Har väldigt svårt att sätta ord på allting just nu. Jag är besviken, otroligt besviken. Det här loppet har för mig varit det viktigaste på hela säsongen och det blev säsongens sämsta lopp. Det var inga enkla yttre förhållanden men min egen prestation var inte heller bra.

 

Jag var mindre nervös än jag har varit tidigare i år, verkar som att det var ett dåligt tecken. Jag har försökt att göra bra mentala förberedelser, men det funkade inte. Det har ju känts bra i kroppen efter sjukdomen men var stum på uppvärmningen. Försökte verkligen utnyttja mina mentala nycklar för att få det att släppa och det gick helt ok. Hade haft en riktigt fin inskjutning, både ligg och stå, trots riktigt jobbiga förhållanden med väldigt stark vind. Första varvet kändes helt okej, ville åka kontrollerat och fokusera på att göra bra skjutningar. 15 kilometer är långt och skyttet är viktigt! Sköt en stabil första serie och fem träff. Fram hit var det roligt! På andra varvet kändes det också helt ok, jag kände att jag gjorde det jag kunde, men jag insåg ju när folk åkte om mig hela tiden, att det gick inte så jäkla fort alltså... Och när jag kom till första stå... Alltså det blåste storm. Jag brukar ändå kunna skjuta helt okej när det blåser, men det gick inte att skjuta i den vinden. Jag hade ställt in mig på att vara offensiv och skjuta när jag såg siktbilden, men jag såg ingen jävla siktbild. Jag såg prick tre, sen såg jag prick fyra och sen sköt jag mitt emellan. Ingen kontroll. Så jäkla svårt. Tre bom. Fortfarande det bästa jag kunde prestera för dagen... Kroppen kändes helt ok i början men i långbacken var det segt. Tappade lite koncentration i andra ligg. Borde ha skruvat som Tobias sa åt mig "två höger och två ner", hade haft två kant in, en till vänster och en hög, i första. Tyckte det blåste kanske lite mindre och skruvade 1+1 knäpp. Hade en kant ut till vänster och en kant ut hög. Kanske de hade gått in om jag skruvat 1+1 till. Kanske de hade suttit mitt i om jag hade varit fullt fokuserad. Tunga ben större delen av varv fyra. Fick nåt ryck när Ingela varvade mig och blev lite piggare. Inte så att jag kunde hänga på, men så att jag fick lite hopp om att kunna göra ett bra spurtvarv. Blåste mindre i sista stå. Men fortfarande så mycket att vimplarna stod rakt ut. Jag var offensiv och lyckades få ner fyra av fem. Det är bra i stå idag. Hade varit nöjd om jag träffat två till i ligg, då hade det blivit 80%. Men de där krafterna som jag känt på fjärde varvet, de tog nog slut där och då. Sista varvet var inte alls roligt. 

 

Så otroligt besviken när jag gick över mållinjen. Arg på mig själv. Frustrerad över allt jag gjorde fel och gjorde det dåligt. Och de känslorna förstärktes gånger 100 när jag läste resultatlistan. Jag är så långt efter. Jag sköt egentligen inte dåligt om man jämför med genomsnittet idag, det var så otroligt svåra förhållanden. Men jag är ändå bland de sämsta i resultatlistan. Och det känns så jäkla jobbigt. Inte alls kul. 

 

Med lite distans till loppet, efter peppande ord från många fina människor, kan jag ändå konstatera några positiva saker. Efter första skyttet låg jag 11:a. Jag hade 7:e skjuttid i sista stå. Det var bara fem tjejer som sköt bättre än mig (och 10 som sköt lika...)

 

Och det kanske mest positiva: även fast det gick totalt åt skogen så la jag en viktig internationell tävling i erfarenhetsfacket, det kommer jag alltid ha med mig.