Gillar Knyken

Det är tyvärr ganska få "officiella" tävlingar på sommaren, dit räknar jag inte testrace mm. Men Knyken arrangerar varje höst en sprinttävling, riktigt kul. Precis som ifjol körde vi GPS-tracking på den tävlingen idag, det är i samarbete med Olympiatoppen och vi får en väldigt avancerad kapacitetsanalys där vi i realtid ser vart man tappar respektive tjänar tid under en tävling. Väldigt intressant. 

Jag har känt mig sliten efter SM och hade inga större förväntningar på dagen. Jag ville göra mitt bästa utifrån mina förutsättningar och jag lyckades nästan fullt ut med min plan. 

Jag öppnade kontrollerat och fokuserade på att åka tekniskt bra. Trots det så var jag ansträngd på skjutvallen och fick andas mycket. Var för snabb på ett skott och fick åka en runda. Åkte ett kontrollerat andravarv också, enligt plan. Fick andas mycket i stående också och ta om efter tre skott. Kämpade ner alla prickar tillslut, riktigt skönt. 9/10 är bra. Och förra helgen visade jag ju att tempot finns där när det stämmer. Sen körde jag järnet på spurtvarvet. Kroppen svarade ändå bra. Det var tungt och jobbigt men behövde inte vika ner mig utan hade tryck över krön och sådär. 

Startade först så var en lite orolig väntan i mål för hur långt det skulle räcka. Var liksom inte helt nöjd med farten i spåret. Men det visade sig att det var antal träff som skulle avgöra dagens lopp och där var jag bäst! Riktigt skönt att avsluta rullskidsäsongen med en seger! Nästa gång jag kör med nummerlapp är på snö och där trivs jag sååå mycket bättre än på asfalt! 

Frustrerande

Idag var det ändå rätt roligt att tävla. Kroppen fungerar inte bättre än tidigare, det kändes i kroppen att det var tredje tävlingsdagen och när formen inte är där så blir det slitigt. 

Däremot fick jag verkligen lyckas på skjutvallen idag. Jag var offensiv och kände mig stabil, inte så självsäker som första halvan av veckan, vilket gjorde att jag trodde att jag skulle bomma fjärde skottet, jobbade verkligen igenom det (men det var en väldigt fin träff) och hann inte fokusera om till femte skottet, så det blev en bom istället. Typiskt. Lite drygt att börja med en bom i första men hade härlig fart ut på tredje varvet efter en snabb nolla i första stå. Kunde inte vara lika offensiv i andra ligg, fick andas lite mer i början av serien men det var också fullt så det var skönt. Även sista stå var offensiv och fem träff. 19/20 är bra! 1,56 i skjuttid. 24+22 i stå. Igår hade jag 31, så tveksam är inte receptet för mig. Bra känsla i skyttet och skönt att få visa vad jag kan. 

Jag har dock noll koll på varför det gått så tungt i spåret. Har ju haft en bra känsla under en längre tid, inte sådär toppformskänsla, men den trodde jag skulle kunna komma när jag släppte upp träningen. Men det blev snarare tvärt om. Fruktansvärt frustrerande! Får ta ett samtal med coach och se om vi ska göra några förändringar. För så hör dåligt vill jag inte åka!! Så här dåligt ska jag inte åka. Frustrerande. 

Kant ut

Ingen rolig dag idag. Vet inte riktigt varför det inte går som jag vill. Kändes inte som någon katastrof förrän jag såg resultatlistan. Fick en chock och visste inte vad jag skulle säga. Katastrofalt. 

Hade mina kantare gått in så kanske det hade blivit ett helt annat lopp. För det är frustrerande att åka runda efter runda. Tyckte ändå kroppen svarade bra när jag ville åka fort, men känner ju att något ligger och bromsar annars. 

Imorgon är målet att hitta en bra känsla i åkningen och skjuta säkrare skott. Jag vill tro att den känsla jag haft inför den här helgen inte var inbillning och att en bra känsla ska betyda något bra. 

5km skate

Idag tjuvstartade rull-SM med en längdtävling. 5km skate skulle avverkas på kvällskvisten på skidstadion i Östersund. 
 
Det är alltid lite speciellt med kvällstävling, det finns liksom i bakhuvudet hela dagen. Men jag tycker ändå att jag har bra strategier för att klara av nerver och sånt, men idag var jag glad att jag inte behövde skjuta denna kvällstävling. Det hade jag inte riktigt huvud för idag. 
 
Hade väl kanske inte riktigt ben för att tävla idag heller. Eller så var det huvudet det var helt fel på. Jag startade nämligen alldeles för hårt. Det var i och för sig planen också, men i den planen ingick att jag skulle återhämta mig bra i den långa nedförsbacken. Det gjorde jag INTE. Så när jag kom ner på stadion igen så var jag helt slut och stum i hela kroppen. Jag är ändå nöjd med känslan jag hade på första varvet idag, hade jag haft samma tryck även på andra varvet så hade jag varit nöjd med dagen. Men jag hade allt annat än bra tryck på andra varvet, det var verkligen en plåga att åka då (värre än vanligt). 
 
Så jag är inte nöjd med dagen, men inte helt uppgiven. Jag tycker ju att det går för sakta för att jag ska vara nöjd, men gillade ändå känslan jag hade på första varvet idag. Och även om 5km skate är kul så gillar jag skidskytte klart bättre. Och det är skidskytte det ska handla om resten av helgen. Så det ska jag ladda om för.

Inte kul

Blev ingen roligare dag idag. Idag var jag mindre ledsen men mer arg efter målgång. Arg på att det inte lossnar, arg på att jag inte kan ha något flyt. 

Idag var det helt sjuka kant ut. Fattar inte hur jag kunde skjuta så dåligt. Kändes ju bra!! Tur att säsongen inte är slut, för nu har jag kant in till godo!!

Åkningen var inte bättre heller, jag kände mig orkeslös, har ingenting att trycka med, blir bara trött. Sjukt frustrerande. Att det var soligt och varmt var inget plus idag då snön började suga fruktansvärt mycket där solen låg på, på de sista två varven. Sjukt drygt! 

Nej alltså dagens lopp vill jag också bara glömma. Nu går jag officiellt in i off-season, men ska fortsätta tävla för att jag tycker det är kul. Och det får bli det jag fokuserar på, att ha kul!! 

SM sprint

Nu ska jag bara kort skriva lite om dagens tävling, innan jag för gott lägger det här loppet bakom mig. 

Ingenting gick enligt plan idag. Det började väl med skidtestningen. Hade två par som gick riktigt bra på träningen igår, också de två par jag trodde skulle gå bäst i helgen. Så pappa vallade upp dem. När jag testade gick det sjukt dåligt. Pappa rillade och jag testade igen. Det gick bättre men inte bra. Det var som att skidorna bromsade mig, jag ville åka fortare men kunde inte. Så med 15 minuter kvar till min start fick pappa valla upp ett par nya skidor (med våt slip). 2 minuter innan start kom pappa med skidorna och jag testade. Kände direkt att det var skillnad och med 53 sekunder till start var jag på plats i startfållan. Det blev alltså en väldigt konstig uppvärmning men tyckte ändå kroppen hade känts bra. 

Det gjorde den inte under loppet. Öppnade hårt men kontrollerat och är ändå nöjd med mitt första varv, skidorna var ganska bra, lurig snö, men tror de flesta hade bättre skidor än mig idag. 

Det var dock inte problemet idag. Problemet var att jag bommade två skott för mycket. Vet egentligen inte varför. Dåliga skott helt enkelt. Sköt fort, men mest efter mina bommar (tredje resp andra skottet). Så skjuthastigheten är jag nöjd med. 

Ett ännu större problem var den orkeslöshet som fyllde min kropp för varje backe jag tog mig upp för. Det var som att backarna bara sög musten ur mig, mycket mer än vad de borde göra. Orkade verkligen inte trycka på. Det är hemskt att känna så när man tävlar och inte vill något annat än att känna sig stark och pigg. 

Nej, 2018 har varit allt annat än ett bra år för mig form-mässigt. Men visade ju före jul att det finns fart i min kropp, vill hitta den farten igen... Skyttet är ändå stabilt, en dålig dag på vallen med mina mått mätt är 1-1 som idag. Det håller inte, men är ändå inte dåligt, egentligen. 

Trött

Jag vet inte om jag någonsin vaknat på måndag morgon efter en tävlingshelg med så ont i kroppen som idag. Det blev verkligen en tuff helg med två lopp där jag tog ut precis allt vad jag hade. Det är rätt tuffa banor i Sollefteå också. Sen är det väl inte helt optimalt att köra 5,5 timme själv med ankomst strax innan 22 på kvällen. Och kanske inte heller helt optimalt att gå och lägga sig utan kvällsfika. Så jag mår väl som jag förtjänar just nu. 

Gårdagen blev inte alls som jag trodde och hoppades på. Öppnade offensivt igen och hade bra tryck första varvet. Det tog emot lite men jag ville åka fort så då fick det göra ont. Det blev en hyfsat snabb nolla i första (33sek inkl skruvning tillbaka till noll) och jakten var igång! Hade nu ögonkontakt med täten i den längsta backen och när hon reste sig från skyttet så la jag mig ner. Hörde speakern säga att hon skjutit en runda men jag var fokuserad på mitt eget. Det vajade lite i vimplarna igen, som på inskjutningen så jag skruvade till det läge jag skjutit in med. 2 knäpp höger. Sen var jag lika offensiv som första serien. Träffade två. Bommade tredje. Trodde på dålig efterriktning. Bommade fjärde. Kollade upp. Ingen förändring i vind. Varför bommade jag? Var riktigt noga med sista skottet och det satt. Men två rundor. Fick sedan se serien och jag hade läge, högt. Ingen aning om varför. Sjukt tråkigt. Efter det gick det riktigt tungt i spåret. Kroppen svarade inte alls när jag ville åka fort. Ett stabilt ståskytte ändå med 1-0 på 25 resp 24 sekunder. Känslan var väldigt bra, för tidig på ett skott bara. Sista serien hade jag flowet igen. Fullt fokus på siktbilden och perfekta rörelser direkt in i pricken. Ville verkligen göra ett bra spurtvarv sen för att få en bra jakttid eller nåt men det ville inte kroppen. 

Gick i mål som tvåa med ungefär samma avstånd som vid start både upp och ned. Resultatmässigt ett OK lopp men känslan i åkningen var inte OK. 

Nu behöver jag bryta mönster för att hitta tillbaka till den fina åkningen jag visade före jul. Och med tanke på hur trött jag är idag så känns mer än en vilodag helt rätt. 

(null)
Tog ett tag innan jag kunde resa mig efter målgång på sprinten, låg på mage länge innan jag först tog mig upp till denna position, innan jag kunde kosta på mig ett leende. 
(null)
(null)
Vi hade i alla fall tur med vädret!

Skjuta fullt

Jag utformade tidigt min plan för dagens lopp. Gick igenom banan och bestämde mig hur jag ville genomföra loppet. Mestadels hur jag ville åka, på skjutvallen vill jag alltid skjuta fullt och jag behöver bara snabbt påminna mig om mina nycklar. 

Jag öppnade offensivt idag, enligt plan. Åkte på trean uppför första backen (första gången nånsin!) och kände mig stark. Är lite rädd för att dra på mig mjölksyra på tvåan så blir lite passiv. Men på första varvet hade jag ändå bra tryck. Kände att formen inte var toppen, tyvärr, men det misstänkte jag ju, så var bara att kriga med det. Blev lite passiv in till skyttet, men det är en riktigt tuff ingång till skjutvallen och jag var rejält ansträngd när jag låg där. Lät det ta sin tid i liggande, ville verkligen skjuta fullt. Och det gjorde jag! Var rätt tufft på andra varvet, körde det jag hade, men blev lite passiv igen uppför, i alla fall in till skytte. Var i alla fall inte särskilt ansträngd när jag stod där, fick verkligen upp flytet och sköt en snabb nolla, där fick jag verkligen uppleva fenomenet FLOW. 23 sekunder var serien på, kanske min näst snabbaste på tävling nånsin. Näst snabbast uppmätta i alla fall! På spurtvarvet var det bara att kriga för varje meter, varje sekund. Kändes lite segt, men hyfsat bra svar från kroppen. 

Ett rätt bra lopp. Riktigt härligt att få skjuta fullt igen! Hade önskat lite bättre form, men tror det kan bli lite bättre till imorgon alltså. Då är det jaktstart, går ut som tvåa med knappt en minut upp och en minut ned. Blir att göra mitt eget lopp, får göra en bra plan till imorgon också och följa den typ som jag gjorde idag. 

Nullerklubben

Det är "landsdelsmesterskapshelg" i Norge och Trondheim som tillhör region Midt hade sitt LM på Knyken. Distans igår och sprint idag. Jag körde bara idag och det var riktigt kul!

Var faktiskt sjukt nervös innan. Gick som in i min tävlingsbubbla redan vid frukosten trots att jag inte startade förrän 13:37. Sen höll jag mig i bubblan. Jag var fåordig, taggad, lugn och glad. Åt en tidig lunch innan vi åkte de drygt fyra milen till Knyken. Hade en väldigt stabil inskjutning. Fick jobba med nästan varje skott men kändes stabilt. Låg där jag ville ligga i ligg och hade bra träffar i stå. 

Hann in och se sista skjutningen på OS-masstarten mellan inskjutning och uppvärmning och den ljudvolymen när Trønder-sonen Svendsen träffade sista skottet... Skrek själv så jag hörde inte helt, men... 

Hade en stabil uppvärmning. Kändes inte toppen men stabilt. Samtalade med mig själv och höll mig kvar i min bubbla. Saker och ting flöt på. 

Starten gick och jag åkte på. Det är en lång nedförsbacke ut från stadion följt av en lång, varierat kuperad uppförsbacke. Öppnade offensivt men kontrollerat och hade en okej känsla. Ganska bra liksom. Några småbackar in mot stadion efter en nedförsbacke där jag höll igen lite för att kunna skjuta bra. Hade varit lite skakigt i ligg på inskjutningen. Kändes ganska bra i skyttet, men fick jobba med varje skott. En del tankar susade förbi också, funderade bland annat på vem som la sig på banan bredvid. Men jag lyckades fokusera på alla skott och skjuta fullt. Bra! När man skjuter fullt går det fort ut från stadion... I botten av backen blev jag omåkt av Jenny, så då insåg jag att jag inte åkte så fort som jag hoppades på. Kunde inte gå med henne men annars kändes långbacken ganska kort faktiskt. Så det var en skön känsla. På väg in till stå insåg jag att jag hade ingen plan om vart jag skulle skjuta stå. Man gled ganska långt in på skjutvallen så kunde inte ta en tidig bana, som jag brukar. 24:an såg ut att vara den första jag kunde glida in på, men 23:an var det färre bom på, så jag tog den (gillar inte när det är svarta bommar vid sidan av pricken, ibland blir pricken då större än vad den är och siktbilden blir fel). Kändes helt sjukt bra i stående, tog lite extra tid till första skottet men sen gick det snabbt. Hann tänka att jag sköt snabbt och att jag verkligen ville träffa sista skottet (igår sköt jag 9 raka och bommade sista på de fyra sista serierna!) Fokuserade på varje skott och träffade alla. Årets första nollskytte! Så underbart! Även första gången jag sköt fullt utanför Sverige och jag belönades med ett "nullerklubb-diplom". Riktigt nöjd! 

Sen gjorde jag ändå ett bra spurtvarv, tappade mycket mindre mot Jenny än de två första varven och behöll min andraplats i mål, kroppen svarade faktiskt väldigt bra på spurtvarvet, så det var skönt. Önskar förstås att det går lite fortare, men jag vet att Jenny håller en väldigt hög nivå och gjorde ändå bra annars. Väldigt nöjd med min rangetime i stå bland annat. Hade bäst rangetime i min klass och då var vi tre som sköt fullt. Bra nivå! Verkligen otroligt härligt att få skjuta fullt idag. Det var verkligen efterlängtat! Skjutit 9 och 19 så många gånger i år. Kan jag få in 20 innan säsongen är slut? 

Tänka positivt

Är ganska besviken över loppet idag så blir ingen längre analys. 

Kändes oväntat bra på första varvet, hade känt mig väldigt seg på inskjutning och uppvärmning (men bra skytte på inskjutningen) så blev förvånad när kroppen svarade bra på första varvet. Hamnade efter en tjej som släppte tät-trion så fick tyvärr ingen chans att gå med där, men kom in som fyra till första skyttet. Det blåste mer än på inskjutningen så jag skruvade, men ett knäpp för lite, så blev två kant ut. Riktigt surt såhär i efterhand då det hade blivit ett helt annat lopp om de suttit och jag fått gå med täten. Kändes väldigt bra i åkningen på andra varvet också men kom in till helt sjuk storm i andra ligg. Väntade på vindarna, skruvade, höll mot vinden. Ja, det var allt annat än en snabb skjutserie. Sen kände jag under tredje varvet att trycket i åkningen inte var lika bra och efter tre bom i första stå så gick luften helt ur mig. Ville bara bryta men ville inte heller ge upp. Fjärde varvet var i alla fall en ren och skär plåga. Min sista skjutning var det inte lika mycket vind som tidigare skjutningar men ett skott smet ut ändå. Gjorde ett ärligt försök till ett spurtvarv men kroppen svarade inte över huvud taget. Jag var helt död i både ben och överkropp. 

Var så sjukt besviken när jag kom i mål. Glömde helt bort den känsla jag haft i åkningen de 2-3 första varven men det är verkligen det jag måste ta med mig. 

Det är min blott andra tävling på hela säsongen som jag skjuter dåligt. Det är sjukt frustrerande när inte skyttet fungerar men det har gjort det på nästan alla tävlingar i år ju. Sen är det även sjukt frustrerande att när åkningen för en gångs skull känns bra så fungerar inte skyttet. Men jag får bara försöka tänka positivt och ta med mig de bra bitarna från helgen. Finns absolut hopp om väldigt bra lopp framöver om man ser till de bitarna som fungerat bra i helgen. 

(null)
Foto: skidskytte.se

Kvällstävling

SM distans idag! Det var kvällstävling och jag startade vid halv sju. Det är i stort sett samma upplägg som på SM för ett år sedan, med skillnaden att det inte är någon singelmix-stafett på söndag. Jag har inte heller något damseniorstafettlag så kommer inte tävla på söndag. Men distans idag och masstart imorgon eftermiddag. Tog ju en trippel förra året men inte samma facit i år. 

Kändes bra igår på träningen så hade en plan om att gå så pass offensivt fast det fortfarande kändes bra. Men det kändes inte så bra idag, kände det ganska direkt. Kändes som jag öppnade i en fart som jag borde kunnat hålla om formen varit bättre, men den är tyvärr inte så bra som den var före jul. Blir liksom sjukt trött när jag försöker trycka på så då får jag växla ner igen. Mestadels är det tvåans växel som inte fungerar. Men jag tog backe för backe idag, försökte att hålla mig i nuet och inte tänka på nästa varv eller nästa backe, krigade till varje nedförsbacke och tog den återhämtning som gavs. Helt okej återhämtning i alla fall. Så jag krigade mig igenom loppet, alla 15 kilometrarna. 

På skjutvallen var det sjukt blåsigt mestadels. Drog en kant ut i vindriktningen i första ligg, inte den start jag hoppats på men inte katastrof. I första stå så bommade jag tredje skottet, det var inte lätt men jag kunde helt klart ha träffat femte skottet om jag inte tänkt "1-1 är ju helt okej" efter 9 skott utan fokuserat på det 10:e skottet. Men efter det blev det inga fler bom. 17 träff i storm är helt okej, hade varit nöjd med 18. Skönt att skjuta fullt i sista stå igen efter två ettor på de två senaste distanserna där jag sabbade min tidigare 100%-iga post-cola-statistik. Blåste mycket i den serien också så fick bli min storm-taktik att börja i mitten. (Mer svängrum åt båda håll...) 

Blev en 5:e plats efter de tjejer ur EM-laget som var på start, så helt okej placeringsmässigt tack vare bra skytte. Hade självklart hoppats på att försvara mitt SM-guld från ifjol men på det humöret var inte mina ben tyvärr. Ställer ju upp som regerande mästarinna även imorgon så chansen finns än... 

Känns bra, men...

Påväg hem från Torsby så ringde mamma till mormor och morfar. Jag tror hon fick frågan hur det hade gått för mig för hon svarade "jag vet inte om hon är nöjd". Och jag kände att jag visste inte heller. 

Jag var otroligt taggad på dagens lopp, ville verkligen åka fort och skjuta bra! Det flöt på mycket bättre innan loppet med en bra inskjutning och ett bättre skidtest. Var lite segt att ta sig ut på uppvärmning och kändes inte lika bra på uppvärmningen idag som igår, men ibland är det så för mig andra tävlingsdagen. 

Kändes som jag öppnade bra, kroppen svarade bra. Ja, det kändes bra! Även liggskyttet kändes bra så jag gasade på. Sköt liiite för snabbt och det blev en knapp bom. Vet inte om motivationen tröt lite efter straffrundan för känslan var fortfarande bra men det gick som inte tillräckligt fort. Hade många tankar på väg in till ståskyttet. Eftersom målet idag var 00 och det redan var kört så tänkte jag klämma till med en bra rangetime. Fast jag ville ju inte sänka årets träffprocent... Till slut bara rensade jag alla tankar och gick in i min bubbla. Hade fullständig kontroll på geväret och även om jag upplevde att det tog lite tid att komma in i pricken så sköt jag inte förrän jag var inne vilket resulterade i fem träff. Körde allt jag hade på spurtvarvet och det gick väl helt okej, känslan var ändå bra. 

Så jag är rätt besviken över min 3:e plats idag och ganska dåliga åktid. Jag har en teori som går ut på att känslan är bra eftersom det är ett före som gör att jag kan åka väldigt tekniskt bra (jämfört med IBU cupen, då det var så löst) men formen är dålig så därför känns det bra men går sakta. Mamma filmade lite idag och det såg rätt bra ut. Kändes ännu lite bättre men inte mycket att klaga på. 

Det är frustrerande när formen är dålig utan att man vet varför. Men för ett år sen upplevde jag samma sak och sen helt plötsligt var formen väldigt bra...och jag visste inte heller då riktigt varför. Formen är rätt oförutsägbar och det kan svänga fort. 

Skytteformen är i alla fall otroligt stabil!! I år har jag kört 12 tävlingar. 2 med 95% träff. 6 med 90% träff. 2 med 85% träff. 1 med 80% träff och 1 med 60% träff. Totalt 88% träff. Förutom första sprinten i Östersund har det varit otroligt stabilt och bra!! Det är så coolt att kunna säga "mitt näst sämsta skjutresultat i år är 1-1!" Och det är också bara en gång jag skjutit 1-1! Annars alltid 85% och bättre! Lite frustrerande att jag inte skjutit fullt än, men det kommer nog. Skjuthastigheten är oftast väldigt stabil också. 

Så det är skönt att kunna ta med sig något väldigt positivt från en helg där åkformen återigen lyst med sin frånvaro. Nu tar jag tävlingspaus fram till SM i Östersund om knappt tre veckor. Ser fram emot en härlig träningsperiod och ska göra allt jag kan för att locka fram åkformen!
(null)



En masstart!

Äntligen fick jag köra årets första masstart! Också årets första "icke sprint eller distans". Har varit lite enformigt men oavsett distans är det kul att tävla. 

Känslorna innan loppet var väldigt blandade. Benen har inte alls känts bra, jag kände mig trött, blev irriterad när inskjutningen drog ut på tiden, skidorna kändes inte bra osv. Men kopplade på autopiloten, jag gör ju ändå något som jag verkligen kan...och har gjort hur många gånger som helst. 

Började med inskjutning då. De första två serierna (stå+ligg utan belastning) var hur bra som helst. Fem liggträff i stå och fem skott hål i hål i ligg precis där jag vill ha dem (lite nere till höger). Sen sköt jag två liggserier med puls och hade två helt olika lägen. Behövde egentligen skjuta en till men drog en stå med puls istället. Sjukt dålig serie. Då gav jag upp och sket i fortsatt inskjutning. Tänkte på gårdagens bra skytte och de första två serierna. Jag låg på nolläget så det skulle nog gå bra. 

Skidtestet drog också ut på tiden och jag sket lite i det också men så fixade pappa en liten topping och på tävlingen så hade jag bra skidor! Så ingenting att oroa sig för där inte. 

Uppvärmningen kändes ändå bra. Mycket bättre än jag trodde. Lättare att komma upp i puls idag än igår och benen kändes inte så dåliga ändå. 

Vi var tyvärr ett ganska klent startfält på bara fyra tjejer. Så när starten gick så tog jag tät, men gick kontrollerat. Så blev av med ledningen ganska snabbt (det gick väl för sakta). Men var skönt att ligga i rygg och kroppen kändes faktiskt bra! Det var oväntat men härligt. Gjorde en bra kurva i längsta nedförsbacken så tog tillbaka täten och höll den in till skytte. Sköt in på bana 9 och på tävlingen hade vi bana 25-30 så ville skjuta så nära som möjligt, hehe. Var lite elvisp i pipan på liggskyttet men tog tid på mig och träffade. Drog ut ett skott, klickade och plockade extraskott, så tog väldigt lång tid. Men det var fullt så fick en liten ledning ut på andra varvet. Kände att det var lite jobbigare att hålla fart själv men fokuserade på tekniken som kändes bra. Men fick verkligen lov att tänka på att åka tekniskt bra idag, annars la kroppen av. Så fick jobba mycket med mina egna tankar, mer än normalt. Men känslan var fortsatt bra! Tills jag bommade dricka...var så sjukt törstig att jag som inte orkade tänka på att hålla bra teknik och åka fort under tredje varvet. (Sköt fullt även i andra ligg, men elvispen gjorde att det också tog lite tid, inte som i första, men längre tid än normalt.) Fick dricka på tredje varvet istället för andra och det var sååå gott! I första stå kändes det väldigt bra så blev förvånad att det blev en bom. Hade det ganska tungt på fjärde varvet också. Kroppen svarade när jag sa åt den att hålla bra teknik men så fort jag tänkte på något annat så tappade jag farten. Och att under 47 minuter i sträck hålla fokus varje sekund, det är svårt. I sista stå blev det tyvärr också en bom, en grövre bom den här gången. Gick ut som tvåa, med långt upp och långt ner. Så då gjorde jag något som jag aldrig tidigare minns att jag har gjort, jag chillade på spurtvarvet. Jag kände att det var viktigare att spara krafter till imorgon än att göra ett bra spurtvarv. Jag var nöjd med min placering, det var det bästa jag kunde göra idag. Hade varit kul att få rygg ut på tredje varvet och se om jag kunde ha åkt fortare i rygg men orkade inte ta in de sekunderna jag tappade på skjutvallen. Så jag är nöjd med dagen. Formen är ganska bra igen och skyttet är lika stabilt som det varit hela säsongen. 

Besviken

Även sista loppet blev en besvikelse, åtminstone resultatmässigt. Banan passade mig bättre så jag kände att jag kunde göra mig själv rättvisa. Men kände också att formen inte är där jag vill att den ska vara. Hade jag varit i form hade jag kunnat åka bra på den här banan! Men nu blev det ett "ok" lopp vilket inte räcker långt i den här konkurrensen. Skyttet var stabilt, 0-1 på 32 resp 26 sekunder. Trodde ståserien var snabbare faktiskt... men det är stabilt. Och hade jag skjutit fullt idag så hade jag varit nöjd. För jag gjorde mitt bästa, jag tog ut det jag hade för dagen, åkte så fort jag kunde med den form jag har för tillfället. 

Men den här resan blev inte riktigt som jag hade hoppats på, framförallt resultatmässigt. Upplevelsen har varit lika underbar som jag tänkt mig. Det är verkligen en upplevelse, att få tävla internationellt i Sverige-kläder. Det är något jag har saknat och längtat efter. Det har varit underbart att få uppleva det igen och jag är mer motiverad än nånsin att göra jobbet så att jag får chansen igen och då kunna prestera resultat jag kan känna mig nöjd med! 
(null)
Nummerlappen matchar tävlingsdräkten, hehe


Snabbt ståskytte

Idag har jag varit med om något som jag hört talas om, men aldrig upplevt själv. Nämligen känslan av att direkt efter att man kommer i mål på ett lopp så känner man att man skulle kunna köra samma lopp igen på samma tid. Det var den känslan jag hade i åkningen idag. Jag åker i ett tempo som är maximalt av vad jag klarar av men som jag samtidigt skulle klara av att fortsätta hålla. Jag vet inte varför inte kroppen svarar bättre just nu men jag vet att jag verkligen inte fått göra mig själv rättvisa under årets tre IBU cup-tävlingar. 

Skyttemässigt blev det ett medelmåttigt resultat idag. Luriga vindar här och skruvade innan första ligg trots att det knappt blåste. Igår gjorde vinden mycket men idag skruvade jag ut mig. En kantare gjorde att jag tappade fokus och bommade en till. Sen skruvade jag tillbaka. Det är fruktansvärt jobbigt att starta en distans med en tvåa, men det gjorde att jag slappnade av mer i ståskyttet och drog en nolla på 21 sekunder! 4:e skjuttid och 2:a rangetime, 0,6s efter. King det!! I andra ligg blåste det lite mer så skruvade igen. Denna gång skruvade jag rätt och sköt fullt. Kändes som en "säkerhetserie" men den gick på 34 inkl skruvning. Det är bra! I sista stå sköt jag också lite mer på säkerhet (som planen var denna distans), efter tre eller fyra skott ställer sig någon på mattan bakom mig och jag tänker "oj, jag är inte sist i spåret!" Glömde bort att fokusera på att träffa och bommade sista skottet. Onödigt!! Men snittade 23s i stå idag, det är målet och bra att göra det på en distans och samtidigt träffa 9/10 skott. 

Finns alltså bra saker att plocka ut från mina dåliga resultat. Ser fram emot lördagens sprint på en HELT annorlunda bana än dagens 1,5km långa monsterbacke. 

Dåligt

Idag var det en dålig dag. Jag var inte mentalt här och nu, jag öppnade för hårt så kunde inte hålla ihop åkningen hela loppet och jag höll inte heller ihop skyttet. Var lite för snabb till första skottet i ligg. Och blev "bara" 69 träff av 70 i stå på Osrblie’s skjutvall. Men det dröjde till det 69:onde skottet innan bommen kom. 1-1 är inte dåligt men det sänker min totala skjutprocent för säsongen så inget jag är nöjd med. De hade saltat delar av banan idag så det gjorde min åkning lite bättre. Men som sagt så gick jag ut alldeles för hårt och det var ännu jobbigare idag än igår. De hade inte saltat den andra backen så där stod jag still de två sista varven. 

Nej, nu vill jag lämna Osrblie bakom mig. Imorgon åker vi vidare till Arber. Där väntar distans på torsdag och sprint på lördag. Ser ändå fram emot fler tävlingar och håller hoppet uppe om att det ska vända åkmässigt för min del. 

IBU comeback

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om dagens tävling. Jag kan starta med att beskriva min upplevelse, så kanske jag blir lite klokare efter det. 
 
Jag var sjukt nervös innan. Har sovit sådär, drömde att jag kom försent till stadion och vaknade i panik, som snabbt lugnade sig när jag insåg att jag bara drömde. Sjukt svårt att äta frukost sen. Det har jag i och för sig alltid, men nästan värre än vanligt idag. Men när jag väl kom till stadion så var det som att min nervositet dränktes i mina rutiner. Jag gjorde ju allting precis som vanligt. Skidtest, vapenkontroll, inskjutning, uppvärmning. Som jag gjort sååå många gånger förut. Så kände inte av nervositeten mer. Och jag kunde verkligen njuta av att få uppleva detta. Jag rös när jag stod och väntade på min tur att få starta, när jag såg mig omkring och det gick upp för mig att jag ska tävla i IBU cupen. Och det var så underbart att få köra iväg. Kändes ganska bra till en början. Jag gick ut kontrollerat uppför de tuffa backarna som startade banan och hade en bra känsla i kroppen. När jag kom in i andra halvan av banan, den lättare delen, så tryckte jag på mer och mer och tyckte kroppen svarade. Fokuserade bra påväg in till skyttet, men tankarna drog iväg lite ändå. Nu ska jag skjuta liggande, på IBU cupen! Men kom tillbaka in i min skytte-bubbla lagom till första skott och träffade de två första. Tredje skottet slank iväg lite för fort, en tidig bom klockan fem, fingret var före både pipa och tankarna. Men träffade de två sista och en helt ok start. Andra varvet var tuffare, backen kändes längre och snön kändes djupare. Ja, det var riktigt jobbigt. Fokuserade väldigt bra in till ståskyttet, kom in i ställningen, tog den tid som jag behövde för att komma in i första pricken. De två första skotten tog lite tid för mig att komma in i pricken, men jag väntade till rätt siktbild dök upp och träffade. Tredje och fjärde skotten gick bättre, två snabba träff. Sen kom tankarna, jag tror jag har en ganska bra skjuttid...nej, nu måste jag fokusera på att träffa sista skottet. Och så gjorde jag det. 
 
Så skyttet var väldigt bra idag. 9 träff på 34 resp 27 sekunder. Helt ok. Kände ju att jag tvekade lite i både ligg och stå, men det är stabilt. Väldigt stabilt skytte, överlag, hela säsongen. Nöjd med det! Nöjd med att jag gör precis som jag brukar på skjutvallen, även om jag är väldigt medveten om situationen, att jag tävlar med Sverige-kläder på IBU cupen.
 
Sista varvet var också sjukt jobbigt. Gick kanske inte jättebra upp för första backen, men sen kände jag mig återhämtad när jag kom till andra backen och därifrån och in i mål kändes det ganska bra igen. Såklart fruktansvärt jobbigt, fick verkligen pusha mig själv att hela tiden kriga. Och jag krigade, varje meter in till mållinjen. 
 
Jag hade sagt innan att jag inte ville veta någonting under loppet, inga tider, inga placeringar. Ville typ höra "du ser stark ut", "det är bra" (fast bara om det var sanningen) och "du har tre sekunder för två placeringar framåt", vilket var vad jag fick höra. När jag kom i mål kollade jag på tavlan som visar placering och tid. Ser "RK 79". 79? Kom jag 79:a? Vad faaaan? Var det så dåligt? 
 
För så dåligt kändes det inte. Och med så bra skytte ska jag placera mig bättre. Jag vet att vi hade bra skidor också, så kan inte skylla på det. Så jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag trodde jag var bättre än såhär. 
 
Får ta med mig det som var bra idag och hoppas att formen kan höja sig ett snäpp. Jag känner att jag har en bit kvar till toppformen, även om det känns helt okej. Men "helt okej" räcker inte långt internationellt. Tyvärr. Får helt enkelt hoppas på att känslan blir bättre och att när jag känner mig bra, så kommer resultaten också att vara bra. Jag har tre lopp kvar på den här turnén och jag ska ta vara på mina chanser. Och fortsätta njuta av att få uppleva detta!

Kort sprint

Idag tävlade jag i GDV cupen, regionscupen som för ungdomarna är uttagning till Riksfinalen och som för oss seniorer (och juniorerna) är ett trevligt inslag i träningen. Med en sammanslagen junior- och senior-klass är startfältet stort och distansen kort. Idag var det 6km sprint som stod på schemat, normalt sett en favoritdistans för mig och på lite av en favoritbana i Älvdalen. Men det konstanta snöfall som rådde gjorde det extremt tungfört så tävlingstiden blev nästan lika lång som på en vanlig 7,5km sprint. Jag hade inte bästa skidorna heller, kanske gjorde bort mig i skidtestningen där jag direkt bestämde mig, skulle kanske ha åkt lite mer på de pulvrade skidorna, så kanske de hade gått bäst till slut. Men men. Hade inte dåliga skidor. Och det var ju ingen viktig tävling så vallningen var inte högprioriterat. 

Minns inte senast jag åkte en så jobbig tävling. Planen var att starta offensivt och det gjorde jag. Insåg efter ungefär ett halvt varv att det inte fanns särskilt många lättare partier utan man behövde verkligen jobba hela tiden. Tror tanken som for igenom mitt huvud var "den här banan kan man köra helt slut på sig". Vilket var ungefär vad jag gjorde. Bommade första skottet i ligg, kollade upp och tog beslutet att inte skruva mot den lilla vind som var. Däremot beslutade någon del av min hjärna att hålla lite mot vinden och då träffade jag så jag fortsatte med det. Erfarenheten som slog in där? Minns i alla fall inte så mycket mer. Efter en runda fick jag en bra rygg på andra varvet vilket gjorde att jag krigade vidare där. Verkligen välbehövligt då det var så sjukt jobbigt att åka. Fick verkligen kriga för varje meter och det är svårt att säga om det var snön eller kroppen som stretade emot. Hoppas på det förstnämnda. Drog en ganska snabb nolla i stå, fick ta ett extra andetag och varv med pipan runt pricken innan jag släppte iväg sista skottet men pappa sa att det var en snabb serie, känns aldrig så när man tar om men det var en snabb omtagning. Så sen var det bara att kriga sista varvet, det var verkligen jobbigt men jag tog mig igenom varvet på ett bra sätt. 

Det blev en tredjeplats för mig idag, jag hade hoppats på lite bättre men får vara realistisk. Jag är inte i samma form som innan jag blev sjuk. Det positiva är att jag känner mig väldigt stark och bra tekniskt. Och framförallt att jag håller en väldigt stabil nivå skyttemässigt! Även åkmässigt är det stabilt och det är en känsla jag saknat i flera år. Att inte braka ihop totalt när formen inte är på topp. Utan att hålla ihop det bra ändå. 

Är inte helt lugn i tankarna kring de internationella tävlingar som väntar mig då jag vet hur stor skillnad det gör i det motståndet om man är i bra form eller inte. Men på lördag ska jag köra testrace så då får jag en indikation på om formen är stigande. Jag hoppas och tror det. 

Stabilt

Första Swecup-helgen för året är avklarad. Det är med blandade känslor jag ser tillbaka på helgen. Mestadels är jag väldigt nöjd, men jag hade ännu högre förväntningar, vilket gör att jag inte är helt nöjd trots två bra lopp. 

Idag var det distans. 15km, LSLS. Efter gårdagens extremt stumma ben så hade jag en plan om att åka kontrollerat i fyra varv och uppför första backen på spurtvarvet och sen släppa lös alla krafter jag hade kvar. Ville otroligt gärna genomföra fyra bra skjutningar också, vilket är lite lättare om man åker kontrollerat. 

Jag lyckades nästan helt med min plan. Jag öppnade väldigt kontrollerat, åkte rytmiskt, stort och smart. Kom in till första ligg och var inte alls ansträngd. Blev lite förvånad över det och istället för att utnyttja det och skjuta en snabb nolla så lyckades jag vara sen på ett skott och skjuta en långsam etta. Ja ja, ingen katastrof. Fortsatte åka kontrollerat och det kändes bra. Det var kallt idag, inte så att jag frös, åtminstone inte förrän på slutet, men så att: 1, jag äntligen fick tävla på mina nya älsklingar!! Fick ett par kallskidor i år som är heeeeelt underbara. Det är sällan man får uppleva den känslan, ett par skidor som redan vid första skären får en att uppleva ett haleluhja-moment! Det är också mina första carbonskidor, och jag verkligen ÄLSKAR dem. De gick så stört bra idag också, minns inte senast jag hade så extremt bra skidor... Och 2, skjutmattorna var hala. 

I första stå var mattan hyfsat stabil att stå på men var inte helt inne i pricken när jag sköt första skottet så det blev en knapp bom. Tvekade sedan lite för att få ner resten av prickarna och fick det. 1-1, varken bra eller dåligt. Men fortfarande chans på bra. Åkningen kändes fortsatt kontrollerad och bra. Loppet gick egentligen väldigt fort. Precis som min andra liggande serie, hehe. Fullt blev det också! Skönt! Men helt plötsligt var det dags för sista skyttet, ganska skönt då det på fjärde varvet hade varit lite tufft upp för första backen. 

Och min post-cola-svit, aka "jag har inte bommat ett enda skott i sista stå på distans sedan december 2015". Den bröts idag. Orkade inte brotta ner alla tankar som kom i sista stå och det blev en bom. Attans!! 

Sen blev jag väldigt ivrig ut på sista varvet. Hade absolut ingen aning om hur jag låg till, men var inte nöjd med 85% träff på distans och ville "åka ikapp" missade minuter. Hej och hå. Lycka till liksom. Så jag skippade planen om att gå kontrollerat uppför sista backen och hoppade lite. Tänkte att det hade känts bra och att jag nog skulle återhämta mig nedför. När jag kom in på stadion efter övre slingan så skriker pappa att jag är ca 30 sek efter Emma och att vi skjutit lika. Jag kör allt jag har uppför varje backe och känner hur jag verkligen måste tvinga mig själv att fortsätta kriga och inte ge upp. Men jag fortsätter kriga. Trycker på allt jag har på trean. Hoppar så mycket jag kan på tvåan. Säger till mig själv "kriga, kriga". Och lyder. Nästa gång jag ser pappa är det inte långt till mål, vill veta vad jag har upp. "Du tar in, hoppa upp för sista backen" säger han. Tänkte mig en sån där perfekt impuls på tvåans växel, Stina Nilsson-style. Blev inte alls som jag tänkt mig, benen kändes som de frusit till is och var inte explosiva över huvud taget. Men jag krigade in i mål, längesen jag var så trött som då. Bara la mig på marken, andades och kände hur jag blev kallare och kallare. Men kunde inte röra mig. Blundade och tänkte att när jag öppnar ögonen så vill jag se någon ur min familj. Hade faktiskt både mamma, pappa och yngsta brorsan på plats. Men ingen fanns där och jag fick försöka resa mig själv, vilket inte är det lättaste när man är sjukt trött och har skidor på fötterna. Svarade varken på "bra kört" eller första frågan från journalisten. Till slut fick jag av mig skidorna och kunde resa mig. Gjorde en intervju och SEN kom familjen. Ja, herregud, jag var så trött och så frusen då. Bytte om snabbast möjligt men insåg när jag knappt kunde stödja på benen att nedjogg var en dålig idé. Så jag gick fram och tillbaka mellan värmestugan, bilen och vallaboden fram till prisutdelningen. Blev väldigt kallt där, drog in dimma och grejer. 

Ja, tog alltså in ca 25 sekunder på spurtvarvet men gick ut 50 sek efter så fick nöja mig med en andraplats idag igen. 

Har gjort två stabila lopp, stabila skjutresultat och stabil åkning. Men jag hoppades och trodde på BRA skytte och BRA åkning och har inte riktigt varit där. Ganska bra hela helgen liksom. Idag fick jag verkligen anpassa åkningen efter banan och då tappade jag väldigt mycket tid på de första fyra varven, när jag dessutom drar flera onödiga bommar kan jag inte förvänta mig att vara på topp. 

Men jag kan inte heller vara missnöjd. Jag känner verkligen att jag tagit ytterligare ett kliv som skidskytt till den här säsongen, både åkmässigt och skjutmässigt. Är väldigt nöjd med min "range-time" i helgen, alltså tiden på skjutvallen. Ligger med i absoluta toppen där, det känns jätteskönt!! Speciellt när jag känner att det finns mer att ta av. Såå, jag har verkligen tagit ett steg i år och det är jag nöjd med. Men önskar verkligen att jag fick till det där topploppet och inte "bara" stabila lopp. Känns som jag gjort fem stabila lopp i år. Det är bra. Men det är topploppen man vill åt... 

Dombåsrennet

Har haft ett otroligt bra dygn i Dombås. Fin by!! Det peakade med dagens tävling. En juniordistans stod på programmet, dvs 12,5km. Perfekt genomkörare inför nästa helgs Swecup! Blev tyvärr inget motstånd då den andra anmälda tjejen DNS men lyckades "vinna" på skjutvallen, dvs flest träff av de startande.
 
Jag kopierade i stort sett premiärdistansens skytte. 0100, precis som då. Bommade idag första skottet i första stå, det blåste lite och jag hade inte kontroll på mina rörelser till första skottet. Gjorde precis likadant på inskjutningen faktiskt, bommade första skottet efter extrema rörelser åt alla håll, då hade jag sedan fyra väldigt bra träff, inte säker på det idag, sista kan ha varit en hög kant in. Eller en hög träff. Oklart då jag inte hade någon bakom kikaren. Men fick väldigt bra hjälp av de jag delade inskjutningsbana med, blev kompis med en pappa där som hjälpte mig på inskjutning och även kollade första ligg. Den var perfekt den serien. Vilket gjorde att jag, när jag sköt en snabbare, mer osäker andra liggskjutning, också lyckades skjuta fullt. Skjuter man mitt i när det känns bra har man ju lite marginaler. Sista skyttet var extremt snabbt. Då var det helt vindstilla, det hade blåst lite till och från under hela dagen men ibland var det stilla och på mitt sista skytte var det stilla. Hade verkligen velat haft en skjuttid på den serien, för den kändes extremt snabb! Och tanken som flög genom mitt huvud när jag lämnade skjutvallen för spurtvarvet var "jag har fortfarande inte bommat ett enda skott i sista stå på distans sedan december 2015". 
 
Åkningen var kanske inte lika bra som skyttet, men ganska bra. Var en bana med lätt första halva och ganska tung andra halva. Så det blev en offensiv öppning. Vilket jag kände av i andra tuffa backen, redan på första varvet, och jag trodde det skulle bli en riktigt jobbig tävling. Men återhämtningen var bra så andra varvet gick väldigt bra faktiskt, även tredje. Lite tyngre på fjärde varvet igen men bet ihop bra och hade fortsatt bra återhämtning så jag kunde kriga på riktigt bra på sista varvet. Det saknas lite för att säga att jag är i form.
 
Men ser verkligen fram emot Swecup i Idre nästa helg. Tar med mig en väldigt bra känsla dit!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0