Kampen mot brytbussen

Söndagens tävling var distans. 5x3km, LSLS. Innan loppets slets jag mellan trötthet och kärlek till just distans. Vet faktiskt inte vilken känsla som vann...


Efter starten så åker vi upp på skjutvallen. Det är ju en ganska rejäl backe in på skjutvallen och vi startade som mitt i backen. När jag kom upp på skjutvallen var jag stum. Alldeles för tidigt inne i ett lopp som jag tänkt försöka åka i tröskelfart (precis under där man blir stum). Stumheten blev bara värre och värre för varje backe på första varvet och efter ungefär 2km ville jag bryta. Men jag tänkte att jag kan ju skjuta bra istället för att åka bra. Bommade tre i första ligg. Kändes som en ofokuserad och dålig serie (mentalt satt jag redan på brytbussen) men såg på siktbilden pappa visade mig sen att om jag inte lytt hans råd att skruva två vänster efter inskjutningen så hade det varit fullt eller en bom. Jag ville ligga klockan fem då jag oftast skjuter klockan tio med högre puls men pappa tyckte jag låg för långt till höger. Höll delvis med och lydde hans råd. Har i alla fall lärt mig att jag absolut ska ligga klockan fem på inskjutningen!!

Men jag bröt inte. Jag blev taggad på att revanschera mig i stå. Andra varvet var precis lika outhärdligt som det första. Extrem-stum och snigelfart på tvåans växel. Men jag sköt fullt i stå! Fick ta en sekund till sista skottet, men annars var det en bra serie. Eller, kändes som det var många dåliga träffar men en träff är fortfarande en träff. Och med 9,5 sekunder till första skott och 27 totalt med en omtagning så kan man inte vara missnöjd, när det dessutom blev fem träff. 

Jag tror det var på tredje varvet som jag kom in i loppet. Jag hade vant mig vid stumheten och smärtan och kände mig faktiskt stark på trean. Till skillnad mot igår så kunde jag efter en nedförsbacke trycka på trean när det gick uppför igen! Och så var jag ju sugen att revanschera mig i ligg också. Även om brytbussen fortfarande tutade strax bakom mig. Lyckades inte riktigt revanschera mig i ligg då jag drog iväg ett dåligt skott men efter två knäpp höger så träffade jag i alla fall fyra skott mitt i. Även på fjärde varvet kände jag mig stark på trean och ville bryta varje gång jag åkte på tvåan. 

Hann tänka en tanke om att jag fortfarande har 100% träff "post-cola" men tryckte bort den tanken. Kände mig väldigt skärpt i alla fall efter mitt knappa koffein-intag. 

Ingen aning om hur jag gjorde det men lyckades på 25 sekunder (även här 10 till första) trycka ner ytterligare fem prickar och behålla min 100-post-cola-procent. Och 3km till borde jag väl klara. Nej, på sista varvet besegrade jag verkligen brytbussen. 

Helgens enda seger. Men inte helgens enda framgång. Är ändå nöjd med mitt skytte. 0-2, 3-0-1-0. 100% i ligg första dagen och 100% i stå andra dagen. Starka indikationer på bra skjuttider, när det inte strulat på ett eller annat sätt så skjuter jag på tider som jag är nöjd med. 80% träff i helgen är ingen katastrof och finns helt klart potential, när benen fungerar så kommer jag orka bättre på vallen också. 

Ja, det är mina ben som inte fungerar. Annars är jag nöjd med de svar jag fått i helgen. Men benen är ett ENORMT problem som jag MÅSTE hitta en lösning på. Har en plan i alla fall. Får se vad som händer längs vägen. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0