jag är otroligt nöjd med den skytteträning jag har genomfört och den stabilitet jag uppvisar på skjutvallen. Jag är otroligt nöjd med de svar jag fått på träningar och race i sommar och höst. 
 
Elitidrott är svårt och mycket behöver stämma, men jag ska göra allt jag kan för att få genomföra en säsong som jag är otroligt nöjd med!
 

RSS 2.0