Swecup i Lima

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga efter gårdagen så jag sa inte så mycket. Idag, däremot, har jag massor att säga!
 
 Det blev ju för många bom igår. Men jag tyckte att formen tagit ännu ett steg i rätt riktning, om än ett ganska litet... Jag var inte alls nöjd med det jag såg i resultatlistan, men tidsavståndet var ju mot IBU cupens hittills bästa sprinter, typ. Två segrar i de två senaste sprintarna har hon i alla fall, vår grymma Skottheimska. 

Så jag startade efter tre minuter i dagens jaktstart. Men efter två strykningar var det bara 1,5 minut till tät och bara 15 sekunder till pallen. Jag tyckte åkningen kändes bra även idag. Sköt en ganska offensiv nolla i första och kunde gå ut som tvåa. Åkte tillsammans med Annie på andra varvet, men släppte lite mot slutet av långbacken. Jag var offensiv även i andra ligg och det kändes som jag var påväg att bomma både tredje och fjärde skottet, så då lyckades jag avsluta serien med ett skott i det vita!? Sjukt. Så då blev jag ensam trea på tredje varvet. Började kännas att jag hade 1,5 tävling i benen men jag krigade på. Lyckades skjuta fullt igen och gå ut som tvåa, men blev ikappåkt in till sista stå. Jag drog en snabb (men säker) nolla, men det gjorde Annie också. Så det blev kamp på sista varvet. 

Insåg precis att det här är det första spurtvarvet på väldigt länge som jag inte har haft ångest för att köra mot någon. Även fast jag visste att hon är starkare än mig. Ändå hade jag inget emot att köra det spurtvarvet mot henne. Det brukar ju ofta vara ångestladdat med spurtvarv mot någon och man vill ju helst ha långt upp och långt ner, för det gör så ont annars. Men idag välkomnade jag den smärtan! Otroligt skön känsla alltså! 

Jag hade i alla fall några meter i början av varvet men hon gick ikapp och förbi efter knappt halva varvet. Det var nära att jag släppte flera gånger men jag lyckades hålla mig kvar. Pappa stod i botten av långbacken och skrek "det sitter bara i huvudet", haha. När vi närmade oss toppen tänkte jag först att jag skulle vara stark över krönet, insåg snabbt att det var även Annie. Men jag var i rygg när vi begav oss ned. Jag gjorde en lite sämre kurva påväg ner (var sjukt trött och stum i benen!) men en bättre kurva på första 180-graders-kurvan på stadion och var i rygg igen. Men jag gjorde ytterligare en dålig kurva sista 180-graders-kurvan inför upploppet. Det blev någon meter vilket gjorde mig stressad så jag tappade både teknik och huvud. Bytte korridor alldeles för tidigt och hade inte en chans. En av få spurter jag förlorat i min karriär. 

Men jag är ändå sjukt nöjd med loppet! 19/20 träff är bra och åkningen var bra! Jag önskar bättre fart på tvåan, men jag är nöjd med helgens åkning! 

Framförallt var det sjukt kul att tävla i helgen! Längesen jag hade det så kul på tävlingsbanan! Men det blir väl så när formen är bättre. Jag hoppas verkligen på ännu en rolig helg nästa helg (och att formen stiger ytterligare!)
(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0