Sista riktiga intervallpasset. Har längtat sen igår, haha. Då kollade jag ut en bana som jag ville åka. Men idag var det isföre så den banan gick alldeles för fort. Blev lite besviken när jag fick ändra om så det skulle ta 4 minuter. Första intervallen gick på 4,00. Perfekt! 

 

Jag hade lite svårt att bestämma hur pass bra det gick i början av passet. Jag kände mest lättnad över att torsdagens dåliga intervallpass var en engångsföreteelse, för jag kände att jag hade bra tryck. Jag hade dessutom A3+-puls, vilket inte händer allt för ofta... Så jag tänkte att det var nog en bra start. Det var inte förrän på tredje intervallen som jag började inse hur bra start det var egentligen. Jag var lite seg i början på den tredje intervallen och drog på som satan när det började gå uppför, så drog på mig lite mjölksyra. Då fattade jag hur bra jag hade åkt på de två första, som varit i stort sett helt utan mjölksyra. Sista intervallen var lika bra som de två första. Jag kände när jag nådde toppen att, jag har mer att ge! Det är inte ofta man känner så på sista intervallen på ett maxintervallpass. Som tur var så var det inte sista intervallen, utan jag hade korta intervaller kvar. 

 

När jag kom ner på stadion för sista gången så tyckte jag det gick galet lätt på platten och jag tänkte "jag är i för bra form för att köra såna här lätta partier". Haha. 

 

Kort efter den tanken ställde jag om fokus till skytte-fokus. Det var nu jag skulle in och sätta fjärde nollan på fyra intervaller. Bra rytm, offensiv. Bra fokus. Så repeterar jag dåligt efter tredje skottet och får plocka tomhylsa. In i ställningen igen, in i bubblan. Träffar fjärde, är snabb till femte och säker på att att det blir en onödig bom, men får titta långt efter tavlan när jag inser att den är helt vit! Jag satte 20 träff av 20 på intervallerna! Så otroligt skönt! Kändes som att ingenting annat spelade någon roll. Vet att när jag sköt fyra nollor på tävling så var jag också säker på att sista skottet skulle bli en bom, men det finns någon rättvisa i världen som gör att jag förtjänar att skjuta fyra nollor. 

 

Sedan skulle alltså passet avslutas med 4 minuter 10-20-intervaller. Sjukt pigg! Sjukt skönt! Orkade hela vägen. Var inte helt död på toppen. Med 190 i puls. Sååå härlig känsla. 

 

Nu vill jag bara ligga på soffan och vänta på att SM ska starta. För den form jag är i nu...det kan bli roligt!