Det bästa den här helgen har nog ändå varit mina skidor. Pappa har gjort ett grymt jobb i vallaboden och mina älskade Sandersson går bara bättre och bättre för varje helg! Idag hade jag verkligen BÄST skidor (om de var bra igår liksom!) Tack kära pappa, för allt! 

Jag tyckte kroppen kändes bättre idag än igår. Men känns inte alls lika bra som det gjorde under träningsperioden i julas... Tyvärr! Men ett steg framåt i alla fall. Hittade en stabil fart som jag kände att jag kunde hålla i tre varv. Och det kunde jag. Det var bara det att jag väldigt gärna hade velat öka på sista varvet. Men det ville inte benen. Jag gjorde verkligen ALLT jag kunde för att försöka locka fram spurtvarvs-Anna sista kilometern men nej, kroppen svarade inte alls. Det är otroligt frustrerande. Jag som haft så bra relation med spurtvarvs-Anna under hela hösten. Men när man behöver henne under vintern så är hon borta. Otroligt frustrerande!

Det blåste storm idag. Så det var inte lätt att skjuta. Jag sköt 1-2, men jag borde helt klart ha kunnat skjuta fullt i ligg och få ner en prick till i stå. Träffade de tre första trots en del vind, men sen höll jag inte ihop det. Kan ha blåst lite mer mot slutet av serien också, minns inte riktigt. Men minns att jag inte tänkte rätt och om jag där hade gjort som igår och tagit om, så hade jag kunnat träffa mer. Och hade jag träffat två till idag så hade jag vunnit. Trots att åkningen gick så dåligt. Så tajt var det. Men man ska aldrig säga "om"... 

För mig spelar det mindre roll om det blir en seger eller en fjärdeplats just nu, jag önskar bara att jag kan hitta en bra känsla i åkningen. Känna att kroppen svarar. Men jag vet att jag har tränat bra i sommar och höst så jag får ha lite tålamod och hoppas att det släpper. Helst snart. Under tiden undersöker jag olika formtoppningsmetoder. Inte hittat rätt än...