Och när jag åker straffrundor. 

Så idag var jag nästan tvungen att skjuta fullt för att inte få ont. 

Det höll på att gå åt skogen redan på fjärde skottet men luckan ramlade till slut (kant in). 

Det är en häftig känsla att komma in till sista stå med 15 träff. Det är faktiskt 3,5 år sen jag gjorde det senast. Det var också senast jag sköt 20 träff. Jag trodde jag skulle göra det idag också. Men luckan i mitten ville inte ramla (kant ut). Klarade en straffrunda utan att få ont. 

Annars så kändes åkningen lite tyngre idag, men jag känner att det finns något där. Formen har höjt sig ett snäpp sen senaste tävlingshelgen. Jag är stark på trean. Och jag har ett omslag som jag är väldigt stolt över (spurtvarvs-Anna). 

Jag pressade kroppen till 101% av maxpuls idag. Och det är en så fruktansvärt härlig känsla, när kroppen svarar på kommandot att köra ännu hårdare, när man ligger precis på gränsen av vad kroppen klarar av. 

Det har varit en fantastiskt rolig helg och även fast kap analysen inte var så rolig läsning idag så är jag SÅ NÖJD med det jag presterade idag. 

Jag är nöjd och glad. Formen är uppåtgående. Jag är extremt taggad på nästa tävlingshelg (Swecup i Östersund 8-9 december). Jag älskar skidskytte igen!