-

Längdavslutning

Det har blivit tradition att avsluta säsongen på Fjälltopphelgen. Längesen jag åkte själva Fjälltopploppet (2013) och då sa jag att det var första och sista gången. Blir mer och mer sugen att göra comeback, men är då mest sugen att göra det i motionsklass. Och någon skidmotionär är jag inte än! Så i helgen sprintar jag bara! 

Precis som förra året är jag här med IFK Mora och idag avgjordes SM i sprintstafett i Bruksvallarna. Till skillnad mot förra året så fick jag åka startsträckan. Det var kul! Explosiv som man är så maxade jag ju från start och fick en bra position. Men formen är inte riktigt 100 och jag drog på mig mjölksyra tidigt. Trodde att det skulle stoppa upp och att alla skulle åka om mig, men lyckades ändå kriga på otroligt bra trots tokstumma lår och svarade på alla försök från den bakifrån att gå om (uppför). Men gjorde en extremt dålig kurva in på stadion, fram tills dess var jag väldigt nöjd med min sträcka. Ut på mitt andra varv hade jag lucka upp, gjorde ett försök att komma ikapp men mina explosiva muskler orkade inte hålla samma fart en längre tid när jag åkte själv. Så andra halvan av loppet handlade bara om att försöka åka så fort jag kunde med mina tokstumma lår. Vi blev sist i vår semifinal, men försökte att åka snyggt också, där bakerst. 

Såklart tråkigt att inte prestera bättre men det var otroligt kul att se finalen från sidan! Mora tog dessutom guldet i damklassen. Jag stod på banans högsta punkt och när jag fick se Stina där sista gången, alltså, det var så mäktigt! Det var nästan utomjordisk klass på den skidåkningen! Så häftigt att se! Så imponerande! Det är något helt annat att se skidåkning i verkligheten än på tv och det jag såg idag var bland det mäktigaste jag sett! 

Imorgon kör jag (troligtvis) säsongen sista tävling, 100m supersprint. Det blir spännande. Läste nyss mitt blogginlägg från förra året, då hade jag höga förväntningar och det slutade med ett magplask. I år är jag mer ödmjuk, även om det känns som att 100m-formen är bra. Jag vet ju att verkligen allt kan hända. Så ser också väldigt mycket fram emot att avsluta säsongen så man bara kan njuta av skidåkning i fjällen sen. Men tävlingsnerven kliar lite alltså, hittar jag något mer lopp här framöver kan det hända jag spontananmäler mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0