-

Jag gillar masstart!

Idag skulle totalen i Swecup 2014-2015 avgöras, som sig bör med en masstart! Det var riktigt tajt om pallplatserna i damseniorklassen och jag låg på en andraplats inför dagen. Vädret var inte lika fint som igår, då det var strålande sol och perfekt temperatur, några minusgrader i snön och varmt i solen. Idag -4 på morgonen och +4 när vi åkte hem, så tempen steg allteftersom. Det snöade ganska mycket i morse men sen slutade det. Perfekta förhållanden på vallen med helt vindstilla. En vanlig masstart stod på programmet, 12,5km fördelat på 5 varv, ligg-ligg-stå-stå. Och Finnskogas "underbara" mördarbacke, eller vägg, eller berg, eller nåt. 2,5km-banan är rätt tuff, en backe ut från stadion, sen nedför till berget, upp och ner för det, lite svängar bort till vändningen och sen en ganska lång slakmota tillbaka till man går på 2km-banan. Lite plattåkning och en backe upp och ner innan man är tillbaka på stadion. En mycket fin bana, även om mördarbacken är lite för brant. Det är knappt det går att åka uppför och då tycker jag det är lite väl brant. Hade måttot kliv, kliv, överlev där och det fungerade faktiskt bra! Jag var rankad först i seniorklassen och eftersom vi (för en gångs skull, fantastiskt) startade först så hade jag startnummer 1! Kändes riktigt bra när jag fick nummerlappen, hade inte sett startlistan innan. Även om det bara var en Swecup, så drömmer man ju alltid om startnummer 1 när det kommer till mass- och jaktstart! 
 
Tog det lugnt i starten, jag visste att min form inte var tillräckligt bra för att jag skulle orka vara framme och dra, så väntade på rätt rygg och sen klistrade jag mig fast där. Det kändes faktiskt bra men det måste ha gått fort eftersom det blev luckor redan på första varvet. Vi var fyra tjejer som kom in till första skyttet nästan samtidigt, tror det var en liten lucka efter vi tre första, jag la mig på bana 2 och lyckades bli först till första skott även idag, grymt najs!! Jag som inte alls brukar vara snabb till första skottet lyckades till och med skjuta två skott innan nästa person började skjuta! Jag var stabil, fokuserad och bombade ner fem skott i offensivt tempo. Alla andra bommade så fick en betryggande ledning. Jag klev, klev, överlevde backen en gång till, åkte kontrollerat och såg att de tog in på mig bakifrån. Tror till och med att de var ikapp mig när vi la oss ner på mattan. Min träffbild i första var lite hög, eller ja, det var några skott i mitten och några skott lite högre, jag valde att inte skruva och hörde att mitt andra skott var kant in. Hann fundera över om jag skulle skruva men valde att panga ner prickarna i mitt offensiva tempo, lyckades kanta in ytterligare ett skott högt och när jag reste mig med dagens andra nolla i bagaget så var den första tanken: de här kantskotten har jag förtjänat under säsongen!!! Och så känner jag verkligen... Har haft så otroligt mycket kant ut i år! Såå skönt med lite kant in!! Olga sköt också fullt och åkte om mig påväg ut från stadion, jag klistrade mig fast i ryggen igen, hade lite problem att gå med kloss i rygg hela brantbacken men täppte till luckan både en och två gånger och sedan tog jag rejält med fart över krönet. Hade helt sjuuuuukt bra skidor idag också! Så i varje nedförsbacke tog jag tag i trugan och puttade på, så det skulle gå fortare för oss båda. Det var det jag kunde hjälpa till med i fart-väg idag... Hade ork nog att gå i rygg men inte att hålla hög fart själv... Så det blev en skytteduell igen (vilket verkade vara ett av speakerns favoritord, grym speaker btw!), jag på bana 2. Minns att jag var lite nervös innan men att jag fokuserade på mitt nyckelord och satte skotten, trots att jag hörde varje träff på bana 1 också. Sista skottet var högt, men ännu en kant in! (Tack karma!) Fick en rundas försprång ut på fjärde varvet, som jag minns var sjukt jobbigt! Men jag fokuserade på mina nyckelord: kliv, kliv, överlev i långbacken och kraft på resten av varvet. Var nästan ikappåkt igen in till sista skyttet och nu hade jag alltså tre nollor i bagaget! Snurrade många tankar genom huvudet, dels på det, dels på vad speakern sa, innan jag samlade tankarna och bara fokuserade på mitt nyckelord när jag skulle skjuta. När jag satte första skottet så tänkte jag på fyra nollor. Sen fokuserade jag om. Efter fyra träff tänkte jag på fyra nollor innan jag fokuserade om, rätt. Jag träffade även sista skottet och vilket leende jag åkte från vallen med! Jag var så otroligt nöjd med det jag hade gjort! Och så tänkte jag på att jag skulle få en guldstjärna! Sen tänkte jag på loppet, hur gick det bakom mig? Jo, jag fick en lucka på två straffrundor denna gång och tänkte att det borde jag klara. Sista varvet var en mental kamp mot mig själv och mot smärtan. Tankarna snurrade mer än nånsin och en gång sa jag högt till mig själv: okej, kliv, kliv, överlev, sista gången nu! Men det var jobbigt att prata högt så resten av varvet tänkte jag bara, kraft. Sen började tankar om Swecup-totalen snurra, tänkte kraft. Fick tänka långa meningar som handlade om kraft för att hålla tankarna på rätt saker. Kraft på tvåan, snart kraft på trean. Kraft, kraft, kraft. Kollade bakåt flera gånger, såg ingen. Vilken känsla att åka in på upploppet. Kollade bakåt igen, ingen där. Åkte baklänges över mållinjen, min segergest. Fantastiskt. Jag kunde inte sluta le. 
 
När jag pratade med mamma efter loppet så frågade hon om jag sett Skavlan. Nej, vi glömde bort det i fredags, sa jag. Då berättade hon att Therese Johaug också hade kraft som mentalt nyckelord när hon körde 3milen. Intressant, faktiskt. 
 
Vilken underbar dag. Efter tre år fick jag sätta fyra nollor för andra gången i min karriär. Denna gång med mitt nya gevär. Har gjort det en gång däremellan på modellrace, men tänker ibland att mitt gamla gevär kanske var bättre. Efter idag kommer jag nog inte tänka det mer. Och båda gångerna jag gjort det på riktigt har varit på masstart. Jag gillar masstart!
 
Jag vann totala Swecupen i år. Skönt! 
 
Fick i efterhand höra att sista serien gått på 25 sekunder. Det är coolt. Att efter tre raka nollor bomba ner den fjärde på 25 sekunder. Med det mentala spelet som jag spelade mot mig själv under serien. Jag är sjukt nöjd och stolt. Och lite skrytig. Men jag tycker att jag har rätt att vara det idag! Sköt andra liggserien på 28 sekunder, bra! De andra två serierna vet jag inte men kändes som jag hade samma tempo på alla serier, alla skott. Alltså, jag har lite svårt att greppa att jag satte fyra nollor idag. Äntligen! säger jag bara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0