-

Stafett

Jag har kommit att älska stafett. Det var efter min första förstasträcka som jag började älska stafett. Jag var 18 år och 1 dag och gjorde senior-debut på förstasträckan på SM i Lima 2010. Då var jag i grym form och åkte respektlöst in på en tredjeplats på förstasträckan efter ett extraskott i vardera skjutningarna. Jag var sjukt nöjd över att jag bara var 1,30 efter Bettan som åkt OS-stafett någon månad innan. 

Sen dess har det bara blivit förstasträckor för min del. Förutom  JVM 2012, som var ett av mina sämsta lopp nånsin, så har det gått bra! Förra året på SM blev det 10 raka träff och en fjärdeplats på förstasträckan med väldigt sega ben. På NM för en månad sen sköt jag 2 extraskott i stå och växlade som 6:a, mycket bra! 

Nu stod jag på startlinjen för min tredje SM-stafett, första gången som senior. Sjukt laddad. Jag hade en plan för hela loppet och idag följde jag den till punkt och pricka!

Startade i andra led, men var ganska snabbt uppe i rygg på hon som stakade framför. Vek ut till vänster men fick inget fritt spår att gå förbi förrän vi kom till typ en vattenpöl, där gick jag ut och kämpade mig fram till en rygg som kändes säker. Jag fick kämpa, nåt så fruktansvärt, för att hänga med. Men jag hängde med, ända in till skyttet. Räknade att det var fyra personer före mig, vi skulle skjuta från bana 16 så jag svänger in på bana 19. Men tydligen så blev vi visade från bana 15, så jag skulle skjuta på bana 18! Hann alltså gå ner på knä och halvt ta av mig bössan innan jag fick resa mig och byta bana. Och inte nog med det så drog jag ut ett skott och fick ladda reservskott. Men! Alla skotten satt! Och nu har jag alltså åkt fyra raka stafetter utan att bomma i ligg! 

Gick ut som tvåa, några sekunder efter Jenny Jonsson. Kände att jag inte hade krafter att gå ikapp och när jag fick sällskap bakifrån så var det bara att tacka för draghjälpen. Fick slita enormt även på andra varvet, formen är inte riktigt på topp, men klart bästa denna vinter! 

Stående skytte. Väldigt lugn. Fokuserad. Inne i min bubbla, ingen koll på vad de andra gör (eller jo, lite koll på när första dam blev klar). Pappa sa efteråt att det var ingen stressad serie. Jag tänkte efter och kom på: Jag väntade på siktbilden! Det som Leif alltid har tjatat om, "siktbilden styr hastigheten". Och det var verkligen det som hände i min ståserie idag! Jag väntade på siktbilden och när den kom så avfyrade jag och det blev fem träff! Årets andra dubbelnolla och för andra SM-stafetten i rad behövde jag inte plocka extraskott! 

Hade liten lucka till Jenny som ledde men täppte till den ganska snabbt. Sen fick jag slita för att gå med (igen). Men jag har tänkt ända sen jag åkte banan första gången i torsdags att andra delen av banan passar mig perfekt! Så när vi gick över på trean i "raket-backen" som jag kallar den, så kände jag hur adrenalinet fyllde min kropp. Det är sån galen känsla... Jag blir oslagbar. Adrenalinet pumpar i hela kroppen. Mäktigt!! Jag var kall och tänkte att jag ville ha sug nedför. Jag fick sug och jag gick om. Visste inte om det var rätt val, men kände att det kan ju inte va negativt med fritt spelrum! Uppför Arctura-backen gick jag allt jag hade och på toppen skrek pappa att jag fått lucka. Var bara att pumpa på uppför sista backen också, stod i fartställning så länge jag vågade (rädd att hon skulle komma i suget) och sen var det bara att spurta. 

Jag växlade som etta. En otrolig känsla. 

Finns så många känslor som bubblar i min kropp men jag sparar på dem. Lycklig är jag i alla fall. Nöjd med dagen. Det här var årets bästa lopp. Helt underbart skönt! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0